vatten

Vi kom oss till en plats med rinnande vatten trots vinter och snö. 

Söndagens andra läsningen-text: 

Apg. 16:9–15

På natten hade Paulus en syn; en makedonier stod där och bad honom: ”Kom över till Makedonien och hjälp oss.” När han hade haft denna syn försökte vi genast ta oss till Makedonien, ty vi förstod att Gud hade kallat oss att förkunna evangeliet där.

Vi lade alltså ut från Troas och seglade rakt över till Samothrake och nästa dag till Neapolis. Därifrån fortsatte vi till Filippi, en stad som ligger i första makedoniska distriktet och är en romersk koloni. Där stannade vi några dagar.

På sabbaten gick vi ut genom stadsporten och ner till en flod, där vi trodde att det skulle finnas ett böneställe. Vi satte oss där och talade till de kvinnor som hade samlats. En av dem hette Lydia. Hon var från Thyatira och handlade med purpurtyger, och hon hörde till de gudfruktiga. När hon nu lyssnade öppnade Herren hennes hjärta så att hon tog till sig det som Paulus sade. Hon och alla i hennes hus blev döpta, och sedan bad hon oss: ”När ni nu har blivit övertygade om att jag tror på Herren, kom då och bo hos mig.” Och hon gav sig inte.

Folkbibeln har som sista meningar:  "När hon och hennes familj hade blivit döpta, bad hon: "Om ni anser att jag tror på Herren, kom då och bo hemma hos mig!" Och hon övertalade oss." Jag tyckte det fanns olika vibbar/känslor i de olika översättningarna.

I texten gick de ner till flodstranden för att de trodde det skulle finnas ett böneställe där. Vatten har nog kanske den verkan att man lyfter blicken högre, ser längre. Jesus själv gick ofta upp på ett berg för att be.  

I dessa tider som nu är, skulle det nog vara skäl att söka efter Gud och Guds vilja.....

_________

En bok av Stina Wollter (namnet kändes bekant) har blivit läst. Godnattsagor för vakna vuxna. Korta välskrivna berättelser, som jag bra kunde lägga från mig då jag blev sömnig.  

En annan som lästes snabbt var Paulo Coelhos Bågskytten. Speciell.

halt!

Söndagens andra läsningen-text: 

1 Kor. 9:24-27

Vet ni inte att av alla löparna som springer på arenan är det bara en som får priset? Spring så att ni vinner det. Alla som tävlar måste ha disciplin i allt – de gör det för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar. Jag springer alltså inte utan att ha målet i sikte, jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. I stället är jag hård mot min kropp och tvingar den till lydnad, för att inte själv komma till korta när jag predikar för andra. (Folkbibeln)

"Vet ni inte" fick mig att kolla, det sägs något innan också. 

Vår gård är ingen arena där man springer fort för att vinna, man måste ju hållas på benen också. Det gäller att gå så försiktigt att man hålls på benen och kommer sig till målet, trappan in till huset. Men för det mesta har jag taggar på fötterna - ja, eller egentligen på skorna, då jag går över gårdsplanen och t.ex. ger fåglarna mat. Kläderna (förra veckans text) är också viktiga.

Kom mig via en länk till bibelstudiet vid Med Evigheten I Sikte (MEIS, festkväll bibelstudie 3, klick). Bra undervisning.

------------

Har läst en biblioteksbok: Ali McNamaras Daisys gamla folkabuss. En må bra-(feelgood-)bok om att det finns dom som hjälper när det annars är tungt. 

Vändag har det också varit, det är de som hjälper också fast de kanske inte vet om det. Ett vänligt ord kan göra under. Tack!

Vi firade vändag med dagisbarnen som morföräldrar bland många andra anfäder och -mödrar och barnen. Det var också trevligt, tack!

kläder

Söndagens andra läsningen-text:

Kol. 3:12–17

Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod.

Ha överseende med varandra och förlåt varandra, om ni har något att anklaga någon för. Så som Herren har förlåtit er ska ni förlåta varandra. Och över allt detta ska ni klä er i kärleken, bandet som förenar till fullkomlig enhet.

Låt Kristi frid regera i era hjärtan, den frid ni är kallade till i en och samma kropp. Och var tacksamma. Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung till Gud med tacksamhet i era hjärtan.

Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn och tacka Gud Fadern genom honom. (Folkbibeln)

Vår utejulgran har klätt sig (eller vem har gjort det?) i vinterskrud efter att julljusen plockats bort. Jag hann t.o.m. bryta de nedersta grenarna som skydd åt rosen som lutar sig mot uthusväggen, så den inte får för sig att det är vår redan. ...men sedan blev det kallare och kom snö.

makt

Vi kom oss på bio: Klaus Härös Aldrig ensam. 

Att se den filmen strax efter att ha sett presidentinstallationen i USA blev nästan för mycket.

Det finns en andra läsningen-text för veckan också: 

2 Kor. 1:8–11

Bröder, vi vill att ni ska veta hur svårt vi hade det i Asien. Det var mycket tyngre än vi kunde bära, så att vi till och med misströstade om livet. Ja, inom oss hade vi redan fått dödsdomen, för att vi inte skulle lita på oss själva utan på Gud som uppväcker de döda. Från en sådan död räddade han oss, och han kommer att rädda oss igen. Vårt hopp till honom är att han ska fortsätta rädda oss, när också ni hjälper oss med er förbön. Så kommer många människor att tacka Gud för oss, för den nåd vi fått. (Folkbibeln)

Men vi kan ju be, för oss själva och andra!

------------------

En annan splitterny bok kom också hem från biblioteket: Själens längtan efter Gud, en bönbok för vardagen av Mattias & Ruth Nordström (Jag läste den alltså alldeles för snabbt eftersom det är en biblioteksbok som ska återlämnas). 

 

Återkommande överlåtelsebön var:

 

Vänd handflatorna uppåt mot Gud

Överlåt  det förflutna åt Guds barmhärtighet

Överlåt nuet åt Guds kärlek

Överlåt framtiden åt Guds beskydd

återbruk?

I samma veva som jag flyttade på saker och "sprang" mellan husen, hittade jag en hel del stickade saker som inte använts på - ja, jag vet inte hur länge. 

Nu  har de blivit garn igen. 

Mössan som syns på bilden visar att jag nog någon gång har kunnat/orkat sticka mönster med två färger.

Kyndelmässodagens andra läsningen-text:

2 Kor. 3:18-4:6

Och alla vi som med obeslöjat ansikte ser Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.

Därför, när vi genom Guds barmhärtighet har denna tjänst, så ger vi inte upp. Vi har tagit avstånd från allt hemligt och skamligt och använder inga knep. Vi förfalskar inte Guds ord, utan lägger öppet fram sanningen och överlämnar oss inför Gud åt varje människas samvete.

Om vårt evangelium är dolt, så är det dolt för dem som går förlorade. Den här världens gud har förblindat de otroendes sinnen så att de inte ser ljuset som strålar från evangeliet om Kristi härlighet, han som är Guds avbild.

Vi predikar inte oss själva, utan Jesus Kristus som Herren och oss som era tjänare för Jesu skull. Gud som sade: "Ljus ska lysa ur mörkret", han har lyst upp våra hjärtan för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte ska sprida sitt ljus. (Folkbibeln)

Följande vers lyder: Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften ska vara Guds och inte komma från oss.

-------------

Hittade en bok som jag inte läst på länge i hyllan: Anders Caringers Saliga äro de korkade ty de skola icke sjunka så djupt. En rolig bok. Jag skulle inte kalla den snäll, den har sin udd, men inte på ett fult vis. (Dessutom finns/fanns det olösta trevliga korsord i slutet!)

En annan bok har också lästs: William Paul Youngs bok Evas dotter. Och Evas dotter är jag ju, kanske därför den fastnade i handen på biblioteket. Överraskande, intressant bok, bland annat en skyddsängel som stickade då hon vakade vid sängen....?