den helige Andes utgjutande

Pingstdagens andra läsningen-text:

knoppen har slagit ut

Apg. 2:1-13 har jag haft opp tidigare. 

Evangelietexten Joh. 14:15-21 har jag haft opp också. Vitsipporna blommar nog nu också och verkar ha börjat sprida sig. 

Edit: - Fast det var ju harsyra på bilden och inte vitsippor.

Första läsnignen-texten Jer. 31:31-34 har jag också haft opp. 

Alltså psaltarpsalm-texterna:

Ps. 104:30

Du sänder din Ande, då skapas liv.

Ps. 68:5-11

Sjung till Gud, lovsjung hans namn, bana väg för honom som drar fram genom öknarna! Herren är hans namn, jubla inför honom, de faderlösas fader och änkornas försvarare, Gud i sin heliga boning.
 

Gud ger de ensamma ett hem och de fångna frihet och lycka. Men de upproriska bor i en öken.

Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, Sela då bävade jorden, då strömmade regn från himlen inför Gud, själva Sinai bävade inför Gud, Israels Gud. Rikligt regn lät du falla, Gud, din trötta egendom gav du kraft. Din skara fick bo där, du sörjde för de svaga i din godhet, Gud. (Folkbibeln)

Psalmboken 107:

O du helge Ande, kom till oss!
I dina trognas hjärtan tag av nåd ditt hem,
och lågan av din helga kärlekseld upptänd i dem,
du som av skilda tungomål och land med fridens gyllne band
i enheten av Jesu Kristi tro församlar folken.
Halleluja! Halleluja!

Här finns också en text om andens utgjutande. 

-----------------

Har läst en biblioteksbok: Innan minnena bleknar av Toshikazu Kawaguchi. Märklig bok, liksom många andra av japanska författare. "100 frågor om världen gick under i morgon vilken av dessa saker skulle du göra?"

utgiven

Jag har läst en bok: 

Nils Bolanders Nya ögon, utgiven 1944. 

Intressanta ordvändningar där, men mycket läsvärd nog. 

"Prästen på predikstolen skall inte hålla kulturella föredrag eller bygga en barockkyrka av snirklade fraser. Han skall heller inte föredraga ett stämningsstycke. Han skall bära fram budskapet om Kristus, den gode Herden, som känns vid oss, fast han känner till oss, ja, som älskar oss med en förföljande kärlek, som gav sitt liv för oss och vann en evig seger åt oss genom sitt offer. 

Det är tryggheten i liv och död."

Fick tanke att googla fram en youtube-sång: Med Jesus fram i de bästa åren.  Bra text!

----

Dessutom kom jag med sällskap till Kuntsis utställning med bl.a. Erik Johanssons fotografier. 

Bilderna fick hjärnan att kämpa lite extra - vad är det jag ser? Kolla gärna via länken!

Mina bilder är mera naturtrogna, inte mycket redigerade - bara lite.

vispredikan eller vis predikan?

Såg ett program någonstans, där en biskop uttryckte sig positivt om att hunden kommer till himlen. Han kunde inte föreställa sig en himmel utan hundar.

Nu minns jag inte hur frågan ställdes. För jag hade ju frågan ur visan i mitt huvud, så jag hörde den: Får man ta hunden med sig in i himlen? enligt Hasse Anderssons Änglahund. 

Och nej, det tror jag inte på. För allt vad jag lärt mig så kommer vi nakna hit till jorden och nakna ska vi gå härifrån. Enligt begravningsritualen. Det enda vi själv kan göra är att få Jesus som vän vid vår sida. Den dagen är det han och endast han som är vår tröst. (En annan sak är då om Jesus kan "klä ut sig" till hund för att hjälpa någon som behöver tröst?) *)

Frågan om man får ta hunden med sig in i himlen, gick i kors med en annan (äldre) sång i mitt huvud: 

Cornelius Vreeswijks En fattig trubadur.

Rikedomen smälter då bort (åsnebrygga till bilden) som snön i skogen då solens strålar börjar värma (vilket de inte gör än?)

(Psalmboksteologi kallas det för när vi gör teologi på psalmtexter, som ju inte alltid är så rätta heller. Än mindre då schlager- och vistexter.) 

I mina funderingar kom jag mig också via bibeln och hittade Predikarens ord (Pred. 5:17-19): 

Detta är vad jag insett: Det är gott och skönt att människan äter och dricker och ser det goda i sin möda när hon strävar under solen de levnadsdagar som Gud ger henne, för det är hennes del. Om Gud ger en människa rikedom och skatter och dessutom förmåga att njuta av det och ta ut sin del och finna glädje i sin möda, då är det en Guds gåva. För han tänker knappt på sina levnadsdagar, eftersom Gud håller honom upptagen med glädje i hjärtat.

*) Egentligen är det mer bibliskt att säga att Jesus kan använda en hund för att t.ex. trösta, liksom han använde Bileams åsna då Bilean inte ville göra som Gud ville.

vitt vitt

Det har kommit mycket snö. Jag har fått tillräckligt med motion idag - faktiskt. 

Började med att skotta. Tack och lov var grannen med traktorn i morse och tog bort det mesta, sen fanns det nog tillräckligt att ta bort runt kanterna ändå. 

Fotot tog jag genom köksfönstret. Så ser det inte ut mera, för barnbarnen kom på att gräva gångar och göra en koja under granen. 

Behövligt att de kom och trampade till snön lite, så det ryms eftersom det kommer mera. 

Morgondagens första läsningen - text: 

Jes. 1:16-20

Tvätta er, gör er rena! Ta bort era onda gärningar ur min åsyn. Sluta att göra det som är ont, lär er att göra det som är gott! Sök det rätta, tillrättavisa förtryckaren, försvara den faderlöses rätt, stöd änkan i hennes sak. Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om än era synder är blodröda ska de bli snövita, om än de är röda som scharlakan ska de bli vita som ull. Om ni är villiga och lyssnar ska ni få äta landets goda. Men om ni vägrar och trotsar ska ni förtäras av svärd, för Herrens mun har talat. (enl. Folkbibeln)

Snön ser nog vit och ren ut, men ändå  måste jag säga till då barnbarnet ville äta snön. Det är inte rent. 

(Måste söka på folkbibeln.net då jag mindes "Om än era synder är blodröda ska de bli snövita, om än de är röda som scharlakan ska de bli vita som ull." Och se då såg jag ju att det var samma text, enligt Bibel2000 var det ett frågetecken "När era synder är scharlakansröda, kan de då bli vita som snö? När de är röda som purpur, kan de då bli vita som ull?" Och ja, jag tror ju att de kan det, med Jesu frälsningsverk. Här (klick) finns en fundering om det.)

 

Så har jag ju också läst en biblioteksbok: Astri Valen-Sendstad: Lina Sandell Blott en dag. Jag trodde jag hade läst den förr, jag har läst en annan bok om Lisa Sandell förr nog, men minns inte vem som skrivit den. Sökte på bloggen, men hittade den inte, så det var så länge sen så jag skrev om det på de tidigare bloggarna som försvann sedan - om jag minns rätt får jag väl tillägga. 

Men hon skrev många kära psalmer, ett exempel ur Sionsharpan är: 

1. Hemma, hemma får vi vila efter slutad kamp och strid. Hemma, hemma hos vår Fader väntar oss en evig frid. Därför glatt framåt nu, vänner, löftesordet sviker ej, och vi kämpar inte heller för ett ovisst mål, o nej! 

2. Målet ligger ju framför oss, vägen dit är ej så lång, fast den går i djupa dalar och i mörker mången gång. Jesus slagit sig igenom, o, vad tröst för oss däri! Genom honom som har segrat övervinner också vi.

3. Litet mera eller mindre utav jordens nöd och lust, det betyder ju så föga när vi hunnit hemmets kust. När vi frälsta ser tillbaka på vårt korta vandringståg, vad betyder det om solsken eller moln däröver låg?

4. Hemma får vi ändå vila, vila ut i Jesu famn efter alla vedermödor både med och utan namn. Där skall ingen fruktan vara, ingen oro, ingen nöd, ingen frestelse och plåga, inga tårar, ingen död.

5. O, så låt oss ej förtröttas, låt oss medan än är tid verka Herrens verk på jorden, om än under mycken strid! Ty på mödan följer vilan som en ljuvlig nådelön, och vårt verk är ej förgäves, då ju Herren hör vår bön.

6. Hemma, hemma får vi vila! Låt det bli vårt fältrop här, medan striden ännu varar, ja, när den som hetast är. Låt oss ropa till varandra, var vi möts, vad än oss sker: Hemma, hemma får vi vila! Vad kan vi då önska mer?

 

på gång

till glädje, men inte varaktig sådan

Länge sen jag redovisat att jag läst något.

Har nog läst: En bok som jag inte gillade, bra skriven nog, lite spännande, men det gav fel sång i huvudet - alltså jag vill inte göra reklam för den.

Sen fortsatte jag med en gammal bok: Jag hör hans röst Andakter av Carl Olof Rosenius. Dagliga andakter, som inte riktigt kan läsas många åt gången, utan funkar bäst att bara ta lite i taget. Den håller jag på med nu.

Där hittade jag denna vers:

Bliv i Jesus, vill du bära frukt:
Grenen kan ej leva skild från stammen,
Och blott under herdens vård och tukt
Fostras och bevaras späda lammen.

Sen läser jag på nytt Narnia-serien, den här gången försöker jag på finska - inte alls samma sak, eller vi får se. Har bara hunnit första boken än. 

vist?

inte jag som har vänt detta blad, eller....?

Jag har haft semester och vänt några blad igen.

Fortsättningen på Lewi Pethrus memoarer: Hos Herren är makten. Intressant läsning nog, om mänsklighet och ändå hur Herren har sin hand med i spelet (i det här fallet pingströrelsen), såsom jag ser det. 

En annan bok är Lars H Gustafssons Gå med dig, om glädjen att vara medmänniska. Lite en handbok i att möta mänskor - och det skulle ju vara bra att lära sig. Det kom nog också fram möjligheten att gå med Jesus och vara ledd av honom att se medmänskan. Allt gillade jag inte i boken, men....

Sedan läste jag också i dagens Vbl att kristna är en käpp i hjulet tydligen för evolutionister, situationen är "rörig"....?

Kolumnen Att byta kors med varandra av Ronja Boije var en intressant fundering på temat medmänniska. Samma sak med För söndagen av Jockum Krokfors (sid 44). Vi behöver varandra.

Dagens text (Matt 2:1-12) handlar om de vise männen som letade efter Jesusbarnet men kom sig via Herodes palats, innan de fortsatte till Betlehem. (Det gick tydligen att få fram ur de urgamla texterna var Messias/Jesus skulle födas.)

Denna har sjungit i mitt huvud ett par dagar:

"bladet" från andra sidan, blev en liten omväg...

I en djup, oändlig skog,
svart av moln, där åskan slog,
gick ett litet barn en gång
dagen lång.

Ja, den dagen var så lång,
himlen mörk och skogen trång.
Barnet i sin ensamhet
gick och grät.

Grät och tänkte: Aldrig mer
jag min faders boning ser.
Här i mörker, köld och nöd
blir jag död.

Just då så förtvivlat var
molnet vek, och solen klar
glänste fram — och i dess ljus
Faderns hus!

Allt var nu på stunden gott,
allt stod nu som förr det stått:
samma hem och samme far,
allt var kvar.

Så, Guds barn, går ofta du
djupt i mörker, kanske nu,
vet ej vart du kommen är,
vart det bär.

Men så visst som Gud är kvar
och en evigt trofast far,
skall du än få ljus och tröst
vid hans bröst.  (C O Rosenius)

ryckas hän

Har också läst följande bok i Lewi Pethrus-serien: Hänryckningens tid.

(Hänryckning - ett ord att smaka på.)

Där hittade jag bl.a. denna:

Tro, när det mörknar på färden,
Solen ej slocknat har!
Blott några timmar, och sedan
Strålar en morgon klar.

Tro, när dig världen förföljer!
Med dig i ugnen het
Vandrar en "gudason" härlig,
Prövade själ, det vet!

Tro, när dig vännerna svika,
Tro, när blott en står kvar!
Jesus, din vän, skall dig följa
Alla, ja alla dar.                           (den här versen finns i min minnesversbok från lågstadiet!)

Tro under allt, som dig möter,
Snart du ju hemma är!
Då skall i åskådning bytas
Det, som du trodde här.

gammal är äldst?

borde man slå in spikarna innan någon fastnar/snubblar?

Jag har inte på länge redovisat vad jag läser. Det har sin förklaring i att jag håller på med Lewi Pethrus memoarer som består av fem böcker. 'Medan du stjärnorna räknar' har jag läst färdigt. Här emellan för att få lite omväxling så läste jag en bok av Anna Bondestam: Stadens bröd. Alla de här är gamla böcker. Handlar också om en svunnen tid.

Psalmen Löftena kunna ej svika, som Lewi Pethrus skrivit (där kommer "medan du stjärnorna räknar, växer din tro ditt hopp") inger hopp och det gör nog också de här memoarböckerna (så här långt som jag nu läst). Men där finns också mycket missförstånd, svårt att förstå sig på allt, bekymmer, sånt som han tycker han måste förklara varför han gjort som han gjort.

I Anna Bondestams bok finns mest slitet med att få ihop till födan. Fattigflickan som hade att välja mellan att bli piga eller fabriksflicka och valde cigarett(eller eg. papeross)fabriken. Men också där det medmänskliga, barmhärtighet. Och frågan vad ska man vara tacksam för?  Då det började pyra bland folket att de kunde kräva vissa saker, som kortare arbetstid, högre lön, strejka. Hon hade svårt att låta bli att niga för "herrarna", det som hon lärde sig som piga. (Tacksamhet är onekligen en trevligare känsla än missnöjet att inte ha fått det som jag tycker jag borde har rätt till.)

Dagens text (Matt. 17:24-27):

När de hade återvänt till Kafarnaum kom de som tog upp tempelskatten fram till Petrus och frågade: ”Betalar inte er mästare någon tempelskatt?” – ”Jo”, svarade han. När Petrus var hemma igen frågade Jesus innan han hunnit säga något: ”Vad tror du, Simon, av vilka kräver de jordiska kungarna tull och skatt, av sina söner eller av andra?” Då Petrus svarade: ”Av andra”, sade Jesus: ”Sönerna går alltså fria. Men för att ingen skall stöta sig på oss, så gå ner till sjön och kasta ut en krok och dra upp första fisk som nappar. Öppna gapet på den, så hittar du ett silvermynt. Ta det och lämna det för dig och mig.”

Det handlar om två olika riken. "Men för att ingen skall stöta sig på oss..."

blott en dag

Ibland kommer de, de där oförhappandes resorna till gamla minnen och andra tider. Såg den julprydnad som finns på bilden i ett fönster och sådana hade vi hemma då jag var liten. De finns nog inte till försäljning mera, varför det?, de var ju fina. Hängde i gardinstången och rörde sig sakta då värmen från elementet steg upp - eller då det drog från fönstret?

Sen av någon anledning kom jag att tänka på LappLisa. Barnatro.(klick)

Min farmor, då jag var liten bodde i ett rum hos oss, med egen kokmöjlighet och eget vatten. Gungstolen var mest central i rummet. Och där satt hon ofta och jag satt ibland på karmen och vi sjöng ur Sionsharpan. Nu minns jag inte vilken sång ur boken det var, men en av dem var skriven av Lapplisa då. Nuförtiden tror jag det nog står ett annat namn som upphovsman. 'Din är jag än' var en sång vi sjöng och 'Jag har inga sorger i världen' och givetvis 'Blott en dag' (Jag hittade inte min Sionsharpa så jag hade kunnat kolla.).

Jag frågade farmor, om jag minns rätt, vem Lapplisa var. "Det är nog jag." svarade hon, jag sitter ju jämt och lappar och stoppar strumpor.

Det är en glädje nog att kunna sy, lappa och stoppa så det blir helt igen och kan användas på nytt en tid igen. Ingenting som används håller ändå för evigt.

Jag vill minnas att det var det som var det svåra med de där pyntet, hur man skulle spara det och igen öppna opp spiralen nästa gång utan att det gick sönder. .

är en sko utan sula fortfarande en sko?

*himlar med ögonen* och ser en vacker himmel

Tyckte plötsligt en dag att skon/vinterstöveln kändes konstig på foten, men fortsatte i alla fall och tänkte inte mer på det. Följande morgon märkte jag att halva sulan var lös, det var stor risk att den skulle tappas under dagen, så det blev att kvickt hitta något annat att ta på.

Men det gick så väl att det fanns nya som passade på mina fötter till ett överkomligt pris i butiken. Jag brukar inte hitta stövlar som passar så lätt, men nu fanns det, tack för det.

Det kom jag att tänka på då jag via fb, förstås, såg detta inlägg (klick) om att Sveriges kyrka planerar att få Gud genusfri i sina texter. Eller här (klick) såg jag det först, på engelska. 'Jesus is Lord' skulle då inte få användas, eller 'Jesus är Herre'.

I mitt huvud så betyder 'Jesus är Herre' inte att han är man, vilket han förvisso var då han gick här på jorden, utan uttrycket betyder att han är herre=den som bestämmer, allmakts Gud. Att samma ord har flera betydelser är då en annan femma.

Eller om man går till söndagens text (Matt. 25:31-46) Människosonen(!) som ska komma i härlighet och sätta sig på sin tron och döma levande och döda. Och då var frågan inte om man använt han eller hon då man talat om Gud utan om man gett de hungrande mat, törstande att dricka eller besökt de som var i fängelse.

(Gäller det månne vargarna också, de som hungrande snusar runt på gårdplanerna på vissa ställen...?)

Herre, du vandrar försoningens väg,
själv både flykting och fredlös.
Smärtornas gata med hetta och damm
drev dig din kärlek att gå.
Visa oss vägen, försoningens Herre.
Ge oss nu viljan att gå den.

Herre, du visar oss frihetens väg.
Fri är blott den som kan tjäna,
den som av kärlek kan glömma sig själv,
den som fått mycket förlåtet.
Visa oss vägen, du frihetens Herre.
Ge oss nu viljan att gå den.

Herre, du vandrar förbrödringens väg.
Lär oss att gå över gränser.
Kunskap och sanning och omsorg och rätt
får vi som syskon nu dela.
Visa oss vägen, förbrödringens Herre.
Ge oss nu viljan att gå den.

Herre, du visar oss himmelens väg,
den som oss leder till livet.
Målet är himlen, men jorden vår väg.
Själv går du här vid vår sida.
Visa oss vägen, du himmelens Herre.
Ge oss nu viljan att gå den. (Ps 433)

dagens psalm

Känner rönnen sig tacksam för bördan, eller att den lättar?

Som sådden förnimmer Guds välbehag
i fattig och stenig mull,
så prisa din Gud, du min kropp, i dag
för vägens och bördornas skull.
För kraften och viljan, för stegets svikt,
för klara och stränga bud,
för jordisk gärning och jordisk plikt
jag tackar dig, himlarnas Gud.

Den kommer så stilla, din vilodag,
med frid och med helig ro.
Ditt krav är så stort och min kraft så svag,
så lär mig, o Herre, att tro,
att helga mitt verk, min kärleks sak
och glömma mitt eget liv.
Den bördas tyngd som gör ryggen rak,
du skördarnas Herre, mig giv.

....eller rönnbären, som kommer till nytta?

O, led mig med enkla och trygga ord

var dag i ditt rike in,

och lär mig att minnas att denna jord,

och icke blott himlen, är din,

att här skall det prövas, som värde fått,

allt efter din stränghets lag.

Men mät mig, Gud, med din mildhets mått

en gång på uppståndelsens dag.

 (Psalmboken 468)

religion

Hemma igen efter en 4-dagars tur med husbilen.

Förritiden då vi reste runt på sommarresa i Finland (och Sverige) med tält brukade vi kolla in kyrkorna vi körde förbi. Nu har det nog lämnat bort, fast det finns nog fina sådana, värda att kolla in.

Känslan man fick då man kom in i en kyrka var ibland att man kände sig hemma. Där fanns mänskor som trodde på samma Gud som jag tror på. Åtminstone hade de funnits och byggt en kyrka.

Lite samma känsla är det nuförtiden då man kommer till en ny stad och hittar en ABC-servicestation (trafikbutik), ett café/matställe med inbyggd fri WC man kan använda utan att behöva känna sig som en snyltare. Dessutom är de flesta WC:na snygga. Alla ABC-caféer är rätt så lika, så  man börjar så småningom känna sig hemma där. Och så är det oftast högt till tak.

Högt till taket var det också i detta köpcenter i Björneborg (fotona). (Minns inte vad det hette.) Kunde ha varit en kyrka? Om det skulle ha varit psalmnummer på tavlorna på väggen i stället för reklam.

Finlands nya framgångsrika religion? I stället för psalmsång ska man gå in i affärerna de gör reklam för och köpa sig glädje?

frihet från och till

Vi har kommit in i fruntimmersveckan som ju avslutas med Jakob, som kastar kallstenen - enligt talesättet. Jag konstaterade att det här blir den sommar jag inte kommer mig alls i sjön. Hostan har gjort att jag inte vågat mig på tidigare och förresten hostar jag från och till ännu.

Letade i datorn efter ett mönster men hittade ett recept, som jag i något skede kopierat någonstans ifrån, förmodligen från fb, mot just hosta och jag har alla ingredienser hemma. Så nu har jag kokat morötter och mosat dem med stavmixern och då insåg jag att det här har jag nog inte gjort sedan barnen var små - mosade kokta morötter.

Får se om det hjälper.

En dag i semestern hade vi ärende till stan och trots det inte vackra vädret, det regnade åtminstone inte, så tog vi en glass på torget. Då började jag se på frihetsstatyn, den går man ju annars bara förbi. Jag måste ta kameran till hjälp för att se tydligare, därav fotot. Det var en ung gosse till soldat. På fotot ser det ut som att han försöker riva emballaget av Hartmanshuset, försöker befria huset från dess fängelse.

Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.
Vi frihet fick att bo där, gå och komma,
att säga "ja" till Gud och säga "nej",
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem

Vi vill den frihet där vi är oss själva,
den frihet vi kan göra något av,
som ej är tomhet men en rymd för drömmar
en jord där träd och blommor kan slå rot.
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.

Och ändå är det murar oss emellan,
och genom gallren ser vi på varann.
Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar.
Vår fångdräkt är vårt eget knutna jag.
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.

O döm oss, Herre, frisäg oss i domen
I din förlåtelse vår frihet är.
Den sträcker sig så långt din kärlek vandrar
bland alla människor, folk och raser här.
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem. (Psb 289)

öppen famn

ett foto från besöket på Tikanoja tidigare

Boken som nämns på fotot bredvid har jag inte läst, vet inte alls vad det är frågan om alltså. (Betyder kanske att jag inte borde säga något om det?)

Tycker i alla fall att den passar till dagens text:

Jag hade svar åt dem som inte frågade mig,
lät mig finnas av dem som inte sökte mig.
”Här är jag, här är jag!” sade jag
till ett folk som inte åkallade mitt namn.
Ständigt har jag räckt ut händerna
mot ett tredskande folk,
som vandrar den orätta vägen
och följer sina egna planer,
det folk som öppet kränker mig hela tiden. (Jes 65:1-3)

Försökte kolla upp lite Jeanna Oterdahl (på nätet) och hittade en psalm hon har skrivit, psb 327:

O du som ser, o du som vet
vart stackars väsens hemlighet,
som också vet, långt mer än jag,
mitt väsens natt och dag,
tag allt jag äger i din hand,
bränn slagget med din renhets brand,
och låt mig leva i ditt land,
min Fader och min Gud.

Här (klick) finns också tankar som lite tangerar.