Hur det gick med vår björnbärsbuske skrev jag om i maj (klick).
Nu i höst har den börjat blomma (bilden), finns nog ingen chans att den kan få bär ännu, tänker jag.
Söndagens första läsningen-text:
Job 19:25-27
Men jag vet att min återlösare lever, att han till sist ska träda fram över stoftet.När sedan min sargade hud är borta, ska jag i mitt kött skåda Gud. Jag själv ska få skåda honom, jag ska se honom med egna ögon, inte med någon annans. Därefter längtar jag i mitt innersta. (Folkbibeln)
Job hade väl nog gett opp om något gott liv under allt sitt lidande, om man läser hela Jobs bok. Han hade ändå det hoppet kvar av återlösning och att själv få skåda Gud med egna ögon, inte med någon annans.
Sen i slutet av boken blev det ju ändå så att han fick igen dubbelt av allt han tidigare ägt, och en ny familj, hustru och barn och barnbarn. Han levde ännu 140 år till. Sen dog han mätt på att leva och fick väl då äntligen se Gud med egna ögon.
Jag kom mig att se Fem biskopar från Arenan (klick), där berättade Erik Vikström om boken han skrev: Boken om Gurli, Uppenbarelser i sjukrummet. Jag har nog läst den länge sen, men mindes inte, så den plockades fram och är kvällsläsning just nu. Fantastiskt vad hon fick uppleva där hon låg på sjukbädden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar