vaka!

Vi var på en utfärd till skogs tidigare och de märkligaste fotografier hittas sedan i min kamera.

hur länge har det trädet vakat och vad har det sett

Andra läsningen-texten för söndagen: 

det här växer snabbt upp och hindrar att man ser

2 Petr. 3:8-14, 18

En sak får ni inte glömma, mina kära: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag. Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.

ännu syns traktorkärran, men inte länge till

Men Herrens dag kommer som en tjuv. Den dagen skall himlarna försvinna med dån, himlakropparna upplösas i eld och jorden och allt som människan gjort där förgås. När nu allt detta skall upplösas, då måste ni leva heligt och fromt på alla sätt medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst, dagen som får himlarna att upplösas i eld och himlakropparna att smälta i hetta. Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.

Därför skall ni, mina kära, medan ni väntar på detta, göra allt ni kan för att Gud skall finna att ni lever i frid, rena och oförvitliga.

 ...

Väx till i nåd och i kunskap om vår herre och frälsare Jesus Kristus. Hans är härligheten, nu och till evighetens dag, amen.

"Väx till i nåd och i kunskap om vår herre..." Hur länge finns möjligheten, hur länge finns Guds ord/Bibeln att läsa och lära ur? 

"...han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig..." 

Och vad betyder då "omvända sig"? 

                                            - Ja, man kan ju vända sig uppåt och be...

Omsorg - var inte rädd

Vi kom oss på en husbilsresa till Norrskata igen - blir det flera?. På vägen ner tog vi paus vid Lankoski (tydligen heter det Långfors på svenska!). Det fanns gott om vatten i forsen. Men klippan (?) under bron verkade nog klara av att dela på vattenmassorna till båda sidor.

 Söndagens första läsningen-text: 

1 Kung. 17:1, 8-16

Tishbiten Elia, som kom från Gilead, sade till Ahab: ”Så sant Herren Israels Gud lever, honom som jag tjänar: Under de här åren ska varken dagg eller regn falla, om inte jag säger det.”

  

Och Herrens ord kom till honom: ”Gå bort härifrån och bege dig österut och göm dig vid bäcken Kerit öster om Jordan. Du ska dricka ur bäcken, och jag har befallt korparna att ge dig att äta där. Då gick han bort och gjorde som Herren hade befallt. Han gick till bäcken Kerit öster om Jordan och stannade där.  Korparna kom till honom med bröd och kött på morgonen och med bröd och kött på kvällen, och han drack ur bäcken. Men efter en tid torkade bäcken ut, eftersom det inte regnade i landet.

Då kom Herrens ord till Elia. Han sade: ”Bryt upp och gå till Sarefat, som hör till Sidon, och stanna där. Se, jag har befallt en änka där att ge dig mat.” Han bröt upp och gick till Sarefat.

När han kom till stadsporten, fick han där se en änka som samlade ved. Då ropade han till henne: ”Hämta lite vatten åt mig i kärlet, så att jag får dricka.” När hon gick för att hämta det, ropade han efter henne: ”Ta också med en bit bröd åt mig.” Men hon svarade: ”Så sant Herren din Gud lever, jag har inte en kaka bröd, utan bara en näve mjöl i krukan och lite olja i kannan. Jag håller just på att samla ihop ett par vedpinnar och ska nu gå hem och laga till det åt mig och min son. Vi ska äta det och sedan dö.” 

 

Då sade Elia till henne: ”Var inte rädd. Gå och gör som du har sagt. Men laga först till en liten kaka åt mig och bär ut den till mig. Laga sedan till åt dig och din son. För så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan ska inte ta slut, och olja ska inte fattas i kannan fram till den dag då Herren låter det regna på jorden.” Då gick hon och gjorde som Elia hade sagt. Hon hade sedan att äta en lång tid, hon själv, sonen och hennes husfolk. Mjölet i krukan tog inte slut och olja fattades inte i kannan enligt det ord som Herren hade talat genom Elia. (Folkbibeln)

Då jag kollat de andra gångerna jag skrivit om vuxenlägret på Norrskata (klick) så måste jag ännu  kolla om jag hade fotograferat den lilla tallplantan för den fanns ju  nog där ännu, trots att det fällts träd nästan varje år. Just vid sidan av vår husbil finns den, mellan björkarna som också finns kvar än.

Husbilen bar oss också ända hem, om än det känns som att vägen har blivit längre med åren. Gud har omsorg om oss, det tackar vi för. 

Bilden "varthän" vid sidan av texten (sidebar) är också från Norrskata länge sen, båten fanns inte kvar på den platsen mera, kanske någon annanstans. 

allt har sin tid?

Vi kom oss med husbilen till Frank Mangs center på en bibel-, bön- och fastedag. 

De hade byggt om ett fähus till kapell med kök och samlingsrum, mycket fint gjort, blev snyggt, men ändå syntes det lite av ursprunget. Ingen dynga dock i dyngston. 

Kändes som att det var en avskild plats, avskild för Herren. 

Söndagens första läsningen-text:

1 Sam. 24:9-12, 17-21

David drog upp därifrån och höll till bland En-Gedis bergfästen.När Saul kom tillbaka från filisteerna berättade man för honom att David var i En-Gedis öken. Då tog Saul tretusen män, utvalda ur hela Israel, och gav sig av för att söka efter David och hans män på Stenbocksklipporna. När han kom till fårfållorna vid vägen fanns där en grotta. Dit gick han in för att uträtta sina behov.
Men David och hans män satt längst inne i grottan. Davids män sade till honom: ”Detta är nu dagen som Herren har talat till dig om: Se, jag ger din fiende i din hand, och du kan göra vad du vill med honom.” Då reste David sig och skar obemärkt av en flik på Sauls mantel. Men efteråt slog Davids samvete honom för att han hade skurit av fliken på Sauls mantel. Han sade till sina män: ”Aldrig inför Herren att jag skulle göra detta mot min herre, mot Herrens smorde, att räcka ut min hand mot honom! Han är ju Herrens smorde.” David höll tillbaka sina män med stränga ord och lät dem inte överfalla Saul.
Och Saul reste sig och gick ut ur grottan och fortsatte sin väg. 

Då reste sig också David och kom ut ur grottan och ropade efter Saul: ”Min herre och kung!” När Saul såg sig tillbaka, böjde David sig ner med ansiktet mot jorden och bugade sig. Han sade till Saul: ”Varför lyssnar du till sådana människor som säger att David vill din olycka? Nu har du sett med egna ögon hur Herren i dag gav dig i min hand i grottan, men jag skonade dig när man uppmanade mig att döda dig. Jag tänkte: Jag ska inte räcka ut handen mot min herre, för han är Herrens smorde. Se här, min fader, se här fliken av din mantel i min hand. Genom att jag skar av din mantelflik och inte dödade dig kan du se och förstå att jag inte har något ont eller brottsligt i sinnet och att jag inte har syndat mot dig. Men du jagar mig för att ta mitt liv. 

................

När David hade sagt detta sade Saul: ”Är det din röst, min son David?” Och Saul brast i gråt och sade till David: ”Du är mer rättfärdig än jag, för du har gjort gott mot mig trots att jag gjort ont mot dig. Du har i dag visat din godhet mot mig och inte dödat mig när Herren överlämnade mig i din hand. När man möter sin fiende, brukar man då låta honom gå sin väg i frid? Må Herren löna dig med gott för det du gjort mot mig i dag. Nu vet jag säkert att du ska bli kung och att Israels kungadöme ska förbli i din hand.

David lyssnade till sitt samvete, om än det såg ut som att Gud hade gett Saul i hans hand. David visade barmhärtighet, ville ge Saul en chans, men tog Saul den...?

...................

Läst Jaga vatten av Ellen Strömberg. Det finns kiss- och bajsålder, kanske också en sån här "ålder"...?

synd --> död

Söndagens första läsningen-text: 

2 Sam. 12:1-10, 13

Herren sände Natan till David, och han gick till honom och sade: ”Två män bodde i samma stad, den ene rik och den andre fattig. Den rike ägde får och kor i överflöd, den fattige ägde ingenting utom ett enda litet lamm, som han hade köpt och fött upp. Det fick växa upp hos honom och hans barn. Det åt av hans bröd och drack ur hans bägare och låg i hans famn. Det var som en dotter för honom. En dag fick den rike en gäst, men han ville inte ta något av sina egna djur för att laga till det åt sin gäst utan tog den fattiges lamm och anrättade det.”

David blev ursinnig och sade till Natan: ”Så sant Herren lever: den mannen har förtjänat döden. Och lammet skall han ersätta sju gånger om, för att han handlade som han gjorde och var så obarmhärtig.” – 

mitt fel - jag lät rädslan för att det skulle bli som förra gången råda
eller så bara av gammal vana....

”Du är den mannen”, sade Natan. ”Så säger Herren, Israels Gud: Jag smorde dig till kung över Israel och räddade dig undan Saul. Jag gav dig din herres kungadöme och lade din herres hustrur i dina armar; Israel och Juda gav jag åt dig. Och om inte detta hade varit nog skulle jag ha gett dig mer därtill. Varför har du då visat förakt för Herren och gjort det som misshagar honom? Hettiten Uria har du dräpt med svärd. Hans hustru har du tagit, och honom själv har du dödat med ammoniternas svärd. Nu skall svärdet i all framtid hemsöka din ätt, därför att du föraktade mig och tog hettiten Urias hustru.

David sade: ”Jag har syndat mot Herren.” Natan svarade: ”Herren förlåter dig din synd, du skall icke dö.”

I kapitlet 11 finns början till berättelsen, då David i stället för att dra ut i fält som kungar tydligen gjorde den tiden, stannade hemma och fick begär till och föll för Bat-Seba, som var hustru till Uria. Och sen försökte han gömma undan det då Bat-Seba blev gravid.

Synd leder till död - får konsekvenser.

Här (klick) mera i ämnet synd.

Men ännu är nådens tid, Jesu försoningsverk gäller, för den som vill.

På vår tredje husbilsresa stannade vi vid en P-plats för att koka lite potatis och få en bit mat. Där fanns på andra sidan vägen ett minnesmärke av ordentlig storlek (bilden). "Veljet, vesitilkka tuokaa" Asevelihengen muistolle. 1939 1945

Då bads det här.

---------------

Läste en loppisbok: Kathryn Kuhlmans Ett segerrikt liv. Hon fick det att låta så enkelt, men..... I alla fall så får vi be till vår Far. 

fröjd och glädje

Midsommardagens första läsningen-text:

Jes. 51:3-6 

Ja, Herren tröstar Sion, han ser med medlidande på alla dess ruiner. Han gör dess öken lik Eden, dess ödemark lik Herrens lustgård. Fröjd och glädje ska höras därinne, tacksägelse och lovsångsljud.

Hör på mig, du mitt folk, lyssna till mig, du mitt folkslag, för från mig ska undervisning gå ut, jag ska sätta min rätt till ett ljus för folken. Min rättfärdighet är nära, min frälsning är på väg, och mina armar ska döma folken. Kustländerna väntar på mig och hoppas på min arm.

Lyft er blick till himlen och se på jorden därnere, för himlen ska försvinna som rök och jorden nötas ut som en klädnad. Dess invånare ska dö som mygg. Men min frälsning ska bestå för evigt, min rättfärdighet ska inte brytas ner. (Folkbibeln)

Vi tog oss en tripp till havsstrand i värmen med husbilen. På det sättet fick vi oss svalt/kallt kvällsdopp och ett ännu svalare (kändes åtminstone så) morgondopp efter natten. 

Bilden är alltså inte öken, bara strandsand. Men vem är det som gör sådana spår i sanden?

Natten blev inte så angenäm, då vi för värmens skull hade öppnat ännu ett annat fönster än vi brukade. Tydligen hölls inte myggen utanför trots myggnätet. Blev ett slagfält i bädden. Borde dammsuga upp myggliken....

Sista stycket i dagens text känns nästan lite aktuellt idag, men sista meningen är bra att också komma ihåg. Herrens frälsning består för evigt. och hans rättfärdighet nöts inte ut.

Glad midsommar! 

-------------------

Har läst färdigt Barbro före Babben av Babben Larsson, en självbiografisk bok om livet den tiden. Och den inre monologen med sina bortgångna (därför inte dialog) föräldrar. ..".och ibland måste man gå vilse för att hitta hem"

den gamle

 

Gårdagen är förbi (det var morsdagen det, idag då jag börjar fundera på nästa text), morgondagen har du ej sett och idag hjälper Herren.  Tack för det!

Dagen innan var vi ute till skären och där hittade jag dessa blommor, narcisser, som nog också fått för sig att det är vår trots snön som ännu täcker.

där snön smält bort blommade nog narcisserna

Kristi himmelsfärdsdags första läsniningen-text: 

Dan. 7:13-14

I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himlens skyar. Han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom. Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk ska tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte ska ta slut, och hans rike ska inte förstöras. (Folkbibeln)

I texten innan i det här samma kapitlet finns ju nog en aning om "gamla vitskäggiga farbrorn på vita molnet". Där fanns också eld i olika former. Men det var kläderna som var vita och håret som ren ull. Satt gjorde han på en tron av eld. Inte helt lätt att ta in. Samma sak gäller de olika djuren som blev beskrivna, trots förklaringen i slutet av kapitlet, blev det åtminstone inte för mig mycket klarare. Men böcker öppnades.

Men dagens text är en beskrivning på Jesus. Och det är vår räddning då och nu.

Fick också i veckan bevittna en himmelsfärd. Det var en 1-maj-ballong som smet ut genom dörren vid korsdrag. Trots att det var ledsamt att mista ballongen, känns det som att ballongen äntligen kommit ut i frihet när man ser den högt opp i det blå.....

rigg

 

Vi kom oss på en liten utflykt till en hamn. 

På fotot ser det ju fint ut men det var kallt och blåsigt. Udden där längre bort tror jag är där vi brukar ibland sova över med husbilen. Eller så är den udden lite bakom. 

En båt skulle riggas ner för att plockas upp på land för vintern, därför for vi dit. Där fick jag tillbringa tid med barnbarn. (Konstigt när det finns så mycket "akta dig" i mina tankar i sammanhanget.) Det blev grillning. Ett barnbarn fick en gädda på sitt kastspö. De mindre fick "leka med elden"? I alla fall  gjorde de det. Eld är fascinerande. Allt gick bra.

Söndagens första läsningen-text: 

Jer. 1:4-10

Herrens ord kom till mig: 

Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, innan du kom ut ur modersskötet gav jag dig ett heligt uppdrag: att vara profet för folken. 

Men jag svarade: ”Nej, Herre, min Gud, jag duger inte till att tala – jag är för ung!” Då sade Herren till mig: Säg inte att du är för ung utan gå dit jag sänder dig och säg det jag befaller dig! Låt dem inte skrämma dig, ty jag är med dig och jag skall rädda dig, säger Herren. 

Och Herren sträckte ut handen, rörde vid min mun och sade: Jag lägger mina ord i din mun. I dag ger jag dig makt över folk och riken. Du skall rycka upp och vräka omkull, förstöra och bryta ner, bygga upp och plantera.

Rycka upp, vräka omkull, förstöra och bryta ner låter ju inte så kul, men kanske det behövs för att kunna bygga upp och plantera. 

Kommer ihåg då jag var liten skulle åkrarna ibland brännas på våren under övervakning, för att växten skulle bli bättre. Fast vi var små fick vi vara med där också, eller var vi det bara ändå?, minns att jag nog brände upp en vante i misstag en gång.

---------------------

Ljus framtid av David Klemetz har blivit läst. En kristlig bok jag höll med om nästan allt, en passus var nog något jag undrade på, men nu har jag glömt vad det handlade om. Och det är väl det man ska göra, ta vara på det goda och glömma det som kändes fel - och se framtiden an med glad förhoppning?

---------------------

...och så var det återigen dags för urvridningen...

i Guds tankar

skog

Det blev en oplanerad utfärd till skogs. Fast det kan man kanske inte säga då man höll sig på vägen hela tiden? Plogkäppen på ena bilden avslöjar i alla fall att jag höll mig på vägen. 

Söndagens första läsningen-text: 

1 Mos. 15:1–6 

(baby)skog?

 

Därefter kom Herrens ord till Abram i en syn. Han sade: ”Var inte rädd, Abram. Jag är din sköld. Din lön ska bli mycket stor.” 

Men Abram sade: ”Herre Gud, vad ska du ge mig? Jag går ju bort barnlös, och arvinge till mitt hus är Elieser från Damaskus.” Och Abram fortsatte: ”Se, mig har du inte gett någon avkomling. Så det blir en av mitt husfolk som ärver mig.” 

Men Herrens ord kom till honom: ”Det är inte han som ska ärva dig. En som kommer från din egen kropp ska bli din arvinge.” Sedan förde han honom ut och sade: ”Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem.” Och han sade till honom: ”Så ska din avkomma bli.” Och Abram trodde på Herren, och han räknade honom det till rättfärdighet. (Folkbibeln)

Att stanna upp och se på stjärnorna kan nog få saker och ting i rätt proportion. 

Åtminstone förritiden talades mycket om att barn fanns i Guds tankar, innan de hamnade i mammas mage och föddes.

---------------------

Har läst en biblioteksbok Vibeke Olssons Änglar och sparbeting. Hennes tankar var intressanta att ta del av, korta funderingar som har funnits i olika tidningar förut. Börjar med: 

"Vi måste visa att vi inte är rasister." 

Måste vi inte först och främst se till att vi inte är rasister, så att vi också kan visa det?

 

stenar på vägen

 

Vi åkte till Frank Mangs center för bön och fasta - bara ett dygn. Jag var lite fundersam om jag skulle klara av det med de mediciner jag tar, men det gick bra - och det var bra.

Stentaget (andra bilden) hittade vi på en morgonpromenad. 

Blommorna (tredje bilden) fick jag med mig då vi skulle hem. Jag hade lite tänkt att det var sista resan för husbilen, den börjar bli lite skranglig och skulle till besiktning följande dag. Men den gick igenom, så ännu ett år får den köra trots ålderstecknen.

Söndagens första läsningen-text: 

1 Mos. 28:10-17

inte himlens port, men speglar himlen

Jakob lämnade Beer Sheva och tog vägen mot Harran. Han kom fram till en plats där han stannade för natten, eftersom solen hade gått ner. Han tog en av stenarna på platsen för att ha den vid huvudgärden. Sedan lade han sig att sova där. 

I drömmen såg han en trappa som ledde från jorden ända upp till himlen, och Guds änglar gick upp och ner för den. Och Herren stod framför honom och sade: ”Jag är Herren, din fader Abrahams Gud och Isaks Gud. Marken som du ligger på skall jag ge åt dig och dina ättlingar. De skall bli som stoftkornen på jorden, och du skall utbreda dig åt väster och öster, åt norr och söder, och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du och dina ättlingar har fått. Och jag skall vara med dig och skydda dig vart du än går; jag skall föra dig tillbaka till detta land. Jag kommer inte att överge dig, jag skall fullgöra det som jag har lovat dig.” 

Jakob vaknade upp ur sömnen. ”Sannerligen”, sade han, ”Herren är på denna plats, och jag visste det inte!” Och han greps av bävan och sade: ”Detta är en plats som väcker bävan, det måste vara Guds boning, här är himlens port.”

 "Alla dagar till tidens slut" är Jesus med.

-----------------

Så har jag läst en bok: Robin Jones Gunns Sisterchicks - i vått och torrt. Om två amerikadamers resa till Finland och England på jakt efter släktingar. Och allt vad det för med sig. Men det kan bli till välsignelse....

kallt

Vi kom oss till skärihuset. Där var det kallt. Både inne och ute. Isrosorna är på insidan av fönstret.

Tacksam att vi inte behövde stanna så länge.

Menlösa barns dags först läsningen-text:

2 Mos. 1:22-2:10

Farao gav denna befallning till hela sitt folk: ”Kasta alla nyfödda pojkar i Nilen och låt bara flickorna leva.”
En man av Levis släkt gifte sig med Levis dotter, och hon blev havande och födde en son. Hon såg vilken fin pojke det var och höll honom gömd i tre månader. Sedan kunde hon inte gömma honom längre utan tog en korg av papyrusgräs och tätade den med beck och tjära, lade barnet i den och satte ut den i vassen vid Nilstranden. Pojkens syster ställde sig ett stycke därifrån för att se hur det skulle gå med honom.
Då kom faraos dotter ner till floden för att bada, och hennes hovdamer gick fram och tillbaka utmed stranden. Hon fick syn på korgen i vassen och skickade en slavinna att hämta den. När hon öppnade den såg hon att där låg en pojke och grät. Hon tyckte synd om honom och sade: ”Det är nog ett av de hebreiska barnen.”
Då sade pojkens syster till faraos dotter: ”Skall jag skaffa en hebreisk kvinna som kan amma barnet åt dig?” – ”Ja, gör det”, svarade faraos dotter. Då gick flickan och hämtade pojkens mor, och faraos dotter sade till henne: ”Ta med dig det här barnet och amma det åt mig. Jag skall betala dig för det.” Kvinnan tog då pojken och ammade honom. När pojken blev större förde hon honom till faraos dotter, som adopterade honom och gav honom namnet Mose. ”Jag har ju dragit upp honom ur vattnet”, sade hon.

De levde nog också i en kall värld, med sådan ledare. Men Gud vakade över sitt folk och över Mose. Då hjälpte inte sanktionerna.

På fb har jag följt med en grupp, vars inlägg (klick) kanske passar in här - om jag får det att funka.

basta

Vi kom oss på en liten utflykt i vackert väder. 

Ett ärende till stan var det som startade det hela, sen efter kaffe och bulle på Pharmacy House (det finns ju nästan bara kafeer och matställen mera i centrum av Vasa!) åkte vi med husbilen till Öjbergert och trappan i Sundom. Den hade jag inte upplevt tidigare. 

Världen ser vackrare ut oppifrån, t.o.m. stan såg vacker ut på avstånd. Replot bron syntes också.

Jag kom mig upp för trappan och ner igen. Men orken är nog inte som förr.

Sen körde vi ut till Björkö Fiskehamn och sov natten där. 

Vaknade, som vanligt, tidigt, så vi kom oss på vandringsleden, inte särskilt utmärkt, men stigen syntes ändå, ut till bastun på bastuholmen, eller hette det bastuskatan?

Hade nog inte gått att gå där efter alla stormar om inte stigen sågats fram. 

Jag funderade mycket på varför man bygger en bastu så långt från boendet.

Sen på plats trillade ju polletten ner, det var en fiskarbastu inte badbastu. Och jo, jag kan tänka mig att fiskarna (alltså de som fångar fisk, inte fiskarna själva) behövde få torkat kläder och få en varm brasa efter nätläggning.  På den tiden den byggdes, byggdes den väl nog på en ö. 

- - - 

Av någon orsak  finns det en första läsningen-text också för idag (en annan än i går): 

2 Mos. 20:1-17

Detta är vad Gud sade: Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led när man försmår mig men visar godhet mot tusenden när man älskar mig och håller mina bud.

Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.

Tänk på att hålla sabbatsdagen helig. Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor, men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller din slavinna, din boskap eller invandraren i dina städer. Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt vad de rymmer, men på den sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och gjort den till en helig dag.

Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig. Du skall inte dräpa. Du skall inte begå äktenskapsbrott. Du skall inte stjäla. Du skall inte vittna falskt mot din nästa. Du skall inte ha begär till din nästas hus. Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.

Det var den sabbatsdagen - fast det var det ju inte alls. Sabbaten var på en lördag och och var vilodag för judarna, liksom vi nuförtiden har söndagen som vilodag. Åtminstone borde de flesta av oss ha det, en del jobbar ju på söndag och bör då ha en annan dag som vilodag - veckovila. 

allting har en ände....

Semestern kommer till sitt slut, nåja, jag har en vecka i september ännu också. 

Det har bara blivit korta turer med husbilen i år. De heta dagarna bestämde att det skulle finnas badvatten i närheten. Skönt är det att få ett kvällsdopp innan man ska sova och sen också ett morgondopp. 

Men det är tydligen fler än vi som kommit på tanken, det har synts mycket husbilar på vägarna och vid stranden. 

Storsjöodjuret eller ormen på nästa bild fanns också på stranden, har funnits där länge. 

Flera sandslott hade någon byggt också - det var inte jag. 

Gläder mig att barn ännu bygger sandslott, det är inte bara dataspel som gäller. (Säger hon som sitter vid datorn och skriver?! Av någon orsak borde jag ha ett barn med mig för att få/kunna bygga sandslott?)

Söndagens första läsningen text, det första förslaget: 

Ordspr. 3:27-32

Neka ingen en skälig gåva
när det står i din makt att hjälpa.
Om du har något, svara då inte din broder:
”Kom tillbaka i morgon, då skall du få.”
Anstifta inget ont mot din broder,
som tror sig bo trygg i din närhet.
Tvista inte med någon utan fog,
med en som inte har gjort dig något ont.
Avundas inte våldsverkaren,
slå inte in på de vägar han går.
Herren avskyr den som är falsk,
men de rättrådiga har hans vänskap.

Den här texten skulle ju passa till förra inlägget.

Skrakfamiljen (sista bilden) som kom och "lekte" vid stranden vid solnedgången var också en källa till glädje. Vilken fart de hade när de jagade fiskar eller varandra? Men när mamma/pappa (?) ropade så kom de nog genast simmande på led och flyttade till ett annat ställe. 

På morgonen var det nog någon vit fågel som inte hade hunnit undan, resterna fanns på stranden. Någon hade fått sig ett mål mat.

 

grop

Nu blir det nog lite knepigt - att följa med stilla veckans texter genom texter ur gamla testamentet/första läsningen....

Måndagens första läsningen-text: 

Jer. 18:19-20

Herre, lyssna på mig och hör vad mina motståndare säger. Ska gott få lönas med ont? De har grävt en grop för att ta mitt liv! Tänk på hur jag har stått inför ditt ansikte och manat gott för dem för att vända bort din vrede från dem. (enl. Folkbibeln)

 

Är det en Jesus-profetia? "...för att vända bort din vrede från dem."

 

På bilden fanns ingen grop - men det blev en.....

i och ur källaren

källarvy

Det blev en fullspikad ledig dag igår. Började med att sila lingonsaften och blanda i det myckna sockret och lägga på flaskor. Sen sattes de i vår källare. 

Därifrån ska de sen plockas en och en och ibland två under vintern som kommer. 

Sen tog vi en tur med husbilen till staden norrut. Vi hade ärende dit. Efteråt tog vi natten vid fiskehamnen. 

Hösten är i sin finaste skrud. Såg inte såå mycket trädfällning heller där vi körde. 

Morgondagens evangelietext var en lång en - och märklig:

vy från husbilsfönstret

 Joh. 11:21-29 (30-31) 32-45

Marta sade till Jesus: ”Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött. Men jag vet ändå att Gud skall ge dig vad du än ber honom om.” Jesus sade: ”Din bror kommer att uppstå.” Marta svarade: ”Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den sista dagen.” Då sade Jesus till henne: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?” Hon svarade: ”Ja, herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen.”
Sedan gick hon hem och kallade på sin syster Maria och viskade: ”Mästaren är här och kallar på dig.” När Maria hörde det steg hon strax upp och gick för att möta honom.
(Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar där Marta hade träffat honom. Judarna som var hemma hos Maria för att trösta henne såg att hon hastigt reste sig och gick ut, och de följde efter i tron att hon gick till graven för att gråta där.)
När Maria nu kom dit där Jesus var och fick se honom kastade hon sig för hans fötter och sade: ”Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött.” När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som hade följt med henne också grät blev han upprörd och skakad i sitt innersta, och han frågade: ”Var har ni lagt honom?” De sade: ”Herre, kom och se.” Jesus föll i gråt. Då sade judarna: ”Se, hur mycket han höll av honom.” Men några av dem sade: ”Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasaros inte behövt dö?” Jesus blev åter upprörd och gick till graven. Det var en klipphåla med en sten för öppningen. Jesus sade: ”Ta bort stenen.” Den dödes syster Marta sade då: ”Herre, han luktar redan, det har ju gått fyra dagar.” Jesus sade till henne: ”Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?” De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: ”Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. Själv visste jag att du alltid hör mig, men jag säger detta med tanke på alla dem som står här, för att de skall tro på att du har sänt mig.” Sedan ropade han med hög röst: ”Lasaros, kom ut.” Och den döde kom ut med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade åt dem: ”Gör honom fri och låt honom gå.”
Många av judarna, de som hade gått ut till Maria och sett vad Jesus gjorde, kom till tro på honom.

 "Gör honom fri och låt honom gå."

vinden blåser vart den vill

Meteorologerna hade lovat vackert och varmt väder så vi tog husbilen till "vår strand". (Det har blivit några gånger faktiskt.) Det var lite blåsigt, men vattnet var varmt igår.

Jag har aldrig tyckt om att simma i vågor, vad jag minns. Det är lite spännande, man vet ju inte vart det skulle bära iväg. Det var faktiskt så att jag inte vågade släppa taget med fötterna. Så jag var inte längre ut än att jag bottnade och det är ganska långt ändå att gå på den här stranden . När vågorna bröts så fick man sig en dusch. Det är mycket kraft i vågorna. 

Dagens evangelietext: 

Luk. 4:23-30

Jesus sade till dem som hade samlats i Nasarets synagoga:
”Snart kommer ni med talesättet: Läkare, bota dig själv! och säger: Allt som vi har hört att du har gjort i Kafarnaum, gör det här i din hemstad också.”
Sedan sade han: ”Sannerligen, ingen profet blir erkänd i sin hemstad. Jag försäkrar: det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen inte gav regn på tre och ett halvt år och det blev svår hungersnöd i hela landet. Ändå sändes Elia inte till någon av dem utan till en änka i Sarefat nära Sidon. Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elishas tid, och ändå blev ingen av dem botad, däremot syriern Naaman.” Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta, de sprang upp och drev honom ut ur staden och förde honom fram till branten av det berg som staden låg på för att störta ner honom. Men han gick rakt igenom folkhopen och fortsatte sin väg.

Mänskorna bildade en våg, som förde Jesus ut till branten av ett berg, för att störta ner honom. Fast han var ju den som kunde säga till vågorna: Tig, var stilla! och de måste lyda. 

Söndagsmorgonen kändes så kall, så då blev det inget bad, knappt så man kom sig ut i blåsten (hade nog för tunna kläder på/med).

                                                                   När det stormar, när det stormar....(fast de har ändrat rörelserna från då mina barn var små)

(Ps. Jag har ju läst en bok också: Tom Clancy: Presidentens order, Del 1)

den som väntar på något gott....

ingen bild från grannstaden utan från vattentunnan. Barkbiten jag brukar
sätta i den för att småkryp ska kunna klättra upp på den och torka sig i solen
hade försvunnit, så jag lade dit en ny och denhär krabaten klättrade upp

Vi kom oss hux flux på en tur till den finska grannstaden tillsammans med några av de yngre generationerna. Och det hände sig att vi blev hungriga. Då kom jag mig plötsligt till det nya köpcentret, som jag inte tidigare sett och inte planerat att se heller. Där skulle vi hitta mat.

Där fanns mycket folk, fast det fanns ju nog rum också för mycket folk. Många olika små butiker  - faktiskt också sådana som inte finns i varje stad (läs Vasa, Jakobstad eller Nykarleby), såg det ut som.

Av någon anledning har jag alltid dömt ut SubWay oprövat, att det inte har bra mat, aldrig besökt detsamma någonstans. Nu har jag prövat det också. Det var riktigt gott med en salladstallrik!

Morgondagens evangelietext:

Mark. 9:2-8

Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. Där förvandlades han inför dem: hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen blekning i världen kan göra några kläder. Och de såg både Mose och Elia som stod och talade med Jesus. Då sade Petrus till Jesus: ”Rabbi, det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyddor, en för dig, en för Mose och en för Elia.” Han visste inte vad han skulle säga, de var alldeles skräckslagna. Då kom ett moln och sänkte sig över dem, och en röst hördes ur molnet: ”Detta är min älskade son. Lyssna till honom.” Och plötsligt, när de såg sig om, kunde de inte se någon annan där än Jesus.

På något vis kom jag att tänka att det var lite olika generationer där också. Alla på en gång.

"Detta är min älskade son. Lyssna till honom."

handel och vandel

 Vi kom oss på en liten tripp med husbilen.

Det blev inte mycket fotat med kameran, kanske inte heller så mycket sett av "sevärdheter". Det beror ju på vad man vill se.

Första bilden från första natten vid en sjö. Solnedgång. Det började med en solnedgång...?

Vi höll oss mest  på småvägar (de är många och av många olika sorter), där åker man i en trevlig fart, så man hinner se sig runt lite.  Faktiskt också en museiväg, den var krokig på alla de sätt.

Följande foto är från en mat/kaffepaus på en parkering vid en sjö. Det finns många små sjöar, vackra platser längs vägen. Min fundering var att "spindlarna" - heter de skräddare? - kan gå på vatten. Men kan de simma?

Sen tittade vi in på en del köpställen, en del köpställen fanns ute, där köpte vi jordgubbar att snaska på.

Det finns så mycket saker...

Kalle Anka i badet reagerade jag på - det var ju fel anka, men å andra sidan badade han i en pennis-slantar - inte i guldpengar.

Å tredje sidan så finns det inget smutsigare än pengar. Oberoende vad de används till, om man räknar dem för hand blir man väldigt smutsig. Det är väl därför de räknar med maskiner nuförtiden.

Faktiskt var vi inte till någon butik som inte tog emot pengar. Tankningen däremot gick nog bara med kort.

En butik vi kom in i visade sig lukta lite konstigt. Där fanns heller inga expediter eller kunder. Vi köpte inget där - faktiskt en butik som inte tog emot pengar. Bredvid fanns en arbetsplats där det brummade. På vägen ut såg vi lappen på dörren: Asbestsanering  (fast på finska).....

Men butiksdörren var öppen....

vitt, svart eller grönt/blått?

Vi tog en till husbilsnatt vid samma ställe som förra gången - det var ett bra ställe. (Som jag trodde jag hade skrivit om tidigare här på bloggen, men det hade jag tydligen inte! Det var på Instagram. Blir knepigt det här! Det är alltså en annan strand.)

Sen på väg hem for vi via en loppis där jag hittade en bok, lättläst sådan:
Varför växer gräset?  och 57 andra inspirerande berättelser att tänka till av Klas Hallberg och Magnus Kull. Bilden på framsidan är en man som klipper gräsmattan (med tanke på förra inlägget). På baksidan har en diversearbetare kommenterat att sedelärande historier är som buljongtärningar, i koncentratet finns en klok och närande soppa av livsvisdom.

Morgondagens evangelietext:

Mark. 10:17-27

När Jesus skulle fortsätta sin vandring sprang en man fram och föll på knä för honom och frågade: ”Gode mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?” Jesus svarade: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. Du kan budorden: Du skall inte dräpa, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Visa aktning för din far och din mor.” – ”Mästare”, sade mannen, ”allt detta har jag hållit sedan jag var ung.” Jesus såg på honom med kärlek och sade: ”Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.” Vid de orden mörknade mannen och gick bedrövad sin väg, för han ägde mycket.
Jesus såg sig om och sade till sina lärjungar: ”Hur svårt blir det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike!” Lärjungarna blev bestörta över hans ord, men Jesus sade igen: ”Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” De blev ännu mer förskräckta och sade till varandra: ”Vem kan då bli räddad?” Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt.”

Nuförtiden har symaskiner - nyare sådana - oftast trådförare som för tråden genom nålen. Man är tacksam för det. Det har blivit lättare.

Fotot är taget från "vår strand med husbilen", med mycket zoom. Jag tyckte först att det var något fel med bilden. Men det är ju positivt. Tidigare var det alltid en hop vita fåglar efter Sverigebåten, de fanns inte nu. Något har blivit bättre. 

Men för att komma in i Guds rike behöver vi hjälp. 

to be or not to be

Lupinerna är på tapeten - igen.

Eller egentligen så är de ju inte där (på tapeten), utan de är på Vasabladet. (Och nuförtiden så används nog inte Vasabladet som tapet - tror jag?)

Jag tycker inte de är så överväldigande mycket här än, så att de borde utrotas. (Är lupinerna utrotningshotade då om det besluts att de inte får finnas?) Vissa ställen längs vägarna, förra sommaren då vi var på utflykt, fanns det nog mera av dem, men det var bara på vissa områden, andra områden var de färre.

Men det positiva i kråksången (lupinernas vara eller inte vara) är ju då att humlorna tycker om dem och det är väl viktigt idag.

Dessutom måste det ju anses vara en god gärning att plocka dem längs vägarna till buketter, så länge de är fina. Buketten på bilden fick jag, någon annan plockade.

Då jag var liten plockade vi ofta blombuketter längs dikesrenen, prästkragar, blåklockor - det som vi hittade.... (och nej, lupiner fanns då bara i blombänkarna, om jag minns rätt.)

svart eller vit

Jag hade gärna sett flera vallmon i rabatten - som inte är någon rabatt - utan har varit. Blommorna är rester från då det såddes vallmor och kamomill i rabatt för ett antal år sedan.

Jag kom att tänka på morgondagens evangelietext med denna bild i bakhuvudet:

Luk. 1:57-66 (samma text som i första årgången) 

För Elisabet var tiden inne att föda, och hon födde en son. Hennes grannar och släktingar fick höra vilken stor barmhärtighet Herren hade visat henne, och de gladde sig med henne. På åttonde dagen kom de för att omskära pojken, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. Men då sade hans mor: ”Nej, han skall heta Johannes.” De sade till henne: ”Det finns ingen i din släkt som bär det namnet.” Och de gjorde tecken åt fadern att låta dem veta vad barnet skulle kallas. Han bad om en skrivtavla och skrev: ”Johannes är hans namn”, och alla förvånade sig. Med en gång löstes hans läppar och hans tunga, och han talade och prisade Gud. Alla de kringboende greps av fruktan, och överallt i Judeens bergsbygd talade man om detta som hade hänt. Och alla som hörde det lade det på minnet och frågade sig: Vad skall det inte bli av detta barn? Ty Herrens hand var med honom.

Jag kom att tänka på att Johannes nog inte var någon mainstream-svärmorsdröm när han hade växt upp, eller....? Men han hade en uppgift, som han skolades för på sitt sätt. Gräshoppor och honung och inte särskilt fina kläder heller. (Jag gick lite längre än texten, men han växte ju upp.)

Vi var ute och cyklade en dag med barnbarn och kom förbi en fårhage med det typiska - flera vita får och ett som var lite annorlunda, mörkare i ullen. På annat ställe i byn finns en fårskock med mest svarta/mörka får men ett vitt får. Känner det fåret sig då som det svarta fåret?

Men namnet verkar vara viktigt genom hela bibeln, där och då - nu?

Minns en som kallade alla pojkar för Kalle och flickorna hette visst Johanna. Där är jag snart själv, har svårt att minnas namn....