sanning och sken

Söndagens andra läsningen-text (den svärtade texten):

Hebr. 4:1-2, 9-13

När nu ett löfte finns kvar om att få komma in i hans vila, låt oss då akta oss så att ingen av er visar sig gå miste om det. Evangeliet har förkunnats för oss liksom för dem, men de hade ingen nytta av ordet de hörde eftersom det inte smälte samman i tro med dem som lyssnade.  

 

Det är vi som tror som går in i vilan. Herren säger: Så svor jag i min vrede: De ska aldrig komma in i min vila. Ändå har hans verk stått färdiga sedan världens skapelse, för på ett ställe säger han om den sjunde dagen: Och Gud vilade på den sjunde dagen från alla sina verk. Men här säger han: De ska aldrig komma in i min vila.

 

Det står alltså fast att vissa går in i vilan, och att de som först fick höra evangeliet inte kom in på grund av olydnad. Därför bestämmer han på nytt en dag, i dag, när han långt senare säger genom David vad som redan är sagt: I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan. För om Josua hade fört dem in i vilan, skulle Gud inte senare ha talat om en annan dag.

 

Alltså kvarstår en sabbatsvila för Guds folk. Den som går in i hans vila får vila sig från sina gärningar, liksom Gud vilade från sina. Låt oss därför sträva efter att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall som de och blir ett exempel på olydnad.

 

Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och genomtränger tills det skiljer själ och ande, led och märg, och det dömer över hjärtats uppsåt och tankar. Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och blottat för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars. (Folkbibeln)

Genom åren har jag ofta då jag varit trött gått och sjungit inombords på Sionsharpsången vi i ungdomen ofta sjöng i ungdomskören: Hemma, hemma får vi vila (Sh 398). 

Tredje budet kom också i mina tankar: Tänk på vilodagen så att du helgar den. 

Bilderna berättar att det är dags för bären att komma sig i frysen. Tänkte skriva tid för syltning och saftning, men det gör jag inte mycket mera, eventuellt saftning av lingon sen när de mognar. 

Krusbärsbusken är överfull av bär, vildhallonbuskarna på åkern också, fast de börjar nog vara skördade vid det här laget. Trädgårdshallonen och jordgubbarna är färdigskördade. T.o.m. körsbären gav skörd i år. Ser blodigt ut då man måste få bort kärnorna (som lär vara väldigt giftiga om de går sönder). Men mina fingrar var nog hela. 

Såg på Strömsö-programmet att det nog finns en bra maskin enkom för körsbärskärnborttagning, men så mycket skörd får vi inte att det skulle behövas. 

Dessutom då jag skulle hämta nästa sats mogna körsbär, så var buskarna tomma, fåglarna  hade tydligen  sett att de var mogna. 

Fåglarna åt, det ska vi också göra i vinter om Herren vill, i texten läste jag "men de hade ingen nytta av ordet de hörde eftersom det inte smälte samman i tro med dem som lyssnade", det betyder väl just det - att äta. 

-----------

Jag har "ätit" en bok, för böckerna vi läser påverkar väl nog oss också på något sätt: Snö av Orhan Pamuk. Jag hade så ofta mött på snö eller Pamuk som svar på korsordsfrågor. Mycket att läsa och vad ska man tro...?

Kristus förhärligad

Söndagens andra läsningen-text:

Upp. 1:9-18

Jag, Johannes, er broder som i Jesus delar lidandet, kungavärdigheten och uthålligheten med er, hade kommit till ön Patmos för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull. Jag kom i hänryckning på Herrens dag och hörde bakom mig en stark röst, som en basun, och den sade: ”Vad du ser, skriv det i en bok och skicka den till de sju församlingarna, till Efesos, Smyrna, Pergamon, Thyatira, Sardes, Filadelfia och Laodikeia.”

Jag vände mig om för att se rösten som talade till mig. Och när jag vände mig om såg jag sju lampställ av guld, och mitt bland lampställen såg jag någon som var lik en människoson, i fotsid klädnad och med ett bälte av guld om bröstet. Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor. Hans fötter liknade gyllene brons när den glöder i smältugnen, och hans röst var som rösten av stora vatten. I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun kom ett skarpt, tveeggat svärd, och hans ansikte var som solen när den lyser i sin kraft.

När jag såg honom föll jag ner som död för hans fötter. Och han lade sin högra hand på mig och sade: ”Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den som lever. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet, och jag har nycklarna till döden och dödsriket.”

Det är Johannes, han som skrev Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken som berättar.

Och vers 3:

Salig är den som läser upp och saliga de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som står skrivet i den, för tiden är nära. (Folkbibeln). 

Åkervindan på bilden finns på ett ställe i vår trädgård. Och jag blir så glad, den är så fin när den blommar. 

Jag minns när jag var liten fanns det ett ställe hemma på gården då, där det växte höga brännässlor, men plötsligt så blommade nässlorna med många stora vita blommor - så vackert!

Grässtrået som denna blomman använder för att klättra på är lite för vekt, så den står på snedden. 

 

kärlekens lag

Söndagens andra läsningen-text:

Jak. 2:8-13

Om ni uppfyller lagens kungsbud, det som enligt skriften lyder: Du skall älska din nästa som dig själv, då gör ni rätt. Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen stämplar er som överträdare.

Den som håller hela lagen men överträder ett enda bud har brutit mot dem alla. Ty han som har sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott har också sagt: Du skall inte dräpa. Om du inte bryter äktenskap, men dräper, är du en lagöverträdare.

Tala och handla så som den som skall dömas efter frihetens lag. Domen blir obarmhärtig över den som inte har varit barmhärtig, men barmhärtigheten triumferar över domen. 

Allvarliga ord. Barmhärtighet är alltså ordet. 

Fick mig att tänka på då Jesus berättade om fienden som sått ogräs i åkern och lärjungarna ville rensa bort det, men han sa att de ska växa tillsammans så att inte säden också rycks opp vid rensningen. Vid skörden sedan skulle ogräset rensas bort. (Matt. 13:24-30) 

En del kanske ser rött då de ser tistlar i åkern, men jag odlar inget i åkern på bilden, så då är tistlarna en vacker färgskiftning i det gröna.  

Jag cyklade förbi stället där jag hittat pyrola-blommor tidigare, de hade blommat nästan färdigt.  Men där fanns - ja vad är det - en nattviol?

 

i Herrens tjänst

Vi tittade in till en auktion i närheten. Hittade inget annat än fotot att ta med därifrån. 

Först fanns det på platsen, vi kör ofta förbi, en i jämförelsevis rätt liten vindsnurra där, sen kom det en större. Och tydligen var de väldigt fruktsamma, då nu vartåt man än tittar finns det hopar av vindkraftverk.  

Med föregående inlägg i tankarna så funderade jag månne de är invasiva arter...? 

Söndagens andra läsningen-text:

Ef. 2:19-22

Därför är ni inte längre gäster och främlingar, utan medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj. Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. I honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren, och i honom blir också ni sammanbyggda till en boning åt Gud genom Anden. (Folkbibeln)

Återigen: Det därför hänsyftar till finns innan i kapitlet.

Motivet för fotograferingen var egentligen ett vetefält som gått i ax, för att se vindsnurrorna måste man kanske förstora bilden.

-----------

En loppisbok har blivit läst: Kulla-Gulla stretar vidare, lägesrapport vid 60+ av Cecilia Hagen. Har läst en annan av hennes Kulla-Gulla-serie tidigare. Den ursprungliga Kulla-Gulla läste jag nog som barn, men minns inte mycket av dem nu mera. 

...men kontentan av boken  är väl att det inte är lätt att åldras vackert...? Här (klick) finns också ett skriveri om åldrande.

De många vindsnurrorna fick mig att minnas ramsan jag lärde mig i skolan (?): Jag såg och såg och vart jag såg blott såg vid såg jag såg. Om jag minns rätt sades det handla om Kotka.

Hos oss blev det då så här: "Ja skåda och skåda och vart ja skåda blott Skoda vi Skoda ja skåda."