kungars kung och herrars herre

Söndagens (Kyndelmässodagen) andra läsningen-text: 

1 Tim. 6:13-16

Jag uppmanar dig inför Gud, som ger liv åt allt, och inför Kristus Jesus som vittnade för Pontius Pilatus med den goda bekännelsen:  bevara budskapet rent och oförfalskat till vår Herre Jesu Kristi ankomst, som den salige, ende Härskaren ska låta oss få se när tiden är inne.

Han är kungarnas Kung och herrarnas Herre, han som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma och som ingen människa har sett eller kan se. Honom tillhör ära och evig makt! Amen. (Folkbibeln)

Bilden fick mig att minnas. Mamma sade ofta "taa ögona i handin", då jag inte fick något gjort/hittat. Jag förstod det aldrig. Nu kom jag på att det ju finns ett finskt uttryck nog: Ota silmät käteen....

 -----------

Boken Systrarna i Auschwitz av Roxane van Iperen har blivit läst. Lite svårt med alla namn på nederländska/jiddisch, men också tanken att detta har verkligen hänt. 

Jesus är kungars kung och herrars herre, men om vi avsätter honom (det kan vi inte, men i våra liv) så finns det nog de som vill ta över? Vad är det vi inte ser i dagens politik? 

Här (klick) finns en utläggning i någorlunda samma ämne.  

 

nästa

En liten docka blev kvar hos oss efter barnbarns besök. Om jag förstod det rätt så var det dockans lillasyster. Men den hade inga kläder, bara en socka/sovpåse? på sig. 

Söndagens andra läsningen-text: 

1 Joh. 4:7-12

Mina kära, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud, och den som älskar är född av Gud och känner Gud. Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek. Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder. 

Mina kära, om Gud har älskat oss så, måste också vi älska varandra. Ingen har någonsin sett Gud. Men om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss.

Nu har dockans lillasyster i alla fall ett par stickabyxor, om de hålls på då den återvänt hem är då en helt annan sak....

Sånt pyssel är kul - ibland. 

...men nästad är ju byxan inte, ev. knappen, byxan är stickad. Nästan är temat för dagen. 

- eller nästan sant, temat är Vår nästa.

I bara farten fortsatte jag med nästa stickning, började på ett par enkla påsavantar... 

..............

Har läst Torgny Lindgrens Bat Seba. Jag är inte helt överens med personbeskrivningarna i boken. Stämmer inte överens med den bild jag fått då jag läst i Bibeln. Lite likadant som när man läst en bok och ser filmen baserad på boken, då stämmer det ofta inte. 

 

vitt

Böndagen för kristen enhet 2025, dess texter: 

Jes. 43:10-13, tog jag upp här (klick).

2 Kor 4:7-10-14 (fetstil är texten för böndagen)

Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften ska vara Guds och inte komma från oss. Vi är ständigt trängda men inte instängda, rådvilla men inte rådlösa, förföljda men inte övergivna, nerslagna men inte utslagna.  

 

Alltid bär vi Jesu död i vår kropp, för att också Jesu liv ska bli synligt i vår kropp. Vi som lever utlämnas ständigt åt döden för Jesu skull, för att också Jesu liv ska uppenbaras i vår dödliga kropp. Så verkar döden i oss, och livet i er. 

 

Men vi har samma trons Ande som i skriftordet: Jag tror, därför talar jag. Även vi tror, och därför talar vi. Vi vet ju att han som uppväckte Herren Jesus också ska uppväcka oss med Jesus och låta oss träda fram tillsammans med er. (Folkbibeln)

Joh 11:17-27, tog jag delvis fram här (klick).

Då när vi ska träda fram inför Herren behöver vi inte tänka på vad vi har på oss, om jag förstått det rätt. Men nog innan?

Vi var bjudna till främmands, som vi brukar säga (Tack för att vi fick komma!), fast vi nog var bekanta från förr. Och jag funderade (bilden)  om jag kan gå/se ut så här? Då skulle jag få användning för västen/linnet som blev till i projektet Använda upp garn som finns. (Har inte tvättat den än, undrar hur den börjar se ut då? Den är stickad i bomullsgarn.)

 

gjort

Ett återigen mångårigt projekt blev färdigt. 

Jag hade ett par sockskaft. De nöts ju vanligen inte så mycket och kan vara hela då fotdelen redan är lappad/stoppad många gånger. De ursprungliga sockorna är stickade av svärmor, som ju varit borta - eller hemma hos Herren - länge redan. Sen stickade jag en och en halv socka, men av någon anledning, möjligen hade jag tappat bort mönstret på hälstickningen som jag skulle testa och inte fick till det för andra sockan. Nu många år senare så har jag gjort om hela proceduren med vanlig sockhäl och en del restgarn.

Söndagens andra läsningen-text: 

Rom. 9:11-23

Innan barnen var födda och varken hade gjort gott eller ont, sades det till henne: Den äldre ska tjäna den yngre. Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar. Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag. 

 

Vad ska vi då säga? Finns det orättfärdighet hos Gud? Verkligen inte! Han säger till Mose: Jag ska vara nådig mot den jag är nådig mot och förbarma mig över den jag förbarmar mig över. Det beror alltså inte på människans vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet. Skriften säger ju till farao: Just därför lät jag dig uppstå, för att visa min makt på dig och för att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden. Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och förhärdar vem han vill. 

 

Nu säger du kanske till mig: Varför klandrar han oss då? Vem kan stå emot hans vilja? Du människa, vem är då du som ifrågasätter Gud? Det som formas kan väl inte säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan? Har inte krukmakaren den rätten över leran att av samma klump göra ett kärl för hedrande ändamål och ett annat för mindre hedrande? Men tänk om Gud, trots att han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, ändå med stort tålamod har burit vredens kärl som var färdiga att förstöras? Och om han gjorde det för att uppenbara sin rika härlighet på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten?

Svärmor stickade oftast skaften på två stickor och fram och tillbaka och sydde ihop sen när hon började på hälen då hon stickade runt på strumpstickor. Fungerar bra. 

Så har hon ordning och reda i randningen också, det bryr jag mig inte så ofta om. Jag hade stickat några varv förbi då jag märkte att det blev ett fel på randningen. Det syns inte på den andra sockan på bilden, men jag gjorde då alltså samma "fel" där också. Jag har ju tänkt att använda dem själv så..... Det ena garnet är ett sådant som byter färg själv.

--------------

En biblioteksbok har blivit läst: Sara Beischer Jag ska egentligen inte jobba här. Mycket bra bok, fick mej att fundera bl.a. om livet - och döden - på ett äldreboende sett ur en ung mänskas tankevärld. Som ju egentligen ville bli stor aktris inom teatervärlden.
....eller Låt hjärtat va me' (youtube).

Ja, och  så är det presidentval, hur fel kan det bli? Vem av kandidaterna kan växa in i presidentrollen? Undrar om man inte påverkar mer genom att be för valet än att välja, kan ju förstås göra både och?

Det har även blivit läst två Bill och Ben-böcker. De har också hjärtat med i det de gör om än det går brutalt till ibland.

klädd

Eftersom jag slarvat bort min mössa så blev det att i mellandagarna börja få till en ny. Det blev en dragspelsmössa, få se om jag trivs i den.

Söndagens andra läsningen-text: 

Gal. 3:23–29

Innan tron kom hölls vi under uppsikt, med lagen över oss, tills tron skulle uppenbaras. Så har alltså lagen varit vår övervakare tills Kristus kom, för att vi skulle göras rättfärdiga genom tron.

Men nu när tron är här har vi inte längre någon övervakare. Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus. Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Men om ni tillhör Kristus är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet.

Åtminstone var mössan bra att ha nu då vi haft -30° i flera dagar.  (Jag har inte varit mycket ute, bara mellan bilen och huset och då jag fyllt på mat åt fåglarna.) 

Mössan ser i alla fall bättre ut än de gamla noppiga luvorna jag använt under tiden jag stickat. Känner mig nog hemma i den. Tycker att det är en tantmössa, men jag är ju en tant också. 

Hur känns det att iklä sig Kristus?

halvfärdig

Dockan jag stickat (visad i tidigare inlägg), innan den blev färdig, syns på bilden. Svårt att bedöma halvfärdigt arbete.

Tisdag i stilla veckan, första läsningen-texten: 

Jes. 52:13-15

Se, min tjänare ska handla vist. Han ska bli hög och upphöjd, mycket hög. Liksom många häpnade över dig, så ska hans utseende fördärvas mer än människors och hans gestalt mer än Adams barn. Så ska han bestänka många folk. Inför honom ska kungar förstummas, för de får se något som aldrig berättats för dem och förstå något de aldrig har hört. (Folkbibeln)

(Bestänka har Folkbibeln kommenterat: Rena med förbundsblod.) En profetia om Jesus.

Tror nog det förbundet är säkrare än Nato, som vi går med i idag.

ett barn

Det blev en till docka enligt Arne & Carlos Neulotut Nuket, till en 1-åring.

Ena första läsningen-texten för palmsöndagen:

Sak. 9: 9-10

Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem! Se, din konung kommer till dig. Rättfärdig är han, seger är honom given. I ringhet kommer han, ridande på en åsna, på en ung åsnehingst.

Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim, alla hästar i Jerusalem. Krigets vapen skall förintas. Han skall förkunna fred för folken, och hans välde skall nå från hav till hav, från floden till världens ände.

Tänk att vi var så långt redan som palmsöndagen! Det kunde man inte riktigt tro när man tittar ut. 

Jesus kom som ett barn, i ringhet. Red in på en åsna som vuxen.

Men den senare delen av texten har vi ännu inte sett. Den om att vapnen ska förintas. 

--------------------

Har läst en bibioteksbok: Nära himlen, Barns upplevelser av Gud och evigheten av Leanne Hadley. Hon arbetade som sjukhuspastor på ett barnsjukhus och berättar därifrån. Upplyftande berättelser.

vem

Det blev en fjärde docka. Jag har skrivit tidigare om de andra. I boken (Arne & Carlos: Neulotut nuket) där jag hittat mönstret talas om att dockan får "liv" då ögonen kommer på plats och så är det nog, därför ser det så konstigt ut innan huvudet är färdigstickat.

Undre bilden är den sedan färdig med mun och hår och lite eyeliner/ögonlinjer, faktiskt också öron. De fanns inte enligt mönstret. Men ett barnbarn var så noga med att kolla att alla hade öron, just då jag stickade åt henne. Inte mera.

Söndagens första läsningen-text: 

2 Mos. 33:18-23

Mose sade: ”Låt mig få se din härlighet!” Herren svarade: ”Jag skall låta min höghet och prakt gå förbi dig, och jag skall ropa ut namnet Herren inför dig. Jag skall vara nådig mot den jag vill vara nådig mot och barmhärtig mot den jag vill vara barmhärtig mot.” Han fortsatte: ”Mitt ansikte kan du inte få se, ty ingen människa kan se mig och leva.” Sedan sade Herren: ”Här bredvid mig finns en plats, ställ dig här på klippan! När min härlighet går förbi skall jag ställa dig i en klyfta i berget och skyla dig med min hand tills jag har gått förbi. Då skall jag ta bort min hand och du skall se mig på ryggen. Men mitt ansikte får ingen se.”

Ja, återigen, vad är det?

Fastnade på härlighet, Herrens härlighet. Jag tycker Mose hade sett mycket av Herrens verk redan, men tydligen menar han något annat?

Är det här också ett uttalande att det är endast på klippan Kristus, genom att ta emot Jesus, som vi kan se Gud?

------------------------

Jag har läst Karin Erlandsons bok Det blå garnet, en bok om att sticka. Den var för spretig att läsa innan jag somnade, så tog den dagtid eftersom jag är tjock i huvudet, känner mig så som dockan i  övre bilden med för mycket packning i huvudet som vill komma ut via näsan. Men det brukar ju gå om......

till glädje

Söndagens första läsningen-text: 

Jes. 61:1-3

Herren Guds Ande är över mig, för Herren har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de ödmjuka. Han har sänt mig att förbinda dem som har förkrossade hjärtan, att utropa frihet för de fångna och befrielse för de bundna, att förkunna ett nådens år från Herren och en hämndens dag från vår Gud, att trösta alla sörjande, att ge de sörjande i Sion huvudprydnad i stället för aska, glädjens olja i stället för sorg, lovsångsdräkt i stället för en modfälld ande. Och de ska kallas "rättfärdighetens terebinter", planterade av Herren till hans förhärligande. (Folkbibeln)

Bilden är ingen terebint, vad jag vet. Vet inte vad en terebint är. Enligt google är det ett träd. 

Bilden är ett fönstersmycke, åtminstone just nu, brukar ta fram det till jul. Ett minne av mamma, alltså över trettio år gammalt.  

----------------------

Har läst fler böcker av Ann-Helen Attianese: när går nästa plan till himmelriket, en poesibok. Mycket bra skriven. (Men planet till himmelriket har redan gått och går ännu hela tiden - det kallas förlåtelse och överlåtelse till Jesus och profeterades om i texten ovan. Ännu är nådens tid.)

(Också en barnbok av samma författare Hasses gröna hus. Fast jag skulle ju inte börja ta upp alla barnböcker jag läser - det blir en hel del nuförtiden.)

Till glädje var det också att träffa en del syskon med sällskap i trevlig omgivning.

 

mose brinnande buske

 

 

Söndagens första läsningen text: 

2 Mos.3: 1-6 

En gång när Mose vaktade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan, drev han dem till andra sidan öknen och kom till Guds berg, Horeb. Där visade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga, som slog upp ur en törnbuske. När Mose såg att busken stod i låga utan att brinna upp tänkte han: ”Vilken märklig syn! Jag måste gå dit och se varför busken inte brinner upp.” Då Herren såg att han gick för att se efter ropade Gud till honom ur törnbusken: ”Mose! Mose!” Han svarade: ”Ja, här är jag.” Herren sade: ”Kom inte närmare! Ta av dig dina skor, du står på helig mark.” Och han fortsatte: ”Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.” Då skylde Mose sitt ansikte. Han vågade inte se på Gud.

Texten fick mig att tänka på alla mina "brinnande buskar" som jag gläds/glatts åt i sommar, så därför blev det lite mera foton nu. 

Den översta gula är en vild blomma. Tageteserna har jag sått av egna frön från i fjol. Rallarrosorna/duntraven börjar snart ha blommat ut. Brinnande kärlek har också snart blommat klart. 

Mose fick order att ta av sig sina skor, då platsen är helig (helig då Gud var där?).

flox?

Barfota har jag också gått i år än, inte hela tiden men så ofta jag tålt. Inte ofta på offentliga platser, där jag inte vet vad jag stiger i eller på. Man ska vara "rädd om sina fötter, fötter ska man hålla högt" var det någon som sjöng förritiden. (Hittade inte så där hastigt på youtube.)

Tydligen var Mose reaktion också att skyla ansiktet, han vågade inte se på Gud.  

Det är som då jag besökte en handarbetsbod i en liten stocklada i  veckan, man måste vara ödmjuk för att komma in, sa hon som satt och sålde stickade saker. Till himmelen kommer man på knä?

(Mose brinnande buske - växten - har jag hört talas om, men inte sett vad jag vet.)

Mose fick vid det här tillfället sin kallelse att befria Israels folk från slaveriet i Egypten. 

Vi har inget slaveri i den meningen. Men i veckan har telefonbolaget kört med sin traktor och tagit ner alla telefontrådar, härefter kör vi trådlöst. Stolparna tar de också bort. Elektriska trådarna och stolparna finns nog kvar. Märkligt hur det känns befriande att telefontrådarna inte syns där längre, fast de ju inte har hindrat vår färd desto mer. Vissa buskar får nu växa fritt och behöver inte klippas för trådarnas skull.

mitt folk

Det blev inte sagt i förra inlägget att den nya familjemedlemmen/barnbarnet är en flicka, nu är det sagt. Alla mår bra. Orsak att tacka.

Av någon orsak har jag nästan alltid (bäst att säga nästan, ev. kan minnet svika) stickat filtar då ett barn blivit fött i nära bekantskapskretsen. Nu blev filten såhär, lite rutigt och randigt. Sen det som ligger på filten är ett försök till - jag vet inte vad (mormor i kvadrat?)?

Det fick mig nu att komma ihåg förritiden, då näsdukar knöts ihop i hörnen så man kunde använda dem som sommarmössa som skydd mot solen. Alltså det var då frågan om tygnäsdukar - inte pappersdito.

Söndagens första läsningen-text:

Jes. 51:9–16  

Vakna, vakna, klä dig i kraft, du Herrens arm! Vakna som i forna dagar, i gångna tider. 

 

Var det inte du som högg Rahab i bitar, som genomborrade draken? Var det inte du som torkade ut havet, det stora djupets vatten, och gjorde havsdjupen till en väg där de återlösta kunde gå fram? 

 

Så ska Herrens friköpta vända hem och komma till Sion med jubel. Evig glädje ska kröna deras huvuden, de ska få fröjd och glädje, men sorg och suckan ska fly. Jag, jag är den som tröstar er. 

 

Vem är då du, att du fruktar människor som ska dö, människobarn som torkar som gräs, att du glömmer Herren din Skapare som har spänt ut himlen och lagt jordens grund, att du ständigt dagen lång är rädd för förtryckarens vrede, när han är redo att fördärva? Var är nu förtryckarens vrede? 

 

Snart blir fången fri. Han ska inte dö och läggas i graven, han ska inte lida brist på bröd. Jag är Herren din Gud, han som rör upp havet så att dess vågor dånar, Herren Sebaot är hans namn. Jag har lagt mina ord i din mun och täckt dig med skuggan av min hand, för att plantera himlen och grunda jorden och säga till Sion: Du är mitt folk. (Folkbibeln)

- Var inte så rädd att du glömmer Herren din skapare.... 

                                                                           Här (klick) finns också en textutläggning som passar in.

(Bilden i förra inlägget var instängd energi. Alltså en bild då jag mitt i natten hade en vakenperiod och stigit opp och satt eld i spisen.... )

huvudlöst

Det blev stickat en docka till. Här på bilden ännu huvudlös. Kul stickning. 

Men förritiden såg inte "mollamajorna" ut så här. De hade nog mera hull på benen då. Men jag har en sån här mönsterbok (Arne & Carlos: Neulotut nuket) så....

Fick mig att tänka på bh-reklamen jag såg via någon datorkanal i veckan. De gjorde reklam för att bysten blev naturlig med bh:n. Jag vill protestera. Det narurliga är nog att brösten hänger - åtminstone i min ålder och efter några barn. 

Jag använder nog bh i alla fall, men sådan som jag tycker känns bekväm och inte kostar skjortan (? - skjortor kan ju kosta allt från 10€ till mer än 200€ - kanske.)

Senaste natt blev tidig väckning. Av någon orsak vaknar jag ofta pi-tid, klockan 3:14, det hade nog inte kommits ihåg med en analog klocka?

För någon vecka sedan hade jag en likadan natt och skulle till jobb efteråt. Det syntes förstås på ögonen att jag var trött, konstaterade jag i spegeln på jobbet, då näs-munskyddet inte fungerade som en behå på mina ögonpåsar - de hängde utanför näs-munskyddskanten.... (ingen bild på det, såå roligt ska vi inte ha!)

Blir lite huvudlöst efter en dålig natt....

knyta och binda

Tänkte jag skulle knyta upp lite ändar.

Vinrankan och dess knoppar, som jag funderade på här (klick) var faktiskt knoppar, ifall bilden bredvid är blommor. 

Frågan är: Borde man då leka insekt och gå med penseln?


Det gamla handarbetet jag hittade i skåpet och skrev om här (klick), räckte till ett överkast till barnsängen. En ruta blev över, så den fixerade jag på ett örngott. (Örngott - vilket konstigt ord!) I alla fall kom handarbetet i användning.


Pingvinen, som jag skrev om här (klick),  fick en stickad mage, så nu är den hel igen, och får leva (?) vidare en stund till.


Finns det fler lösa ändar?

svart och vitt

Note to self: Sticka inte något svart!

Försöker sticka enligt mönster och då måste ju maskantalet stämma. Plötsligt märkte jag att jag hade en svart maska för mycket. Men hur jag än försökte se, så såg jag inte varifrån den kommit, var felet låg.

Men kanske jag kan tänka som då jag är i simhallen: Om inte jag ser så ser ingen annan heller. Jag brukar gå utan glasögon i simhallen och då ser jag nästan bara släta ansikten. Om jag känner igen någon så är det på rörelsemönstret.

Minns barndomens första och andra klass. Då vi skulle handarbeta. Det var aldrig tal om slöjd då för flickor. Det stod en lång kö framför katedern och lärarinnan hjälpte en i gången att få fast rymda maskor och rätta till annat knas. Sånt tycker jag annars är roligt, men man måste ju hitta knaset då....

Vilken tur att det inte är någon skatt på stickningar, så då behöver jag ju inte sticka svart heller!

stickningar

Nu då jag samlat det som jag stickat på några veckor, så förstår jag varför jag fått värk i händerna emellanåt.

Också stickandet borde ske med måtta.

Att det blev så mycket i blått beror på att jag för 15-20 år sedan (?) började sticka på en tröja åt dottern. Jag kom så långt att jag bara hade en halv ärm kvar. Men sen tog det stopp.

Jag minns inte varför/vad som hände. Men jag antar att jag miste tron på att det skulle bli något nyttigt/användbart av tröjan. Man måste tro att det nyttar till något för att orka.

Nå, sent omsider så hittade jag den i skrubben och rev upp allt och sen har den legat så länge i lådan med garner att jag helt hade glömt varifrån det kommit. Men nu finns det bara lite kvar.

Kanske till ett par ruttofflor till, de sitter så bra på foten. Mönstret  hade jag i huvudet och på en babytoffla från mamma ( mönstret här (klick) är lite annorlunda, men resultatet detsamma). Passar bra att använda restgarn till dessa.

strumpor och sockar - eller är det sockor

inte mina spår, men jag såg dem....

Tydligen dagens tema: Att ha på fötterna.

Då jag såg vilket väder det var i morse, så av någon anledning tog jag halkskydden med på resan. Jag har vanligen en bit att gå från där jag parkerar bilen. Och jag använde dem också. (I mitt huvud kunde de heta "dubbletter", tänkte jag då jag sökte efter det svenska ordet på liukueste. Men det gör de ju inte!)

På jobbet kom jag lite i diskussion med våra datamänskor. Förritiden sade man att datan ju bara gör vad vi säger åt den att göra, undrar om det stämmer mera. Jag tycker ibland att då de ska förklara hur något fungerar, så har de "inget på fötterna". De kan inte förklara så att jag förstår....hmmm? Men jag vet att det finns sådana datamänskor också som, då de inte förstår hur jag tänker, så frågar de tills de förstår och sen kan de nog också få mig att förstå. Men jaa...

Sedan läste jag några bloggar. Den här, om trånga skor, som nog är tänkvärd.

Tittade på Fråga doktorn i går och där handlade det också om fötter och träning som "äldre" mänskor borde göra för att hållas på fötterna längre.

Den här bloggen handlade om sockor. Och ja, jag går mest i sockor hemmavid inne. Och stickar också sockor så det ska finnas att ta till.

Jag har förstått att det är en ny grej att ta på sig flera sockor utanpå varandra och springa ute t.ex. i lös snö, alltså utan skor, att det ger en skön känsla och bra träning. Jag har inte provat, men har sett någon filmsnutt om det någonstans (men var?).

Man kan göra på många sätt....

                                                               Tramp int, tramp int tånana å me, jag har Adams tofflona på me.... finns inte på Youtube.

liten blir stor

det bidde - lite mera än - en tummetott

Dagens text (Luk. 2:22-33) handlar om när Jesus som barn bars fram i templet inför Herren och det offrades två turturduvor för honom. Varje förstfödd av mankön i Israel skulle helgas åt Herren. Symeon fick se honom och såg Messias.

"Ty mina ögon har skådat frälsningen
som du har berett åt alla folk,
ett ljus med uppenbarelse
åt hedningarna
och härlighet åt ditt folk Israel."

Frälsning åt alla folk.
Ljus med uppenbarelse åt hedningarna, det är vi, som inte är av Israels folk.
Härlighet åt Israels folk. 

Det är att ha ögon att se med....


Fotot är resultatet då jag skulle pröva på om det gick att dubbelsticka vantar och tydligen så gick det - men det var nog 'kråtot'.

Jag tänkte det skulle bli sköna vantar att ha då man gör snögubbar, någongång ska den här snön börja smälta....

det handlar om Johannes

Den blev färdig.

Började fundera på om det skulle gå att sticka flätor utan mönster, sådär bara på "talang", så flätorna skulle gå ut över hela tröjan lite här och lite där, så där oregelbundet. Hur skulle det se ut? Den här flätan går ju egentligen rakt fram, om än det går lite i kringelkrokar inom vissa gränser.

Jag har nog sett tröjor som har haft flätor över hela stycket, men nog som ett återkommande mönster.

Morgondagens text (Matt 11:2-10):

Johannes fick i sitt fängelse höra om Kristi gärningar, och han skickade några av sina lärjungar för att fråga honom: ”Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?” Jesus svarade dem: ”Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: att blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud. Salig är den som inte kommer på fall för min skull.”
När de hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes: ”Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? Nej. Vad gick ni då ut för att se? En man i fina kläder? Men de som bär fina kläder finns i kungapalatsen. Vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja, och jag säger er: en som är mer än profet. Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare före dig, han skall bereda vägen för dig.”

Det var kanske inte så lätt att då och där förstå sig på Johannes och hans utsagor var inte så "snälla" (=läs PK, politiskt korrekt). Det var ju därför han miste huvudet också. Men Jesus förstod vem han var. Han gjorde det han skulle.


Frågan som Jesus ställde är kanske väldigt viktig: "Vad gick ni då ut för att se?"

Vad var det som drog folk att höra på Johannes? Han gick ganska hårt ut, försökte inte förmildra sina ord, "ni huggormsyngel" (Luk. 3:7). (Idag skulle det väl inte gå...)

Ps.
En annan Johannes var häradsdomaren, som jag inte själv minns, men jag har hört om honom, han levde alltså för länge sen. Han sades ha varit väldigt frustrerad då han visste att någon var skyldig till något brott, men kunde inte med lagens hjälp bevisa det och få denne någon skyldigförklarad.

Men - vem är inte skyldig? Mors grisar är vi allihopa, allihopa.... Alla behöver nåd.

få se

Det blev en sån dag...

Det började med att jag åt frukost och läste på mjölkpaketet: Kaada Maitokolmion tuoretta... maitoa.

Vadå? Om jag har köpt mjölken så är den min, inte Maitokolmios!

Och andra visar upp fina tomater de odlat i sina växthus, så här ser min ut... (Finns nog andra sorters också förstås, mindre ätbara också.)

Tidningen under har ingenting med saken att göra (om än rubriken ju nog passar...).

Plockade i mina kläder och stickade saker och konstaterade att om jag river upp dem tillbaks, de som jag en gång stickat, så kunde jag sticka ganska många sockor för garnet... För sjalen jag använder mest är den som jag virkade åt mamma för 35-40 år sedan... I något skede gick den lite sönder, men inte mer än att det gick att stoppa/lappa.

Men för att riva upp, måste man vara på sådant humör (upprivande humör?).

mänskan(s) spår - men Gud rår

Igår fick jag se nykomlingen i familjen, det femte barnbarnet - på riktigt.

Försökte mig på dubbestickning till filten åt honom. Jag har ju aldrig gjort det förr och det blev därefter - ojämnt. Men en filt blev det och resten blev till av garn som blev över. (Det är instickat böner i den filten!)

Nu skulle jag börja virka i stället, sommartid brukar jag virka. Så jag hittade ett garn, men det var fast i en virkning (s.k. UFO - unfinished object) som min mamma någon gång börjat på (vi talar alltså om snart minst 30 år gammal virkning, vet ju inte hur länge det legat medan hon levde). Nu har jag faktiskt virkat färdigt den duken. Har inte vågat kolla än hur stor skillnaden är på vår virkning, hur det började se ut, borde ju stryka/blocka. Hon virkade fastare än jag efter vad det verkade.

Dagens text (Matt. 16:24-27):

Jesus sade till sina lärjungar: ”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv? Människosonen skall komma i sin faders härlighet med sina änglar, och då skall han löna var och en efter hans gärningar.”

Att gå i någon annans spår är inte lätt. Men tåls att tänkas på.....