trappa upp eller trappa ner?

Finns också en annan andra läsningen-text för veckan:

Rom. 10:1-13

Bröder, mitt hjärtas önskan och min bön till Gud är att de skall bli räddade. Jag kan vittna om ivern i deras gudstro, men de saknar den rätta insikten. De vet inte vad rättfärdighet från Gud vill säga utan söker hävda sin egen, och därför har de inte underordnat sig rättfärdigheten från Gud.

Kristus är slutet på lagen, så att var och en som tror kan bli rättfärdig. Ty om den rättfärdighet som lagen ger skriver Mose: Den människa som håller buden skall leva genom dem. Men den rättfärdighet som tron ger säger: Fråga inte i ditt hjärta: Vem skall stiga upp till himlen? – det vill säga för att hämta ner Kristus – eller: Vem skall stiga ner i avgrunden? – det vill säga för att hämta upp Kristus från de döda. Vad säger den då? Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta – det vill säga trons ord, det som vi förkunnar. Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad.

Hjärtats tro leder till rättfärdighet och munnens bekännelse till räddning. Skriften säger ju: Ingen som tror på honom skall stå där med skam. Det är ingen skillnad på jude och grek; alla har samme herre, och han ger av sin rikedom åt alla som åkallar honom. Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad.

Fetstil är min idé, det är viktiga ord.

Har tagit ner de tre första mattorna ur varpen. Först kom trapporna, den andra fick mig att tänka på Jakobs stege (1 Mos 28:10-15), då ljuset var så starkt i andra ändan. 

Den bruna är då ett försök att använda opp små nystan av olika bruna nyanser, T-skjortor, manchesterbyxor, t.o.m. en tygalmanacka, nu minns jag inte mera vilket år det var....

Då jag försökte bereda plats för de nya mattorna i förrådshyllan hittade jag mera mattor, som jag inte alls mindes att jag hade vävt. Kollade in mina inlägg om vävning på sidan, men där hittade jag dem inte heller om än det har blivit en hel del inlägg genom åren.

håll fast

Jag har ju lite haft som projekt, tydligen har jag såna ganska ofta, att använda opp de garner jag har och inte köpa nya förrän de är slut. (Går inte så bra)

Nu fick jag nys om via fb om en revstake och sån behövs om jag ska använda opp gamla varpgarner, som jag tydligen också samlat en hel del. Jag hade dessutom plats att sätta den på. Så vi får se vad det blir av det hela.... 

Söndagens andra läsningen-text, den ena: 

2 Tim. 3:14-17

Du däremot, håll fast vid det du har lärt dig och blivit övertygad om. Du vet av vilka du har lärt det, och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis så att du blir frälst genom tron på Kristus Jesus.

Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.(Folkbibeln)

Många nystan blev tomma. Ett var nystat på en gammal tidningssida från 29 maj 1984. Då var jag gravid med mitt första barn och hade nog ingen aning om vad det skulle betyda i mitt liv. Men Herren var med, det är min tro. Jag vill hålla fast att Han fortfarande är med. 

Den tiden var Waasko en vanlig matbutik i byarna, de som numera heter Sale.

Gudsmänniskan är ett märkligt ord. Är det människan så som Gud hade tänkt henne? Bibel2000 har översatt det till "den som tillhör Gud".

Kom mig att cykla förbi stället där jag för många år sedan hittade pyrola (klick), de blommade där i år igen. Det kändes som att träffa en gammal bekant. Alltid lika trevligt.

mörkt?

Jag fick lådor med mattväft från min mammas gamla förråd. Där fanns mycket i svart från Oravais tygbutik i tiden. Fick börja fundera vad jag ska väva med så mycket svart väft. Men nu tog jag ner ur väven och här är två av mattdukarna.

Söndagens andra läsningen-text: 

Jak. 5:13-16

Får någon av er lida skall han be; är någon glad skall han sjunga glädjepsalmer. Är någon av er sjuk skall han kalla till sig de äldste i församlingen, och de skall smörja honom med olja i Herrens namn och be böner över honom. Deras bön i tro skall rädda den sjuke, och Herren skall göra honom frisk. Och har han syndat skall han få förlåtelse. Bekänn därför era synder för varandra, och be för varandra att ni skall bli botade.

Den rättfärdiges bön har kraft och gör därför stor verkan.

--------

Har läst Karin Boyes Kallocain. En bok som nog kan ge mardrömmar.

Där gav vaccinet bekännelsen, men det är meningen att vi ska bekänna våra synder frivilligt, för att de ska bli förlåtna.  

Jag har också lite följt med Fader Brown från Arenan. Fascinerande då präster leker detektiver, de kan ge förlåtelse i Guds namn då bovarna bekänner. Eftersom han är en katolsk präst är det bikten som gäller.

Glad självständighetsdag!

Jag fick nertaget ur vävstolen det som fanns där sedan länge. Mattdukarna passar ju bra till jul. Det blev lång paus då jag började med sicksackduken, men så blev den. Katten gillar tydligen nog den. 

Självständighetsdagens andra läsningen-text, en av dem: 

Apg. 17:24–30

Gud är den som har skapat världen och allt som finns i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel gjorda av människohand. Han låter sig inte heller betjänas av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt. 

Av en enda människa har han skapat alla människor och folk till att bo över hela jorden, och han har fastställt bestämda tider och gränser inom vilka de ska bo. Det gjorde han för att de ska söka Gud och kanske kunna treva sig fram och finna honom, fast han inte är långt borta från någon enda av oss.

För i honom är det vi lever och rör oss och är till, så som även några av era egna skalder har sagt: Vi är av hans släkt. Är vi nu av Guds släkt bör vi inte tänka oss att det gudomliga liknar något av guld, silver eller sten, en bild som kommit till av mänsklig konst och fantasi. Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han alla människor överallt att omvända sig. (Folkbibeln)

Sen fortsätter texten med: 

Han har nämligen bestämt en dag då han ska döma världen med rättfärdighet genom en man som han har utsett, och han har erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda."

Och den mannen är Jesus.  

Då jag knöt upp fransarna märkte jag nog att det blivit fel på några ställen, jag hade överträtt gränserna som mönstret gav. Jag hade fått dåligt skäl (inte då alltså orsak utan mellanrummet mellan övre varp och undre varp, som skälkäpparna vid trampning åstadkommer) på den gamla vävstolen. Det syntes inte heller direkt då det var på undersidan, jag borde ju ha kollat....

Om gränserna är oklara, kan man överskrida dem i misstag. 

Sen finns det ju folk som vill överskrida gränser, med vad det sen för med sig....

 

hur länge

Jag vet inte hur länge vävningen har stått still, och sett ut så här, men länge är det. Men nu har jag börjat försöka igen, få se om det håller i sig.... Ser ganska rörigt ut.

Söndagens första läsningen-text: 

Jer. 29:4-7

Så säger Herren Sebaot, Israels Gud, till alla de deporterade som han fört bort från Jerusalem till Babylonien: Bygg er hus och bo i dem. Plantera trädgårdar och ät frukten från dem. Ta er hustrur och avla söner och döttrar, ta hustrur åt era söner och ge era döttrar åt män, så att de föder söner och döttrar. Bli flera där, inte färre! Gör allt för att den stad jag har deporterat er till skall blomstra, och be till Herren för den. Ty dess välgång är er välgång.

Senare i samma kapitel, profeterar Jeremia att de skulle bo 70 år, en generation, i Babel/Babylonien, sen skulle Gud själv ordna för deras återkomst till Israel. Han verkar både vilja och gärning.

Det finns en plan - också för väven.  Fast det är som ett pussel som ska läggas för att man ska se vad det blir för bild, eller som bilden av en krossad glasruta jag sett på fb med texten att det är från Ikea, bara att sätta ihop - fast det funkar ju inte med glas, där tarvas det nog mycken värme också, som väl inte fanns med i "paketet". Och väven vet jag ju inte om jag får färdig heller eller om jag måste göra om något (läs: riva opp). 

-----------------

Har läst en bok: Och bergen svarade av Khaled Hosseini. Fick mig att minnas henne som hade många barn från förr (enligt dagens mått) och just fått ett till. Hon fick frågan av en som inte hade fått några barn om hon inte skulle kunna ge bort den yngste åt dem. Det kunde hon inte och hon hade svårt att förstå att man kan tänka så. 

Sällan hör man nuförtiden om adoption, finns den möjligheten kvar eller är det bara abort som gäller för oönskade barn/barn som man inte ekonomiskt klarar av att ta hand om? (Det kan ju hända att abort är billigare för staten?)

Barn - och barnbarn - är en rikedom. - Glad farsdag alla pappor!

 

synd eller synd om

Det tog länge efter pådragande av varp och solvande tills jag började på med att väva. Men nu plötsligt hände det, få se om det fortsätter....?

Det finns en första läsningen-text för måndagen också: 

Hes. 33:10–16

Herrens ord kom till profeten:
Människa! Säg till israeliterna: Ni frågar: ”Hur skall vi kunna leva, då våra brott och synder tynger oss och får oss att tyna bort?” Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren Gud, jag önskar inte den gudlöses död. Jag vill att han upphör med sina gärningar och får leva. Vänd om! Vänd er bort från era onda gärningar. Israeliter, ni vill väl inte dö?

Människa! Säg till dina landsmän: Om den rättfärdige gör något brottsligt kan hans rättfärdighet inte rädda honom. Upphör den gudlöse med sin gudlöshet leder den inte till hans fall. Börjar den rättfärdige synda räcker inte hans rättfärdighet för att han skall få leva. Om jag säger till den rättfärdige: ”Du skall leva” och han förlitar sig på sin rättfärdighet och handlar orätt, skall alla hans rättfärdiga gärningar vara glömda. Han skall dö för den orätt han gjort. Och om jag säger till den gudlöse: ”Ditt straff är döden” och han upphör att synda och handlar rätt och rättfärdigt – återlämnar vad han tagit i pant, återställer vad han plundrat, håller sig till livets bud och undviker att handla orätt – då skall han få leva. Han skall inte dö. Alla synder han har begått skall vara glömda. Han har handlat rätt och rättfärdigt. Han skall leva.

Det här som beskrivs är före Jesu födelse, död och uppståndelse. Nu har han dött för våra synder och jag tänker att det borde (?) vara lättare att bli fri från synden/hålla sig borta från den. (Fast nuförtiden är det svårare att veta vad som är synd? En del synder blir bestraffade i domslut, så de är väl synd, men det hänger ju inte på om man blir fast eller ej.... Gud ser till hjärtat/genom mig.)

I vävtermer (väven som livets väv) borde alltså det röda (blodröda synder har man läst om) småningom bli mindre och mera av det ljusa/vita. (Fast nuförtiden får man ju inte döma enligt färg, så det kan ju hända att den vita och blåa randen är synden...? Då skulle det ju se liite bättre ut!)

-------------

Så har jag läst färdigt inte bara en utan två böcker: Frank Mangs Högst personligt 1 och 2. Tydligen finns det en tredje också, som alltså är oläst - än. Hans böcker är helt läsvärda nog. Som han berättade det kom folket i mötena ofta i syndanöd - händer det mera?

vem har...?

Jag tog inga bilder från revningen, den sker på hemmagjord ställning bestående av spikar på en vägg i garaget. Fungerar inte bra, men fungerade så här långt åtminstone. Spikarna nöter nog för mycket på garnet egentligen.

Spännande om man har kommit så långt att man "virkat ner" varpen från ställningen, får man någon ordning på den sen i väven? En tråd märkte jag att hade nog gått fel redan vid nervirkningen, men det gick nog att rätta till vid pådragning. 

Några trådar hade av någon anledning inte hittat skälet. Hoppas jag fick dem ungefär på rätt plats bland alla trådar.

Nu är det så här långt, bara resten kvar.....

Söndagens första läsningen text enligt Folkbibeln: 

Ps. 94:8-15

Bön om Herrens hjälp mot fienden

Hämndens Gud, Herre, hämndens Gud, visa dig! Res dig, du jordens domare, ge de stolta vad de förtjänar! Hur länge ska de gudlösa, Herre, hur länge ska de gudlösa triumfera? Deras tal flödar av fräckhet, alla förbrytare förhäver sig. Herre, de krossar ditt folk, de förtrycker din arvedel, de dödar änkor och främlingar och mördar de faderlösa, och de säger: Herren ser det inte, Jakobs Gud märker det inte.

Fatta, ni oförnuftiga bland folket! Dårar, när ska ni bli kloka? Han som har planterat örat, skulle han inte höra? Han som format ögat, skulle han inte se? Han som fostrar folken, skulle han inte straffa, han som lär människan förstånd?

Herren känner människornas tankar, han vet att de är tomhet. Salig är den som du, Herre, fostrar och lär från din lag för att ge honom ro från onda dagar tills graven är grävd för de gudlösa. Herren förskjuter inte sitt folk, han överger inte sin arvedel. Rättvisa ska åter gälla i rätten, och alla som har ärliga hjärtan ska följa den.

Vem står upp för mig mot de onda? Vem hjälper mig mot förbrytarna? Om inte Herren var min hjälp skulle min själ snart bo i det tysta. När jag säger: "Min fot vacklar", då är din nåd mitt stöd, Herre. När mitt inre är fullt av bekymmer, då gläder din tröst min själ. Kan en orättfärdig domstol ha gemenskap med dig, en som gör orätt i lagens namn, som angriper en rättfärdig själ och fördömer oskyldigt blod? Men Herren har blivit min borg, min Gud är min tillflykts klippa. Han låter deras brott drabba dem själva, han förgör dem för deras ondska. Herren vår Gud ska förgöra dem.

(Jag kopierade hela kapitlet, de svärtade orden är det avsnitt som var texten.) Enligt Folkbibeln är det här en psalm som sjöngs varje vecka i templet.

Frågan är vem som är fienden sen....? Ibland är det jag själv....

varum

Jag städade lite i vävkammaren. Tappade en knappnål, hörde att den föll på golvet. 

Varför är det så nuförtiden att alla små saker man tappar, faller genom golvet och går inte att hitta?

Hittade den nog småningom, men tappade den igen och nu är den borta. 

Jag kom att tänka på uttrycket "nål i en höstack".  Men så var det ju inte, för jag hade just innan sopat golvet någorlunda.

Men kom att minnas den tiden, när jag var liten, då man skulle trampa höet i ladan. Då skulle det inte ha varit kul att ha tappat en nål där innan.....!

Bilden är en lampskärm som blev till häromdagen. Vi behövde en ny och jag visste att det fanns en skärm utan tyg på som jag lagt undan någonstans. Letade där jag trodde den skulle finnas, men nej. Sökte på andra möjliga ställen, nej den fanns ingenstans. Skulle just fundera med gubben om han hade någon aning var den kunde vara, då jag igen tittade till där jag först sökte, men där fanns den ju, alldeles framför ögonen - varför såg jag den inte förra gången?

I alla fall hade jag ett litet garnnystan, som inte var något man kunde använda till annat, har nog stickat av det tidigare, men det blev inte riktigt lyckat. Det hade jag tänkt till lampskärmen och det hittade jag nog. 

Började linda, men halvvägs kom jag på att jag börjat nerifrån, då det absolut borde börjas uppifrån  för att det ska bli någorlunda bra. Borde jag komma ihåg om det blir fler......

Halvvägs märkte jag också att nystanet var inte så stort som jag trodde. "Någon" hade nystat det röda/gula garnet ovanpå ett annat nystan med brunt garn.... Så jag fick tänka om och hittade ett annat garn att fortsätta med. Sen efter en stund råkade jag titta från ett annat håll och hittade ett likadant nystan som det första under soffan. Den där någon....? 😀 Därav randningen, men bra så, det röda/gula-garnet skulle i alla fall inte ha räckt hela vägen.

Prövade på olika lamphållare, men kom på att det nog behöver vara lampor som inte blir så heta innanför den lampskärmen. Men såna finns ju idag!

Lär inte finnas någon som har en likadan lampskärm!

allting har en ände...

Jag har avslutat en varp. Den sista matt-duken (trasmattinslag, men smal, som är tänkt att passa till en bänk man sitter på), alltså den första som kom ur väven. 

Jag hade mycket väft i bruna färgnyanser, de flesta av mina gamla collegetröjor, trikåtröjor osv. Bl.a. klädedräkten jag hade i jobbet för > 38 år sedan (den undre bilden). 

Då jag tittade lite slarvigt på den bilden (ögonen är inte vad de har varit och fotot av fotot blev visst inte så bra), så såg jag kofärger, min  hjärna fick det till kossor 🐮👵 innan jag kände igen mig.

Minns inte att någon egentligen skulle ha tyckt om färgen, men det bara beslutades att vi skulle ha en sådan dress på jobbet. Nuförtiden bär jag blått i jobbet, men den dräkten blir nog inte till mattväft någongång, åtminstone inte hos mej. 

Men tyget från den gamla jobbdressen kom till användning igen i ett annat sammanhang....

Söndagens första läsningen-text:  

Jes. 1:10-17

Lyssna till Herrens ord, sodomfurstar! Hör vad vår Gud har att säga, gomorrafolk! Vad skall jag med alla era slaktoffer? säger Herren. Jag är mätt på brännofferbaggar och gödkalvars fett, jag vill inte ha blodet från tjurar och lamm och bockar. Vem har begärt detta av er när ni träder fram inför mig, ni som trängs på mina förgårdar? Kom inte med era meningslösa gåvor, jag avskyr offerröken. Nymånad, sabbat, högtidssamling – jag tål inte falskhet och fest. Jag hatar era högtider och nymånadsfester, de har blivit en börda för mig, som jag inte orkar bära. När ni lyfter era händer i bön vänder jag bort blicken. Hur mycket ni än ber lyssnar jag inte. Ni har blod på händerna. Tvätta er, rena er! Låt mig slippa se era illdåd. Sluta göra det onda och lär er göra det goda. Sträva efter rättvisa, stöd den förtryckte. För den faderlöses talan, skaffa änkan rätt.

Ord och inga visor! Det räcker inte med ceremonier.

Jesus kom och med hans hjälp kan vi sluta göra det onda och lära oss göra det goda. Och om/när det ändå blir fel, så finns det förlåtelse och nåd.

Kanske den nog blir använd duken, bara jag får knutit och bundit fransarna.

det behövde sotas

Jag brukar vara på jobb vanligen när sotaren kommer på besök. Men nu har jag rester av sommarsemestern. 

Men jag tog ändå till harvärjan (?) innan han kom och började på en ny mattduk i vävkammaren. 

Pelargonorna är tacksamma för att ha kommit sig innanför glasrutan. 

Söndagens första läsningen-text, en av dem: 

Jes. 26:12-14, 19

Herre, du ska ge oss frid, för allt som vi har uträttat har du utfört åt oss. Herre vår Gud, andra herrar än du har härskat över oss, men bara genom dig prisar vi ditt namn. De är döda, de får inte liv igen, deras andar kan inte uppstå. Därför har du gripit in och förgjort dem, du har utplånat minnet av dem.

 

Dina döda ska bli levande, mina dödas kroppar ska uppstå. Vakna upp och jubla, ni som bor i stoftet, för din dagg är ljusets dagg, och jorden ska ge igen de avsomnade. (Folkbibeln)

Jag behövde nog läsa mer än detta i kapitlet och kapitlet innan, för att få något sammanhang. 

Folkbibeln och Bibel 2000 är också ganska så olika i översättningarna. "Vakna och jubla, ni som vilar i mullen!" hade Bibel 2000 som översättning på andra styckets första mening. Det ska komma en dag då alla ska vakna.....

Vers 20 och 21 i samma kapitel lyder i Folkbibeln:

Kom, mitt folk, och gå in i dina kamrar, stäng igen dörrarna efter dig. Göm dig ett litet ögonblick tills vreden har gått förbi. För se, Herren kommer ut ur sin boning för att straffa jordens invånare för deras missgärning. Jorden ska blotta sina blodskulder och inte längre dölja sina dräpta.

Minns inte att jag skulle ha hört någon predika om den texten? 

Men ännu finns tid att sota de andliga rören...

 

 

 

inte som på Strömsö

ser ut som att den ligger på golvet, men det är
faktiskt en sittbänk under

Tog ner ur vävstolen igen fyra mattdukar. Jeans-mattväften håller snart på att ta slut. 

Samtidigt som vi höll på att möblera om i hobbyrummet knöt jag upp den första mattduken och rullade ihop. Åtminstone som jag minns det. Men nu hittar jag den inte någonstans. Lade den på ett bra ställe, men var?

Händer oftare nuförtiden att jag tappar något och sen hittar jag det inte fast jag vet att det finns där någonstans. Det faller genom golvet. 

Den här som jag fotograferat är den andra som jag knöt upp. (Tycker inte det blir rätt färg på fotografiet.) Men här vet jag inte hur jag tänkt. Eller hur har jag inte sett att jag bytt färg mitt i allt. 

Om jag varit riktigt noga kunde jag ju ha tagit bort den felaktiga färgen och låtit duken bli kortare, men samtidigt så kan det ju få vara en påminnelse om att det inte alltid går som på Strömsö, men kan bli bra/duga ändå. Det blir ju mer personligt i alla fall.

Morgondagens första läsningen-text: 

1 Sam. 2:1-2, 6-9

Så bad Hanna: ”Mitt hjärta jublar över Herren, jag kan bära huvudet högt. Jag kan skratta åt mina fiender i glädje över att du räddat mig. Ingen är helig som Herren, det finns ingen utom du, ingen klippa är fast som vår Gud. Herren dödar och ger liv, leder ner i dödsriket och räddar därifrån. Herren gör fattig och han gör rik, han förnedrar och han upphöjer. Den hjälplöse reser han ur gruset, den fattige lyfter han ur dyn. Han ger dem rum bland furstar och låter dem trona på hedersplats. Ty jordens fästen tillhör Herren, på dem har han lagt jordens rund. Herren skyddar sina trognas steg, men de onda går under i mörkret, av egen kraft lyckas ingen.”

För att få hela historien bör man läsa både första och andra kapitlet. Och Samuel, barnet som Hanna fick efter att hon bett om ett barn och lovat barnet  åt Herren, blev viktig för hela Israels folk. Hanna fick den son hon bad om, men det var Gud som blev stor för henne.

"- av egen kraft lyckas ingen." 

Sen fick hon ytterligare tre söner och två döttrar.

the end is near

 ...läste jag på ett elskåp på väg hem från jobbet häromdagen.

vacker också fast torkad och fallen

5 Mos. 32:36–39

Herren ska ta sig an sitt folks sak och förbarma sig över sina tjänare, när han ser att deras kraft är borta och att ingen finns kvar, varken slav eller fri. Då ska han fråga: Var är deras gudar, klippan som de flydde till, de som åt deras slaktoffers fett och drack deras dryckesoffers vin? De får komma och hjälpa er, de får vara ert beskydd. Se nu: Jag, jag är Gud, det finns ingen Gud vid sidan av mig. Jag dödar och jag gör levande, jag slår och jag helar. Ingen kan rädda ur min hand. (enl. Folkbibeln)

Morgondagens gammaltestamentliga text känns som hårda ord. ("När man kastar käpp i hundhopen är det den som träffas som gnyr.") Vet inte riktigt vad jag ska säga om det. I dagens coronaläge, då man måste tänka efter om man ska riskera att åka till någon butik bara för skojs skull utan att riktigt behöva något. "För att titta". Eller söka "köpandets glädje" (fast det kanske man också får ifall man skulle köpa på nätet - det vet jag inte, har inte provat.) Andra får försaka utlandsresor, de som absolut behövts (?) för att orka med. (Sådana har jag inte behövt tidigare heller.)

Försökte kolla in hela kapitlet för att se vad det var frågan om: Kapitlet börjar med

"Lyssna, ni himlar, jag vill tala! Hör, du jord, min muns ord! Som regnet ska min lära droppa,
som daggen ska mitt tal flöda, som rikligt regn på grönska, som regnskurar på gräs."

Åtminstone regnar det idag, fast det är snön som smälter av det. Vattnar jorden gör det nog också.
Sen i slutet av kapitlet, v. 45-47, säger Mose: 

"Och när Mose hade talat alla dessa ord till hela Israel,  sade han till dem: ”Lägg på hjärtat alla de ord som jag i dag gör till vittnen mot er, så att ni befaller era barn att hålla fast vid och följa alla ord i denna lag.  Detta är inte ett tomt ord för er, det gäller ert liv. Genom detta ord ska ni få ett långt liv i det land, dit ni nu går över Jordan för att ta det i besittning.”"

Sen togs Mose bort från världen, dog, han fick inte komma in i Israel fast han lett folket hela vägen genom öknen. "Han samlades till sitt folk"

Sök Herren medan han låter sig finnas!

 

vem

 

viktigt med kontakt, men också viktigt med vem....

Ps 1:1–3

Lycklig den som inte följer de gudlösa, inte går syndares väg eller sitter bland hädare utan har sin lust i Herrens lag och läser den dag och natt. Han är som ett träd planterat nära vatten – det bär sin frukt i rätt tid, aldrig vissnar bladen. Allt vad han gör går väl.

Det visade sig att det är böndagen för kristen enhet idag, med ovanstående gammaltestamentliga text, enligt kyrkoårskalendern. 

Förra inlägget skulle ju passa bra till den texten. 

Det är viktigt vad man matar sig med. Gudstjänsten från Vörå församling var en lisa för själen efter att jag bläddrat i/ kollat upp fb-texter och snuttar.  

I morgon är det biskop Henriks minnesdag, enl. samma kalender. (Jag har ingen aning om vem biskop Henrik var - men det går ju att googla. Då minns jag ju nog något om ett avhugget finger. Sen vet man ju inte hur mycket det stämmer det som står i google. Efter så lång tid är det nog svårt att hitta sanningen om vad som hände. Våldsamt var det nog också på den tiden.)

Men tacksam är jag att någon kände sig manad att komma med kristendomen till Finland, så också jag fick ta del av den. 

Gammaltestamentliga texten för morgondagen är: 

Jes. 52:7-10

Härligt är att höra budbärarens steg när han kommer över bergen, han som bär bud om seger, som ropar ut goda nyheter, bär bud om räddning och säger till Sion: ”Din Gud är konung!” Hör, dina väktare ropar och jublar. Med egna ögon ser de hur Herren vänder åter till Sion. Brist ut i jubel, Jerusalems ruiner, Herren tröstar sitt folk och friköper Jerusalem. Herren visar sin makt och helighet inför alla folk, hela jorden skall se hur vår Gud räddar oss.

Det tror jag på i alla fall. 

intagande

Lyssnade på Vörå församlings gudtjänst för idag via Youtube-kontot. Det är ju dagens melodi.

Predikanten talade om att Gud gömmer det stora i det lilla.

Det kan man tänka på då man ser att det kanske inte är så proffsigt gjort, Youtube-snutten. 

Det tar länge innan gudstjänsten börjar. Ungefär motsvarar det nog den tid det skulle ta för mig att klä om mig, åka till gudstjänsten till kyrkan. Jag tänker den tiden har också en mening...

Men nu kan man ju bara spola lite framåt (fast det gör man väl inte i youtube-klipp, det var det man gjorde då man hade allt på kassettband eller spelade via bandspelare - vad gör man i youtube-klipp?).

Ljudet varierar också i bland i klippet, men det motsvaras eventuellt av att jag i gudstjänsten vandrar i väg med mina tankar till annat och inte hör vad som sägs. 

Ska väl också säga att jag tycker om gudstjänsterna från Vörå församling. I mitt tycke vettiga predikningar.

Tidigare var det någon som talade om att de sett på TV första delen i serien Atlantic Crossing. Jag ville ta mig en titt vad det var och klickade på första delen. Man fick lite inblick i hur det var då på den tiden - Hitlertiden. Men - då första avsnittet var klart då jag tittade via Arenan, så fortsatte det till följande avsnitt och följande avsnitt. (Jag hade ledig dag.)

Så här i efterhand skulle jag säga att det vore nog bättre att se ett avsnitt och ta en paus innan man ser följande. Tiden där emellan, då man smälter/tar in det man sett är mycket behövlig. Jag tror man missar mycket då man bara fortsätter.

regnbågens färger

n

Det är lätt att låta sig luras - av sitt eget huvud. 

Min tanke var att väva mattor/dukar, alltså smala, men ändå mattjocklek. Jag har en bänk som man kan sitta på, där de skulle passa. Och jag har mycket mattväft t.ex. av jeans kvar och kanske jag berättat tidigare att jag hittade varptråd, som passar till duk men inte är tillräckligt tjock för mattor. 

Rött och blått och - vitt - är det en färg?

Men eftersom väven var smalare så fick mitt huvud till det att i samma proportion kunde fransarna bli kortare. Så de blev för korta att klara av att knyta dem som fransar. För dumt huvud får kroppen lida....

Men så hade jag inte kunnat motstå ett nystan då vi gick i butiker inför julen. Och nu kom det väl till pass. Så nära i nyansen att det inte syns/stör sen när det är färdigt - hoppas jag. Syr in varptrådarna, som jag knutit vad jag kunde, med täta langettstygn (måste googla för att hitta ordet). Känns lite fuskigt, men åt mig duger det....

Morgondagens ena gammaltestamentliga text:

1 Mos. 9:12–16

Gud sade: ”Detta är tecknet för det förbund jag instiftar mellan mig och er och alla levande varelser ni har med er, för alla kommande släktled: min båge ställer jag bland molnen. Den skall vara tecknet för förbundet mellan mig och jorden. När jag hopar moln över jorden och bågen blir synlig bland molnen, då skall jag tänka på mitt förbund, förbundet mellan mig och er och alla levande varelser av alla slag, och aldrig mer skall vattnet bli till en flod som utplånar alla varelser. När bågen står bland molnen skall jag se den och tänka på det eviga förbundet mellan Gud och alla levande varelser av alla slag på jorden.”

 

Regnbågen har ju nuförtiden fått en annan symbolisk betydelse för gemene man. Men om jag förstått det rätt så är det här ur bibeln ursprungsbetydelsen -den äldsta. Det finns ju inte bara sex eller sju färger i regnbågen, det finns ju alla nyanser däremellan också. 

Förbund är väl ett slags överenskommelse. Då vore det väl skäl att minnas/påminna sig om vad som ingår i överenskommelsen - där vi, "alla levande varelser" är med?

blott blått

En blå matta, men ändå så olika färger...?

I morgon är det självständighetsdag. Och det har rekommenderats (jag minns inte vem) att vi ska klä upp oss i blått och fira självständighetsdagen hemma. Eftersom det inte blir någon fest på slottet pga coronan. Det skulle ju nog vara något nytt, jag brukar inte klä upp mig för att se på slottsfesten...

Jag kom ihåg då för länge sen på min första fasta arbetsplats. Någon klädde sig ofta i blått, senare fick vi arbetskläder och alla hade samma färg, men jag tyckte inte jag ville ha blått. Det har nog ändrat, men fortfarande kan jag inte prova en marinblå dräkt utan att komma ihåg hur jag då absolut inte skulle ha blått på mig. Det var grönt som gällde då för mig privat, om jag minns rätt. Sådana gröna färger som jag nog inte skulle ta på mig idag. De finns nog i något nystan än som väntar på att komma sig i någon matta/duk. Fåse...?

Konstaterade då jag såg några gamla bilder, att det var nog andra också som hamnade att ha grönt på sig, då det skulle kläs upp till någon fest. Nuförtiden väljer de själv. Intressant att se de gamla bilderna i datorminnet. Det var andra tider då.

Morgondagens ena text, andra söndagen i advent: 

Jes. 44:6-8

Så säger Herren, Israels Kung, och hans Återlösare, Herren Sebaot: Jag är den förste, och jag är den siste. Utom mig finns ingen Gud. Vem är som jag? Låt honom berätta och lägga fram för mig vad som har hänt sedan jag insatte folket för evigt, och berätta vad som ska komma i framtiden. Var inte rädda eller förskräckta. Har jag inte låtit er höra om det  och förkunnat det för länge sedan? Ni är mina vittnen. Finns det någon annan Gud än jag? Nej, det finns ingen annan klippa, jag vet ingen. (Folkbibeln)

Det finns också en annan gammaltestamentlig text för självständighetsdagen: 

5 Mos. 8:10–17

Mose sade till Israel:
Då du äter dig mätt, skall du prisa Herren, din Gud, för det rika land han har gett dig. Akta dig för att glömma Herren, din Gud, och försumma inte att hålla hans bud, föreskrifter och stadgar, som jag i dag ger dig. När du äter dig mätt och bygger fina hus att bo i, när dina kor och får förökar sig, när du får mer av silver och guld och allt vad du äger förmeras, akta dig då för att i högmod glömma Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret, som ledde dig genom den stora och fruktansvärda öknen med giftormar och skorpioner, ett förbränt land utan vatten, som lät vatten flöda ur den flinthårda klippan och lät dig äta manna i öknen, något som dina fäder inte kände till, allt för att tukta dig och sätta dig på prov och för att till slut visa dig sin godhet. Tro inte att du av egen kraft och förmåga har skaffat dig denna rikedom.

Genom alla år har vi kanske inte haft senaste, fräckaste, finaste dressen, men vi har genom alla år haft mat på bordet och kläder att klä oss med.... Mode, färger och klädedräkten ändrar, men Herren är densamme.

 

treenig

samma garn ser olika ut

Tänk att garn kan se så olika ut beroende på hur det är tillställt.

Kunde ju också ha varit en bild på en virkad duk, såna finns nog ett antal i mina gömmor, men blir inte just använda nuförtiden.

Jag hittade ett antal härvor av fiskargarnet i en auktionslåda (?) och kom fram till att det kunde räcka till en liten väv om jag nystade upp alla härvorna och nu är det den sista kvar att nysta. Och visst - det är terapi att nysta.

Sen kommer då frågan hur lång väv räcker det till? Det frågtes blott....

I morgon är det pingstafton och morgondagens evangelietext:

Joh. 14:8-17

Filippos sade: ”Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss.” Jesus svarade: ”Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern? Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar. Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull. Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern, och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det.
Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud. Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens ande. Världen kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den och inte känner den. Men ni känner den, eftersom den är kvar hos er och kommer att vara i er.”

Inne i nystanet är det också ett ihopvikt pappersark - en sida ur Samarbetet. Just fiskargarn vill jag inte nysta utan att börja runt en pappersbit. Yllegarn brukar jag nog nysta utan.

vad är sanning

Nog ser väl den här mattan lite ut som ett aprilskämt?

Det är en av dem som just tagits ner ur vävstolen. Jag håller alltså på med att använda opp det jag har, först av varpgarn och nu av mattrasorna. Ullgarnet hade blivit över då jag gick i vävkursen och försökte mig på en röllakansmatta, men nu använde jag upp det till sist till sex stycken små sittunderlägg. Få se om de blir använda....

Men ännu finns det mycket trasor kvar, och också varp. Så det kan bli mycket roligt än...

Såg att Vbl inte tyckte det var läge för aprilskämt i år. Förstår nog att det inte går riktigt att skämta om corona/covid-19, helt enkelt för att det är inte så klart att någon vet ännu vad som där är sanning eller lögn - annat än att det smittar.

Men det kunde ju ha skämtats om något annat....

Glädje är också smittsamt och viktigt för överlevnaden.

trasor

Äntligen blev det vardag. Fast i morgon är det igen nyårsafton. Då man borde (eller borde man?) fundera på vad man fått till stånd under året som gått, vad blev det av det?                                                                                                      

(Här bestämde datorn/programmet att det skulle bli en tankepaus - det var inte jag!) 

Om det blev trasor, så kan man ju väva av dem. Jag började på en för mig ny sorts matta. Alla mattor, åtminstone som jag gör, är egna, jag kan inte göra två likadana. Få se vad det blir... (kanske någon sorts matta i alla fall? - om den blir färdig)

Fast enligt kyrkoåret så har vi haft nyåret redan, det nya kyrkoåret börjar ju första advent och före det är det domedagen, så egentligen så har vi varit igenom det en gång redan för inte så länge sen. 

För nyårsaftonen finns det två dagens texter (Luk. 13:6-9, Matt. 16:1-4), båda lika allvarliga: 

Jesus gav lärjungarna denna liknelse: ”En man hade ett fikonträd i sin vingård, och han kom för att se om det fanns någon frukt på det men hittade ingen. Då sade han till sin trädgårdsmästare: ’I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här trädet utan att hitta någon. Hugg bort det! Varför skall det ta upp mark till ingen nytta?’ Han svarade: ’Herre, låt det stå kvar ett år till, så skall jag gräva runt det och gödsla. Kanske bär det frukt nästa år. Om inte, kan du hugga bort det.’” (Luk. 13:6-9)

Det förväntas bli någon sorts frukt....                                         Behövs nåd.

Nina Åströms Gör porten hög

                                                                                                      Nina Åstrom: Ingen som Jesus 

hjälp sådan som höves

Ännu en gång har jag fått upplagt en väv. Givetvis hade jag hjälp vid pådragandet. Undrar om det var den sista väven jag lade upp...? De har en tendens att räcka länge, blev en längre väv än jag tänkt också, och jag kan inte  väva så mycket i gången. Det klarar inte mina axlar av. Det måste bli korta sessioner.

Det är trevligt (ironi) när man har trätt i alla solv och dessutom skeden och tittar efter och märker en lös tråd, varifrån har den kommit. En tråd, som ska in på sin bestämda plats i skeden, solven var den redan i, men andra trådarna måste också byta plats för att ge rum. Tack och lov var det inte långt från ena kanten.

Vävstolen är min mammas gamla, som hon ärvde efter farmor. Den har hängt med länge och det finns många lappverk på den, men det behöver ju inte se snyggt ut bara det fungerar.

Morgondagens text (Joh. 15:26-16:4): 

Jesus sade:
”När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig. Också ni skall vittna, ty ni har varit med mig från början.
Detta har jag sagt er för att ni inte skall komma på fall. De skall utesluta er ur synagogorna, ja, den tid kommer då den som dödar er tror sig bära fram ett offer åt Gud. Och detta skall de göra därför att de inte har lärt känna Fadern och inte heller mig. Jag har sagt er detta för att ni, när den tiden kommer, skall minnas att jag har sagt det.”

Det är viktigt att lära känna Fadern och Jesus. Hjälparen, den helige Ande hjälper till. Hjälper oss att minnas vad som sagts - t.ex. i bibeln.

Martyrkyrkans Vänner har gjort mycket för att hjälpa de som blivit förföljda för sin tro, nu är de själv under utredning och kan inte göra så mycket medan. Ber att utredningen ska gå fort och bli klar, så de kan fortsätta sin hjälp.