vår nästa

Våra  äppel börjar snart bli färdiga. De här hade fallit tidigare och som det syns så är de angripna av något. Först nu har jag uppfattat att det är någon som har gjort ett bo - för ägg?. Alla hål är tilltäppta med lavar, löv eller annat. Vems bo är det månne? 

Söndagens andra läsningen-text: 

1 Joh. 3:11-18

Detta är det budskap som ni har hört från början: att vi ska älska varandra. Vi ska inte vara som Kain, som var av den onde och mördade sin bror. Och varför mördade han honom? För att Kains gärningar var onda men hans brors rättfärdiga. 

 

Bröder, var inte förvånade om världen hatar er. Vi vet att vi har gått över från döden till livet, eftersom vi älskar bröderna. Den som inte älskar är kvar i döden. Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig. Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge våra liv för våra bröder. Om någon har jordiska ägodelar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom? (Folkbibeln)

Hittade i veckan ett annat kryp inne i wc-pappret, krypet såg speciellt ut (så litet så jag försökte inte ens fotografera). Googlade och fick det att vara en bokskorpion, som enligt Wikipedia inte är en skorpion, alltså har ingen gadd och egentligen är bra då den äter boklöss (som jag inte heller visste fanns).  

------------

En annan bok (ur samma bokhylla som i förra inlägget) Inre hamn, Dagar vid ett hav av Ulla Hannus har blivit läst. En lugn bok, vacker vy/berättelse från Björköby. Jag hade nog läst den förr, men det var länge sen. 

Själv är jag kanske då bokmal...

Här (klick!) finns en text som talar om ett stängt kassaskåp i stället för bo.  

Följande bok att läsa blev På andra SIDAN GLÄDJEN av Seré Prince Halverson, engelsk titel The Underside of Joy. Häftig början på boken, men glädje och sorg följs åt och sanningen kan vara jobbig att ta fram. ..

Jesus vår helare

Det var fjärilen jag skulle fotografera i bilden, men den syns knappt.

Söndagens andra läsningen-text:

Jak. 3:2-12

Vi felar alla på många sätt. Den som inte felar i sitt tal, han är fullkomlig, och han kan tygla hela sin kropp. När vi lägger betsel i munnen på en häst för att han skall lyda oss styr vi också hela hans kropp. Och tänk på fartygen som är så stora och drivs av hårda vindar; ändå styr rorsmannen dem med det lilla rodret dit han vill. På samma sätt med tungan; den är en liten lem men kan skryta över hur mycket den förmår.

En liten eld kan sätta en hel skog i brand. Och tungan är en eld, själva den onda världen bland våra lemmar. Den fläckar hela vår kropp, den sätter livshjulet i brand och har själv sin eld från helvetet. Det finns ingen art bland fyrfotadjur, fåglar, kräldjur eller havsdjur som inte kan betvingas och har betvingats av människan. Men tungan kan ingen människa betvinga, oregerlig och ond som den är och full av dödligt gift.

Med den tackar och lovar vi vår Herre och fader, med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbilder. Från samma mun kommer lovsång och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder. Inte kan samma källsprång ge både sött och bittert vatten? Och, mina bröder, inte kan ett fikonträd bära oliver eller en vinstock fikon eller en saltkälla ge sötvatten.

På en utflykt till Skolparken i Jakobstad, såg jag den andra bilden (fotograferade fjärilen som ville illustrera texten) och tänkte. Om jag inte skulle få trampa på myror skulle jag inte kunna gå ut. Hela vår gård är full av myrbon, man ser bara det lilla hålet och lite sand runtomkring. Vi har inte försökt "betvinga" dem, för de är av den sorten som inte biter (svarta, inte röda), åtminstone inte så det känns. 

Men nu när jag såg den första bilden, kom jag på att dit opp kanske inte myrorna söker sig. Annars i andra lägre blomkrukor brukar de ibland sätta bo och blommorna måste ge plats åt dem.  

-----------------

En avskriven biblioteksbok har blivit läst: Blad ur höstens arkiv av Bo Carpelan, en roman. Igenkänningsbar beskrivning av mänskans höst.  

En pärmlös bok hittades i en hylla: Kära Alexander av Anita Wikman (1980). Lite har nog åldringsvården ändrat från den tiden, men en bra beskrivning av arbetet som sköterska på ett hem för äldre var den nog. 

Samhället har också ändrat, blev min tanke då jag därtill läste onsdagens krönika i Vbl. Jag har också ändrats, tänker jag. 

Läste i Henry Nouwens bok Ge oss idag lördagens text med rubriken Övegångsställen; 

"Döden är en övergång till nytt liv."

... 

"När vi föds övergår vi från ett liv i en livmoder till ett liv i en familj. När vi börjar skolan övergår vi från ett liv i hemmet till ett liv i ett större sammanhang. När vi gifter oss övergår vi från ett liv med många bindningar till ett liv i överlåtelse till en enda människa. När vi pensioneras övergår vi från ett liv med en klart definierad arbetsuppgift till ett liv som kräver ny kreativitet och vishet. 

Var och en av dessa övergångar är en död som leder till ett nytt liv."

Hmm?

självprövning

Söndagens andra läsningen-text: 

Rom. 7:14-25

Vi vet att lagen är andlig. Men själv är jag köttslig, såld till slav under synden. Jag kan inte fatta att jag gör som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. Och om jag nu gör det jag inte vill, då erkänner jag att lagen är god. 

 

Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i mitt kött. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det goda. Det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det utan synden som bor i mig. 

 

Jag finner alltså den lagen för mig som vill göra det goda: att det onda finns hos mig. I min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag som kämpar mot lagen i mitt sinne och gör mig till fånge under syndens lag i min kropp. 

 

Jag arma människa! Vem ska rädda mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag. (Folkbibeln)

Inte helt lätt text! 

Hur kommer det sig att det är mycket lättare att pröva andra och deras handlingar än sig själv? 

Av någon orsak tänker jag på händelsen i veckan då polisen prejade en mopedist av vägen. Efteråt så skrevs det bara om polisen verkligen får göra så, men sen kom ledaren i Vasabladet: Du ska stanna när polisen ger tecken. Men om ungdomarna tror att de får köra - bara de inte kommer fast....?

Lagen i dagens text är andlig och det är inför Gud den seende (1 Mos 16:13) vi ska göra räkenskap. Då blir det nog: 

Vem ska rädda mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre! 

----------------------------------

En gratisbok kom hem från biblioteket: OförSkämt av Fritt fram med Stefan och Staffan (2003).  Rubriken på den här boken stämde helt och fullt. Mest gick de åt politikerna, några mindes jag från förr.

kallelsetider

Andra läsningen-texten för söndagen:  

Rom. 11:17-24

Men om nu några av grenarna har brutits bort, och du som är en vild olivkvist har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets näringsrika rot, då ska du inte förhäva dig över grenarna. Om du förhäver dig ska du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.

Nu invänder du kanske: "Grenarna bröts bort för att jag skulle ympas in." Det stämmer, de bröts bort på grund av otro, men du är kvar genom tron. Var inte högmodig, utan bäva. För om Gud inte skonade de naturliga grenarna ska han inte heller skona dig.

Se här Guds godhet och stränghet: stränghet mot dem som föll, Guds godhet mot dig om du blir kvar i hans godhet. Annars blir också du bortskuren. Men även de andra kommer att ympas in ifall de inte blir kvar i sin otro, för Gud har makt att ympa in dem igen. För om du blev bortskuren från vildoliven som du av naturen tillhörde och mot naturen inympad i ett äkta olivträd, hur mycket lättare ska då inte de naturliga grenarna ympas in i sitt eget olivträd? (Folkbibeln)

Det finns en risk att bli bortskuren... 

Bilden är avskurna/-sågade torrgranar, har det sagts mig. Då hjälper det inte att någon är hjärtformad.... Det är alltså inte olivträd.

----------------

Har läst Den fjärde åldern av Patricia Tudor-Sandahl  Barnbarnet frågade vad man blir då man blir så gammal som jag, är det pensionär. Men det är jag ju redan. Nu är jag i tredje åldern och där ingår även pensionären enligt författaren, sen blir det fjärde åldern. Wikipedia hade lite annan beskrivning än de specifika siffrorna på födelsedagskorten, på de olika åldrarna i livets slutskede. Och vilka första och andra åldern är har jag inte fått reda på.

Valde boken med tanke på rubriken och blev väldigt förvånad då jag fann mig läsa om de sju dödssynderna. Men helt klart nog en bra fundering. 

Roten på olivträdet i texten ovan hittade jag inte utsagt i boken, men fanns nog med. I alla åldrar är Han med och vill vara med och leda oss på vår väg.

Ett citat ur boken: 

På den yttersta dagen kommer jag inte att ställas till svars för varför jag inte blev Moder Teresa, utan varför jag blev ..........(eget namn).......... 

---------------- 

Följande bok jag läste hastigt var Lyckliga människor läser och dricker kaffe av Agnes Martin-Lugand. Den valdes också utifrån titeln, jag tänkte den var en feelgood-bok, det var den inte.  

trofast förvaltning av Guds gåvor

Äppelträdet verkar också ge skörd i år. Ifjol hade det ett stycken äpple eller var det två, om jag minns rätt.  

Söndagens andra läsningen-text: 

2 Kor. 8:9-15

Detta säger jag inte som en befallning, utan för att pröva äktheten i er kärlek när andra visar en sådan iver. Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika. Jag ger mitt råd i den här saken för att hjälpa er.

I fjol var ni först både med att påbörja arbetet och att besluta om det. Fullborda nu arbetet, så att ni som med god vilja tog beslutet också genomför det utifrån vad ni har. Finns den goda viljan är den välkommen med vad den har och bedöms inte efter vad den inte har. Vi vill inte att andra ska få det bättre och ni få det svårt, utan att alla ska ha det lika. Just nu ska ert överflöd avhjälpa deras brist, så att deras överflöd en annan gång kan avhjälpa er brist. Så blir det lika för alla, som det står skrivet: Den som samlat mycket hade ingenting över, och den som samlat lite saknade ingenting. (Folkbibeln)

Bär har det varit överflöd av i år - åtminstone här.  

 ---------

Fyra döttrar av Ann-Sofi Carlsson har lästs. Lite för hemsk för min smak, måste läsa hela boken på en gång för att se hur den slutade - lite svårt att veta ändå..