var barmhärtiga

Söndagens andra läsningen-text:

Rom. 2:1-11

Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. 

 

När du dömer en annan fördömer du dig själv, eftersom du som dömer handlar på samma sätt. Vi vet att Guds dom med rätta drabbar dem som handlar så. Men menar du att du ska komma undan Guds dom, du människa som dömer dem som handlar så och själv gör samma sak? 

 

Eller föraktar du hans rika godhet, mildhet och tålamod? Förstår du inte att Guds godhet vill föra dig till omvändelse? Med ditt hårda och envisa hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, då Guds rättfärdiga dom ska uppenbaras. Han ska löna var och en efter hans gärningar:evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, men vrede och straff åt dem som söker sitt eget och inte följer sanningen utan orättfärdigheten. Nöd och ångest över varje människas själ som gör det onda, juden först men också greken, men härlighet, ära och frid åt var och en som gör det goda, juden först men också greken, för Gud är inte partisk. (Folkbibeln)

Vad ordet "därför" syftar på finns då i kapitel 1. 

Den här (klick) texten tyckte jag också passar in.  

Bilden är min midsommarbukett (men nej, inte sju sorter alls utan bara två, lupinerna och gräs - det är väl också blommor?). Plockade lupinerna i diket, där ska de ju inte vara nuförtiden, då de kallas invasiv art. Jag har nog lupiner i trädgården också - ännu är det väl inte förbjudet? - så länge de inte blir för många.

Och nej, jag lade inte buketten under kudden heller...

 -----------

Deckaren Vandrande skugga av Bo Carpelan har blivit läst. Han kan skriva. En annorlunda deckare koncentrerad på känslorna kring dödsfallen. 

förlorad och återfunnen

Barnbarnen hittade en vecka sedan en ödla i vår "lillstuga". Där vill vi ju inte ha den, så den togs fast och beundrades innan den fördes ut. Vi kunde inte släppa den genast i gräset då katten snurrade runt våra fötter, så vi släppte den i ett rabarberblad en bit bort, där den med glädje gömde sig. 

Sen efteråt gick jag och tittade efter så att allt var okej i lillstugan och då hittade jag en ödla på trappan. Den hade hittat hem igen.

Söndagens andra läsningen-text:  

Rom. 4:1-8

Vad ska vi då säga att Abraham fann, vår förfader efter köttet? Om Abraham förklarades rättfärdig genom gärningar, då har han något att berömma sig av – men inte inför Gud. För vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.

Den som har gärningar får sin lön, inte av nåd utan som förtjänst. Men den som utan gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, han får sin tro tillräknad som rättfärdighet. Därför uttalar också David sin saligprisning över den människa som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: Saliga är de som fått sina brott förlåtna, sina synder övertäckta. Salig är den som Herren inte tillräknar synd.

Vi gick på en liten promenad med barnbarnen också. På en stig gick vi förbi fågeln på bilden. Den satt kvar fast jag stod ca en meter ifrån. Då de andra kom och vi började prata så flög den nog iväg.

Påminde mig om då katten kom in på morgonen med en levande fågel i munnen för någon vecka sedan. Vi ville ju inte ha in den i huset, men katten släppte fågeln och den flög och gömde sig efter att ha försökt ut genom två fönster. 

Efter att ha öppnat två fönster så flög den ut och jag fick börja putsa bort blodstänken. 

De fick åtminstone någon dag till att leva..... 

                                                          Så länge skutan kan gå /youtube.  

vägröjaren

Midsommardagens andra läsningen-text:

Apg. 14:15-17

"Människor, vad är det ni gör? Vi är också människor som ni! Vi kommer till er med evangeliet att ni ska omvända er från dessa tomma avgudar till den levande Guden, han som gjort himmel, jord och hav och allt som finns i dem. I forna generationer lät han alla hednafolk gå sina egna vägar. Ändå har han lämnat många vittnesbörd om sig själv. Han gör gott, han ger er regn från himlen och skördetider och mättar er med mat och glädje i era hjärtan." (Folkbibeln)

"Människor, vad är det ni gör?" hör också till vers 15 om än det lämnats bort i Kyrkoårskalenderns text. Paulus och Barnabas hade botat sjuka och blev kallade och behandlade som gudar av folket.

Regn har vi fått, skördetid är det inte riktigt än. Bara jag som har skördat/plockat nässlor och maskrosor - och fotograferat - det är väl också en sorts skörd. 

Glad midsommar!

----------

Har läst boken Air av Christian Kracht. En märklig bok om olika tänkta världar.

"Air" fick mig att tänka på Larry Normans UFO (youtube-klick) 

kallelsen till Guds rike

Söndagens andra läsningen-text:

1 Kor. 1:26-31

Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa på världens sätt, inte många var mäktiga, inte många förnäma. Nej, det som för världen var dåraktigt utvalde Gud för att förödmjuka de visa, och det som för världen var svagt utvalde Gud för att förödmjuka det starka, och det som för världen var obetydligt och föraktat och inte fanns till, det utvalde Gud för att tillintetgöra det som fanns till, för att ingen människa ska berömma sig inför Gud. Tack vare honom är ni i Kristus Jesus. För oss har han blivit vishet från Gud, rättfärdighet, helgelse och återlösning, för att det ska bli som det står skrivet: Den som berömmer sig ska berömma sig av Herren. (Folkbibeln)

Bilden är försök att fotografera ett fenomen för någon vecka sedan. En haloring runt solen. Den stora skuggan är alltså min hand som försöker skymma solen. Om man hade varit skicklig kunde man ju ha fotat så att ringen skulle ha blivit en helgongloria - kanske....? 

(Kollade via google efteråt att det inte är bra att fotografera rakt mot solen, den kan skada både kameran och det egna ögat.)

-----------

En till bok av Ali McNamara har lästs: Solglimtar bland molnen, ännu en bok om staden St Felix. Faktiskt också om meteorologi, men i goodwill-romanform. 

 

förgängliga och oförgängliga skatter

Söndagens andra läsningen-text:

2 Kor. 8:1-9

Jag vill tala om för er, bröder, vilken nådegåva församlingarna i Makedonien har fått av Gud.

Under många svåra prövningar har deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom överflödat i den rikaste givmildhet. Jag kan försäkra: efter sin förmåga, ja, över sin förmåga har de gett. De kom självmant till mig och tiggde och bad om att få vara med och hjälpa de heliga. Och de gav inte bara det jag hade hoppats – efter Guds vilja gav de först och främst sig själva, åt Herren och åt mig.

Därför kunde jag be Titus fortsätta som han börjat och se till att även denna frikostighetens gåva blir fulländad hos er. Ni som har allt i överflöd: tro, tal, kunskap, hängivenhet och den kärlek som jag har uppväckt hos er, se till att ni också ger överflödande prov på denna nådegåva.

Det här är ingen befallning. Men jag vill pröva äktheten i er kärlek genom att ställa den mot andras hängivenhet. Ni känner vår herre Jesu Kristi stora gåva: han, som var rik, blev fattig för er skull, för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom.

Givmildhet är en nådegåva. 

Vi var åtminstone för en vecka sedan då kortet togs rika på det som vi som små kallade smörblommor (fi. voikukka), men som ju är maskrosor. Jag tog bilden och sedan plockade jag också lite av blommorna till te innan gräsmattan blev klippt. 

-------------

Det var länge sen jag har läst något av Lars Collmar, men nu hittade jag på loppis boken Evangelium enligt Johannes Larsson. Collmar var speciell i sitt skrivande/tänkande.