grannen har

Inte helt enkelt att se, kanske lättare om man klickar på bilden.

...men under grannens fågelbord finns det ju mat!

räcker det åt alla?

Mat på bordet idag igen,
tack, vår Herre, som gett oss den
Dej vill vi älska så mycket vi kan,
äta oss mätta och hjälpa varann.

...men var är småfåglarna?

vila då man är trött

Bilden föreställer två av de julänglar som är viktiga för att det ska bli jul i vårt hus. Änglar förekommer i många varianter, särskilt på julen.

Kom mig att läsa ett blogginlägg, som indirekt också handlade om änglar. Jag tyckte det var läsvärt.

Jag har själv funderat lite i de banorna på senaste tiden. Men mera i imperfekt och minns de gånger då det bar sig att man var på sådana kristliga möten där det ofta under bön förekom fallande.

Då också funderades det mycket kring vad fallandet var för något.

Själv har jag kommit på mig själv att längta till den vila och den sköna känsla som fanns, då man/jag hade fallit.

En sång också från den tiden tror jag:

Vila i mig, du ska se att allt ska bli
stilla i dig, genom mig kan du bli fri.
Jag finns här hos dig. Fast vågorna går höga
kan du vila, vila, vila i mig.

Lita på mig, om du bara tar min hand
leder jag dig till en lugn och skyddad strand.
Jag finns här hos dig. Fast vågorna går höga
kan du lita, lita på mig.

god jul alla!

Det börjar närma sig...

Julen alltså och dagarna är tänkta att bli längre nu framöver.

Barnbarnen kom och klädde granen i förrgår, den blev precis så fin som den brukar bli - i mitt tycke. Det hängdes mycket på de lägre grenarna, om än den minsta nog tog stolen till hjälp för att nå. Dessutom kom de på att det gick att hänga julpynt annanstans också, inte behöver det hänga i granen.

Träden på bilden har alltså absolut ingenting att göra med vår julgran. Kunde kanske nog också bli fin med mycket glitter och bollar och ljus. Jag klarar bara inte av att få en bra bild av vår julgran, bra alltså i den bemärkelsen att jag skulle vara nöjd med den.

Det börjar bli tradition att barnbarnen kommer och klär julgranen tillsammans med oss. Bra så!

förakta inte den ringa begynnelsen

Jag skulle ju ta vara på regnvatten åt blommorna, det berättade jag ju om för länge sen. När regntunnorna blev tömda så satte jag ut små ämbar, tieliters, för att få något regnvatten i alla fall. Men ett lämnade ute lite för länge och frös fast. Är det därför det är så blått?

Det fick komma in och smälte så småningom. En lite hjärtlig hälsning fanns i isen. (Egentligen något litet svart ludd.)

Dagens text:

Med Jesu Kristi födelse förhöll det sig så: hans mor, Maria, hade blivit trolovad med Josef, men innan de hade börjat leva tillsammans visade det sig att hon var havande genom helig ande. Hennes man Josef, som var rättfärdig och inte ville dra vanära över henne, tänkte då skilja sig från henne i tysthet. Men när han hade beslutat sig för det uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en dröm och sade: ”Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.” Allt detta skedde för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel (det betyder: Gud med oss). När Josef vaknade gjorde han som Herrens ängel hade befallt och förde hem sin trolovade. (Matt. 1:18-24)

Josef fick hjälp att se vad det var som fanns i Marias mage. (Det där som nuförtiden kallas barn om det är väntat/önskat, annars kallas det för embryo.)

rättvisa eller nåd?

Som ett led i ett sparprogram - eller försök till återbruk, det är förklaringen till fotot på förra årets julkort. Jag sparar dem alltid tills jag ska skriva nästa års julkort, för att lättare komma ihåg vem jag ska skicka åt. (Verkar alltid glömma någon ändå.) Sen hamnar de i spisen - tyvärr, de är ju fina!

Årets julkort är skickade, ännu i år, känns som om det kanske är något som så småningom lämnas bort...

Ni som skickade julkorten, kan ju ta åt er av julhälsningen tillbaka - ja, om ni läser alltså.

Själv tycker jag att det är roligt att få julkort. Så tack, ni som ännu skickar.

Som ett led i ett sparprogram blev jag själv också framplockad och fick veta att det blir mer ledighet efter nyår än jag trott. Fifty-fifty. Det låter väl rättvist. 😕(Andra blev helt utan.) Men rutinmänska som jag är, så blev det lite omtumlande i känslolivet.

Men Herren är densamme och han har tagit hand om oss förr, så ....

mörkt

Vaknade mitt i natten och kände mig olustig i kroppen. (Vilket bra ord! Man behöver inte förklara desto mer på vilket sätt.)

Trevade mig ner till vardagsrummet, förstås via wc:t, och satte mig i mörkret i soffan. Småningom kom katten och satte sig i famnen och spann.

Så småningom vande sig ögonen vid mörkret (efter wc-besöket då nog lampan var på). Det är inte helt mörkt. Grannens julgran lyste och andra grannens ljusslinga var inte heller släckt. Faktiskt syntes också stjärnorna (inte julstjärnorna utan de riktiga) genom fönstret.

Klockan tickade svagt. Timern vi har på adventsljusstaken knäppte till varje gång den gick förbi ett hack. Skarvsladdens brytare lyste svagt under soffan och med jämna mellanrum blinkade brandalarmlampan. Det händer mycket som man oftast inte märker.

En av texterna för tredje söndagen i advent handlar också om natten: 

Nu kan vi ännu mer lita på profetorden. Dem bör ni låta lysa för er som en lampa i ett mörkt rum, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. Och framför allt skall ni tänka på att man aldrig kan tyda en profetia i skriften på egen hand. Ingen profetia har förmedlats genom mänsklig vilja, utan drivna av helig ande har människor talat ord från Gud. (2 Petr. 1:19-21)

Så småningom hann själen ikapp efter gårdagens jobb och efterföljande julfest, så då kunde jag sova igen.

för sent, för sent skall syndaren vakna

Bland dagens texter fanns bl.a. denna:

gammal bild, men ändå...

Ge styrka åt kraftlösa armar,
stadga åt skälvande knän!
Säg till de förskrämda:
”Fatta mod, var inte rädda!
Se, er Gud är här,
hämnden kommer,
Guds vedergällning.
Han kommer själv för att rädda er.”
Då skall de blindas ögon öppnas
och de dövas öron höra.
Då skall den lame hoppa som en hjort
och den stumme brista ut i jubel.
Vatten bryter fram i öknen,
bäckar i ödemarken. (Jes. 35:3-6)

Det stod ingenting om minnet där, men jag hoppas ändå...

Jag hade tänkt mig till De vackraste julsångerna idag här på orten, men det var på kvällen och då det skulle ha varit dags så var jag djupt inne i något helt annat. Halv nie kom jag på att jag skulle ju dit idag...

Den andra texten för dagen blev i det sammanhanget lite - eller mycket mer allvarsam.

Här fanns en annan utläggning på dagens text.

öppet hus

Inte helt vackert, men det verkar ju fungera.

Jag hittade en gammal undulatbur, som började murkna i plasten/bottnen i vårt förråd. Och jag tänkte att det måste ju gå att använda till nåt innan den helt slängs. (Den har förresten varit hamsterbur emellan.)

De andra fågelmatarställena på vår gård är så små att de borde fyllas på så ofta, annars står de tomma och fåglarna har ingen mat.

Jag placerade fågelburen i buskaget så att det inte är helt lätt för katten att komma åt. Dessutom har jag ställt opp dörrarna på buren, så fåglarna har tre olika ställen att komma sig ut på, ifall katten vaktar det ena eller försöker ta sig in. Taket har jag plastat och beklätt med mossa. En enriskvist också lite som hinder för katten och dessutom skymmer det lite den fula plastbottnen.

 Men det ryms mycket frö i bottnen på buren.

"När Gud stänger en dörr, så öppnar han ett fönster." brukar man säga...