lymfa

 

Jag har läst en bok: Katarina Mazettis Mitt liv som pingvin. Välskriven bok om en kryssning till Antarktis. De olika deltagarnas syn på det de får se och det som sker. Läsvärd nog.

Samma författare har också skrivit Grabben i graven bredvid och Familjegraven. 

Förmodligen var det därför jag drömde så konstigt efteråt om en gruppresa till en kyrkogård där vi skulle ta hand om/plantera på gravarna? Jag vaknade med ett ord: lymfomani - sånt finns inte i Google. 

Om jag förstått det rätt rensar lymfan kroppen från bakterier och skadliga ämnen. Men kan det bli för mycket, för rent? (Är det det evangelietexten handlar om?)

 

Söndagens första läsningen-text: 

Jes. 44:21-23 

Tänk på detta, Jakob, du Israel, för du är min tjänare. Jag har format dig, du är min tjänare. Israel, du blir inte bortglömd av mig.

Jag har utplånat dina brott som ett moln, dina synder som en sky. Vänd om till mig, för jag har återlöst dig. Jubla, ni himlar, för Herren har gjort det! Höj glädjerop, ni jordens djup, brist ut i jubel, ni berg, du skog med alla dina träd, för Herren har återlöst Jakob, han visar sin härlighet i Israel. (Folkbibeln)

 

Då jag steg upp efter drömmen fick jag för mig att fotografera hösten, bara från trappan, eftersom allt bladverk ännu var kvar och meteorologerna förutspått starkare vindar..... Hur ser det ut då skogen med alla sina träd brister ut i jubel?

 

lutande tornet

Fredag eftermiddag var jag och tände ljus på släktens gravar på gravgården, allhelgonadagen till ära. Det brukar lysa så fint på gravgården den kvällen, men det var bara eftermiddag än, så strömningen av mänskor var konstant. 

Konstaterade liksom förr att alla hälsar på alla på gravgården. Jag såg ingen jag kände, men alla sa hej. Vissa släktdrag kände jag nog igen.

Bra att påminna sig om dem som gått före och sända en tacksamhetens tanke - jag finns till. Trevligt att andra också tänt ljus före mig.

På väg därifrån hördes plötsligt svirr, svirr uppe i luften. Björken, på bilden, var alldeles full av sidensvansar som tydligen hittat någon bärbuske i närheten. 

(Jag tror inte att kyrkstapeln lutar, det bara ser ut så och jag vet inte om jag ska redigera så den står rakt och träden lutar eller hur det ska vara, så det får vara.)

Dagens första läsningen-text: 

Dan. 2:31-41, 44

Profeten Daniel sade:
Konung, du såg i din syn en väldig staty. Den stod där framför dig, mäktig och starkt glänsande, en förfärande anblick. Huvudet på statyn var av rent guld, bröstet och armarna av silver, buken och höfterna av koppar, benen av järn, fötterna delvis av järn, delvis av lera.
Medan du såg på den rycktes en sten loss, utan att någon hand rörde vid den, och träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem. Då krossades alltsammans, järn, lera, koppar, silver och guld. Det spreds som agnar från tröskplatserna om sommaren, fördes bort av vinden och stod ingenstans att finna. Men stenen som hade träffat statyn blev till ett stort berg, som uppfyllde hela jorden. Detta var drömmen. Nu vill vi tyda den för konungen.
Du, konung, konungarnas konung, åt vilken himlens Gud har givit riket och makten, styrkan och äran och i vars hand han har lagt alla varelser: människorna, djuren på marken och fåglarna under himlen, var de än vistas, och som han har satt till herre över dem alla – du är det gyllene huvudet. Efter dig uppstår ett annat rike, ringare än ditt, och sedan ett tredje rike av koppar, vars makt omfattar hela jorden. Det fjärde riket skall vara starkt som järn: liksom järnet krossar och slår sönder allt skall det riket krossa och bryta sönder alla de andra. Fötterna som du såg, delvis av krukmakarlera, delvis av järn, betecknar ett söndrat rike, med bara något av järnets fasthet; du såg ju att järnet var blandat med lera.
Under dessa kungars tid skall himlens Gud låta ett rike uppstå som aldrig någonsin skall gå under. Inget annat folk skall få makten över detta rike. Det skall krossa och tillintetgöra alla de andra rikena, men självt skall det bestå för evigt.

 Märklig dröm och märklig uttydning, för att få hela historien bör man nog läsa hela kapitlet.  

Då uppenbarades hemligheten för Daniel i en syn om natten, och Daniel prisade himlens Gud och sade: 

”Lovat är Guds namn från evighet till evighet, för vishet och makt tillhör honom. Han låter tider och stunder skifta, han avsätter kungar och tillsätter kungar, han ger de visa deras vishet och de förståndiga deras förstånd. Han uppenbarar det som är djupt och fördolt, han vet vad som finns i mörkret och ljuset bor hos honom. Dig, mina fäders Gud, tackar och prisar jag för att du gett mig vishet och förmåga och uppenbarat för mig det vi bad dig om. Du har visat oss vad kungen ville veta.” (Dan.2 19-23, Folkbibeln)

                                                                                         Klippa du som brast för mig

det ska komma en dag

Drömmen om sommaren fick ett bakslag. Trots att aga är förbjudet....

Men jag låg och blundade i soffan på morgonkvisten och drömde att det var snöyra - kan det kanske också bli, men där är vi ju inte än, tackolov. 

Häggen som i lä för stenen blommade hittade jag häromdagen. De andra håller sig nog ännu gömda i knopparna.
 

Morgondagens, pingstdagens, första läsningen-text: 

Joel 2:28-32

Det skall komma en tid då jag utgjuter min ande över alla. Era söner och döttrar skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, era unga män se syner. Också över slavar och slavinnor skall jag då utgjuta min ande. På himlen och på jorden skall jag låta tecken visa sig: blod och eld och pelare av rök. Solen skall vändas i mörker och månen i blod innan Herrens dag kommer, den stora och fruktansvärda. Men var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad. På Sions berg skall finnas en skonad skara, så som Herren har lovat, i Jerusalem skall några överleva, så som Herren bestämt.

Drömmar kan vara av mångahanda slag, i korsord blir de ofta till småbröd/kaka. Gårdagen med kall nordan passade utmärkt till bakning. Det blir så trevligt varmt när ugnen har stått på och doftar gott i huset. En kaka, mer än så blir det sällan numera. 

Tecknen som texten talar om: blod, eld och pelare av rök, låter nog mera som en mardröm. Men var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad....

vad ser du

Vaknade med en dröm, kanske inte riktigt mardröm, men nästan. Det fanns en grupp barn, som skulle rita/teckna, men alla papper som fanns var redan ritade på. Det är viktigt för barn, tänker jag, att få rita egna bilder.

Fast då jag var liten så ritade vi ofta  i marginalerna på Vasabladet eller Jakobstads Tidning. Och ibland "bättrade" vi på bilderna som fanns där. Ibland fick vi rita på smörpapper.

Häromdagen då jag läste Vasabladet gladde jag mig åt barnens teckningar: En hade målat en regnbågsnoshörning - enligt Vasabladet. Jag såg en lite knubbig enhörning. Måste enhörningar vara smärta, typ arabhästar, kan de inte vara knubbiga som ponnyer?

Fotot är från vår bakgård. Visar att det kom snö i vinter också. Vän av ordning tycker kanske att skjulet ser lite skraltigt ut. Men ser du - det är inget skjul. Om än det används som sådant nuförtiden. Sonen byggde kojan då han bodde hemma ännu. Då hade den t.o.m. en gammal bastukamin, som man kunde elda i. Minnen!

Veden är för användning. Skrotbilen finns för reservdelar. Stenen var där från början och rönnen också fast den blivit större och vidare på många sätt. Bilden har ritats under många år....

Det som stör mig på bilden är det blåa röret som sticker upp ur marken.

Det här är på vår bakgård, så det har fått förbli så. De rör som syns från vår gård har jag täckt in med aspvirke, ser mer naturliga ut. Vet inte om man får, men så har jag gjort.