tacksam

ibland lite kallt och ibland lite varmare, förhoppningsvis någon "frukt"

Eftersom det är nyårsafton då jag skriver detta, så kom jag mig att tänka lite tillbaka. Jag behöver ofta nog hjälp för att minnas, mycket har ramlat ur mitt minne, eller det finns nog där, men är inte så lätt att få fram. Alltså tog jag till kameran och bläddrade igenom alla bilderna. Inte riktigt hela året, men nästan.

Där fanns förstås mest roliga, trevliga minnen, det är ju de man förevigar för det mesta, sällan tar man fram kameran då man är less.

Ibland hittade jag nog mig själv med knepiga miner. Ett barnbarn har börjat ta kort med min kamera då hon är på besök, så alltså fastnar jag själv också på foton. Det är inte alltid så glada miner....

Morgondagens, nyårsdagens text (Joh. 14:12-14):

Jesus sade:
”Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern, och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det.”

Där är väl ingen än? Jag har i alla fall inte förstått att be om allt som jag fått, har fått det ändå och det tackar jag Gud för.

                                                                     En annans nyårsaftontext.
                                                                     Och en till. 

trasor

Äntligen blev det vardag. Fast i morgon är det igen nyårsafton. Då man borde (eller borde man?) fundera på vad man fått till stånd under året som gått, vad blev det av det?                                                                                                      

(Här bestämde datorn/programmet att det skulle bli en tankepaus - det var inte jag!) 

Om det blev trasor, så kan man ju väva av dem. Jag började på en för mig ny sorts matta. Alla mattor, åtminstone som jag gör, är egna, jag kan inte göra två likadana. Få se vad det blir... (kanske någon sorts matta i alla fall? - om den blir färdig)

Fast enligt kyrkoåret så har vi haft nyåret redan, det nya kyrkoåret börjar ju första advent och före det är det domedagen, så egentligen så har vi varit igenom det en gång redan för inte så länge sen. 

För nyårsaftonen finns det två dagens texter (Luk. 13:6-9, Matt. 16:1-4), båda lika allvarliga: 

Jesus gav lärjungarna denna liknelse: ”En man hade ett fikonträd i sin vingård, och han kom för att se om det fanns någon frukt på det men hittade ingen. Då sade han till sin trädgårdsmästare: ’I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här trädet utan att hitta någon. Hugg bort det! Varför skall det ta upp mark till ingen nytta?’ Han svarade: ’Herre, låt det stå kvar ett år till, så skall jag gräva runt det och gödsla. Kanske bär det frukt nästa år. Om inte, kan du hugga bort det.’” (Luk. 13:6-9)

Det förväntas bli någon sorts frukt....                                         Behövs nåd.

Nina Åströms Gör porten hög

                                                                                                      Nina Åstrom: Ingen som Jesus 

vad ska det bli av detta barn?

Jag tror fotot behöver en förklaring.

Historien är den att barnet ville ha saft. Men samtidigt ville han gå med saftglaset in i vardagsrummet och jag ville inte ha utspillt saft i soffan, alltså bestämde jag att han måste dricka den i köket och sa det åt honom. Han fick alltså inte ta med sig saften till vardagsrummet.

Där stod han på tröskeln och visste inte riktigt skulle han försöka eller ej....

Morgondagens text (Luk. 2:33–40):

¨Jesu far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: ”Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid – ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd – för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.”
Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.
När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom.

Det var kanske inte så enkelt att se vem Jesus var där och då. Nu har vi ju hela berättelsen, hur det gick sen, hur alla profetior/förutsägelser om honom gick i uppfyllelse, hela bibeln att ta till, men det hade de inte då.

"...för att mångas innersta tankar ska komma i dagen"

men

gammal bild

Idag är det menlösa barns dag.

Menlös är ett lite svårfattligt ord nuförtiden. I Sverige lär dagen heta värnlösa barns dag i stället.

Menföre är ett annat ord som är lite svårförståeligt, om än det nog används, ordet men som i skada är inte så vanligt numera. I backen idag med barnbarnen var det inget menföre, annat är på sidorna av spåret, där kunde det bli en vurpa eller två.

Dagens text (Matt. 2:13-21):

När stjärntydarna hade gett sig av visade sig Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: ”Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det.” Josef steg upp och tog om natten med sig barnet och hans mor och begav sig till Egypten, och där stannade han tills Herodes hade dött, för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Från Egypten har jag kallat min son.
När Herodes märkte att han hade blivit lurad av stjärntydarna blev han ursinnig, och han lät döda alla gossar i Betlehem och dess omnejd som var två år eller därunder; det var den tid han hade fått fram genom att fråga ut stjärntydarna. Då uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: Rop hörs i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer.
När Herodes hade dött visade sig Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten och sade: ”Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och bege dig till Israels land. De som ville ta barnets liv är döda.” Josef steg upp och tog med sig barnet och hans mor och flyttade tillbaka till Israels land.

Maktmänskor som vill behålla den makt de tror sig ha, ställer till det för andra. Men Herodes hade inte makt att få livet av den nyfödda kungen. Hans räddning verkar ha varit planerad och förutsagd länge på förhand... - Andra blev nog lidande.

vad fick du?

en del lyser vitt, andra lyser rött....
en del får vara inne, andra ute....

Idag är den dag då man, som liten, alltså förrivääden, fick hälsa på hos sina kompisar och jämföra vilka julklappar man fått. Ännu på juldagen fick vi inte det.

Jämförelser är ju inte alltid av godo, vad jag minns...?

Igår lekte vi med vårt nya spel. Lite för tidigt var det nog för min del och allt klarade jag inte. Bamsespelet var rekommenderat från 64+, åtminstone innan plasten togs bort, och där är jag ju inte än. Men det gick nog ganska bra ändå.

Det finns tydligen en dagens text också för morgondagen, tredje dag jul (Joh. 21:19-24):

Jesus sade till Petrus: ”Följ mig!”
Petrus vände sig om och fick se att den lärjunge som Jesus älskade följde efter, han som under måltiden hade lutat sig bakåt mot Jesu bröst och frågat vem som skulle förråda honom. När Petrus såg honom, frågade han Jesus: ”Herre, hur blir det med honom?” Jesus svarade: ”Om jag vill att han skall bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Du skall följa mig.” Därför spred sig ett rykte bland bröderna att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus hade inte sagt till Petrus att lärjungen inte skulle dö utan: ”Om jag vill att han skall bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig?”
Det är den lärjungen som vittnar om allt detta och har skrivit ner det, och vi vet att hans vittnesbörd är sant.

Det intressanta är att texten börjar med Följ mig och innan det har Jesus beskrivit hur Petrus ska dö. Det blir på något sett 'Följ mig, in i döden.'?

Vi har väl alla vår egen väg att gå, men Jesus har lovat gå med, om vi vill. Och Han går med ända in i evigheten.

stefan

Till julen hör också enligt mina funderingar en visit till gravgården för att tända ljus. Det gick bra det också i år.

Många andra var också där i samma ärende, men ingen bekant. Annars hemmavid förritiden så träffade  föräldrarna  oftast någon släkting eller bekant där juletid. De berättade glada att han/hon var också där.

Julen gick bra med mycket liv och lust på liten yta. Det är kul att se hur småbarnen reagerar på julklappar, och "konstig" mat och bli lite mera bekant på så vis. Ha tid att umgåsa.

Morgondagens/annandagens text (Luk. 12:8-12):

Jesus sade till sina lärjungar:
”Jag säger er: var och en som känns vid mig inför människorna, honom skall också Människosonen kännas vid inför Guds änglar. Men den som förnekar mig inför människorna skall bli förnekad inför Guds änglar. Var och en som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse, men den som hädar den heliga anden får inte förlåtelse. När ni ställs till svars i synagogorna och inför myndigheterna och makthavarna, bekymra er då inte för hur ni skall försvara er eller för vad ni skall säga. Ty när den stunden kommer skall den heliga anden låta er veta vad som behöver sägas.”

Att 'kännas vid' är lite annat än att känna, men ändå....

Man brukar ju säga: Man blir som man umgås...

spegling

man kunde tro att tallen utanför fönstret fått julljus, men...

Texten för juldagen är samma som för julaftonen (se förra inlägget), men några verser till (Luk. 2:1-20):

...
När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.” De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.

Det var precis som det hade sagts dem....

...men jag antar att de nog behövde lite söka också, det fanns väl fler än ett stall i Betlehem?

Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.

Julgrenen har kommit sig in. Vi har i år också slopat granen och bara tagit in en gren.

Det har absolut inget med klimatet att göra, men i alla fall så hugger vi inte ner någon hel gran utan granen grenen är tagen från fortsätter ju växa. Så positivt är det väl då?

Orsaken för oss är nog bara att den tar mindre plats, då vi inte har så stort utrymme från början.

Barnbarnen kom så passligt då grenen var intagen och skulle klädas. Så de skötte den saken.

Men fotot ger vid handen att allt nog är där, som ska vara där. Den lilla krubban som kom i ett paket någon gång, virkade julprydnaderna börjar bli ca 40 år gamla, Sydda God Jul är också av samma ålder. Trähjärtat som sonen täljde då för ett antal år sedan. Men något har nog också försvunnit med åren, så är det bara. Flaggirlanden som borde finnas någonstans är inte upplagd - den hittas väl till något annat år. (Allt ryms ju inte heller i en liten gren.) -  Vad måste rymmas med?

Julaftonens, morgondagens, text (Luk. 2:1-14) är ju julevangeliet: 

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
”Ära i höjden åt Gud
och på jorden fred åt dem han
har utvalt.”

fjärde

Ibland händer det underverk.

En dag här i veckan kände jag på mig att jag bara måste gå ut och gå - så då gjorde jag det, en långsam försiktig promenad med stavar, kunde finnas is på sina ställen. Det gick bra.

Jag märkte då att byn fått en egen lucia. Lilla My som lucia är nog lite svårt att tänka sig.

Morgondagens text (Matt. 1:18-24):

Med Jesu Kristi födelse förhöll det sig så: hans mor, Maria, hade blivit trolovad med Josef, men innan de hade börjat leva tillsammans visade det sig att hon var havande genom helig ande. Hennes man Josef, som var rättfärdig och inte ville dra vanära över henne, tänkte då skilja sig från henne i tysthet. Men när han hade beslutat sig för det uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en dröm och sade: ”Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.” Allt detta skedde för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel (det betyder: Gud med oss). När Josef vaknade gjorde han som Herrens ängel hade befallt och förde hem sin trolovade.

 Också lite svårt att tänka sig: Gud med oss.
                                                                       - men tack och lov!

vishet

fotot hittat någonstans på nätet, vems vet jag ej

Det är julklappsuppköpstider (finns det ett sånt ord?). Vi gick genom det stora varuhuset. Då vi gick förbi hyllan med simdräkter kom jag plötsligt ihåg att jag borde ju hitta en ny baddräkt. De nöts faktiskt då man regelbundet simmar i simhallsvatten och den gamla började kännas tunn.

Tittade till och hittade två som jag kunde prova, den ena var faktiskt på 30% avdrag.

Men att prova simdräkter är ingen kul sak. Eller ja....

Konstaterade i provhytten att jag såg ut som en boll, med en mindre boll ovanpå och två pinnar underst. Den stora bollen var liksom inom parentes.

Tackar Gud för att priset var nedsatt och den gick på.

Dagens text (Matt. 11:11-19), den ena av två:

Jesus talade till folket om Johannes:
”Sannerligen, ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes döparen, men den minste i himmelriket är större än han. Sedan Johannes döparens dagar tränger himmelriket fram, och somliga söker rycka till sig det med våld. Ty ända till Johannes har allt vad profeterna och lagen sagt varit förutsägelser. Ni må tro det eller inte, han är Elia som skulle komma. Hör, du som har öron.
Vad skall jag jämföra detta släkte med? De liknar barn som sitter på torget och ropar åt andra barn: ’Vi spelade för er, men ni ville inte dansa. Vi sjöng sorgesånger, men ni ville inte klaga.’ Johannes kom, och han varken äter eller dricker, och då säger man: ’Han är besatt.’ Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger man: ’Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare.’ Men Vishetens gärningar har gett Visheten rätt.”

 Visheten med stor bokstav, är det ett namn?

hunger

kanske inte den jag tänkte skulle få mat, men den är väl hungrig...

Konstaterade att vi kommit så långt så julen prackar på. Jag har ändå inte hittat julstämningen än. Är det kanske bra så, att ingen stämning inkommit....?

Via fb kom en bild på en megachurch, som visade sig vara Lakewood Church Central Campus, som är byggd i en f.d. sportarena - kan väl kallas återbruk. Och en bild då kyrkan är full av folk, 16000 ryms in där.

Den här tiden på året är det mycket folk som går till kyrkan, men inte till gudstjänst för att höra Guds ord, utan mera för att hitta julstämning, höra konserter med julmusik av alla de slag. Eller är det så att konserter ger legitimitet att gå till kyrkan utan att stämplas som religiös?

Gud kan nog tala också genom konserter, han talade ju genom en åsna en gång. Det är väl kanske så att det är jag som har svårt att höra, då det är så mycket annat som hörs...?

Skulle nog vara kul om kyrkorna vi har skulle fyllas med mänskor som vill möta/höra om Gud.... Sen är ju frågan om jag skulle trivas att gå dit då....?

andra

Det börjar så småningom pracka på att man borde ju städa till jul, julgardiner, julpynt osv...

Ljusslingan ville jag prova eftersom den kommit till huset. Visst blir det fint, om man inte ser så noga så man ser vattenfläckarna på vasen...

En tanke flög genom mitt huvud igår då barnbarnen var på besök. Räcker det som städning om man leker kurragömma?

Katten lekte med legobitarna som inte plockats upp, hade riktigt roligt med dem...

Dagens text (Luk. 12:35-40) frågar också: Är du redo?:

Jesus sade till sina lärjungar: ”Fäst upp era kläder och håll lamporna brinnande. Var som tjänare som väntar på att deras herre skall komma hem från ett bröllop, så att de genast kan öppna när han kommer och bultar på porten. Saliga de tjänarna, eftersom deras herre finner dem vakna när han kommer. Sannerligen, han skall fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv gå och passa upp dem. Om han så kommer vid midnatt eller ännu senare – saliga är de tjänarna, när han finner dem beredda. Ni förstår väl att om husägaren visste när tjuven kom, skulle han hindra honom från att bryta sig in i huset. Var beredda, också ni, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen.”

 Men, det var inte frågan om vi hade städat och pyntat färdigt, utan om vi är vakna (efter allt städande?) och kan öppna dörren - Han kommer inte in med egen nyckel, vi ska öppna åt honom då han bultar.

Advent - att vänta.

glad (för) självständighet!

elden: en bra tjänare men en dålig härskare

Vi hade lillajulfest/pikkujoulujuhla igår. Åtminstone sades det så vid ett tillfälle. Men nu är det ju inte lillajul längre, det var ju förra helgen? Men finskatalande talar om lillajulfest då det är frågan om jobbjulfesten. Det blir lätt språkförbistring...

Jukka Lempilampi: Minun käteni soi. (youtube)

Som finländare är jag en del av båda språken, båda ska finnas, om än jag inte talar finska så bra. Men vill nog ha också finlandssvenskan kvar.

Självständighetsdagens kyrkliga bibeltext, en av många: (Matt. 20:25–28)

Jesus kallade till sig lärjungarna och sade: ”Ni vet att härskarna är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara de andras slav. Inte heller Människosonen har kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”

Det blir mer välsignelse med att tjäna varandra än härska.