...så vitt jag ser...

Mellan hägg och syren betecknar den här tiden. 

Häggarna är vita, men snart kommer nog också syrenerna. I detta fall är den också en vit. 

Pingstdagens första läsningen-text: 

Jer. 31:31-34

Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag sluter ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus, inte som förbundet jag slöt med deras fäder den dag då jag tog deras hand och förde dem ut ur Egyptens land – förbundet med mig som de bröt fastän jag var deras rätte herre – säger Herren.

Nej, detta är förbundet som jag efter denna tid ska sluta med Israels hus, säger Herren: Jag ska lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk. Då ska de inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin broder och säga: ”Lär känna Herren!” Alla ska känna mig, från den minste av dem till den störste, säger Herren, för jag ska förlåta deras missgärningar och aldrig mer minnas deras synder. (Folkbibeln)

The Chosen (klick) 

Jag fotograferade alltså mellan hägg och syren, fast jag står ju bakom syrenen och ser häggen längre bort. Men det finns ju häggar nästan överallt, de syns ganska bra den här tiden. Jag har nog häggar bakom mig också.