Den heliga nattvarden

Skärtorsdagens andra läsningen-text: 

1 Kor. 11:23-29

Jag har själv tagit emot från Herren vad jag fört vidare till er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: "Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta för att minnas mig." På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det för att minnas mig." Så ofta ni äter detta bröd och dricker denna bägare förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.

Den som äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt syndar därför mot Herrens kropp och blod. Var och en ska pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren. Den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig. (Folkbibeln)

Följande vers 30 är också allvarlig, "därför.... "

Jag hittade via fb ett återanvändningstips om att använda garnstumparna man klipper bort då man fäst trådarna i stickning eller virkning. Bollgallret har jag tidigare virkat för talgbollar till fågelmatning, då de slutat med plastnäten (bra så, de hade en tendens att flyga bort med vinden när bollen ätits opp). Nu behövs inte fågelmatning så mycket mera, men garnändarna jag klippt efter stickningen plockade jag dit och hängde ut så att fåglarna ska få något mjukt för sitt bobygge - få se om de hittar och gillar det. 

Det kom jag att tänka på att det absolut inte får vara långa tåtar, då kan de trassla in sig i dem. 

bot och fasta

 Askonsdagens andra läsningen-text: 

2 Petr. 1:1-11 skrev jag om här. 

1 Petr. 4:1-5 blev skrivet om här. 

Evangelietexterna  Matt. 6:16-21 skrev jag om här.

Luk. 13:22-30

På sin väg mot Jerusalem gick Jesus genom städer och byar och undervisade. Någon frågade honom: "Herre, är det bara några få som blir frälsta?" Han sade till dem: "Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Många, säger jag er, ska försöka komma in men inte lyckas.

 

När husets Herre har stigit upp och stängt porten och ni står utanför och bultar på porten och säger: Herre, öppna för oss, då ska han svara er: Jag känner er inte, varifrån är ni? Då kommer ni att säga: Vi åt och drack med dig, och du undervisade på våra gator. Men han ska svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni som gör orätt. 

 

Där ska ni gråta och gnissla tänder, när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna i Guds rike medan ni själva hamnar utanför. Och människor ska komma från öster och väster och från norr och söder och ligga till bords i Guds rike. Och det finns de som är sist som ska bli först, och de som är först som ska bli sist." (Folkbibeln)

Askonsdagen har jag inte haft koll på varför den "firades", så jag Wikipediade.  Välsignad aska? Vet inte om jag blev visare av det.... Men jag brukar använda aska till tvätt av kaminens glasluckor.

Stundom tror jag nog jag har blandat ihop askonsdag och dymmelonsdag.  

Bot är ett ord med många betydelser, men bot och bättring är tydligen samma sak.

Bilden är av vår nuvarande kökslampa. Den gamla visade sig behöva tvätt och jag visste inte om garnet (det var en lite annan stomme men annars likadant lindad lampa) tålde vid tvätt, så jag tyckte jag behövde en annan att sätta i stället. Hittade en gammal lampskärm av bast (?), söndrig sådan. Så jag rev bort allt annat än stommen och började linda garn. Blev lite konstig med den formen på stommen, men kanske man blir van, eller så kommer den gamla tvättade upp igen, för det gick att tvätta den (inte i maskin, men för hand). 

vitt

Böndagen för kristen enhet 2025, dess texter: 

Jes. 43:10-13, tog jag upp här (klick).

2 Kor 4:7-10-14 (fetstil är texten för böndagen)

Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften ska vara Guds och inte komma från oss. Vi är ständigt trängda men inte instängda, rådvilla men inte rådlösa, förföljda men inte övergivna, nerslagna men inte utslagna.  

 

Alltid bär vi Jesu död i vår kropp, för att också Jesu liv ska bli synligt i vår kropp. Vi som lever utlämnas ständigt åt döden för Jesu skull, för att också Jesu liv ska uppenbaras i vår dödliga kropp. Så verkar döden i oss, och livet i er. 

 

Men vi har samma trons Ande som i skriftordet: Jag tror, därför talar jag. Även vi tror, och därför talar vi. Vi vet ju att han som uppväckte Herren Jesus också ska uppväcka oss med Jesus och låta oss träda fram tillsammans med er. (Folkbibeln)

Joh 11:17-27, tog jag delvis fram här (klick).

Då när vi ska träda fram inför Herren behöver vi inte tänka på vad vi har på oss, om jag förstått det rätt. Men nog innan?

Vi var bjudna till främmands, som vi brukar säga (Tack för att vi fick komma!), fast vi nog var bekanta från förr. Och jag funderade (bilden)  om jag kan gå/se ut så här? Då skulle jag få användning för västen/linnet som blev till i projektet Använda upp garn som finns. (Har inte tvättat den än, undrar hur den börjar se ut då? Den är stickad i bomullsgarn.)

 

nu?

2

Jag hade för något år sedan återanvänt julklappsbanden till att virka påse för fågelmatningsbollar. De köpta bollarna har inget eget nät nuförtiden. Bra så, de tenderade att slarvas bort i naturen. 

Men nu hade någon fågel, möjligen skata eller kaja, fått loss hela påsen och flugit iväg med den. Då tänkte jag att det skulle vara klimatvänligare med bomullspåsar om de försvinner till någon talltopp? Fort gick det att virka dem och de kan tvättas och fyllas på vid behov och restgarn finns ju.

Andra advents andra läsningen-text: 

1 Petr. 1:13-17

Var därför beredda att bryta upp, och håll er vakna. Sätt allt ert hopp till den nåd som kommer er till del när Jesus Kristus uppenbaras.

Ni är lydnadens barn, låt er inte styras av de begär som behärskade er medan ni ännu var okunniga. Lev ett alltigenom heligt liv, liksom han som har kallat er är helig. Det står ju skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig.

Om ni säger Fader när ni åkallar honom som dömer var och en efter hans gärningar utan hänsyn till person, lev då i gudsfruktan under den tid ni vistas här.

I Folkbibeln börjar texten "Spänn därför bältet om livet", min reflektion: för då har du inte tid att dra upp byxorna då de hasat ner. 

Ps. Vill påminna om att advent inte betyder väntan utan ankomst. Och det är inte Jesusbarnet vi väntar på att skall komma. Han kom då för X antal år sedan. Fortsättningen av Petrus-texten berättar vad han gjorde. Men han ska komma igen och det väntar vi på, medan vi påminner oss om hur det gick till då han kom första gången. Han är.

spegelbild

Hittade en spegelbild i fotomappen på datorn. Av någon anledning måste jag fotografera när jag har handarbetat något klädesplagg. Om än jag ju ser i spegeln hur det ser ut, så ser det ändå annorlunda ut i kameran. Blir  spegelbilden spegelvänd där?

Söndagens andra läsningen-text: 

2 Kor. 3:7-18

Redan dödens tjänst, inristad med bokstäver på stenar, kom med sådan härlighet att Israels barn inte kunde se på Moses ansikte för dess strålglans, även om den glansen bleknade. Hur mycket större härlighet ska då inte Andens tjänst ha? Om redan fördömelsens tjänst hade härlighet, hur mycket rikare på härlighet är då inte rättfärdighetens tjänst? Det som förr hade härlighet har nu ingen härlighet alls jämfört med den överväldigande härligheten. För om det som bleknade kom med härlighet, hur mycket större härlighet har då inte det som består! 

När vi nu har ett sådant hopp går vi helt öppet till väga. Vi gör inte som Mose, som satte en slöja för sitt ansikte för att Israels barn inte skulle se hur det som bleknade försvann. Men deras sinnen blev förhärdade. Än i dag är samma slöja kvar när de läser det gamla förbundets skrifter, och den lyfts inte bort, först i Kristus försvinner den. Ja, än i dag ligger en slöja över deras hjärtan när de läser Mose. 

 Men när någon omvänder sig till Herren tas slöjan bort. Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. Och alla vi som med obeslöjat ansikte ser Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.(Folkbibeln)

Jag hittade ett mönster i en tidning och hade ju både garn som borde göras något med och dessutom några mormorsrutor som kommit till mig från barndomshemmet, förmodligen mamma som tänkt göra något. En annan sak sen är att jag sent kom på att jag gjort fel, så den är inte enligt mönstret heller.

Vitt är en besvärlig färg att klä sig i när man blir äldre, har jag märkt (hakun drallar). Men mormorsrutorna är blå/grå/gröna och dessutom räckte det vita inte till så det blev ljusbrunt/beige också på framsidan. Dessutom är den svängbar.

Få se om den alls blir använd....

------

Har läst Donna Tartts Steglitsan. Tjock bok med liten text om tavlan och den som fann den, jag uppfattade texten som en målning. Bra bok nog om än den beskriver en obehaglig värld med mycket sprit och knark.

Det sägs Man blir som man umgås...?

gjort

Ett återigen mångårigt projekt blev färdigt. 

Jag hade ett par sockskaft. De nöts ju vanligen inte så mycket och kan vara hela då fotdelen redan är lappad/stoppad många gånger. De ursprungliga sockorna är stickade av svärmor, som ju varit borta - eller hemma hos Herren - länge redan. Sen stickade jag en och en halv socka, men av någon anledning, möjligen hade jag tappat bort mönstret på hälstickningen som jag skulle testa och inte fick till det för andra sockan. Nu många år senare så har jag gjort om hela proceduren med vanlig sockhäl och en del restgarn.

Söndagens andra läsningen-text: 

Rom. 9:11-23

Innan barnen var födda och varken hade gjort gott eller ont, sades det till henne: Den äldre ska tjäna den yngre. Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar. Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag. 

 

Vad ska vi då säga? Finns det orättfärdighet hos Gud? Verkligen inte! Han säger till Mose: Jag ska vara nådig mot den jag är nådig mot och förbarma mig över den jag förbarmar mig över. Det beror alltså inte på människans vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet. Skriften säger ju till farao: Just därför lät jag dig uppstå, för att visa min makt på dig och för att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden. Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och förhärdar vem han vill. 

 

Nu säger du kanske till mig: Varför klandrar han oss då? Vem kan stå emot hans vilja? Du människa, vem är då du som ifrågasätter Gud? Det som formas kan väl inte säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan? Har inte krukmakaren den rätten över leran att av samma klump göra ett kärl för hedrande ändamål och ett annat för mindre hedrande? Men tänk om Gud, trots att han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, ändå med stort tålamod har burit vredens kärl som var färdiga att förstöras? Och om han gjorde det för att uppenbara sin rika härlighet på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten?

Svärmor stickade oftast skaften på två stickor och fram och tillbaka och sydde ihop sen när hon började på hälen då hon stickade runt på strumpstickor. Fungerar bra. 

Så har hon ordning och reda i randningen också, det bryr jag mig inte så ofta om. Jag hade stickat några varv förbi då jag märkte att det blev ett fel på randningen. Det syns inte på den andra sockan på bilden, men jag gjorde då alltså samma "fel" där också. Jag har ju tänkt att använda dem själv så..... Det ena garnet är ett sådant som byter färg själv.

--------------

En biblioteksbok har blivit läst: Sara Beischer Jag ska egentligen inte jobba här. Mycket bra bok, fick mej att fundera bl.a. om livet - och döden - på ett äldreboende sett ur en ung mänskas tankevärld. Som ju egentligen ville bli stor aktris inom teatervärlden.
....eller Låt hjärtat va me' (youtube).

Ja, och  så är det presidentval, hur fel kan det bli? Vem av kandidaterna kan växa in i presidentrollen? Undrar om man inte påverkar mer genom att be för valet än att välja, kan ju förstås göra både och?

Det har även blivit läst två Bill och Ben-böcker. De har också hjärtat med i det de gör om än det går brutalt till ibland.

klädd

Eftersom jag slarvat bort min mössa så blev det att i mellandagarna börja få till en ny. Det blev en dragspelsmössa, få se om jag trivs i den.

Söndagens andra läsningen-text: 

Gal. 3:23–29

Innan tron kom hölls vi under uppsikt, med lagen över oss, tills tron skulle uppenbaras. Så har alltså lagen varit vår övervakare tills Kristus kom, för att vi skulle göras rättfärdiga genom tron.

Men nu när tron är här har vi inte längre någon övervakare. Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus. Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Men om ni tillhör Kristus är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet.

Åtminstone var mössan bra att ha nu då vi haft -30° i flera dagar.  (Jag har inte varit mycket ute, bara mellan bilen och huset och då jag fyllt på mat åt fåglarna.) 

Mössan ser i alla fall bättre ut än de gamla noppiga luvorna jag använt under tiden jag stickat. Känner mig nog hemma i den. Tycker att det är en tantmössa, men jag är ju en tant också. 

Hur känns det att iklä sig Kristus?

God Jul!

 

Jag har beslutat att inte skicka julkort i år om jag når mottagarna på annat sätt, e-mejl, whatsup, facebook osv.

Så här är julkortet till dem som läser min blogg. Fotograferade ett julkort som kommit till mig genom Taidetta ilman käsiä. Ursprungliga kortet är målat av Lissu Lundström, Siipirikko. Sen sydde jag God Jul och limmade ihop det ursprungliga  vikta kortet, satte dit lite granar innan jag fotograferade. Av någon orsak ville jag ha det mer personligt.

Fjärde advent, andra läsningen: 

Rom. 15:8-13

Vad jag vill säga är att Kristus har blivit de omskurnas tjänare för att visa Guds trofasthet och bekräfta löftena till fäderna, och att hedningarna har fått prisa Gud för hans barmhärtighet, som det står skrivet: Därför vill jag tacka dig bland hednafolken och lovsjunga ditt namn.

Det står också: Jubla, ni hednafolk, tillsammans med hans folk. Och på ett annat ställe: Lova Herren, alla hednafolk, prisa honom, alla folk. Och vidare säger Jesaja: Ishais rot, han som står upp för att regera över folken, på honom ska hednafolken hoppas.

Må nu hoppets Gud fylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft. (Folkbibeln)

Han är vårt hopp! Lova Herren, alla hednafolk! Det är vi.

Glad självständighetsdag!

Jag fick nertaget ur vävstolen det som fanns där sedan länge. Mattdukarna passar ju bra till jul. Det blev lång paus då jag började med sicksackduken, men så blev den. Katten gillar tydligen nog den. 

Självständighetsdagens andra läsningen-text, en av dem: 

Apg. 17:24–30

Gud är den som har skapat världen och allt som finns i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel gjorda av människohand. Han låter sig inte heller betjänas av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt. 

Av en enda människa har han skapat alla människor och folk till att bo över hela jorden, och han har fastställt bestämda tider och gränser inom vilka de ska bo. Det gjorde han för att de ska söka Gud och kanske kunna treva sig fram och finna honom, fast han inte är långt borta från någon enda av oss.

För i honom är det vi lever och rör oss och är till, så som även några av era egna skalder har sagt: Vi är av hans släkt. Är vi nu av Guds släkt bör vi inte tänka oss att det gudomliga liknar något av guld, silver eller sten, en bild som kommit till av mänsklig konst och fantasi. Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han alla människor överallt att omvända sig. (Folkbibeln)

Sen fortsätter texten med: 

Han har nämligen bestämt en dag då han ska döma världen med rättfärdighet genom en man som han har utsett, och han har erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda."

Och den mannen är Jesus.  

Då jag knöt upp fransarna märkte jag nog att det blivit fel på några ställen, jag hade överträtt gränserna som mönstret gav. Jag hade fått dåligt skäl (inte då alltså orsak utan mellanrummet mellan övre varp och undre varp, som skälkäpparna vid trampning åstadkommer) på den gamla vävstolen. Det syntes inte heller direkt då det var på undersidan, jag borde ju ha kollat....

Om gränserna är oklara, kan man överskrida dem i misstag. 

Sen finns det ju folk som vill överskrida gränser, med vad det sen för med sig....

 

vad?

Den här hittade jag på golvet, minns inte om den har varit på tapeten tidigare i bloggen. (Har bloggen tapeter?) 

Det hände sig länge sen att jag behövde en värmedyna för mina axlar, men den gamla värmedynan gick inte att hitta. Alltså hämtade jag en udda socka (då tvättmaskinen ätit upp den andra?), fyllde med ris och knöt ihop. Tyckte det behövdes lite ögon och en mun. Den fungerade bra som värmedyna då, sen hittade jag ju förstås den gamla värmedynan senare.

Söndagens första läsningen-text:

1 Mos. 13:5-11, 14-16

Också Lot, som vandrade tillsammans med Abram, hade får och kor och tält. Landet räckte inte till för dem båda; de hade så mycket boskap att de inte kunde bo på samma plats, och det uppstod stridigheter mellan Abrams herdar och Lots. (På den tiden bodde kanaaneerna och perisseerna i landet.) Då sade Abram till Lot: ”Inte skall det råda osämja mellan mig och dig eller mellan mina herdar och dina. Vi är ju av samma släkt. Ligger inte hela landet öppet för dig? Gå du din egen väg. Går du åt vänster så går jag åt höger, och går du åt höger så går jag åt vänster.” Lot såg ut över Jordanslätten, han såg hur vattenrik hela trakten var. Ända fram mot Soar var den som Herrens trädgård, som Egyptens land. Detta var innan Herren ödelade Sodom och Gomorra. Och Lot valde Jordanslätten och flyttade österut. Så skildes de från varandra.

(v. 12-13  Abram bodde kvar i Kanaans land, och Lot bodde i städerna på slätten och drog med sina tält ända bort mot Sodom. Men Sodoms män var onda och stora syndare inför Herren. (Folkbibeln))

När Abram och Lot hade skilts åt sade Herren till Abram: ”Se dig omkring från den plats där du står, åt norr och söder, öster och väster. Hela det land som du ser skall jag ge åt dig och dina ättlingar för all framtid. Jag skall låta dina ättlingar bli som stoftkornen på jorden: kan någon räkna dem, skall också dina ättlingar kunna räknas.”

Det var "stoftkornen" i texten som fick mig att tänka på värmesockan/bilden som fanns i kameran, då ju allt ska fotas nuförtiden. När/Om sockan går sönder, det syns inte på bilden men den var välanvänd, så blir det ju nog en del "stoftkorn".  

Löftet om ättlingarna gavs innan Abram hade fått några barn, senare kom Ismael och Isak. 

ufo

Söndagens första läsningen-text: 

Dan. 7:1 - 9-10 - 13-14 (alltså verserna 9-10 och 13-14 är texten för dagen - de svärtade)

 I den babyloniske kungen Belshassars första regeringsår hade Daniel en dröm och såg en syn medan han låg på sin bädd. Sedan skrev han ner drömmen och återgav huvudinnehållet.

Daniel sade: Jag såg i en syn om natten hur himlens fyra vindar rörde upp det stora havet. Och fyra stora djur steg upp ur havet, det ena inte likt det andra. 

 

Det första liknade ett lejon men hade vingar som en örn. Medan jag betraktade det rycktes vingarna av från djuret, och det restes upp från jorden och stod på två fötter som en människa. Och det fick ett mänskligt hjärta. 

 

Sedan fick jag se ett annat djur, det andra i ordningen. Det liknade en björn, och det reste sig på sin ena sida, och det hade tre revben i gapet mellan tänderna. Det fick befallningen: Res dig och sluka mycket kött! 

 

Därefter fick jag se ännu ett djur. Det liknade en leopard men hade fyra fågelvingar på sidorna. Djuret hade fyra huvuden, och det fick stor makt.

 

Sedan fick jag i min syn om natten se ett fjärde djur, som var skrämmande, fruktansvärt och mycket starkt. Det hade stora tänder av järn, det slukade och krossade och trampade det som blev kvar under fötterna. Det var olikt alla de tidigare djuren och hade tio horn.  Men medan jag betraktade hornen fick jag se hur ett annat horn sköt upp mellan dem, ett litet horn som stötte bort tre av de tidigare hornen. Det hornet hade ögon som liknade människoögon och en mun som talade stora ord.

Medan jag såg på djuret sattes troner fram, och den Gamle av dagar satte sig ner. Hans kläder var vita som snö och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var av eldslågor och dess hjul var av flammande eld. En ström av eld flödade och gick ut från honom. Tusen gånger tusen tjänade honom, och tiotusen gånger tiotusen stod inför honom. Han satte sig ner för att döma, och böcker öppnades. 

 

Jag fortsatte att se på, eftersom hornet talade så stora ord. Medan jag såg blev djuret dödat, och kroppen förstördes och kastades i den brinnande elden. De andra djuren miste också sin makt, och deras livstid var bestämd till tid och stund. 

 

I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himlens skyar. Han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom. Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk ska tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte ska ta slut, och hans rike ska inte förstöras. (Folkbibeln)

Jag har en tid haft som projekt - eller vad man nu ska kalla det - att få mina UFO:n antingen färdiga eller omgjorda eller ogjorda - alltså upprivna. UFO då i bemärkelsen UnFinished Objekts (=ofärdiga alster). Bildens gardiner är nog påbörjade för närmare 10 år sen? Vet inte än om de ska få förbli eller ej. Jag tänker det kan vara knepigt att få virkade gardiner att hänga bra som panelgardiner, de kan ha en tendens att töja sig och bli smalare i mitten. Det ska föreställa en nyckelpiga på ena blomstängeln - inget annat djur eller odjur.  

Det är alltså domsöndagen.

Odjuren som talade stora ord (varför tänkte jag genast på sociala medier?) är bestämda till tid och stund och sen mister de sin makt. Men människosonen (om jag förstått det rätt = Jesus), hans rike ska inte förstöras eller ta slut. 

                                                                                                            Ett annat UFO (Larry Norman, youtube)

mose brinnande buske

 

 

Söndagens första läsningen text: 

2 Mos.3: 1-6 

En gång när Mose vaktade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan, drev han dem till andra sidan öknen och kom till Guds berg, Horeb. Där visade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga, som slog upp ur en törnbuske. När Mose såg att busken stod i låga utan att brinna upp tänkte han: ”Vilken märklig syn! Jag måste gå dit och se varför busken inte brinner upp.” Då Herren såg att han gick för att se efter ropade Gud till honom ur törnbusken: ”Mose! Mose!” Han svarade: ”Ja, här är jag.” Herren sade: ”Kom inte närmare! Ta av dig dina skor, du står på helig mark.” Och han fortsatte: ”Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.” Då skylde Mose sitt ansikte. Han vågade inte se på Gud.

Texten fick mig att tänka på alla mina "brinnande buskar" som jag gläds/glatts åt i sommar, så därför blev det lite mera foton nu. 

Den översta gula är en vild blomma. Tageteserna har jag sått av egna frön från i fjol. Rallarrosorna/duntraven börjar snart ha blommat ut. Brinnande kärlek har också snart blommat klart. 

Mose fick order att ta av sig sina skor, då platsen är helig (helig då Gud var där?).

flox?

Barfota har jag också gått i år än, inte hela tiden men så ofta jag tålt. Inte ofta på offentliga platser, där jag inte vet vad jag stiger i eller på. Man ska vara "rädd om sina fötter, fötter ska man hålla högt" var det någon som sjöng förritiden. (Hittade inte så där hastigt på youtube.)

Tydligen var Mose reaktion också att skyla ansiktet, han vågade inte se på Gud.  

Det är som då jag besökte en handarbetsbod i en liten stocklada i  veckan, man måste vara ödmjuk för att komma in, sa hon som satt och sålde stickade saker. Till himmelen kommer man på knä?

(Mose brinnande buske - växten - har jag hört talas om, men inte sett vad jag vet.)

Mose fick vid det här tillfället sin kallelse att befria Israels folk från slaveriet i Egypten. 

Vi har inget slaveri i den meningen. Men i veckan har telefonbolaget kört med sin traktor och tagit ner alla telefontrådar, härefter kör vi trådlöst. Stolparna tar de också bort. Elektriska trådarna och stolparna finns nog kvar. Märkligt hur det känns befriande att telefontrådarna inte syns där längre, fast de ju inte har hindrat vår färd desto mer. Vissa buskar får nu växa fritt och behöver inte klippas för trådarnas skull.

Jona utan s

Jag är ingen stor vän av ägg, men äter nog. 

Men äter man ägg på påskdagen borde de vara dekorerade, tänkte jag. Jag hade sett på fb en video om hur man kan göra decoupage med servetter (bara översta dekorerade tunna delen av servetten) och limma - inte med lim, det är inte så hälsosamt (det är alltså färdigt kokta avsvalnade ägg), men pensla på äggvita som lim. Så det måste jag prova och det fungerade bra. Då är det ju bara beroende på vilka servetter man använder hur det blir. Skulle nog bli snyggare om man kunde riva servettens bild i stället för att klippa. 

Men varför ska de dekoreras? Får man leka med maten....?

Morgondagens, annandag påsk, första läsningen-text: 

Jona 2

Herren lät en stor fisk sluka Jona. I tre dagar och tre nätter var Jona inne i fiskens buk. Därifrån bad han till Herren, sin Gud:

Jag ropade till Herren i min nöd och han svarade mig. Ur dödsrikets inre steg mitt rop och du hörde min röst. Du slungade mig i djupet, mitt i havet, där strömmarna fångade mig. Alla dina brottsjöar slog samman över mitt huvud. Jag tänkte: Jag har fördrivits från dig. Får jag se ditt heliga tempel igen Vattnet slöt sig om min strupe, djupet fångade mig. Sjögräs snärjdes kring mitt huvud där nere vid bergens rötter. Jag sjönk till det land vars portar skulle reglas bakom mig för evigt. Men du gav mig liv, o Herre, min Gud, och förde mig upp ur graven. Då mina krafter sinade vände jag mig till Herren. Min bön nådde dig, nådde ditt heliga tempel. De som dyrkar falska gudar överger sin trofaste hjälpare. Men jag skall offra åt dig under lovsång och infria mina löften. Räddningen kommer från Herren. 

På Herrens befallning spydde fisken upp Jona på land.

 Vi mådde inte dåligt av äggen, men tydligen nog fisken av Jona....?

vissa dagar

Ibland känns det så....

Plötsligt hade jag en dag med mycket nysningar och mycket hushållspapper gick åt. Men följande dag var det bra igen. 

Började undra om det var de säkrare ansiktsmaskerna, som vi måste använda i jobbet en tid, som var orsaken. Jobbiga var de att använda, jag kunde inte andas via näsan alls, men det syntes  ju inte att jag hade öppen mun.... Lyfter på hatten (den obefintliga) för dem som måste jobba med sådana hela tiden!

Söndagens första läsningen-text: 

Jes. 52:8-10

Hör, dina väktare ropar med hög röst, de jublar tillsammans, för de ska med egna ögon få se Herren vända tillbaka till Sion. Brist ut i jubel tillsammans, ni Jerusalems ruiner, för Herren tröstar sitt folk, han återlöser Jerusalem. Herren visar sin heliga arm inför alla folkens ögon, alla jordens ändar ska se vår Guds frälsning. (Folkbibeln)

Fortsättningen på texten är också intressant.....

De såg framåt. Vi har fått höra om Jesus, Guds son och har ännu mera "kött på benen", och får också se framåt mot det som komma skall. 

                                                                Här en blogg (klick) som jag tycker är intressant att läsa.

 

mitt folk

Det blev inte sagt i förra inlägget att den nya familjemedlemmen/barnbarnet är en flicka, nu är det sagt. Alla mår bra. Orsak att tacka.

Av någon orsak har jag nästan alltid (bäst att säga nästan, ev. kan minnet svika) stickat filtar då ett barn blivit fött i nära bekantskapskretsen. Nu blev filten såhär, lite rutigt och randigt. Sen det som ligger på filten är ett försök till - jag vet inte vad (mormor i kvadrat?)?

Det fick mig nu att komma ihåg förritiden, då näsdukar knöts ihop i hörnen så man kunde använda dem som sommarmössa som skydd mot solen. Alltså det var då frågan om tygnäsdukar - inte pappersdito.

Söndagens första läsningen-text:

Jes. 51:9–16  

Vakna, vakna, klä dig i kraft, du Herrens arm! Vakna som i forna dagar, i gångna tider. 

 

Var det inte du som högg Rahab i bitar, som genomborrade draken? Var det inte du som torkade ut havet, det stora djupets vatten, och gjorde havsdjupen till en väg där de återlösta kunde gå fram? 

 

Så ska Herrens friköpta vända hem och komma till Sion med jubel. Evig glädje ska kröna deras huvuden, de ska få fröjd och glädje, men sorg och suckan ska fly. Jag, jag är den som tröstar er. 

 

Vem är då du, att du fruktar människor som ska dö, människobarn som torkar som gräs, att du glömmer Herren din Skapare som har spänt ut himlen och lagt jordens grund, att du ständigt dagen lång är rädd för förtryckarens vrede, när han är redo att fördärva? Var är nu förtryckarens vrede? 

 

Snart blir fången fri. Han ska inte dö och läggas i graven, han ska inte lida brist på bröd. Jag är Herren din Gud, han som rör upp havet så att dess vågor dånar, Herren Sebaot är hans namn. Jag har lagt mina ord i din mun och täckt dig med skuggan av min hand, för att plantera himlen och grunda jorden och säga till Sion: Du är mitt folk. (Folkbibeln)

- Var inte så rädd att du glömmer Herren din skapare.... 

                                                                           Här (klick) finns också en textutläggning som passar in.

(Bilden i förra inlägget var instängd energi. Alltså en bild då jag mitt i natten hade en vakenperiod och stigit opp och satt eld i spisen.... )

varum

Jag städade lite i vävkammaren. Tappade en knappnål, hörde att den föll på golvet. 

Varför är det så nuförtiden att alla små saker man tappar, faller genom golvet och går inte att hitta?

Hittade den nog småningom, men tappade den igen och nu är den borta. 

Jag kom att tänka på uttrycket "nål i en höstack".  Men så var det ju inte, för jag hade just innan sopat golvet någorlunda.

Men kom att minnas den tiden, när jag var liten, då man skulle trampa höet i ladan. Då skulle det inte ha varit kul att ha tappat en nål där innan.....!

Bilden är en lampskärm som blev till häromdagen. Vi behövde en ny och jag visste att det fanns en skärm utan tyg på som jag lagt undan någonstans. Letade där jag trodde den skulle finnas, men nej. Sökte på andra möjliga ställen, nej den fanns ingenstans. Skulle just fundera med gubben om han hade någon aning var den kunde vara, då jag igen tittade till där jag först sökte, men där fanns den ju, alldeles framför ögonen - varför såg jag den inte förra gången?

I alla fall hade jag ett litet garnnystan, som inte var något man kunde använda till annat, har nog stickat av det tidigare, men det blev inte riktigt lyckat. Det hade jag tänkt till lampskärmen och det hittade jag nog. 

Började linda, men halvvägs kom jag på att jag börjat nerifrån, då det absolut borde börjas uppifrån  för att det ska bli någorlunda bra. Borde jag komma ihåg om det blir fler......

Halvvägs märkte jag också att nystanet var inte så stort som jag trodde. "Någon" hade nystat det röda/gula garnet ovanpå ett annat nystan med brunt garn.... Så jag fick tänka om och hittade ett annat garn att fortsätta med. Sen efter en stund råkade jag titta från ett annat håll och hittade ett likadant nystan som det första under soffan. Den där någon....? 😀 Därav randningen, men bra så, det röda/gula-garnet skulle i alla fall inte ha räckt hela vägen.

Prövade på olika lamphållare, men kom på att det nog behöver vara lampor som inte blir så heta innanför den lampskärmen. Men såna finns ju idag!

Lär inte finnas någon som har en likadan lampskärm!

september out

September månad har gått hädan. Bilden är från almanackan, där denna bild fanns för september. Jag har blivit glad många gånger åt bilden. Tanter har kul. 

Men vad kännetecknar en tant?

I mitt huvud är det bl.a. kjolarna. Ett tag nyligen var de moderna och syntes på många unga flickor (typ 30-årsåldern!) och jag kunde inte begripa varför de tar på sig sådana. 

Mitt epitet för tantskapet är väl nog "marthaslungan"/handväskan. Det som finns i handväskan är sånt som kan tänkas behövas plötsligt och det vill jag ha till hands. Helt vanlig handväska är det ju inte jag har då jag handarbetat den själv av mattväft och mattvarp.

Kvinnor/flickors klädedräkt har ju annars också varit på tapeten i Vasabladet. Och det är nästan så att vad man än säger om det så är det någon som "moittar". 

Men kanske det gäller än uttrycket: "Som man är klädd blir man hädd." 

Söndagens första läsningen-text: 

Jos. 5:13-15

En gång vid Jeriko fick Josua se en man som stod framför honom med draget svärd. Josua gick fram till honom och frågade: ”Hör du till oss eller till våra fiender?” Han svarade: ”Nej, jag är anförare för Herrens här. Nu har jag kommit.” Då föll Josua ner med ansiktet mot marken och hälsade underdånigt. Han frågade: ”Herre, vad har du att säga till din tjänare?” Anföraren för Herrens här svarade: ”Ta av dig dina skor, du står på helig mark.” Josua gjorde så.

På röda mattan i Hollywood (där väl mycket av klädmodet skapas) lär man inte få gå med lågklackade skor. Men här skulle skorna av....

det behövde sotas

Jag brukar vara på jobb vanligen när sotaren kommer på besök. Men nu har jag rester av sommarsemestern. 

Men jag tog ändå till harvärjan (?) innan han kom och började på en ny mattduk i vävkammaren. 

Pelargonorna är tacksamma för att ha kommit sig innanför glasrutan. 

Söndagens första läsningen-text, en av dem: 

Jes. 26:12-14, 19

Herre, du ska ge oss frid, för allt som vi har uträttat har du utfört åt oss. Herre vår Gud, andra herrar än du har härskat över oss, men bara genom dig prisar vi ditt namn. De är döda, de får inte liv igen, deras andar kan inte uppstå. Därför har du gripit in och förgjort dem, du har utplånat minnet av dem.

 

Dina döda ska bli levande, mina dödas kroppar ska uppstå. Vakna upp och jubla, ni som bor i stoftet, för din dagg är ljusets dagg, och jorden ska ge igen de avsomnade. (Folkbibeln)

Jag behövde nog läsa mer än detta i kapitlet och kapitlet innan, för att få något sammanhang. 

Folkbibeln och Bibel 2000 är också ganska så olika i översättningarna. "Vakna och jubla, ni som vilar i mullen!" hade Bibel 2000 som översättning på andra styckets första mening. Det ska komma en dag då alla ska vakna.....

Vers 20 och 21 i samma kapitel lyder i Folkbibeln:

Kom, mitt folk, och gå in i dina kamrar, stäng igen dörrarna efter dig. Göm dig ett litet ögonblick tills vreden har gått förbi. För se, Herren kommer ut ur sin boning för att straffa jordens invånare för deras missgärning. Jorden ska blotta sina blodskulder och inte längre dölja sina dräpta.

Minns inte att jag skulle ha hört någon predika om den texten? 

Men ännu finns tid att sota de andliga rören...

 

 

 

dom där

Vet inte riktigt hur det började, men i något  skede kom jag på att jag saknade sprattelgubbar bland leksakerna. Såna fanns ofta nog förr. Jag sökte i butiker, men det fanns inga. Försökte göra av papp, men då saknade jag klipsor (vad heter de de där som man sätter ihop A4-ark med, i de stansade hålen, så det går att bläddra med dem?). Såna fanns förr i varje matbutik, men inte numera. Det fungerade inte med ihopsydda knappar. Sen hittade jag nog i en större bybutik, men ....

Det fina med sprattelgubbar är att om man funderar varför den sprattlar då man drar i, i det här fallet svansen, så kan man vända och ser hur den fungerar, varför den sprattlar.

Det kan man inte med datorernas knappar. Plötsligt händer något fast man inte just alls tryckt någonstans, ibland händer ingenting fast huru man trycker på knapparna....?

På fotot ser jag nu också att kameralinsen borde putsas, få se om det blir av? Alltså en sån blev det, efter att jag fått se en modell. Gubben sågade ur faner. Jag målade med yoghurt och karamellfärg (!) och tuschade de svarta linjerna. Man tager vad man haver.

Söndagens första läsningen-text: 

Jes. 2:12-18

Herren Sebaot har bestämt en dag med dom över allt som är övermodigt och stolt, över allt som skjuter  i höjden och yvs, över alla Libanons cedrar, de höga och mäktiga, och alla Bashans ekar, över alla höga berg och alla mäktiga höjder, över alla stolta torn och alla branta murar, över alla långfärdsskepp och alla praktfulla fartyg. Då skall människans stolthet kuvas, hennes högmod kväsas. Herren ensam triumferar den dagen. Avgudarna skall utplånas.

Då den dagen kommer, förstår vi då vad som händer, varför det händer?

 

resultat

Det har blivit några tofflor av mitt restgarnsprojekt för att få bort alla små nystan. Finns nog flera om jag plockar fram ur gömmorna. 

Huvudsaken är ju att man är varm och torr om fötterna...!

På bilden syns också hur tofflorna ser ut innan man syr ihop dem. Det är lite knepigt att få dem rätt ihopvikta och -sydda, så att det blir tofflor av mönstret, men börjar nog löpa nu.

Morgondagens första läsningen-text är två stycken att välja mellan: 

4 Mos. 6:22-27

Herren talade till Mose. Han sade: ”Säg till Aron och hans söner: När ni välsignar Israels barn ska ni säga till dem: Herren välsigne dig och bevare dig. Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid. Så ska de lägga mitt namn på Israels barn, och jag ska då välsigna dem.”(folkbibeln)

eller

Jes. 66:1-2

Så säger Herren: Himlen är min tron och jorden är mina fötters pall. Vad för ett hus kan ni bygga åt mig, vad för en plats där jag kan vila? Allt detta har min hand gjort så att det blev till, säger Herren. Jag ser till den som är betryckt och har en förkrossad ande, som fruktar mitt ord. (folkbibeln)

Det är terapi med stickning framför TV-nyheterna eller vad jag nu tittar på. Och då ska det inte vara någon krånglig stickning. Ibland har jag svårt att hitta nystanen eftersom barnbarnen tycker om att använda dem som bollar, så det blir att krypa och titta under soffan, när jag vill byta färg. Om jag alls hittar nystanet.... Det är livet.