till glädje....

Jag gläds nog åt blommorna i krukor, bänkar och planteringar, men speciellt dessa (på bilden) små som sått sig själva och växer och blommar lite här och där. Och nej, jag har inte använt krattan till att rensa runt dem, de växer bredvid vår lilla sandlåda och krattan hade tydligen rymt från den.

Söndagens första läsningen-text:

Jes. 57:15-19 (20-21)

För så säger den höge och upphöjde, han som tronar för evigt och heter "den Helige": Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de ödmjukas ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.

Jag ska inte gå till rätta för evigt, inte ständigt vredgas, för då skulle deras ande försmäkta inför mig, de själar som jag själv har skapat. 

Jag var vred över hans girighetssynd, jag slog honom och dolde mig i min vrede. Men han vände sig bort och gick den väg han själv ville. Jag har sett hans vägar, men jag vill bota honom och leda honom. Jag vill ge tröst åt honom och hans sörjande, skapa lovsång på deras läppar, frid för den som är fjärran och frid för den som är nära, säger Herren. Jag ska bota honom. 

Men de gudlösa är som ett upprört hav som inte kan vara stilla, vars vågor rör upp dy och smuts. Det finns ingen frid för de ogudaktiga, säger min Gud. (enl. Folkbibeln)

 

----------------

Jag har läst Christa Mickelssons Ett blodkärl som brast. Och den var bra skriven. Berörande. Svårt att i sjukhusmiljö inte veta, ännu värre att inte kunna fråga. 

Att kunna glädja sig åt de små sakerna man ännu kan. 

Härefter kan jag titulera mig pensionär. Vad är det? som Luther frågade. Helpension eller halvpension kan man fråga angående hotell, hur mycket uppassning man har betalt för. Men girighet är en synd....

Tid har jag gott om, alltså nutid, hur länge vet ingen. Ännu har jag kunnat glädja mig åt t.ex. kvällsdopp i hettan. Och barfota kan jag ännu gå och  dessutom utan att någon gnäller, ha en bunk med kallt vatten på gården, så jag emellanåt då jag sitter i gungan (jag tänkte skriva då jag tar en paus - paus från att vara pensionär?)  kan doppa fötterna i det och få lite svalka.

(Konstaterade att "till glädje" har jag använt ofta på bloggen, men det är väl positivt, förutom i laboratoriesammanhang är ordet positiv oftast positivt.)

huvudlöst

Det blev stickat en docka till. Här på bilden ännu huvudlös. Kul stickning. 

Men förritiden såg inte "mollamajorna" ut så här. De hade nog mera hull på benen då. Men jag har en sån här mönsterbok (Arne & Carlos: Neulotut nuket) så....

Fick mig att tänka på bh-reklamen jag såg via någon datorkanal i veckan. De gjorde reklam för att bysten blev naturlig med bh:n. Jag vill protestera. Det narurliga är nog att brösten hänger - åtminstone i min ålder och efter några barn. 

Jag använder nog bh i alla fall, men sådan som jag tycker känns bekväm och inte kostar skjortan (? - skjortor kan ju kosta allt från 10€ till mer än 200€ - kanske.)

Senaste natt blev tidig väckning. Av någon orsak vaknar jag ofta pi-tid, klockan 3:14, det hade nog inte kommits ihåg med en analog klocka?

För någon vecka sedan hade jag en likadan natt och skulle till jobb efteråt. Det syntes förstås på ögonen att jag var trött, konstaterade jag i spegeln på jobbet, då näs-munskyddet inte fungerade som en behå på mina ögonpåsar - de hängde utanför näs-munskyddskanten.... (ingen bild på det, såå roligt ska vi inte ha!)

Blir lite huvudlöst efter en dålig natt....

arv eller miljö

Jag kom mig till biblioteket på en cykeltur och hittade bl.a. Ann-Luise Bertells bok Vänd om min längtan. Så nu är den läst. 

Precis som förra boken jag läste är det kvinnoliv som beskrivs - som jag uppfattade det. Inte alltid så trevligt, fast det kändes som att det var nästan bara de tråkiga bitarna som det skrevs om. 

Fast också lite det där om hur vi påverkar varandra.

Läste en blogg (klick) som lite tangerade detta plus en massa funderande hit och dit (det var ett långt inlägg). Intressanta funderingar. 

Bilden är av vår pelarasp. Växer som sådan rakt upp utan några avstickande kvistar hit och dit. 

Liksom aspar gör så skickar den upp många rotskott, men min undring är: Blir de då också pelaraspar, eller är det vanliga aspar? Hur djupt sitter pelaraspgenerna?

Hur mycket är det miljöpåverkan som styr vad vårt liv blir till och hur mycket är det arv, generna efter far och mor?

Min fundering gäller också förbön, hur mycket påverkar det vad mitt liv blivit till, då jag vet att det fanns bedjande mänskor bland mina förfäder? Det finns mycket att vara tacksam över...

handel och vandel

 Vi kom oss på en liten tripp med husbilen.

Det blev inte mycket fotat med kameran, kanske inte heller så mycket sett av "sevärdheter". Det beror ju på vad man vill se.

Första bilden från första natten vid en sjö. Solnedgång. Det började med en solnedgång...?

Vi höll oss mest  på småvägar (de är många och av många olika sorter), där åker man i en trevlig fart, så man hinner se sig runt lite.  Faktiskt också en museiväg, den var krokig på alla de sätt.

Följande foto är från en mat/kaffepaus på en parkering vid en sjö. Det finns många små sjöar, vackra platser längs vägen. Min fundering var att "spindlarna" - heter de skräddare? - kan gå på vatten. Men kan de simma?

Sen tittade vi in på en del köpställen, en del köpställen fanns ute, där köpte vi jordgubbar att snaska på.

Det finns så mycket saker...

Kalle Anka i badet reagerade jag på - det var ju fel anka, men å andra sidan badade han i en pennis-slantar - inte i guldpengar.

Å tredje sidan så finns det inget smutsigare än pengar. Oberoende vad de används till, om man räknar dem för hand blir man väldigt smutsig. Det är väl därför de räknar med maskiner nuförtiden.

Faktiskt var vi inte till någon butik som inte tog emot pengar. Tankningen däremot gick nog bara med kort.

En butik vi kom in i visade sig lukta lite konstigt. Där fanns heller inga expediter eller kunder. Vi köpte inget där - faktiskt en butik som inte tog emot pengar. Bredvid fanns en arbetsplats där det brummade. På vägen ut såg vi lappen på dörren: Asbestsanering  (fast på finska).....

Men butiksdörren var öppen....

1. maj

"Idag är det första maj, maj, maj..." var det någon som alltid sjöng på första maj, men det var då det. Finns det på riktigt någon sång som går så?

Blommorna där ute är nog också på gång, de som brukar vara det den här tiden. Inga vitsippor har jag ännu sett, men scillor. Klematisen börjar lite skicka trevare ut, månne man kan börja på...

Penseerna på bilden är inomhus. Köpta, men inte utsatta ännu. De är mindre utsatta för kyla, väder och vind inne i verkstaden vid fönstret - än. Jag kom i alla fall ihåg att de eventuellt behövde lite vatten.

Det närmaste majvippa jag såg på min utomhusvandring runt knutarna var havrekärven som satt kvar förmodlingen nog utan havre efter vinterns fågelmatning.

Efter att ha tagit av vinterjackan då jag kom in, var det skönt att plocka in en pinne i vedspisen....

Glad första maj!

(2016 skrev jag nästan samma sak)

högtryck

 Det blev en liten sportlovspromenad i vackert väder.

Fast ängen jag skulle gå över såg inte så inbjudande ut, lite väl mycket vatten, och var det helst fruset - jag testade inte utan letade efter en omväg och hittade nog en stig som gick genom skogen. Finns många stigar där, tänker att där finns nog rikligt djurliv.

Den fallfärdiga ladan med de fint av tidens tand (tidens tand behöver tydligen ingen tandborste?) färgade brädorna hittade jag ändå, om än från ett annat håll än jag brukade. Den hade fallit i något skede. Men också i ålderdomen vacker på sitt sätt.

Sen letade jag mig längs en traktorväg ut mot vägen, någonstans borde den ju komma ut. På vägen träffade jag ett bistert troll, åtminstone såg jag ett ansikte då, inte så tydligt numera.

Började fundera på troll. Så som jag tänker troll, just som stora stenbumlingar som ser ut som troll. Trollen jag minns från sagorna förstenades om de inte hann krypa ner under jorden innan solstrålarna träffade dem.

Men lite farliga var dom och trolltagen var inget positivt. Inte förtrollad heller.

Men däremot förtrollande låter positivt...

Numera finns väl troll bara som mumintroll här i Finland, de är ju trevliga på alla vis.

Sen finns ju nättroll - de är inte så trevliga.....

Sen blev det brasa och grillkorv - som ju nästan hör till på en utflykt.

Men sen tyckte jag det räckte för mig och vandrade till huset, som var för kyligt att sätta sig ner i, bara att börja elda där också, men så småningom blev det varmt. Då var det dags att åka hem.

vad ser du

Vaknade med en dröm, kanske inte riktigt mardröm, men nästan. Det fanns en grupp barn, som skulle rita/teckna, men alla papper som fanns var redan ritade på. Det är viktigt för barn, tänker jag, att få rita egna bilder.

Fast då jag var liten så ritade vi ofta  i marginalerna på Vasabladet eller Jakobstads Tidning. Och ibland "bättrade" vi på bilderna som fanns där. Ibland fick vi rita på smörpapper.

Häromdagen då jag läste Vasabladet gladde jag mig åt barnens teckningar: En hade målat en regnbågsnoshörning - enligt Vasabladet. Jag såg en lite knubbig enhörning. Måste enhörningar vara smärta, typ arabhästar, kan de inte vara knubbiga som ponnyer?

Fotot är från vår bakgård. Visar att det kom snö i vinter också. Vän av ordning tycker kanske att skjulet ser lite skraltigt ut. Men ser du - det är inget skjul. Om än det används som sådant nuförtiden. Sonen byggde kojan då han bodde hemma ännu. Då hade den t.o.m. en gammal bastukamin, som man kunde elda i. Minnen!

Veden är för användning. Skrotbilen finns för reservdelar. Stenen var där från början och rönnen också fast den blivit större och vidare på många sätt. Bilden har ritats under många år....

Det som stör mig på bilden är det blåa röret som sticker upp ur marken.

Det här är på vår bakgård, så det har fått förbli så. De rör som syns från vår gård har jag täckt in med aspvirke, ser mer naturliga ut. Vet inte om man får, men så har jag gjort.

lite tungt emellanåt

snötyngda grenar

Fotot är taget ett par veckor sedan. Då hade det kommit så pass mycket snö, så jag fick skotta. Har redan skottat gården två gånger i år.

Om jag hade vetat, skulle jag ju ha kunnat lämna det oskottat. Idag fanns inte så mycket snö kvar, det regnade - åtminstone då vi kom hem. Nu är det så mörkt ute så jag vet ju inte.....

Jag hann tänka då jag skottade första gången: - Jag hann ju aldrig börja längta efter snö, det kom för fort.

Då det länge har varit grått, vått och slaskigt och mörkt är det fint när första snön kommer och det blir åtminstone lite ljusare, men i år kom det lite för fort - åtminstone för mig. Barnbarnen var nog glada...

Idag kom posten igen efter den långa strejken då ingen post delades ut.

Jag har länge haft en prenumeration på en veckotidning (jag vet: tantvarning! - men jag är ju tant!) och jag har glatts åt den då den kommer med sin korsordsbilaga.

Idag fick jag två på samma gång. Det blev för mycket... Inte alls samma glädje som då det kommer en efterlängtad.

Dessutom fanns det fler räkningar än vanligt på köksbordet också.

lyx

fanns i bybutiken

Av förekommen anledning kom jag att börja fundera på lyx. Vad är lyx?

Minns att det var några som kallade mig för lyxhustru då jag var hemma med mina barn när de var små. Från en sida kan man säkert se det så. Det blev så helt enkelt för att jag inte skulle ha klarat av att lämna barnen på dagis/dagmamma och själv stressa i väg till ett jobb. Att lämna ett lesset barn för att arbetsgivaren ska få sitt och bli nöjd så han betalar min lön.

Visst blev det ibland lite knapert. Tygen var billigare då, så jag sydde ganska mycket av kläderna åt barnen av vad som fanns. Det blev ju inte märkeskläder, men gångbara så länge barnen var små och inte hade någon skillnad bara de hade det varmt. Det var enklare förr....

Att spara barnbidraget för barnen att själv använda var det inte tal om. Det gick åt sig för att få det att gå ihop.  Och de där utlandsresorna som är så populära nuförtiden, de behövde man inte ens tänka på - tackolov!

Men barnen är ju värdefulla, den där känslan då ett nytt liv har blivit till - som man inte vet vad det ska bli till sen - och sen plötsligt är de stora och sköter sig själv....

Prylar var ju hela stora butiken (på bilden) full av, sådana som man inte behöver.

Lyx är det då man inte har råd med det, men sedan man köpt prylen, så är det - bara en pryl...?

Lyx tycker jag nog det är, då man får gå till dukat bord/färdig mat, bara beställa vad man vill ha och inte behöver börja från rå potatis, morötter mm. (Fast bästa maten blir det ju nog hemma, då man vet vad som finns i den. - och rå potatis går inte att beställa på restaurang, vad jag vet - det tycker jag är gott, att äta som ett äpple.)

Rikast har jag nog känt mig de gånger då jag har gett pengar till något gott ändamål, utan att själv få något för det.

ut

Så har vi kommit hem igen från vår utfärd till den lilla (nåja, inte är den ju så liten, finns nog mindre) ön i Åbolands skärgård. Kanske sista husbilsresan för i sommar?

Husbilen är ju som hemma, så då vi tog en kaffepaus i en ABC nånstans, så hade jag crocs på fötterna och förstås mina yllesockor/tossor. Får man göra så?

Det var ju i alla fall inte Reino eller Aino.... som jag minns någon annan alltid hade.

Sen åkte vi hem via en butik. Utanför fanns en reklamskylt: Om du har en dröm, så kanske vi har ....

Och det hade jag ju haft.

Jag hade en dröm, lite mardrömsaktig nog, om att jag befann mig i ett hus med många rum. Jag var helt fri att gå. Men hur skulle jag hitta ut. Huset var byggt så man gick från rum till rum, det fanns inte några korridorer. Rummen var nog intressanta, men jag skulle ju ut. Hur kommer jag ut? Och så kommer man tillbaka till samma rum igen...

Tack och lov fanns ju i butiken vi åkte till pilar på golvet. Och de var ju inte flyttade som i fakenews. Så vi kom ut därifrån. Lite mindre pengar i plånboken, men inte mycket.

Dröm i korsord blir ofta kaka, men jag minns en som skulle baka drömmar, men hon sa det blev mardrömmar, goda nog, men hårda.

Alla drömmar ska inte uppfyllas, tack och lov.

paus?

Först av allt: Bilden är absolut inte reklam för någonting! Varken det ena eller det andra.

Det var slut på körsbärssäsongen och jag plockade ner de blåa banden, eller skulle plocka ner. Jag hade satt några på plommonträdet också. Jag vet inte om fåglar el.dyl. alls bryr sig om plommon, det är första året vi fått något på dem, men för säkerhets skull tänkte jag.

Den här remsan lämnade lite längre då nyckelpigan hade satt sig så tryggt på den.

Vän av miljön skulle kanske tänka att det skulle ha varit en välgärning att flytta på nyckelpigan bort från plasten, miljöbov av stor rang idag. Men vem är jag att säga vad som är bra för nyckelpigan eller inte, hon hade själv valt att placera sig där.

Få se hur länge bandet hänger i trädet....?

Annars börjar det vara dags för höstgöromålen. Plocka in allt som har flyttat ut. Försökte mig på att frisera kinarosen så hon skulle rymmas in igen. Många knoppar som jag ju inte nänns ta bort, få se hur det går.

Men på min lediga dag pockar soffan också på min uppmärksamhet....

Läste någonstans frågeställningen: Ska man alltid göra sitt bästa? Nästa fråga blir då: Vad är mitt bästa? Jag tänker att det viktiga skulle vara att lära sig lyssna till sin egen kropp, vad behöver den just nu. Just pauser är viktiga - också pauser från pauser.

Följande fråga blir ju då: Får man vara så egoistisk så man bara tänker på sig själv?

tid

Vi kom oss på en liten tripp med husbilen till en välbekant strand, där vi övernattat många gånger förr.

Nuförtiden har de gjort parkeringsrutor, med elstolpar där, vilket gör att det nu kostar att stå där en natt.

Knappast blir de stenrika på det, men det är de ju redan....

Vi kom oss på en skogspromenad sen och det var riktigt trevligt, lite mygg nog, men....

Konstaterade att stenholstren som finns i skogen hemmavid är nog ett stort hinder för trevliga promenader. Stenholster är förmodligen ett ord som håller på att försvinna eller har det redan....?

Via fb kom jag mig att se en film från Oravais från 1958-60 (nästan en timme lång). Där talade de om stenbunden mark. Mycket sten har flyttats sedan dess, annat har också ändrat sedan den tiden (min barndomstid).

Bilden till höger visar att "vårt husdjur" klarar bra av att fånga sin egen mat. Den håller på att äta upp en fluga den fångat. Det gällde att ta sig tid att titta länge innan man såg att spindeln faktiskt rörde på sig/åt. Den som väntar på något gott....

semester

Försökte mig på en cykeltur igår, efter flunssapausen, och kom förbi stället med pyrola. Jag skrev om dem för något år sedan här. 

Nu blommade de igen, men fotografen fick dem inte på bild i år.

De här, som kom sig på bild har jag också glatt mig åt i år. Finns inte många och de är så små, så jag har lite svårt att få syn på dem.

Men vad de heter har jag saligen glömt.....

Måste alltså söka efter blomboken och då hittade jag namnet rödnarv, månne det kan stämma? Samtidigt hittade jag ju kepsen som jag sökte efter tidigare idag och fick dessutom plockat lite av bordet, så det var ju lyckat. 

(Försökte också googla med bild, men det gav inga resultat på blomman, Mr Google hade bara fastnat på gräsbladen )

fyrkantigt

Bilden är från en promenad tidigare i veckan. Ett vårtecken, fjolårets vass håller på att lägga sig. Och givetvis blåser in i hamnvikar...

Googlade på vass och det är tydligen användbart till mycket. Finns tydligen en legend om att Jesus skulle ha legat på vass i krubban.

Minns inte varifrån men jag har hört att det går bra att odla potatis i gammal vassbädd. På samma sätt som att odla potitis i halmbädd. Inga jordiga nypotatisar då....

Vet inte vad det blir för sentens här - men kanske att det nya skuffar undan det gamla, men det gamla har ännu någon uppgift? (Åtminstone ett foto utan snö!)

(Fotot blev fyrkantigt då jag skar bort en jordig sten i nedre kanten. (Därmed inte sagt att jordiga stenar inte har något värde, det har de nog.) Förritiden var fotografierna mer fyrkantiga (alltså kvadratiska).

tittut

Semestern - vintersemestern i sommarvärmen - går åt sig till småplock. Lite räfsande här och lite plockande där. Storverken lyser med sin frånvaro, men det är väl bra så. Flyttar saker lite hit och dit, men jag behöver ju inte några stora långtradare, utan det räcker med skottkärran.

Kameran använder jag för att få syn på vilken fågel som syns var. Ögonen är inte vad de borde - eller borde de? Men kameran ser åt mig.

Trevligt då holkarna duger. En hade ramlat ner, men jag fick upp den igen, hoppas den passar åt någon än.

Hörseln hade jag tappat på ena örat, men en liten tur till sjuksystern gjorde susen, så nu hörs susningarna mera jämnt i öronen igen.

Återigen har jag lärt mig att veckan före påsk heter Stilla veckan och veckan efter påsk är Påskveckan. Men som jag ibland har sagt: Jag har glömt bort mera än många unga har hunnit lära sig.

Texterna för påskveckan (Luk. 24:36-49, Joh. 21:1-14 , Mark. 16:9-16 och morgondagens Matt. 28:8-15) handlar om hur Jesus visade sig för lärjungarna efter sin uppståndelse. Och att de hade svårt att tro på vad de såg. Soldaterna som skulle vakta vid graven mutades till att sprida lögner och fick löfte att de skulle inte skulle behöva lida för att de hade "somnat", då de skulle vaka.

inte än

Jag försökte mig på en liten cykeltur, med målet att se om tussilagorna har börjat blomma någonstans. Det brukar jag bli glad åt. Jag vet ju var de brukar finnas.

Men jag var nog för tidigt ute, - eller så för sent, eftersom de till kvällen går ihop sig, så då ser man ju inte dem så bra.

Så den som söker han finner, men kanske inte genast.

Men något annat blommar ju bara man lyfter blicken lite högre - och så fick jag ju lite röra på mig.

strumpor och sockar - eller är det sockor

inte mina spår, men jag såg dem....

Tydligen dagens tema: Att ha på fötterna.

Då jag såg vilket väder det var i morse, så av någon anledning tog jag halkskydden med på resan. Jag har vanligen en bit att gå från där jag parkerar bilen. Och jag använde dem också. (I mitt huvud kunde de heta "dubbletter", tänkte jag då jag sökte efter det svenska ordet på liukueste. Men det gör de ju inte!)

På jobbet kom jag lite i diskussion med våra datamänskor. Förritiden sade man att datan ju bara gör vad vi säger åt den att göra, undrar om det stämmer mera. Jag tycker ibland att då de ska förklara hur något fungerar, så har de "inget på fötterna". De kan inte förklara så att jag förstår....hmmm? Men jag vet att det finns sådana datamänskor också som, då de inte förstår hur jag tänker, så frågar de tills de förstår och sen kan de nog också få mig att förstå. Men jaa...

Sedan läste jag några bloggar. Den här, om trånga skor, som nog är tänkvärd.

Tittade på Fråga doktorn i går och där handlade det också om fötter och träning som "äldre" mänskor borde göra för att hållas på fötterna längre.

Den här bloggen handlade om sockor. Och ja, jag går mest i sockor hemmavid inne. Och stickar också sockor så det ska finnas att ta till.

Jag har förstått att det är en ny grej att ta på sig flera sockor utanpå varandra och springa ute t.ex. i lös snö, alltså utan skor, att det ger en skön känsla och bra träning. Jag har inte provat, men har sett någon filmsnutt om det någonstans (men var?).

Man kan göra på många sätt....

                                                               Tramp int, tramp int tånana å me, jag har Adams tofflona på me.... finns inte på Youtube.

en gång är ingen gång, två gånger en vana

Här sitter jag och kan inte annat...

Har tittat på stjärnorna där ute, kollat in att det är flera som ska tidigt till jobb härifrån trakten. Det kommer någon bil nu och då. Och så stoppar jag en pinne i brasan nu och då.

Mumintrollet hittade jag på min utevistelse igår.

Det är ett hörn där det brukar dimpa ner en iskont från taket på våren när det börjar smälta.

Det är ett sådant där konstverk som man ser vad det är bara från ett håll. Från ett annat håll ser man bara en - ja, iskont.

Det heter nog säkert något, men vad?

Paljetthäftet som jag skrev om tidigare, fenomenet med paljetter som visar olika bilder, heter tydligen vändbara paljetter.

Så nu vet vi det, så länge vi minns.....

i alla fall

Ett inlägg på fb av en vän konstaterade att inte många sett hennes julgran i verkliga livet (IRL). Den var vacker på fotot i alla fall. Och likaledes är det med vår gran, inte många utom familjen har varit och tittat på vår gren. Här (klick) finns ju fler bilder åtminstone.

Minns att tidigare var det ju nog så att man skulle komma in och se på granen under jultiden, om inte annat.

Det här kortet blev ju ett riktigt julkort med lilla krubban och många änglar av olika sorter runt omkring.

Men den som känner mig vet nog att det inte var det som just nu fångade mitt intresse.

Nu borde det ju vara en paus, så ni hinner titta en gång till och fundera vad det är som jag fotat i så fall.

Men i alla fall har jag slängt bort blomma efter blomma, som dött och inte gett något mera hopp om överlevnad. Det är en svår, mörk tid för blommorna, men grenen knoppas i alla fall.....

kommunikation

Helt olovandes tog jag mig en promenad. Men jag lovade lite och gick inte vägen fram utan vände av och kom på ett annat spår. 

Där mötte jag förbudsskyltar. Och den här uppsättningen förmedlar en icke-angenäm känsla hos mig.

Men förstås - skulle de ha satt dit en tillåtetskylt så skulle det ju ha sett ganska kul ut också - tillåtet att skida. Det är alltså ett skidspår där, bara det finns snö att göra det av. Hur spårkalle ska kunna köra där, vet jag inte, snöskoter är förbjuden och annan motorfordonstrafik.

Fick mig att minnas en bok jag just läst - men vilken? Det får jag nog återkomma till om jag kommer på det.

Där var det en predikant som påpekade att då Jesus uppväckte Lasarus, som det talas om i bibeln (Joh. 11). Vilken tur att han sa namnet - Lasarus, kom ut. Annars skulle där ju ha blivit en massa döda som uppstått och ett väldigt ståhej!