Fil. 4:10–14
Jag har glatt mig mycket i Herren över att er omtanke om mig äntligen har kunnat skjuta nya skott. Omtanke hade ni ju förut också, men inte tillfälle.
Inte för att jag har lidit någon nöd. Jag har lärt mig att klara mig med det jag har. Jag kan leva fattigt och jag kan leva i överflöd. Jag har verkligen erfarenhet av allt: att vara mätt och att hungra, att leva i överflöd och att lida brist.
Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft. Men ni skall ha tack för att ni ville bistå mig i mitt svåra läge.
Det har varit rikligt med bär och frukt i år. T.o.m. björnbären har hunnit mogna och ge skörd. Så mycket som vi orkat äta vartefter, men hur går det att frysa bären, är de lika fina då de tinar?
Plommonträdet märkte jag plötsligt hade faktiskt ett (1) litet plommon högt oppe (måste kanske nog förstora bilden för att se). Man brukar väl skylla på sin barndom nuförtiden. Trädet blev planterat men om jag minns rätt tyckte någon hjort det smakade bra, så det blev uppätet ganska rejält. Men det har ju växt och blivit stort ändå och blommar vackert en stund varje vår. Men lite plommon.
--------
Finn Vilan vid Guds Fadershjärta av Jack Frost har lästs. En amerikansk frikyrkopastors berättelse kändes det som. Men vilan finns att fås (Hebr. 4:9-11).
Här (klick) behandlas också ämnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar