Självständighetsdagens andra läsningen-text, en av dem:
Apg. 17:24–30
Gud är den som har skapat världen och allt som finns i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel gjorda av människohand. Han låter sig inte heller betjänas av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt.
Av en enda människa har han skapat alla människor och folk till att bo över hela jorden, och han har fastställt bestämda tider och gränser inom vilka de ska bo. Det gjorde han för att de ska söka Gud och kanske kunna treva sig fram och finna honom, fast han inte är långt borta från någon enda av oss.
För i honom är det vi lever och rör oss och är till, så som även några av era egna skalder har sagt: Vi är av hans släkt. Är vi nu av Guds släkt bör vi inte tänka oss att det gudomliga liknar något av guld, silver eller sten, en bild som kommit till av mänsklig konst och fantasi. Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han alla människor överallt att omvända sig. (Folkbibeln)
Sen fortsätter texten med:
Han har nämligen bestämt en dag då han ska döma världen med rättfärdighet genom en man som han har utsett, och han har erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda."
Och den mannen är Jesus.
Då jag knöt upp fransarna märkte jag nog att det blivit fel på några ställen, jag hade överträtt gränserna som mönstret gav. Jag hade fått dåligt skäl (inte då alltså orsak utan mellanrummet mellan övre varp och undre varp, som skälkäpparna vid trampning åstadkommer) på den gamla vävstolen. Det syntes inte heller direkt då det var på undersidan, jag borde ju ha kollat....
Om gränserna är oklara, kan man överskrida dem i misstag.
Sen finns det ju folk som vill överskrida gränser, med vad det sen för med sig....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar