kontakt

en morgon någon tid sedan

Kom på häromdagen att jag har blivit med fast telefon. Mobiltelefonen jag använder, av mycket gammal modell, vill inte mera orka hålla kontakt, då batteriet laddar ur så snabbt. Alltså då någon ringer, eller jag själv, är det säkrast att jag snabbt får laddaren ipluggad så den laddar vartefter.

Men den behöver ju bara el-ledning, inte telefonledning, för att fungera. El-ledningar finns det ju nog fler av att ta till bara laddaren är med. Och sms brukar batteriet ändå nog orka ta mot, om inget annat går, som ett litet tips. 

Undrar hur länge telefonfolket underhåller trådledningarna, så de är i skick, då de egentligen inte används så mycket mera? Fast datoruppgifterna går ju också den vägen, så kanske nog ändå....

Förritiden använde elgubbarna stolpskor och klättrade opp i stolparna. Nu kommer de nog sig upp på annat vis tror jag. Åtminstone i den här stolpen är det nog säkrast så, den är inte så stadig som den kanske ser ut.

i dörren

vår dörrpost

Mose sade:
Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en. Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft. Dessa ord som jag i dag ger dig skall du lägga på hjärtat. Du skall inpränta dem i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går, när du lägger dig och när du stiger upp. Du skall binda dem som ett tecken kring din arm, och de skall vara ett kännemärke på din panna. Du skall skriva dem på dina dörrposter och i dina stadsportar. (5 Mos. 6:4-9)

Det är alltså dagens text i våra evangelisk lutherska kyrkor.

Översatt till nutid så borde man nog sätta opp dem också på fb.

Enligt evangelietexten (Matt. 22:34-40) skulle man också älska sin nästa som sig själv. I gudstjänsten idag fick vi höra att det klarar vi inte av till 100%. Det finns bara en som gjorde det, Jesus.

Men enligt prästen så om vi är kopplade till Jesus, liksom kristallkronan i kyrkan är kopplad till elen i taket, så får vi därifrån allt vad vi behöver av kärlek för att ge vidare. (Lite komprimerat, men...)

vatten, vatten, bara vanligt vatten

Kinarosen kom sig in. Lite glad blir man ju nog!

Sägas bör (brukar de diktera i läkartexterna), att jag plockade bort de flesta gula blad innan jag fotograferade igår. Hon tycker inte om att måsta komma in och har redan varit inne 10 dagar.

Jag läste i min bok om kinesisk visdom ett avsnitt om vatten och växter. Där sades bland mycket annat att regnvatten och källvatten var bäst för växter (något jag nog vetat från tidigare, men saligen glömt). Brunnsvatten finns det för mycket mineral i. Så nu tänkte jag att jag kan ju ta blomvattnet utifrån tunnorna - det är alltså då ifall jag orkar - då de ska vattnas. Lite (med betoning på lite) längre väg är det ju att hämta vattnet utifrån regntunnan än från kranen. Dessutom en annan sak är ju då att man inte får vattna med kallt vatten, det ska vara rumstempererat, och till alla mina blommor räcker inte en kanna långt...

var glad

Steg ut på trappan i morse och blev stående. Det var svirr, svisch och ett ständigt flygande hit och dit. Trastarna som jag inte sett särskilt mycket av i sommar hade återvänt för att försöka ta tillvara rönnbären. Också många andra för mig okända fåglar svischade förbi från träd till träd. Två svanar flög också förbi, så det lät om vingarna. Det var en vacker morgon efter en kall natt.

I dagens text (Luk 14:1-6) frågar Jesus om inte fariseerna också drar upp en son eller oxe, om han/den fallit i brunnen, trots att det är sabbat. Jag kan inte förstå att de inte kunde svara på det? Jag var i alla fall glad då jag såg via fb att sonen med familj nog hade kommit välbehållna hem från sin båtresa.

Nu gläd dig, min Ande, i Herran,
upp, jubla, min själ, i din Gud.
Låt ängslan och sorg vika fjärran
på Guds, den allsvåldiges, bud.
Väl andra må sucka och kvida,
men dig som har Gud vid din sida,
dig höves blott lovsångens ljud. (Psb 373)

tänd ett ljus

Olaf fick nästan för varmt. (Inte jag som har gjort den!)

Det börjar vara dags att tända brasan - åtminstone vissa morgnar.

Så många morgnar har vi redan eldat att papperskartongerna/ toapappershylsorna/ alla förpackningar som kommit och sparats under sommaren har eldats upp. De är bra att ha när man ska starta eldandet och försiktigt ska få röken att gå ut genom skorstenen och inte komma in. Sen när skorstenen drar ut ordentligt kan man sätta i en ordentlig vedbrasa.

Det kom jag att tänka på då jag läste Vasabladet idag, inlägget om zero waste/inget skräp. Det var ett inlägg värt att fundera på. Det slösas nog mycket nuförtiden. Jag också.

Det kom inte fram där om hon snyter sig i tygnäsdukar då och tvättar sen, eller? Av någon orsak är jag nog glad åt pappersnäsdukar/hushållspapper, även om man inte ska slösa med det heller. Då jag var liten var det nog ännu tygnäsdukar som gällde, fina sådana kunde man få som present. Finns det någon som skulle uppskatta en sådan present nuförtiden?

Jag minns henne som hade slutat förvärvsarbetet och någon frågade i butiken: Vad lever du då på? Hon svarade: Det som lämnar när jag kokar åt mannen.

Det kan också gå, tills man får pensionen.

som förr

Kinarosen, som jag skrev om i ett annat inlägg, har nog fått komma in. Men jag kunde inte klippa ner den, som jag tänkte, för att den skulle rymmas där den tidigare stått. Den hade så mycket knoppar, så jag ställde den på ett ställe där en annan stått och den andra klipptes ner för att se om den kan ta sig igen och bli fin. Men Kinarosen kan inte stå där hela vintern, för då vi börjar elda för värmen slutar hon nog trivas där, men kanske knopparna hinner blomma ut innan dess...

Den andra trivs fortfarande på Kinarosens plats.

Men pelargonorna är ännu ute och blommar vackert på bänken och en del andra blommor också som borde planteras om, kanske och tas in, hittas någon plats där de får plats.

Stickningen som jag skrev om i ett annat inlägg är också på gång, faktiskt två stycken, så nu är allt som det ska, och min semester är slut, så i morgon är det jobb igen.

min stil?

På fb har en vän till mig lagt opp sina (?), och andras också, kaffekoppar fotograferade vackert en om dan. Det har varit trevligt att se. Det finns fortfarande vackra kaffekoppar (fast de flesta är av gammal årgång).

Jag skulle ha gäster, som jag då ville servera kaffet åt i riktiga kaffekoppar och inte muggliknande saker, som jag vanligen dricker kaffe ur. Det finns, har jag förstått, folk som inte vill dricka kaffe ur muggar.

Problemet är ju då att det skär sig med den övriga stilen. Vaxduk hör absolut till min stil, det har bara blivit så. Kanske inte nödvändigtvis i det här mönstret, men ändå. Kaffekoppen är den som finns, och som jag nog tycker är fin i sig. Så fastnade jag för en servett som är randig och prickig i alla de färger.

Jag tycker det skär sig på alla sätt, men ändå....

Dagens text (Luk 7:11-16) slutar med orden: "Gud har besökt sitt folk." Folket förstod det då Jesus hade väckt den döde sonen till liv i Nain och gett honom åt hans mor. (Han räddade modern från armod och svält, barnen var där och då föräldrarnas sociala trygghet på ålderdomen.)

Frågan gäller fortfarande: Hur tar vi emot honom?

vad näst?

Man skulle nästan tro, av fotografiet, att den ljusnande framtid är vår. Och det är ju helt rätt, trots att det är aftonsolen som lyser på trädtopparna.

Det har varit mycket på en gång nu.

Idag är det taken som gäller hos oss, unga gossar, jag rättar det var en pojke och en flicka, klättrar upp och ner, så få se vad det blir.

I förrgår var det städning och bakning och sen då man börjar ta kväll så tittar man ut och då har husbilen lagt på belysningen alldeles själv. Så går man ut och försöker släcka, men se det går inte. Då den kördes lite längre bort från husen, då man ju inte vet vad den tänker göra, så stannade den inte förrän man släckte lyktorna? Bilarnas uppror?

Den andra bilen vill inte visa hastigheten när man kör. Hur ska man då veta hur fort man kört då polisen kommer och frågar? Kan man svara: Lagom?

Igår var det gäster och i morgon är det någons kalas.

Nästan så att taket kommer emot - men det är bra med ett tak, som håller regn och rusk borta. Jag borde bara hitta en stickning att lugna mig med, men vad?

koppling

Undrar om rosen klarade nattens frost - åtminstone här var det fruset på bilfönstret i morse. Jag har inte ännu varit ut och kollat hur blommorna här klarade av det.

Rosen fotade jag får några dagar sedan. Det är en morsdagsros som tagit sig på gravgården.

Läste i Vbl om 'herrarna' med Jaguar och lustjakter som Soini talat om. Tydligen är det ganska vanligt att skälla på 'herrarna'.

Som jag minns det hemma hos oss så var det 'herrarna i Helsingfors' man hade att klaga på. Och dit hör ju nog också Soini?

Det är inte lätt när det är svårt - att få pengarna att räcka till allt.

Finns det något motsvarande uttryck för fruarna?

kamp

Lördagens högklackade byttes på söndagen till gummistövlar. Mina fötter tycker inte heller om gummistövlar, men jag försöker lura dem med ett par med mycket korta skaft.

Det gick helt bra, den tid det tog att gå ner till stranden/strandboden för att se hur det såg ut där nuförtiden. Gammalt blir som nytt då det blir målat.

Jag förundras över det arbete som ligger bakom att t.ex. få ner järnstänger i berget för att få förtöjt båtar, byggt bryggor osv. På den tiden fanns det inte så mycket maskiner att ta till utan jag kan tänka mig det gick med handkraft och mycket arbete lite åt gången. Mycket arbete för att is och högvatten inte ska förstöra det som fanns.

Resultatet av trampandet på stigen i våt skog blev fotot, fyra älgflugor och en kantarellsmörgås. Det tackar vi för (för älgflugorna, att de inte var flera).

spännande

Ifjol syntes inte dessa 'skvätt iväg'-blommor alls på vår gård, fast de funnits tidigare år. Heter väl nog något annat, men...

I år hittas de igen. Jag tycker de är trevliga. Fast det finns de som säger att de inte hör hemma i vår natur här. De verkar trivas bra i hörn av trädgården där gräsklipparen inte går.

Dagens text (Matt 6:25-34) handlar lite om detta, bl.a. "Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem." 'Skvätt-ivägen' behöver inte mycket till omvårdnad.

Texten slutar med orden: "Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.”

Gårdagens plåga (att gå i högklackade - inte så väldigt, men för mig ovant - skor) är förbi. Nu går vi vidare med dagens...

När fröna är färdiga i blommans fröhus så behöver man bara klämma till lite, så får man en reaktion...

vågat

Herren är Israels hopp. Alla som överger dig kommer på skam. De som avfaller från mig liknar en skrift i sanden. De har övergivit Herren , källan med det levande vattnet. (Jer 17:13)

En skrift i sanden håller inte länge om den är nära vattenytan. Ofta när vi kommer till just denna stranden finns där skrifter i sanden, ofta med hjärtan och namn.

Men vattnet ritar också i sanden. Är det någon som förstår sig på skriften i sanden? Är det uppåtgående eller nedåtgående kurvor?

rö

Började fundera på ordet gemen. En mänska som är gemen är inte snäll.

Det fick mig att undra vad gemenskap då är? Låter inte så trevligt i det sammanhanget, eller...?

Det beror alltså lite på vad man tänker på innan. Slog upp på Wikipedia och där kom först bara fram gemener och versaler, minuskler och majuskler och av någon anledning får det mig att tänka på en barnbok - och bli glad.

Bilden kan tolkas som en krux. En krux i kanten är ett fel, t.ex. i provet i skolan, åtminstone då förr i tiden. Men det kan ju också ses som ett sådant krux som man sätter då något på listan är klart/gjort/färdigt. Det är fullbordat.