en plats i solen

Vilding

Söndagens första läsningen-text: 

Jes. 24:14-16 (temat är tacksamhet)

De höjer sin röst och ropar av fröjd, de jublar högt från havet över Herrens höghet: "Ära därför Herren i öster, ära i havsländerna Herrens, Israels Guds, namn." Från jordens ände hör vi lovsånger: "Ära till den Rättfärdige!" (Folkbibeln)

Sen fortsätter texten: 

Inte Odradek men en oggligronk
och en spindel

Men jag sade: Jag förgås, jag förgås, ve mig! Förrädare förråder, förrädiskt förråder förrädarna. Fruktan, fallgrop och fälla väntar er, ni jordens invånare.

Rubriken över hela kapitlet är Den stora domen över hela jorden.

Verserna 14-16 verkar för mig som det lugna ögat mitt i stormen. 

Det fick mig att tänka på berättelsen från gammalt om tanten som var på ett kristligt möte och de andra mötesdeltagarna klagade på att det var ett så tråkigt möte, Hon sade: På min plats var det härligt.

....................

Har läst en roman från biblioteket: Blad ur höstens arkiv av Bo Carpelan. Och ja skriva kunde han, bra beskrivning av ålderdomen. Odradek, som han skrev om, fick jag aldrig klart för mig vad det är. Har via Google förstått att jag borde ha läst Kafka för att veta. Det fanns små ljusglimtar i boken, men den verkliga, uppståndelsen till en ny värld att hoppas på saknade jag.