Fast då jag var liten så ritade vi ofta i marginalerna på Vasabladet eller Jakobstads Tidning. Och ibland "bättrade" vi på bilderna som fanns där. Ibland fick vi rita på smörpapper.
Häromdagen då jag läste Vasabladet gladde jag mig åt barnens teckningar: En hade målat en regnbågsnoshörning - enligt Vasabladet. Jag såg en lite knubbig enhörning. Måste enhörningar vara smärta, typ arabhästar, kan de inte vara knubbiga som ponnyer?
Fotot är från vår bakgård. Visar att det kom snö i vinter också. Vän av ordning tycker kanske att skjulet ser lite skraltigt ut. Men ser du - det är inget skjul. Om än det används som sådant nuförtiden. Sonen byggde kojan då han bodde hemma ännu. Då hade den t.o.m. en gammal bastukamin, som man kunde elda i. Minnen!
Veden är för användning. Skrotbilen finns för reservdelar. Stenen var där från början och rönnen också fast den blivit större och vidare på många sätt. Bilden har ritats under många år....
Det som stör mig på bilden är det blåa röret som sticker upp ur marken.
Det här är på vår bakgård, så det har fått förbli så. De rör som syns från vår gård har jag täckt in med aspvirke, ser mer naturliga ut. Vet inte om man får, men så har jag gjort.
Fin bild hursomhelst! Å kojan är det inget fel på heller! Fantastiskt att kunna få tak över huvud å vindskydd! Sa hon som just kom från stallet å konstaterade att det blåste mycket mindre under tak å med åtminstone tre väggar runtom.
SvaraRaderaEn både spännande å fridfull bild... om inte för det där blåa då förstås... :). /ulla
Nåja, det blåa röret behövs ju, för rinnande vatten i kran är inget jag vill vara utan. :)
SvaraRadera