Omsorg - var inte rädd

Vi kom oss på en husbilsresa till Norrskata igen - blir det flera?. På vägen ner tog vi paus vid Lankoski (tydligen heter det Långfors på svenska!). Det fanns gott om vatten i forsen. Men klippan (?) under bron verkade nog klara av att dela på vattenmassorna till båda sidor.

 Söndagens första läsningen-text: 

1 Kung. 17:1, 8-16

Tishbiten Elia, som kom från Gilead, sade till Ahab: ”Så sant Herren Israels Gud lever, honom som jag tjänar: Under de här åren ska varken dagg eller regn falla, om inte jag säger det.”

  

Och Herrens ord kom till honom: ”Gå bort härifrån och bege dig österut och göm dig vid bäcken Kerit öster om Jordan. Du ska dricka ur bäcken, och jag har befallt korparna att ge dig att äta där. Då gick han bort och gjorde som Herren hade befallt. Han gick till bäcken Kerit öster om Jordan och stannade där.  Korparna kom till honom med bröd och kött på morgonen och med bröd och kött på kvällen, och han drack ur bäcken. Men efter en tid torkade bäcken ut, eftersom det inte regnade i landet.

Då kom Herrens ord till Elia. Han sade: ”Bryt upp och gå till Sarefat, som hör till Sidon, och stanna där. Se, jag har befallt en änka där att ge dig mat.” Han bröt upp och gick till Sarefat.

När han kom till stadsporten, fick han där se en änka som samlade ved. Då ropade han till henne: ”Hämta lite vatten åt mig i kärlet, så att jag får dricka.” När hon gick för att hämta det, ropade han efter henne: ”Ta också med en bit bröd åt mig.” Men hon svarade: ”Så sant Herren din Gud lever, jag har inte en kaka bröd, utan bara en näve mjöl i krukan och lite olja i kannan. Jag håller just på att samla ihop ett par vedpinnar och ska nu gå hem och laga till det åt mig och min son. Vi ska äta det och sedan dö.” 

 

Då sade Elia till henne: ”Var inte rädd. Gå och gör som du har sagt. Men laga först till en liten kaka åt mig och bär ut den till mig. Laga sedan till åt dig och din son. För så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan ska inte ta slut, och olja ska inte fattas i kannan fram till den dag då Herren låter det regna på jorden.” Då gick hon och gjorde som Elia hade sagt. Hon hade sedan att äta en lång tid, hon själv, sonen och hennes husfolk. Mjölet i krukan tog inte slut och olja fattades inte i kannan enligt det ord som Herren hade talat genom Elia. (Folkbibeln)

Då jag kollat de andra gångerna jag skrivit om vuxenlägret på Norrskata (klick) så måste jag ännu  kolla om jag hade fotograferat den lilla tallplantan för den fanns ju  nog där ännu, trots att det fällts träd nästan varje år. Just vid sidan av vår husbil finns den, mellan björkarna som också finns kvar än.

Husbilen bar oss också ända hem, om än det känns som att vägen har blivit längre med åren. Gud har omsorg om oss, det tackar vi för. 

Bilden "varthän" vid sidan av texten (sidebar) är också från Norrskata länge sen, båten fanns inte kvar på den platsen mera, kanske någon annanstans.