| att inte se skogen för bara träd... |
Upp. 21:1–4
Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer.
Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. Och jag hörde en stark röst från tronen: "Se! Nu står Guds boning bland människorna.
Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem. Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta." (Folkbibeln)
Om havet som inte fanns mer har jag skrivit tidigare.
På tal om De heligas gemenskap. jag läste/läser i veckan i boken Ge oss idag av Henri Nouwen:
"För att älska kyrkan behövs inga romantiska känslor. Det som krävs är viljan att se Kristus levande bland sitt folk och att älska människorna så som vi vill älska Kristus själv. Det gäller då inte bara de "små" - de fattiga, de förtryckta, de bortglömda - utan även de "stora" som utövar auktoritet i kyrkan.
Att älska kyrkan är att vara villig att möta Jesus var vi än är i kyrkan. Denna kärlek är inte detsamma som att hålla med alla eller godkänna allas uppfattningar eller beteenden. Tvärtom, den kan mana oss att tillrättavisa dem som döljer Kristus för oss.
Men vare sig vi konfronterar eller bekräftar, kritiserar eller berömmer, kan vi endast bära frukt när ord och handling kommer ur hjärtan som älskar kyrkan."
Speciellt orsaken att tillrättavisa fastnade jag på.
