Jesus ger liv

Söndagens andra läsningen-text: 2 Kor. 4:7-14 tog jag upp här (klick, har inte haft den så ofta, men nog handtvättat den).

Evangelietexten: Joh. 11:21-29 (30-31) 32-45 hade jag opp här (klick).

Första läsningen-texten: Job 19:25-27 hade jag opp här (klick). (Då hann inte björnbären mogna.)

Alltså psaltarpsalmstexterna: 

Ps. 56:14:

Du har räddat min själ från döden och mina fötter från fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus. (Folkbibeln)

Ps. 86:10-13

för du är stor och du gör under. Du ensam är Gud.
 

Visa mig, Herre, din väg, jag vill vandra i din sanning. Ge mig ett odelat hjärta så att jag vördar ditt namn.

Jag vill tacka dig, Herre min Gud, av hela mitt hjärta och ära ditt namn i evighet, för din nåd över mig är stor, du räddar min själ ur dödsrikets djup. (Folkbibeln)

Jona 2:3

Han sade: ”Jag ropade till Herren i min nöd, och han svarade mig. Från dödsrikets buk
ropade jag på hjälp, och du hörde min röst. (Folkbibeln, hela versen)

Det varnades för nattfrost en kväll och det blev bråttom att samla in pelargonerna. Men jag tänkte att det blir inte så svår nattfrost, de klarar sig nog på bordet, vid väggen. Det blev inte alls nattfrost här. 

 

Men nu  är en del inne och andra ute, vem är avundsjuk på vem?

Här (klick) finns också en text som tangerar ämnet liv.

                                                                Anders Caringer Att sitta inne (det var inte den jag sökte, men jag fann den) (youtube) 

 

 

Guds omsorg

Andra läsnignen-texten för söndagen: 

 Fil. 4:10–14

Jag har glatt mig mycket i Herren över att er omtanke om mig äntligen har kunnat skjuta nya skott. Omtanke hade ni ju förut också, men inte tillfälle.

Inte för att jag har lidit någon nöd. Jag har lärt mig att klara mig med det jag har. Jag kan leva fattigt och jag kan leva i överflöd. Jag har verkligen erfarenhet av allt: att vara mätt och att hungra, att leva i överflöd och att lida brist.

Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft. Men ni skall ha tack för att ni ville bistå mig i mitt svåra läge.

Det har varit rikligt med bär och frukt i år. T.o.m. björnbären har hunnit mogna och ge skörd. Så mycket som vi orkat äta vartefter, men hur går det att frysa bären, är de lika fina då de tinar?

Plommonträdet märkte jag plötsligt hade faktiskt ett (1) litet plommon högt oppe (måste kanske nog förstora bilden för att se). Man brukar väl skylla på sin barndom nuförtiden. Trädet blev planterat men om jag minns rätt tyckte någon hjort det smakade bra, så det blev uppätet ganska rejält. Men det har ju växt och blivit stort ändå och blommar vackert en stund varje vår. Men lite plommon. 

 

Möjligen har vi som skulle sköta det inte riktigt heller vetat hur vi skulle ha tuktat det...?

 --------

Finn Vilan vid Guds Fadershjärta av Jack Frost har lästs. En amerikansk frikyrkopastors berättelse kändes det som. Men vilan finns att fås (Hebr. 4:9-11).  

Här (klick) behandlas också ämnet.  

vår nästa

Våra  äppel börjar snart bli färdiga. De här hade fallit tidigare och som det syns så är de angripna av något. Först nu har jag uppfattat att det är någon som har gjort ett bo - för ägg?. Alla hål är tilltäppta med lavar, löv eller annat. Vems bo är det månne? 

Söndagens andra läsningen-text: 

1 Joh. 3:11-18

Detta är det budskap som ni har hört från början: att vi ska älska varandra. Vi ska inte vara som Kain, som var av den onde och mördade sin bror. Och varför mördade han honom? För att Kains gärningar var onda men hans brors rättfärdiga. 

 

Bröder, var inte förvånade om världen hatar er. Vi vet att vi har gått över från döden till livet, eftersom vi älskar bröderna. Den som inte älskar är kvar i döden. Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig. Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge våra liv för våra bröder. Om någon har jordiska ägodelar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom? (Folkbibeln)

Hittade i veckan ett annat kryp inne i wc-pappret, krypet såg speciellt ut (så litet så jag försökte inte ens fotografera). Googlade och fick det att vara en bokskorpion, som enligt Wikipedia inte är en skorpion, alltså har ingen gadd och egentligen är bra då den äter boklöss (som jag inte heller visste fanns).  

------------

En annan bok (ur samma bokhylla som i förra inlägget) Inre hamn, Dagar vid ett hav av Ulla Hannus har blivit läst. En lugn bok, vacker vy/berättelse från Björköby. Jag hade nog läst den förr, men det var länge sen. 

Själv är jag kanske då bokmal...

Här (klick!) finns en text som talar om ett stängt kassaskåp i stället för bo.  

Följande bok att läsa blev På andra SIDAN GLÄDJEN av Seré Prince Halverson, engelsk titel The Underside of Joy. Häftig början på boken, men glädje och sorg följs åt och sanningen kan vara jobbig att ta fram. ..

kallelsetider

Andra läsningen-texten för söndagen:  

Rom. 11:17-24

Men om nu några av grenarna har brutits bort, och du som är en vild olivkvist har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets näringsrika rot, då ska du inte förhäva dig över grenarna. Om du förhäver dig ska du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.

Nu invänder du kanske: "Grenarna bröts bort för att jag skulle ympas in." Det stämmer, de bröts bort på grund av otro, men du är kvar genom tron. Var inte högmodig, utan bäva. För om Gud inte skonade de naturliga grenarna ska han inte heller skona dig.

Se här Guds godhet och stränghet: stränghet mot dem som föll, Guds godhet mot dig om du blir kvar i hans godhet. Annars blir också du bortskuren. Men även de andra kommer att ympas in ifall de inte blir kvar i sin otro, för Gud har makt att ympa in dem igen. För om du blev bortskuren från vildoliven som du av naturen tillhörde och mot naturen inympad i ett äkta olivträd, hur mycket lättare ska då inte de naturliga grenarna ympas in i sitt eget olivträd? (Folkbibeln)

Det finns en risk att bli bortskuren... 

Bilden är avskurna/-sågade torrgranar, har det sagts mig. Då hjälper det inte att någon är hjärtformad.... Det är alltså inte olivträd.

----------------

Har läst Den fjärde åldern av Patricia Tudor-Sandahl  Barnbarnet frågade vad man blir då man blir så gammal som jag, är det pensionär. Men det är jag ju redan. Nu är jag i tredje åldern och där ingår även pensionären enligt författaren, sen blir det fjärde åldern. Wikipedia hade lite annan beskrivning än de specifika siffrorna på födelsedagskorten, på de olika åldrarna i livets slutskede. Och vilka första och andra åldern är har jag inte fått reda på.

Valde boken med tanke på rubriken och blev väldigt förvånad då jag fann mig läsa om de sju dödssynderna. Men helt klart nog en bra fundering. 

Roten på olivträdet i texten ovan hittade jag inte utsagt i boken, men fanns nog med. I alla åldrar är Han med och vill vara med och leda oss på vår väg.

Ett citat ur boken: 

På den yttersta dagen kommer jag inte att ställas till svars för varför jag inte blev Moder Teresa, utan varför jag blev ..........(eget namn).......... 

---------------- 

Följande bok jag läste hastigt var Lyckliga människor läser och dricker kaffe av Agnes Martin-Lugand. Den valdes också utifrån titeln, jag tänkte den var en feelgood-bok, det var den inte.  

sanning och sken

Söndagens andra läsningen-text (den svärtade texten):

Hebr. 4:1-2, 9-13

När nu ett löfte finns kvar om att få komma in i hans vila, låt oss då akta oss så att ingen av er visar sig gå miste om det. Evangeliet har förkunnats för oss liksom för dem, men de hade ingen nytta av ordet de hörde eftersom det inte smälte samman i tro med dem som lyssnade.  

 

Det är vi som tror som går in i vilan. Herren säger: Så svor jag i min vrede: De ska aldrig komma in i min vila. Ändå har hans verk stått färdiga sedan världens skapelse, för på ett ställe säger han om den sjunde dagen: Och Gud vilade på den sjunde dagen från alla sina verk. Men här säger han: De ska aldrig komma in i min vila.

 

Det står alltså fast att vissa går in i vilan, och att de som först fick höra evangeliet inte kom in på grund av olydnad. Därför bestämmer han på nytt en dag, i dag, när han långt senare säger genom David vad som redan är sagt: I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan. För om Josua hade fört dem in i vilan, skulle Gud inte senare ha talat om en annan dag.

 

Alltså kvarstår en sabbatsvila för Guds folk. Den som går in i hans vila får vila sig från sina gärningar, liksom Gud vilade från sina. Låt oss därför sträva efter att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall som de och blir ett exempel på olydnad.

 

Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och genomtränger tills det skiljer själ och ande, led och märg, och det dömer över hjärtats uppsåt och tankar. Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och blottat för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars. (Folkbibeln)

Genom åren har jag ofta då jag varit trött gått och sjungit inombords på Sionsharpsången vi i ungdomen ofta sjöng i ungdomskören: Hemma, hemma får vi vila (Sh 398). 

Tredje budet kom också i mina tankar: Tänk på vilodagen så att du helgar den. 

Bilderna berättar att det är dags för bären att komma sig i frysen. Tänkte skriva tid för syltning och saftning, men det gör jag inte mycket mera, eventuellt saftning av lingon sen när de mognar. 

Krusbärsbusken är överfull av bär, vildhallonbuskarna på åkern också, fast de börjar nog vara skördade vid det här laget. Trädgårdshallonen och jordgubbarna är färdigskördade. T.o.m. körsbären gav skörd i år. Ser blodigt ut då man måste få bort kärnorna (som lär vara väldigt giftiga om de går sönder). Men mina fingrar var nog hela. 

Såg på Strömsö-programmet att det nog finns en bra maskin enkom för körsbärskärnborttagning, men så mycket skörd får vi inte att det skulle behövas. 

Dessutom då jag skulle hämta nästa sats mogna körsbär, så var buskarna tomma, fåglarna  hade tydligen  sett att de var mogna. 

Fåglarna åt, det ska vi också göra i vinter om Herren vill, i texten läste jag "men de hade ingen nytta av ordet de hörde eftersom det inte smälte samman i tro med dem som lyssnade", det betyder väl just det - att äta. 

-----------

Jag har "ätit" en bok, för böckerna vi läser påverkar väl nog oss också på något sätt: Snö av Orhan Pamuk. Jag hade så ofta mött på snö eller Pamuk som svar på korsordsfrågor. Mycket att läsa och vad ska man tro...?

i Herrens tjänst

Vi tittade in till en auktion i närheten. Hittade inget annat än fotot att ta med därifrån. 

Först fanns det på platsen, vi kör ofta förbi, en i jämförelsevis rätt liten vindsnurra där, sen kom det en större. Och tydligen var de väldigt fruktsamma, då nu vartåt man än tittar finns det hopar av vindkraftverk.  

Med föregående inlägg i tankarna så funderade jag månne de är invasiva arter...? 

Söndagens andra läsningen-text:

Ef. 2:19-22

Därför är ni inte längre gäster och främlingar, utan medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj. Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. I honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren, och i honom blir också ni sammanbyggda till en boning åt Gud genom Anden. (Folkbibeln)

Återigen: Det därför hänsyftar till finns innan i kapitlet.

Motivet för fotograferingen var egentligen ett vetefält som gått i ax, för att se vindsnurrorna måste man kanske förstora bilden.

-----------

En loppisbok har blivit läst: Kulla-Gulla stretar vidare, lägesrapport vid 60+ av Cecilia Hagen. Har läst en annan av hennes Kulla-Gulla-serie tidigare. Den ursprungliga Kulla-Gulla läste jag nog som barn, men minns inte mycket av dem nu mera. 

...men kontentan av boken  är väl att det inte är lätt att åldras vackert...? Här (klick) finns också ett skriveri om åldrande.

De många vindsnurrorna fick mig att minnas ramsan jag lärde mig i skolan (?): Jag såg och såg och vart jag såg blott såg vid såg jag såg. Om jag minns rätt sades det handla om Kotka.

Hos oss blev det då så här: "Ja skåda och skåda och vart ja skåda blott Skoda vi Skoda ja skåda."   

var barmhärtiga

Söndagens andra läsningen-text:

Rom. 2:1-11

Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. 

 

När du dömer en annan fördömer du dig själv, eftersom du som dömer handlar på samma sätt. Vi vet att Guds dom med rätta drabbar dem som handlar så. Men menar du att du ska komma undan Guds dom, du människa som dömer dem som handlar så och själv gör samma sak? 

 

Eller föraktar du hans rika godhet, mildhet och tålamod? Förstår du inte att Guds godhet vill föra dig till omvändelse? Med ditt hårda och envisa hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, då Guds rättfärdiga dom ska uppenbaras. Han ska löna var och en efter hans gärningar:evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, men vrede och straff åt dem som söker sitt eget och inte följer sanningen utan orättfärdigheten. Nöd och ångest över varje människas själ som gör det onda, juden först men också greken, men härlighet, ära och frid åt var och en som gör det goda, juden först men också greken, för Gud är inte partisk. (Folkbibeln)

Vad ordet "därför" syftar på finns då i kapitel 1. 

Den här (klick) texten tyckte jag också passar in.  

Bilden är min midsommarbukett (men nej, inte sju sorter alls utan bara två, lupinerna och gräs - det är väl också blommor?). Plockade lupinerna i diket, där ska de ju inte vara nuförtiden, då de kallas invasiv art. Jag har nog lupiner i trädgården också - ännu är det väl inte förbjudet? - så länge de inte blir för många.

Och nej, jag lade inte buketten under kudden heller...

 -----------

Deckaren Vandrande skugga av Bo Carpelan har blivit läst. Han kan skriva. En annorlunda deckare koncentrerad på känslorna kring dödsfallen. 

den dolde guden

Bildens blommor (vad de nu sen heter) är jag glad åt, varje sommar på samma ställe.  

Söndagens andra  läsningen-text:

Ef. 4:1-6

Jag uppmanar er alltså, jag som är fånge för Herrens skull, att leva värdigt er kallelse, alltid ödmjuka och milda. Ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek. Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt.

Som motpol till dagens text mötte mig i fb i veckan följande länk från Hemmets Vän. Samma är ju på gång också i Finland.

Blommorna på bilden sitter lite trångt mellan stenfoten och stentrappan till vedförrådet. 

(Edit: Ev. heter de murreva....) 

------------

En biblioteksbok har blivit läst: Livets ekvation av Sofia Lundberg. Läsvärd bok, men ställvis jobbig. En man med demens försökte berätta sitt liv i matematiska formler. Helt förståeligt att de flesta inte förstod. 

Kristi kropp

Det finns texter också för veckan efter pingst:

Gammaltestamentliga texter: 1 Mos. 11:1-9 och 4 Mos. 11:11-12, 14-17, 24-25 har jag haft båda opp här (klick). Påsförslutarna finns fortfarande till glädje. 

Nytestamentliga texter: Apg. 2:36-41 och Apg. 10:44-48 hade jag opp här, 1 Kor. 12:1-11 här (prydnadsäppelträdet har nog knoppar i år också).

1. Kor. 12:12-13, 20-31

Kroppen är en och har många delar, men trots att kroppens alla delar är många utgör de en kropp. Så är det också med Kristus. I en och samme Ande är vi alla döpta för att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria. Och vi har alla fått en och samme Ande utgjuten över oss.  

... 

Men nu är kroppsdelarna många och kroppen ändå en. Ögat kan inte säga till handen: "Jag behöver dig inte", inte heller huvudet till fötterna: "Jag behöver er inte." Nej, tvärtom är de delar av kroppen som verkar svagast så mycket mer nödvändiga. Och de delar av kroppen som vi tycker är värda mindre heder klär vi med så mycket större heder, och dem som vi blygs för skyler vi med så mycket större anständighet, något som våra anständigare delar inte behöver.
 

Men Gud har satt samman kroppen och gett de ringare delarna större heder, för att det inte ska bli splittring i kroppen utan att delarna i stället ska ha samma omsorg om varandra. Om en kroppsdel lider, så lider alla de andra delarna med den. Och om en kroppsdel blir ärad, gläder sig alla de andra delarna med den. 

 

Ni är alltså Kristi kropp och var för sig delar av den. Gud har i församlingen för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, sedan några till att göra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, styra och tala olika slags tungomål. Alla är väl inte apostlar? Alla är väl inte profeter? Alla är väl inte lärare? Alla gör väl inte kraftgärningar? Alla har väl inte gåvor att bota sjuka? Alla talar väl inte tungomål? Alla kan väl inte uttyda? Men sträva efter de nådegåvor som är störst. 

Och nu ska jag visa er en väg som vida överträffar alla andra: (Folkbibeln)

Texten fortsätter med kapitlet som kallas Kärlekens lov, som ju ofta blir läst vid bröllop. 

Det kom en ros till vårt hus, tack, den är vacker. Nu har den visat sig ha eventuellt mjöldagg  Den fick flytta ut på  terrassbordet, det är ju varmt ute. (Jag skriver ju lite på förhand, så ännu i går åtminstone. En dag hade det blåst, så jag hittade den under bordet - eller hade det varit fest ute på natten? )

Här (klick) fanns också en allvarlig utläggning om Kristi kropp..

den helige Andes utgjutande

Pingstdagens andra läsningen-text:

knoppen har slagit ut

Apg. 2:1-13 har jag haft opp tidigare. 

Evangelietexten Joh. 14:15-21 har jag haft opp också. Vitsipporna blommar nog nu också och verkar ha börjat sprida sig. 

Edit: - Fast det var ju harsyra på bilden och inte vitsippor.

Första läsnignen-texten Jer. 31:31-34 har jag också haft opp. 

Alltså psaltarpsalm-texterna:

Ps. 104:30

Du sänder din Ande, då skapas liv.

Ps. 68:5-11

Sjung till Gud, lovsjung hans namn, bana väg för honom som drar fram genom öknarna! Herren är hans namn, jubla inför honom, de faderlösas fader och änkornas försvarare, Gud i sin heliga boning.
 

Gud ger de ensamma ett hem och de fångna frihet och lycka. Men de upproriska bor i en öken.

Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, Sela då bävade jorden, då strömmade regn från himlen inför Gud, själva Sinai bävade inför Gud, Israels Gud. Rikligt regn lät du falla, Gud, din trötta egendom gav du kraft. Din skara fick bo där, du sörjde för de svaga i din godhet, Gud. (Folkbibeln)

Psalmboken 107:

O du helge Ande, kom till oss!
I dina trognas hjärtan tag av nåd ditt hem,
och lågan av din helga kärlekseld upptänd i dem,
du som av skilda tungomål och land med fridens gyllne band
i enheten av Jesu Kristi tro församlar folken.
Halleluja! Halleluja!

Här finns också en text om andens utgjutande. 

-----------------

Har läst en biblioteksbok: Innan minnena bleknar av Toshikazu Kawaguchi. Märklig bok, liksom många andra av japanska författare. "100 frågor om världen gick under i morgon vilken av dessa saker skulle du göra?"

den upphöjde Herren

Kristi Himmelsfärdsdagens andra läsningen-text:

Apg. 1:1-11 har jag haft opp tidigare bl.a. här. 

Ef. 4:7-15

Men var och en av oss har fått nåden så som Kristus fördelade gåvan. Därför heter det: Han steg upp i höjden, han tog fångar och gav människorna gåvor. Det att han steg upp, vad innebär det om inte att han också steg ner till jorden? Han som steg ner är också den som steg upp över alla himlar för att uppfylla allt.

 

Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare, för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp  tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, som en fullvuxen man med ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet.

 

Då är vi inte längre barn som kastas hit och dit och dras med av varje vindkast i läran, när människorna spelar sitt falska spel och listigt förleder till villfarelse. Nej, vi ska hålla fast vid sanningen i kärlek och på alla sätt växa upp till honom som är huvudet, Kristus. (Folkbibeln)

Bibel 2000 har verserna 8-10 (Det att han steg upp ... för att uppfylla allt.) inom parentes, jag vet inte varför.

 

Vers 16 fortsätter

Av honom fogas hela kroppen samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, med den kraft som är fördelad åt varje enskild del. Så får kroppen sin tillväxt och bygger upp sig själv i kärlek.

Fotot är av ett träd jag såg på vår utflykt till skogs. Jag såg alltså inte så bra, så jag fotograferade och förstorade och kollade om det eventuellt skulle finnas ett örnbo där, det finns nog inte det. Borde ju ha sett örnar flyga däröver tidigare då också. 

Varför får granar ibland sådana grensamlingar i toppen? 

Alltså med tanke på tillväxt..... 

--------------

Har läst Emma Audas bok 42 teser om äktenskapet. Första reaktionen var att det var en svensk från Sverige som skrivit boken alltså att den var färgad av Sverigesvenska tankar. En tankeväckande bok om äktenskapet nog, men jag håller inte med om allt. Först till slutet av boken märkte man att det var en kristen och präst som skrivit (bilden på baksidan avslöjade nog ämbetet). 

Fick mig att tänka på Predikarens ord: "Där en blir övermannad kan två stå emot. Och en tretvinnad tråd brister inte så lätt. " Pred.  4:12  Min tanke är att det är bra att ta med Gud, också i äktenskapet. 

Guds folks hemlängtan

Andra läsningen-texten för söndagen, den ena: 

1 Petr. 1:3-9

Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far! I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som förvaras åt er i himlen. Med Guds makt bevaras ni genom tron fram till den frälsning som är redo att uppenbaras i den sista tiden. 

 

Var därför glada, även om ni nu en liten tid måste utstå olika prövningar. Äktheten i er tro är långt mer värd än guld, som är förgängligt men ändå prövas i eld. På samma sätt prövas er tro för att sedan bli till lov, pris och ära när Jesus Kristus uppenbarar sig. Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fast ni ännu inte ser honom tror ni på honom och jublar i obeskrivlig, himmelsk glädje när ni nu är på väg att nå målet för er tro: era själars frälsning. (Folkbibeln)

Det dröjde länge tyckte jag innan krokusarna började synas, men plötsligt blommar de. Och har kämpat sig upp genom fjolårsblommorna. 

 

Man blir glad. Här (klick) är det en annan som också blev glad. 

 

--------

 

Har läst en bok av Ulla-Lena Lundberg Saker som gör det lättare att dö. Blev en överraskning vad den verkligen handlade om. Jag har läst tidigare två andra böcker av samma författare. De gillade jag nog - om jag minns rätt. 

 

En annan bok kom också på besök från biblioteket Dikter av Tomas Mikael Bäck Stämt. Mycket innehåll i några få ord. (Betyder att pauser är viktiga...?)

 

Har också läst Eva Frantz' Blå villan, en polisroman. Började häftigt och hände mycket, tills man kom till slutet och fick veta vem som var den skyldige. 

 

-------

Det gula blomman (vad den nu heter?) verkar också ha haft det kämpigt att komma sig upp bredvid det som kallas ogräs om det befinner sig i en blombänk. 

 

.... och sen kom snön! 

misericordia domini

Andra söndagen efter påsk, andra läsningen-texten:

1 Petr. 5:1-4

Nu uppmanar jag de äldste bland er, jag som själv är en äldste och ett vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som ska uppenbaras: var herdar för Guds hjord hos er och vaka över den, inte av tvång utan frivilligt, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta. Uppträd inte som herrar över dem som anförtrotts er, utan var föredömen för hjorden. När den högste herden sedan uppenbarar sig, ska ni få härlighetens segerkrans som aldrig vissnar. (Folkbibeln)

Äldste är förmodligen den samling som företräder/ansvarar för församlingen, liknande de äldste som idag företräder friförsamlingar. (Har alltså inte så mycket med ålder att göra.) Eller som kyrkoherdar/präster i ev.lutherska kyrkan. 

Grodis, på bilden, och ekorren (minns jag inte namnet på) var på besök en dag. Jag hittade fotot i kameran. Den lilla 'fingergrodan' bor hos oss. Men verkar trivas i Grodis' famn. De små vita "äggen" är ulltussar/-kulor (från något test jag gjort med ull som tovats, om jag minns rätt?), som katterna trivs väldigt bra att flytta på hit och dit. 

Ta hand om varandra! 

uppståndelsens vittnen

Första söndagen efter påsk, andra läsningen-texten: 

Apg. 3:12-20

När Petrus såg det sade han till folket: "Israeliter! Varför är ni förvånade över det här? Varför stirrar ni på oss, som om vi av egen kraft eller fromhet hade gjort att han kan gå?

Nej, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus. Ni utlämnade och förnekade honom inför Pilatus när han hade bestämt sig för att frige honom. Ni förnekade den Helige och Rättfärdige och krävde att få en mördare fri! Livets furste dödade ni, men Gud har uppväckt honom från de döda. Det är vi vittnen till. Och genom tron på hans namn har det namnet gett styrka åt denne man som ni ser och känner. Tron som kommer genom det namnet har gett honom full hälsa, som ni alla ser.

Nu vet jag, bröder, att varken ni eller era ledare visste vad ni gjorde. Men Gud har med detta uppfyllt det som han har förutsagt genom alla sina profeter, att hans Messias skulle lida. Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade och tider av nytt liv kommer från Herrens ansikte och han sänder Messias som är bestämd för er, nämligen Jesus. (Folkbibeln)

För att veta vad det handlar om måste man nog läsa hela kapitlet.

Björkriset jag tog in till påsk vittnar om att det var levande kvistar, inta döda från marken, eller för den delen inte heller tryckta på tyg som på gardinen. 

Tussilagorna jag hittade igår på en cykeltur kommer år efter år, de är stadigt rotade vid vägkanten.  

--------

Har läst Där vassen viker av Linda Edgarsson. En roman om livet i slutet av 1800-talet. Gav lite frågor om vad som är rätt och vad som är fel. Alla blir någon gång sårade och behöver förlåta för att kunna gå vidare utan att göra mera skada. Visst gör det ont när knoppar brister, kom jag att tänka på. Har alltså läst första och sista delen i trilogin. 

lördagen efter påsk

Svedjehamn 4.4.2026

Lästexten för dagen Ef. 5:8-14 har varit uppe tidigare.

Evangelietexten Matt. 28:16-20 likaså

Psaltarpsalmtexten 

Ps. 100

En tacksägelsepsalm.
Ropa till Herren, hela jorden! Tjäna Herren med glädje, kom inför hans ansikte med jubelrop! Tänk på att Herren är Gud. Han har gjort oss och inte vi själva, till sitt folk och får i sin hjord.

Gå in i hans portar med tacksägelse, i hans gårdar med lovsång. Tacka honom, lova hans namn, för Herren är god. Evig är hans nåd, från släkte till släkte varar hans trofasthet. (Folkbibeln)

Jag vill minnas att vi hade melodi på den psalmen och sjöng den, men det var nog kanske med 1917-års översättning:

Höjen jubel till Herren, alla länder.
Tjäna Herren, Herren med glädje,
kommen inför hans ansikte med fröjderop,
kommen inför hans ansikte med fröjderop.
Förnimmen att Herren är Gud.
Han har gjort oss, och icke vi själva,
till sitt folk och till får i sin hjord,
till sitt folk och till får i sin hjord.
Gån in i hans portar med tacksägelse,
i hans gårdar, gårdar med lov;
tacken honom, loven hans namn,
tacken honom, loven hans namn.
Ty Herren, Herren är god, hans nåd varar evinnerligen
och hans trofasthet från släkte till släkte,
och hans trofasthet från släkte till släkte.
Halleluja, ära halleluja!...

 

fredagen efter påsk

utsikt från Saltkaret 4.4.2026

Lästexten för dagen Apg. 23:1, 6-11 har varit uppe tidigare. 

Evangelietexten Matt. 28:8-15 har också varit uppe tidigare.

Psaltarpsalm-texten: 

Ps. 40:6-9

Herre min Gud, många är undren du gjort och tankarna du tänkt för oss. Inget kan liknas vid dig. Jag vill förkunna och berätta om dem, de är fler än man kan räkna.

Slaktoffer och matoffer vill du inte ha – du har öppnat mina öron – brännoffer och syndoffer begär du inte. Därför säger jag: "Se, jag kommer, i bokrullen står det skrivet om mig. Att göra din vilja, min Gud, är min glädje. Din lag är i mitt hjärta." (Folkbibeln)

torsdagen efter påsk

Lästexten för dagen har varit uppe på bloggen tidigare.

Evangelietexten Mark. 16:9-16  finns tidigare här. 

Psaltarpsalmtexten 

Ps. 68:20-21

Lovad är Herren! Dag efter dag bär han oss, Gud är vår frälsning. Sela 

 

Gud är för oss en frälsningens Gud, hos Herren Gud finns en utväg från döden. (Folkbibeln)

Sela (Wikipedian mukaan).

Vi kom oss i påskhelgen till Bodvattnet och Saltkaret i Björköby. Vi har varit tidigare dit t.ex 2020. Nu fanns inte såå mycket fiskar, men några abborrar försökte simma mot strömmen (måste nog zooma in bilden för att se). Mycket hade ändrat sedan sist. Jämn väg ut till strömmen och fin bro, dessutom några konstverk i metall utplacerade längsmed. 

 

Tidigare då vi varit dit har alltid måsarna haft mycket att säga, finns mycken mat i vattnet då fiskarna försöker sig till Bodvattnet, men i år fanns inte en enda mås i sikte...?

onsdagen efter påsk

Lästexten onsdagen efter påsk: Apg. 2:22-32 har jag haft opp tidigare.

Evangelietexten Joh. 21:1-14 har också varit upp några gånger.

Psaltarpsalmtexten

Ps. 96:1-6

Sjung till Herrens ära, sjung en ny sång, sjung till Herrens ära, hela världen! Sjung till Herrens ära, prisa hans namn, ropa ut hans seger dag efter dag! Förkunna hans ära bland folken, bland alla människor hans under!

Ty stor är Herren, högt är han prisad, värd att frukta mer än alla gudar. Folkens alla gudar är avgudar, men Herren har gjort himlen. Han omges av prakt och glans, av makt och härlighet i sitt tempel.

 

Jag fastnade på 'värd att frukta'. Här finns också en text om att frukta. 

 

tisdagen efter påsk

Lästexten för tisdagen efter påsk: Apg. 13:23-33 har jag haft opp ett antal gånger förut. 

Evangelietexten Luk. 24:36-49 likaså här. 

Psaltarpsalmtexten: Ps. 105:1-6 (7-10)

Tacka Herren, åkalla honom, berätta för folken om hans verk! Sjung och spela till hans ära, tala om alla hans under!

Prisa stolt hans heliga namn, de som söker Herren må glädja sig. Sök er till Herren och hans makt, träd ständigt fram inför honom. Tänk på de under han har gjort, hans tecken och hans domslut, ni barn till Abraham, hans tjänare, söner till Jakob, hans utvalde. 

(Han är Herren, vår Gud, över hela jorden når hans domar. För evigt minns han sitt förbund, i tusen släktled det bud han gav, förbundet han slöt med Abraham och sin ed till Isak. Han gav det till Jakob som en stadga, till Israel som ett evigt förbund.) 

Fanns nog delvis också tidigare. 

Bilden är en undulatspegel upphängd i en syrenbuske. Vi hade en tid undulater, men inte mer. Spegeln från buren hängde jag upp i syrenen, tänkte väl att vilda fåglar också vill ha en spegel....? Det har inte setts någon kö framför spegeln. 

Jag drog några tag med krattan i gräsmattan då bilden kom till. Tacksam för att det ännu går för sig.... 

 

mötet med den uppståndne

ibland blir det för mycket

Andra läsningen-texten för annandag påsk: 

2 Kor. 5:15-21

Kristus har dött för alla, för att de som lever inte mer skall leva för sin egen skull utan för honom som dog och uppväcktes för dem.

Därför bedömer jag inte längre någon på människors vis. Och om jag också har uppfattat Kristus på det sättet, så gör jag det inte nu längre. Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit. Allt detta har sitt upphov i Gud, som har försonat oss med sig genom Kristus och ställt mig i försoningens tjänst. Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus: han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han anförtrodde mig budskapet om denna försoning. 

Jag är alltså Kristi sändebud, och Gud manar er genom mig. Jag ber er på Kristi vägnar: låt försona er med Gud. Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.

Sökte om jag hade haft det förr, men hittade bara en hänvisning till en av verserna här.  

Få se om vägen på bilden ser annorlunda ut nästa gång, då det blev dikat så vattnet kan rinna bort och dessutom öppnar sig väl isproppen i röret under vägen så småningom.  

-------

Organistens dotter av Anneli Fichtelius har blivit läst, välskriven roman om livet i slutet av 1800-talet i svenska delen av Estland.