Glada Vappen!

Fotot är från då snön hade kommit, numera är den nog borta just där och blomman ser lite tillplattad ut. Men överlag är väl snömängden nu ungefär som det brukar vara under 1 maj, som jag minns det. Lite mer ibland och eventuellt lite mindre ibland. 

Mirjam har namnsdag, grattis! En annan fyllde jämt - kanske ändå jämnt, igår, grattis!

Själv är jag snufsig, inte så grattis, det var länge sen. 

1 maj är arbetarnas dag, av någon anledning är det just akademiker som firar den mest, tycker jag?

Ha en skön 1 maj, åtminstone är den ledig för arbetarna!? Förutom för de som säljer i torgstånd då....

dags

spadarna strålar då det blir kallt....

Det är dags nu....

för första läsningen-texten för söndagen (domsöndagen): 

Dan. 12:1-3

Då träder Mikael fram, den store änglafursten, han som beskyddar ditt folk. Det blir en tid av betryck som aldrig förr, från det att folket föddes och intill den tiden. Men nu skall ditt folk bli räddat, alla som är skrivna i boken. Många av dem som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till skam och evig fasa. De som nått insikt skall lysa som det ljusa himlavalvet, de som fört många till rättfärdighet skall stråla som stjärnorna, alltid och evigt.

Är det dags nu....? 

-------------------------

En bok har också kommit till sitt slut till slut, jag har läst den. Henry Cloud & John Townsends Det finns gränser!. Och den var tröttsam att läsa, men jo - det finns gränser.

fake face / face fake

Bilden är från vår gård. Alla pelargonorna har kommit sig så här långt ut från rummet. Har inte fått någon ny jord än - få se om de alls får? Men där sitter de på kyrkbänken. 

Den, kyrkbänken, har kommit till oss via någon auktion för många år sedan och där har den sedan dess stått, men nu börjar den nog ge upp på sina håll. Den har svällt upp på vissa ställen av väta och jag riskerar inte att sätta mig på den mera.

Vintertid är den full med snö som faller av taket.

Fotografiet är dåligt/suddigt och om man går närmare ser man att pelargonorna nog skulle behöva en rensning av gamla blommor och torkade blad. 

Men gläder mig ändå åt dem. 

Då jag öppnade facebook idag, så fick jag mig skrivet på näsan (inte bokstavligt och inte just jag) att jag borde omvända mig. Jag har fått mina två covid-19-vaccinationer. Förlåt men jag visste inte att det skulle vara en synd, mer än andra? 

Dessutom fanns på annan plats en bild på om att det finns mycket fake news idag (ev.luth.kyrkans bild). Bilden var på en asfalterad rak väg med skylt om rondell med många vägar till sidorna (fake news). Rondellen syntes inte på bilden. Kunde ju tolkas som "one way". Någon kommenterade att hela kyrkan är fake news. (En annan sak: Jag kan inte föreställa mig Jesus som vägen och asfalterad. Jag tänker mig nog den som en stig någonstans bredvid den breda vägen, förhoppningsvis så väl ingången att den syns.)

Min tanke är att det är som kyrkbänken på bilden. Den börjar ta slut på vissa ställen, blommorna som sitter på den är vackra, men tittar man närmare så hittar man nog vissnade delar. (Fast de är blommor nog alla, inga plastblommor.) Hoppas att någon tar bort de vissna bladen på mig emellanåt, där jag sitter i kyrkan/församlingen, då kanske man orkar blomma mera?

Men det här att uppvigla folk att trotsa myndigheter och egga upp folket till trots, det hittar jag inte någonstans i bibeln att det uppmanas till. Myndigheter ska man be för. Synder ska man ta opp enskilt med de som syndar, om de är ledare för församling ska det tas opp med de äldste i församlingen. Men i facebook/på torget?

Men det är kanske skillnad på fake news och face(book) news?

Jesus är trots allt Herre - också över facebook och allt som kan nämnas. Han har allt under kontroll.

jul, jul strålande jul

Julstämningen börjar infinna sig....

Inte så som kanske mest förstås med julstämning, att man lyssnar på julmusik, pysslar och ställer till jul. 

Inte ens en stämning i betydelsen åtal - och det får man ju vara tacksam för. 

Men plötsligt då jag gör något annat egentligen så finner jag mig gå igenom ett skåp som inte ofta gås igenom för att se vad där finns. Och hittar mycket som jag glömt att jag ägt. Är det att vara rik?

Bland annat bildens lakan och handvirkade spetsar + tyg som skulle sys till kuddöverdrag. En gåva jag fått en gång ca 30 år sen. Givaren är numera hos Herren.

Jag försökte förklara vad överlakan är för barnbarnet, tror inte riktigt att jag klarade av det så att hen förstod. Hämtade i alla fall in det och ska försöka använda dem, enligt projektet att använda det som finns. Men det blir nog då som underlakan, jag börjar inte bädda med överlakan mera, då det finns påslakan. Få se om jag får kuddvaren sydda. 

Sen plötsligt hittade jag i köksskåpen kokosfett och påsar med nötter med utgånget bäst före-datum. Så då fick jag dem bortstädade ur skåpet då jag smälte fettet och blandade i nötterna och solrosfrön, vilket jag sedan satte i urgamla, skadade kaffekoppar (oanvändbara som kaffekoppar) för att stelna. Sen får fåglarna god mat för vintern. 

Jag glömde sätta i pinnar åt fåglarna att sitta på, så det är lite svårt för dem ibland att få fäste, men de är nog populära. 

Finns tydligen gammaltestamentliga texter i veckan i advent också: 

Jes. 63:15-16

Blicka ner från himlen,
från din heliga och härliga boning.
Var är din lidelse och din kraft?
Din ömhet och barmhärtighet
vägrar du mig.
Du är ju vår fader,
Abraham vill inte veta av oss,
Israel erkänner oss inte.
Du, Herre, är vår fader,
alltid har du hetat vår befriare.

att uppleva älgflugor

Har läst och återlämnat till biblioteket en bok: Hazel Gaynors Fyrvaktarens dotter. Läsvärd nog. 

Lite hur stormar i livet kan leda livet i nya banor. 

Själv upplever jag stormar hellre på land än ute till havs. 

Stormen Aila tog halva av en stor fin gran på vår gård, se bilden. Men ingen elkabel var i vägen för dess fall. Däremot vid nästa större vindpust från annat håll, så skulle förmodligen resterande gran falla åt det håll där det finns en elledning. Så nu är den också borta. 

 Vad ska jag nu vila ögonen på vid köksbordet?

Var ute och inspekterade en annan skog i går för att se hur det gått där. Nog en del fallna träd där också, men inte alltför många. 

Efteråt gick kvällen åt att plocka älgflugor ur kalufsen - ett dussintal. 

Idag efter dusch och hälsosysterbesök hoppas jag att den jag hittade var den sista av det slaget. Alltså var gömmer de sig? Den hade klarat av schamponering, balsam och dusch och nu började den sprattla till och söka sig vidare.

bygge

Trodde jag hade skrivit om insektshotell här tidigare, men det var tydligen på Instagram (som jag också försöker förstå mig på)....

(Tydligen är namnet Instagram kommet från instant telegram och det är ju förståeligt. Fast vet dagens ungdom vad ett telegram är?)

Har fortsatt fundera på insektshotell.

Hotell är ju ett ställe man inte behöver städa på, hemma måste man ju ibland städa. Vem städar på insektshotell. Om det inte städas så ser det kanske inte så snyggt ut sen. En annan sak är väl att det är trevligare för insekterna, de trivs bättre om man inte städar.

På Instagram hade jag en likadan bild som här med texten att jag bygger insektshotell. Men jag tänker inte städa där. Inte ens då vi tar in veden använder vi någon borste - som jag läste någonstans att man skulle. Men jo - det blir skräpigt inne då man eldar med ved sen. Då använder vi borste på golvet. (Kan nog tänka mig att om man inreder med ved i öppna hyllor, som tydligen är populärt nu, då måste man borsta veden om det ska se snyggt ut och alla smådjuren borstas förhoppningsvis bort.)

Överlag tror jag insekterna skulle tycka om att vi inte höll så snyggt omkring oss. Alla dessa nuförtida stora gräsmattor, klippta av robotar, ser ut som parker i stan eller vid herrgårdar. Insekterna tycker om lite rishögar, högt gräs och vilda blommor, igelkottarna (som robotarna klipper/skadar om de går nattetid) tycker om rishögar/lövhögar. Varför så stora gräsmattor?

vad är sanning

Nog ser väl den här mattan lite ut som ett aprilskämt?

Det är en av dem som just tagits ner ur vävstolen. Jag håller alltså på med att använda opp det jag har, först av varpgarn och nu av mattrasorna. Ullgarnet hade blivit över då jag gick i vävkursen och försökte mig på en röllakansmatta, men nu använde jag upp det till sist till sex stycken små sittunderlägg. Få se om de blir använda....

Men ännu finns det mycket trasor kvar, och också varp. Så det kan bli mycket roligt än...

Såg att Vbl inte tyckte det var läge för aprilskämt i år. Förstår nog att det inte går riktigt att skämta om corona/covid-19, helt enkelt för att det är inte så klart att någon vet ännu vad som där är sanning eller lögn - annat än att det smittar.

Men det kunde ju ha skämtats om något annat....

Glädje är också smittsamt och viktigt för överlevnaden.

lek

Det lär ska finnas en grej att sätta nallebjörnar/teddybjörnar i fönstret, så att barnen, som inte har så mycket att göra nu (?) ska kunna kolla in så många björnar som möjligt.

Jag hittade ingen större nalle - vart har de försvunnit? Nåja men en liten, och det är väl inte storleken som avgör.

Kan ju nog avgöra då vägen inte går precis utanför fönstret heller utan en bit ifrån.

Kan ju inte tro att barnen ska springa runt huset och kolla alla fönster heller? (Såg ni att fönstret är tvättat och fått nya - nej, gamla, men rena sommargardiner i stället för julgardinerna? - Nej, jag tänkte väl det, därför måste jag säga det! Syns ju inte heller på fotot.)

Sen skulle bilden sättas på Instagram, men där är jag inte, så jag sätter den här. (Skulle ju nog skickas i så fall, men det bryr jag mig inte om heller, då borde man ju veta vad de gör med bilderna.) Och barnen skulle väl inte kolla i Instagram utan i verkliga livet?

Det finns mycket jag inte förstår mig på, men försöker ändå...

Med Guds hjälp går det, på ett eller annat sätt!                               Varje liten morgon ..../Evie

vårkänslor

På fotot ett vårtecken vi fick se på en liten tripp till Munsala. Där hör ju svanar hemma. Åtminstone på gamla kommunvapnet fanns de. Fast vad jag minns, så fanns det inte mycket svanar då jag var liten.

Är det månne bra gödning för de åkrar de bevistar?

Andra fotot är taget via köksfönstret. Det är vårstädning på gång, under fågelbrädet. Ja, förmodligen också där lite gödning, brukar det betyda.

Vårtecken, för haren har bytt till sommarpäls. Tidigare i vinter har jag sett vinterpälsharar som synts fruktansvärt bra då det varit så snöfritt emellanåt.

Annat som syns fruktansvärt bra i vårsolen är dammet härinne, flugskiten på fönstren, och då jag försöker tvätta dem, så syns ränderna alltför bra efteråt. Alltid så långt efteråt så tvättningen är avslutad och det blir inte av att försöka få bort ränderna. Varför syns de inte genast?

smart?

oredigerad ängel

Jag har blivit smart, eller....?

Jag har läst -

- en Kalle Anka-pocket, köpt från loppis, som bl.a. handlade om skogens betydelse i klimatfrågan. Måste kolla, den var utgiven 1992! Walt Disney visste något redan då, som nu först är aktuellt i våra dagstidningar?

- Nils Ferlins Med många kulörta lyktor. Och ja - han kan skriva. Men att läsa dikterna som nattlektyr innan man somnar är inte att rekommendera, det är sådan knorr i skriverierna, så man vet inte riktigt vad man ska tänka - än mera vad man sen drömmer...

Sen har jag nu blivit med smarttelefon. Det är alltså telefonen som är smart. Frågan är om jag är smart nog att använda den? Meddela gärna om ni börjar få underliga meddelanden eller missade samtal! Ber så mycket om ursäkt i så fall.

Om kommunikationen blir bättre är ju sedan en annan fråga....

Kollade kameran i den och det gick ju bra att ta selfies (dem visar jag inte) och också att redigera dem. "Skönheten" kunde tydligen förbättras, nästan till oigenkännlighet. Ett knapptryck och hälften av alla rynkor borta, mörka ringar under ögonen borta osv.

Tidigare sade man att kameran aldrig ljuger, men bilden kan nog ljuga, fotografen väljer vad hen vill visa. Och särskilt porträtt på sociala medier, som oftast också är så att säga "förskönade"....

Men vad gör det med ens självbild om man i sociala medier ser sig själv som rynkfri, medan spegeln säger något helt annat. För all del speglar ljuger ju nog också...

- Någon har sagt något om att ett glatt leende är det bästa skönhetsmedlet...(tror jag, fast google vet inte om det - tydligen, - eller så minns jag fel...?)

"Om någon är för trött för att ge dig ett leende, 

ge denne ditt, 

för ingen behöver ett leende 

så mycket som de som inte har några att ge."

hunger

kanske inte den jag tänkte skulle få mat, men den är väl hungrig...

Konstaterade att vi kommit så långt så julen prackar på. Jag har ändå inte hittat julstämningen än. Är det kanske bra så, att ingen stämning inkommit....?

Via fb kom en bild på en megachurch, som visade sig vara Lakewood Church Central Campus, som är byggd i en f.d. sportarena - kan väl kallas återbruk. Och en bild då kyrkan är full av folk, 16000 ryms in där.

Den här tiden på året är det mycket folk som går till kyrkan, men inte till gudstjänst för att höra Guds ord, utan mera för att hitta julstämning, höra konserter med julmusik av alla de slag. Eller är det så att konserter ger legitimitet att gå till kyrkan utan att stämplas som religiös?

Gud kan nog tala också genom konserter, han talade ju genom en åsna en gång. Det är väl kanske så att det är jag som har svårt att höra, då det är så mycket annat som hörs...?

Skulle nog vara kul om kyrkorna vi har skulle fyllas med mänskor som vill möta/höra om Gud.... Sen är ju frågan om jag skulle trivas att gå dit då....?

Glad adventstid!

Jag åkte på söndagen riksåttan en bit och konstaterade att adventsljusstakarna lyser i många fönster redan. Lite bråttom tycker jag nog de har, det var ju "bara" domsöndagen ännu då.

Jag brukar ta det ganska lugnt med städande och sånt, bara då det behövs.

Men i fönstret vi brukar ha adventsljusstake i, i hobbyrummet, hade perlargonorna som kommit in i höstas nog ställt till med mycket skräp, så städande behövdes nog, så då jag ändå var ledig, tog jag itu med det på måndagen. Åtminstone det värsta. (Det kan ju hända att jag inte orkar sen till helgen.)

Skulle just ut och damma mattan, då jag tittade ut genom fönstret innan - och tänkte det får vänta, de får äta färdigt först.

De lite suddiga fläckarna på fotot är fåglar i flykt. Det får mig att tro på änglarna runt oss, fast vi inte så ofta ser dem. Skyddsänglar är bra att ha...

(Det är en gammal lykta som mist två av sina glassidor som får fungera som fågelmatare i år.)

Men stöpseln till adventsljusstaken är inte ipluggad än, det får vänta.

tungan på vågen?

ibland behövs inte mycket för att bli för mycket...

Det blev en snabbutryckning då en av mina tänder hade lite smulat sönder och bildat en vass kant, som gnagde på tungan.

Men nej, det blev ingen utryckning, det blev bara en nedslipning av den vassa kanten.

Inte trevligt att bli gammal varken för tänder, lappningar eller mänskor...

Men, jo, om man betänker alternativet att inte bli gammal så...?

Jag har läst en bok: Edin Lövås' Nära Mästaren. Av någon orsak föreställer jag mig att någon som heter Edin Lövås är ung, men i boken märker man nog att det är en mänska som mognat, levt länge Nära Mästaren. Mycket bra bok, har läst den förr, den kan nog läsas igen.

Dagens bibelord i Vbl: Den talträngde undgår inte synd, klok den som tyglar sin tunga.(Ords. 10:19) (Fast i  Folkbibeln låter det så här: Där orden är många uteblir inte synd, klok är den som styr sina läppar.)

Det är lättare nog att tygla sin tunga när man har ett sår/en blemma på densamma.

Det andra bibelordet i Vbl: Med den (tungan) välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människor som är skapade till Guds avbild. Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder. (Jak. 3:9-10)


Det var dagens reflektion, som jag kunde göra utan att destu mera röra på tungan....

ut

Så har vi kommit hem igen från vår utfärd till den lilla (nåja, inte är den ju så liten, finns nog mindre) ön i Åbolands skärgård. Kanske sista husbilsresan för i sommar?

Husbilen är ju som hemma, så då vi tog en kaffepaus i en ABC nånstans, så hade jag crocs på fötterna och förstås mina yllesockor/tossor. Får man göra så?

Det var ju i alla fall inte Reino eller Aino.... som jag minns någon annan alltid hade.

Sen åkte vi hem via en butik. Utanför fanns en reklamskylt: Om du har en dröm, så kanske vi har ....

Och det hade jag ju haft.

Jag hade en dröm, lite mardrömsaktig nog, om att jag befann mig i ett hus med många rum. Jag var helt fri att gå. Men hur skulle jag hitta ut. Huset var byggt så man gick från rum till rum, det fanns inte några korridorer. Rummen var nog intressanta, men jag skulle ju ut. Hur kommer jag ut? Och så kommer man tillbaka till samma rum igen...

Tack och lov fanns ju i butiken vi åkte till pilar på golvet. Och de var ju inte flyttade som i fakenews. Så vi kom ut därifrån. Lite mindre pengar i plånboken, men inte mycket.

Dröm i korsord blir ofta kaka, men jag minns en som skulle baka drömmar, men hon sa det blev mardrömmar, goda nog, men hårda.

Alla drömmar ska inte uppfyllas, tack och lov.

tid

Vi kom oss på en liten tripp med husbilen till en välbekant strand, där vi övernattat många gånger förr.

Nuförtiden har de gjort parkeringsrutor, med elstolpar där, vilket gör att det nu kostar att stå där en natt.

Knappast blir de stenrika på det, men det är de ju redan....

Vi kom oss på en skogspromenad sen och det var riktigt trevligt, lite mygg nog, men....

Konstaterade att stenholstren som finns i skogen hemmavid är nog ett stort hinder för trevliga promenader. Stenholster är förmodligen ett ord som håller på att försvinna eller har det redan....?

Via fb kom jag mig att se en film från Oravais från 1958-60 (nästan en timme lång). Där talade de om stenbunden mark. Mycket sten har flyttats sedan dess, annat har också ändrat sedan den tiden (min barndomstid).

Bilden till höger visar att "vårt husdjur" klarar bra av att fånga sin egen mat. Den håller på att äta upp en fluga den fångat. Det gällde att ta sig tid att titta länge innan man såg att spindeln faktiskt rörde på sig/åt. Den som väntar på något gott....

vackert så

Vi kom oss på en liten utfärd till staden i norr. Av någon orsak vill jag inte till jobbstaden då jag är ledig....

På samma gång tog vi en sväng via släktgravgården för att se om det behöver vattnas i torkan. Det behövdes det, dessutom lite tillägg av blomster där blommor dött.

Annars var hela gravgården väl skött, gräset väl klippt, inga långa strån på fel ställen. Bolaget som sköter det har gjort ett bra jobb. På en grav fanns nog gräset kvar bland prästkragar och någon sorts fetblad. En grav som jag inte hittat till förr, men som nog hör till släkten. Tacksam var jag för att de lämnat allt kvar, då fick jag riva av gräset och kvar lämnade blommorna.

Bilden är från ett stenparti som jag samlade ihop från ett stenröse bredvid i vår trädgård för otaliga (20-30) år sedan. Då jag rensade stenröset, så hittade jag massor med gamla glasflaskor, glasskärvor mm., sånt som man slängde i stenrösen förr. Hittade faktiskt häromdagen då det blev planterat bredvid stenpartiet ännu en halv gammal flaska.

Men rallarrosen kan jag inte ta äran av att ha planterat. Den flyttade in själv efter en tid och jag har låtit den hållas, tycker den är vacker där den är. Tycker mera om skaparens skapelse än människornas, en oklippt blommande äng är vacker, en välklippt gräsmatta är välskött.

vissa dagar

Jag hade varit en timme på jobb då jag konstaterade: Får jag fara hem igen och komma tillbaka och försöka på nytt, kanske jag skulle hitta balansen då/komma in på rätt spår...?

Nåja det gjorde jag inte, utan tog en vända till kafferummet, tog några djupa andetag och kom tillbaka till värvet.

Och tog i med verv.

(Hittade ett nytt svenskt ord jag aldrig hört eller sett förr, det skulle placeras i ett korsord. Verv = livfullhet, schvung, kraft, glöd. Undrar om det blev rätt använt på det sättet?)

Nåja, kanske det inte blev så med schvung, men jag kom mig igenom dagen i alla fall - och det tackar jag för. I morgon är en ny dag....                                          Halleluja i alla fall!

funnen lycka™

frihet - men bara i en riktning?

Det är sportlov och jag har övertidsledighet. Vi tog oss en loppisrunda via Karleby och Jakobstad. Sökte oss fram via halkiga, nog sandade trottoarer för att hitta det vi ville se.

Så nu har jag att säga då jag återvänder till arbetet och de frågar vad jag har gjort på ledigheten: Jag var till Kokkola.

Vi hittade bl.a. (inte mycket annat) en bok: Lycka™  av Will Ferguson. Det var en bok, som jag fastnade i och måste läsa ut för att bli kvitt. En satir. Riktigt rolig på sina håll, men också tänkvärd.

(Googlade på Lycka, men det gav väldigt många träffar.. Lycka är tydligen väldigt omskrivet.) 

Men alltså kan jag också säga att jag läst en bok.

strumpor och sockar - eller är det sockor

inte mina spår, men jag såg dem....

Tydligen dagens tema: Att ha på fötterna.

Då jag såg vilket väder det var i morse, så av någon anledning tog jag halkskydden med på resan. Jag har vanligen en bit att gå från där jag parkerar bilen. Och jag använde dem också. (I mitt huvud kunde de heta "dubbletter", tänkte jag då jag sökte efter det svenska ordet på liukueste. Men det gör de ju inte!)

På jobbet kom jag lite i diskussion med våra datamänskor. Förritiden sade man att datan ju bara gör vad vi säger åt den att göra, undrar om det stämmer mera. Jag tycker ibland att då de ska förklara hur något fungerar, så har de "inget på fötterna". De kan inte förklara så att jag förstår....hmmm? Men jag vet att det finns sådana datamänskor också som, då de inte förstår hur jag tänker, så frågar de tills de förstår och sen kan de nog också få mig att förstå. Men jaa...

Sedan läste jag några bloggar. Den här, om trånga skor, som nog är tänkvärd.

Tittade på Fråga doktorn i går och där handlade det också om fötter och träning som "äldre" mänskor borde göra för att hållas på fötterna längre.

Den här bloggen handlade om sockor. Och ja, jag går mest i sockor hemmavid inne. Och stickar också sockor så det ska finnas att ta till.

Jag har förstått att det är en ny grej att ta på sig flera sockor utanpå varandra och springa ute t.ex. i lös snö, alltså utan skor, att det ger en skön känsla och bra träning. Jag har inte provat, men har sett någon filmsnutt om det någonstans (men var?).

Man kan göra på många sätt....

                                                               Tramp int, tramp int tånana å me, jag har Adams tofflona på me.... finns inte på Youtube.

det bara bidde så

det blev ett julkort

Allt har sin tid.

Jag brukar ställa ut amaryllisknölarna till våren under någon buske. Har bara blivit så, vet inte om det är så mycket tanke med det.

När jag skulle plocka in/städa lite på gården för vintern hittade jag en kruka under en buske. Det hade nog redan varit minusgrader någon natt, så jag tänkte att nu var det nog kört.

Det blev så att krukan bara flyttade innanför dörren, sen kom den sig inte längre på några dagar. Sedan då jag såg den igen och skulle tömma krukan, så såg det lite misstänkt ut - kanske det fanns lite liv i knölen ändå?

Jag lyfte upp den på en bänk, vet inte varför men satte en strut på en liten tid och där var den. Efter någon tid lyfte jag på struten och då fanns där en knopp, så då fick den komma upp.

Alltså blommade amaryllisen med fyra blommor redan i slutet av november.

Av samma orsak - det bara blidde så - så har jag inte i år skrivit just alls julkort.

Men jag önskar i alla fall er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år.

(Herrn på fotot vet jag inte vem det är, men han fanns på en marknad en gång för 40-50 år sedan och jag fotograferade. Sen målade dottern av bilden och nu finns han på vår vägg.)