nästan 1 juli

bild 1

bild 2

I morgon är det 1 juli, känns som att sommaren har hunnit långt redan och jag har bara jobbat.

Någon berättade att rallarrosorna (bild 1), om jag minns rätt kallade vi dem liljorna, eller något sånt när jag var liten, redan blommade. Och de brukade blomma mycket senare på hösten. Så jag måste ju kolla i min rabatt, för jag har en sån i en rabatt, jag tycker den är så fin när den blommar, så den har fått vara kvar.

Där blommade också stenen i stenpartiet och det tycker jag är fint!

(bild 4)...men å andra sidan kopplar jag denna till jul!

Utanför dörren igår blommade också stenar (bild 2)- en vacker installation kanske? Det var ännu vackrare då det var vatten i gropen och blommorna flöt ovanpå.

Jag tyckte mig minnas att det fanns något om stenar i bibeln också - jag sökte och jag fann i Luk 10:40 att stenarna ska ropa.

bild 3: de här förknippar jag med sensommaren nog....

(Och bilderna lever sitt eget liv på bloggsidan och jag orkar inte försöka mera.)

lova Gud

...och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. (Matt 5:45)

Kom mig via fb att läsa här (klick) om en allvarlig sak nog.

Men fick mig en funderare då jag läste om samboskap och började fundera vilken sort som kan gå i samma hage. Kor och hästar har jag nog sett att det går bra, men kan man lägga får och getter i samma hage som korna och hästarna, Grisar tycker jag inte skulle passa in, men vad vet jag kanske det går... Alltså jag läste sam-boskap, vilket det ju inte var frågan om i texten

Ordet från i morgon är från Luk. 1:57-66 och där finns detta: "Med en gång löstes hans läppar och hans tunga, och han talade och prisade Gud." Och det tror jag är en bra markör för om det är från Herren eller ej. Det ska födas lovsång till Gud.

Sommarens dofter

vitklöverdoft är härlig

kamomilldoft påminner om barndomens lekar på gården därhemma

Efter en dag på jobbet då det blev svettigt stundom.

Förrivärlden sades i någon reklam: Deodorantti pettää. Och det är ju inte så trevligt om det börjar lukta lite svettigt.

Ändå så hjälper det ju inte med en starkt parfymerad deodorant, det blir ju bara etter värre. Så tycker åtminstone jag, deodoranten ska vara mycket svag i doften.
 Men jag antar att den smaken är också som baken - delad. Kanske mycket beroende på vad man blivit van med.

Jag har faktiskt en tom flaska av en parfym som mamma tyckte om. Mamma har varit borta 27 år nu. Undrar om den skulle finnas att köpas än - Siora de sante? Eller minns jag fel? I all fall så kopplar jag den parfymen till mammas doft.

Vad är det för blomma?

Lite ödmjuk blomma nog, böjer på huvudet, trots att hon är så vacker och doftar så gott.

Undrar vad den här vit/rosa blomman heter? Den råkade jag på på väg från postlådan, fanns bara några stjälkar där vi hade haft en spirea som togs ner med förhoppningen att det skulle komma upp en ung och ny.

Den gav en så stark doft, lite lik parfymen faktiskt. Jag vågade inte ta in mer än en stjälk, doften var så stark.

Med midsommarrosens doft önskar jag Glad midsommar.

 (Kanske tur då det inte finns doftdator, det hade nog blivit en för stark blandning?)

dagens vänliga?

Jag hade tänkt skriva om Vasabladets stora inlägg om den omstridda pastorn som fyller kyrkan. Det skulle passa så bra till dagens text om att vara barmhärtig, inte döma, ta bort bjälken ur ditt eget öga först innan du tar bort flisan ur din broders öga. 

Den ena har det tungt och svårt av för mycket regndroppar
och det ger den andre lite skydd för regnet.

Men jag hann inte före gudstjänsten, och i gudstjänsten var det idag en mångordig präst, som jag blev glad åt, då han slutade predika. Men utgångsmusiken - vad det nu heter i gudstjänsten - blev jag glad åt. Alltid är det något som man kan vara glad åt, och tacka för.


Den här psalmen sjöng vi också: 

Ett vänligt ord kan göra under,
det läker hjärtats djupa sår,
det är ett ljus i mörka stunder,
en hand, som torkar ögats tår.
Ett vänligt ord är änglabud,
en hälsning ifrån Herren Gud.

När tacksamhet vårt hjärta andas,
den tröttes börda lyftes av;
i sorgens kalk den glädje blandas,
som Kristus åt de sina gav.
En hjärtlig blick, ett tacksamt ord

en bägare med vatten?

välsignar brödet på vårt bord.

En bägare med vatten, given

för kärleks skull, till Guds behag,
den gåvan blir i himlen skriven,
den lönar Gud på domedag.
Vad här du gav i smått och stort,
det har mot Herren själv du gjort. (Psb 482)

gult är fult?

"Om man tittar grovt och slarvigt så ser man bara något gult i största allmänhet där det ligger en guldklimp.

Om man lyssnar grovt och slarvigt så hör man bara att folkpensionerna ska höjas även när någon säger i TV att vi ska slå ihjäl er i morgon.

Om man luktar grovt och slarvigt så doftar en pudel precis som en tax. Men fråga pudeln så får ni höra att så är det inte."

Det är från Tage Danielssons bok Samlade tankar från roten. Jag håller inte med Tage Danielsson i allt han skriver, men det här tycker jag är bra. Och jag kom att tänka på det med tanke på skjutningarna (i Orlando) som jag läst om på tidningarna idag.

Vad är det som får en mänska att ta sig till med sådant?

Vad ligger bakom?

Borde kanske granskas närmare? Men har man ögon som ser?

Vill vi se?

nån vits?

helomvändning

Ett labyrintspel med en järnkula kom fram då barnbarnen var på besök. fast någonstansifrån hade vi fått två likadana kulor. Det fick mig att minnas.

Pappa använde mindre kulor. De var i storlek ungefär som en blyertspennas andra ända. Jag fick ta till tuschpennor för att få samma storlek som kulan. Aluminiumfolie en bit runt pennan så det blir ett rör, Dra ur pennan lite så man får vikt ihop ena ändan. Sen kulan i röret och försiktigt försöka få ihop andra ändan, utan att det knölar sig. Det ska ju bli ett tomrum som kulan kan rulla i. Sen lägger man den i en tom tändsticksask och skakar om. För min större kulmodell fick jag lov att ta en mindre frysburk.
Sen är den färdig att "hoppa loppa" på en bricka.

För något år sedan såg jag nog att någon försökte sig på att sälja en likadan men av plast, men knappast blev det någon säljsuccé...

Dagens text (Luk 15:1-10) handlade om glädjen som Guds änglar får då en syndare omvänder sig.

tider komma tider gå

kaprifol

Så kom vi hem från auktionen utan att ha fått med någonting. Ropade nog på en gungstol, men jag tänkte för länge och dit for den. Men det var en trevlig stund medan vi var där. Det var snabba ryck, så det gick fort undan. Saker bytte ägare. En hel del av dem syns förmodligen på Juthbacka marknad senare mot hösten.

Stället var gammalt och det hade arbetats i många år på det stället, det märktes. Många generationer hade hjälpt till att få det hemtrevligt och bra att bo där. Nu var det dags för någon ny.

utan ord

Det sägs att en bild säger mer än tusen ord.

Men vad säger bilden?

hemma på våran gård

ännu inomhus, men snart...

gammalt foto, numera i full blom under taket

rosor i min smak

Det blev en del blombärande igårkväll då temperaturen sjönk så väldigt och idag morgon har det burits ut igen. Av någon anledning tänker jag att nu är det slut på frostrisken, det var det där kalla som alltid ska komma i början av juni.

doftande klockor

gäst och främling

god jul!

festernas tid

Har hen månne köpt sig en åker, står i alla fall för djupt i myllan för att kunna gå någonstans

?

Dagens text i kyrkoåret (Luk. 14:16-24) kunde nästan ha varit gårdagens i många hem, fast ändå inte, gästerna kom väl nog. Skulle ju nog vara frustrerande att ha bjudit till fest och alla undanbedde sig, för diverse annat som tydligen var viktigare än min fest.

Jag är ju ingen festmänniska egentligen, tycker inte om fina tillställningar och mycket folk, men på den här festen som omtalas i texten tror jag nog det finns en som jag gärna vill träffa personligen....

Och om jag förstått det rätt så behöver jag inte tänka på outfiten/festkläderna, dem står han för.

allting blir vitt, vitt, vitt...

 Efter gårdagens sena hemkomst (eller egentligen tidiga) så blir det inte så mycket idag. Utom några vita bilder. Aroniablom, syrener och björkspirea.

Och det för att det behövdes funderingar vart man skulle plantera björnbär, så jag kom mig ut - få se om de trivs här alls? Den förra blev uppäten i ett nafs av - någon.

Konstaterade att det att köra hem mitt i natten, jämfört med då man slutar jobbet för dagen är otrolig. Det är en såå skön känsla då det bara är någon enstaka bil (otroligt hur mycket trafiken har ökat under de år jag har kört bil!), ovanligt många nog mopeder i farten mitt i natten var det nog. Ljust och vackert trots den sena/tidiga timmen. Fast en mötande långtradare påminde mig om att använda helljus för att bättre hålla koll på ev. älgar. Jag hittade ingen att hålla koll på.

ljud - oljud

Tvättmaskinen centrifugerar i badrummet. Ett ljud som man bra står ut med, bara man inte behöver tvätta för hand, och dessutom är det övergående.

Där ute satt jag i gungan och klippte lite mattrasor, några blusar som behövde rensas ur garderoben. I äppelträden bakom surrade det hela tiden. Jag kom på att det ungefär var samma sorts ljud som man annars också hör i öronen, om det är tyst annars - ett jämnt surr. Tinnitus kanske. Men flugornas/humlornas/krypens surr är lite mer varierande och därigenom trevligare. Plus att man vet att de gör nytta.

Då jag gick bort med mattväften och saxen gick jag förbi rönnen som också blommar som bäst, där var det också surr, surr för hela slanten.

Jag fascineras varje år av rönnblommorna. Jag kopplar bilderna av dem till en brudklänning. De är så otrolig fina. Är det därför flugorna tycker så mycket om dem? Har vi månne samma smak?

De luktar ju inte särskilt gott. Fast kanske för flugorna...