huvudlöst

Det blev stickat en docka till. Här på bilden ännu huvudlös. Kul stickning. 

Men förritiden såg inte "mollamajorna" ut så här. De hade nog mera hull på benen då. Men jag har en sån här mönsterbok (Arne & Carlos: Neulotut nuket) så....

Fick mig att tänka på bh-reklamen jag såg via någon datorkanal i veckan. De gjorde reklam för att bysten blev naturlig med bh:n. Jag vill protestera. Det narurliga är nog att brösten hänger - åtminstone i min ålder och efter några barn. 

Jag använder nog bh i alla fall, men sådan som jag tycker känns bekväm och inte kostar skjortan (? - skjortor kan ju kosta allt från 10€ till mer än 200€ - kanske.)

Senaste natt blev tidig väckning. Av någon orsak vaknar jag ofta pi-tid, klockan 3:14, det hade nog inte kommits ihåg med en analog klocka?

För någon vecka sedan hade jag en likadan natt och skulle till jobb efteråt. Det syntes förstås på ögonen att jag var trött, konstaterade jag i spegeln på jobbet, då näs-munskyddet inte fungerade som en behå på mina ögonpåsar - de hängde utanför näs-munskyddskanten.... (ingen bild på det, såå roligt ska vi inte ha!)

Blir lite huvudlöst efter en dålig natt....

små solar

Då jag kom hem från jobbet idag körde jag förbi några ängar fulla av maskrosor. Det är vackert.

Alla håller kanske inte med men jag tycker det.

Fick mig att minnas en ramsa:

Mamma, pappa, knölabock
vill du inte knöla så får du leta vara.

Ramsan är en blandning av högsvensk och dialekt.

Precis som det här inlägget, det går tydligen inte att få på skrivspråk i mitt huvud.

Man skulle plocka en maskros, strimla/dela stammen i t.ex. fyra delar längsmed, som i alla fall sitter kvar på blomman, stoppa stammen i munnen och mumla fram ramsan, då knölade sig strimlorna i munnen - åtminstone ibland.

to be or not to be - åtminstone inte flitig som ett bi

Hade ärende till min (?) tandläkare och parkerade bilen här (bilden) bredvid Nikolajallen.

Jag visste inte att det fanns en sån i Vasa, inte visste jag heller att kyrkan som fanns i ändan av "allen" hette Helige Nikolaos kyrka.

(Googlade på Sankt Nikolaos och fick en hel massa julgubbar. Men han, den ursprunglige sankt Nikolaos, var tydligen en givmild person.)

Jag såg fördenskull inte heller någon allé, där fanns mest lönnar i parken, men inte som allé, det har kanske funnits förr?

Bland alla lönnar hade stadsträdgårdsmästaren (?) tyckt att det skulle planteras en ädelgran av något slag. Den såg lite vilsen ut där bland alla stora lönnar. Hur tänker en trädgårdsmästare?

Jag blev påmind om att lökarna ska tas upp och nu är det gjort. Bland allt ogräs hittade jag nog en del ganska stora lökar. Det kan nog hända att där finns någon i jorden än, om de gröna bladen har hunnit vissna ner är det svårt att se var de är...

Kanske någon annan får nytta av dem då...?

det var som katten...

Det var ju internationella kattdagen igår. Det här är Miike som gärna kommer och sitter bredvid mej i gungan - åtminstone en stund. Vi har äntligen fått bort alla vinterns tovor och det har växt ganska bra tillbaka också där vi fick ta till saxen.

Häromdagen fick vi veta att grannen tagit en kattunge. Tidigare har jag inte sett att Miike varit på deras gård någongång, de har hund från tidigare.

Jag blev förvånad då jag såg vid körsbärsträdet - jag stod och åt av bären - då Miike kom gående genom gräset. Där fanns en tydlig stig, så det var nog inte första gången hon gått där till grannen. Det blev tydligen intressanta lukter där med en ny katt i huset.

om att bli en bra människa eller en bättre människa

Alla dagar blir det inte särskilt mycket gjort. (Men jag har ju semester!)

En stadsresa eller två, några loppisar. En bok med 511 uppmaningar en far skrivit till sin son då han skulle flytta hemifrån, alltså uppmaningar till sina barn, fastnade i min hand för 50 cent. Den sista uppmaningen gjorde det: Ring din mor! Såå viktig uppmaning. 😏

Boken heter Instruktionsbok för livet och är skriven av H Jackson Brown, Jr.

En del av uppmaningarna kunde nog diskuteras. T.ex. den om att skaffa en hund.

På något sätt tänkte jag att det skulle ha någon kontaktpunkt med bilderna jag tog av datorn som jobbade på och startade om några gånger - men jag stängde inte av datorn.

...och den fungerar nog än, den duger!

galanteri

En gammal bild får visa på vad jag har gjort den senaste tiden. Fast det har varit mindre stickor - faktiskt fyrkantiga trästickor för strumpstickande - som varit i farten.

Kom att tänka på det då jag via fb kom ett läsa Tomas Sjödins krönika i GP Någon som gjort något rätt?

Han har en poäng!

Ska det bli bra t.ex. strumpskaft så måste det till några aviga maskor också. Man kan inte bara sticka rätt.

I veckan kom jag mig också på Ilon Wiklands utställning på Tikanoja. Kul!

Där lärde jag mig ett för mig nytt finskt ord: Kakkiainen.

För övrigt konstaterade jag att efter att ha sett Ilon Wiklands bilder på tre våningar så drömmer man snällare drömmar. Det är som att det farliga inte blir så farligt på hennes bilder.

Det här handlade om en padda - och ingen annan.

Kakkiainen är alltså rumpnissar.

Sen kom jag mig också via arbetet på en lite finare (läs: dyrare) restaurang än jag är van vid. Någon påpekade att glasen var placerade fel på bordet. Vem är det som bestämmer hur det ska vara för att vara rätt? Kan tänka att det är lättare att inte göra bort sig om det finns regler för också sånt, men... (Här passar ju Sjödins tankar in också.)

En annan (oskriven?) regel är ju dock också att inte påpeka fel som andra gör...

Kom att tänka på dagens Vbl och president Trump som inte hörde då någon ville han skulle skaka hand med Merkel för ett fotografi.... (Läste fel då jag läste igenom vad jag skrivit: Strumpstickor blev till trumpstickor - för att inta tala om (t)rumpnissar.)

vår tid

Det tog ett tag, men så småningom har det gått in i mitt huvud att nu är vi i vårmånad. Fast mest har det nog den senaste tiden sett vintrigt ut.

I det sammanhanget dök ordet marskatt upp i mitt huvud. Såna ser vi inte så mycket av då båda våra katter är opererade. Den äldre är dessutom både blind och döv och ligger mest och sover någonstans, däremellan hon letar sig längs väggarna till matskål och vattenskål eller kattsandlådan. Är hon månne nöjd med sitt liv? Fräser gör hon om man kommer för hastigt och tar i/rör vid henne.

Allt har sin tid.

Kråkparet ser ju nästan förälskade ut i morgonsolens sken. Funderar de kanske var de ska bygga boet?

hög eller låg

Rynkor var på tapeten på en blogg jag läste.

Rynkor på tapeten betyder vanligen att huset lever. Rör på sig. Normalt för gamla trähus nog, men givetvis till en viss gräns.

Annars brukar man säga att skönhet sitter i betraktarens ögon. Så det vore väl skäl att träna på att se på sina åldersskavanker med tacksamhet och glädje - jag har fått vara med länge.

Fotot är så som mina arbetskamrater ser mig, nåja, i alla fall fanns det på gratulationskortet...

Frisyren är nog ungefär sån, men i en gungstol ska man inte sitta så, det ser inte bekvämt ut. Där ska man ju sitta bakåtlutad, kanske någon kudde bakom nacken eller ryggen.

Bekvämare var det nog också att sitta på jobbet igår än att stå. Men hastigt har man vant sig vid att bordet ska vara högt uppe och så var det ovanligt med vanlig(!) höjd på skrivbordet.

adventskalender

Livet blir nog annorlunda då man växer upp.

Lite tråkigare är nog adventskalendrarna för vuxet folk, liksom den på bilden. Som alltså inte är någon reklam för något. (Undvik så länge det går att börja använda den kalendern.)

Kunde ju åtminstone vara lite glada bilder på. 

Mycket bra att ha nog när det behövs. Men det är ju inte bara i december, man får inte sluta till jul, utan då en är öppnad så fortsätter man bara med nästa. Och de har ingenting med choklad att göra. Dessutom är det lite återanvändning då man bara får en halv och den andra halvan är kvar till nästa gång man öppnar, och så öppnar man samma lucka. Men med lite god tur har man glömt vad där är då...

😏 Lite sånt idag...

Ps. Om jag minns rätt, så återanvände vi nog adventskalendrarna då vi var små. Man öppnade luckorna försiktigt. Det fanns inga chokladkalendrar på den tiden. Sedan då alla luckor var öppnade och julen kommen, så stängde man dem ordentligt och gömde undan kalendern underst i någon låda till nästa jul. 

kontakt

en morgon någon tid sedan

Kom på häromdagen att jag har blivit med fast telefon. Mobiltelefonen jag använder, av mycket gammal modell, vill inte mera orka hålla kontakt, då batteriet laddar ur så snabbt. Alltså då någon ringer, eller jag själv, är det säkrast att jag snabbt får laddaren ipluggad så den laddar vartefter.

Men den behöver ju bara el-ledning, inte telefonledning, för att fungera. El-ledningar finns det ju nog fler av att ta till bara laddaren är med. Och sms brukar batteriet ändå nog orka ta mot, om inget annat går, som ett litet tips. 

Undrar hur länge telefonfolket underhåller trådledningarna, så de är i skick, då de egentligen inte används så mycket mera? Fast datoruppgifterna går ju också den vägen, så kanske nog ändå....

Förritiden använde elgubbarna stolpskor och klättrade opp i stolparna. Nu kommer de nog sig upp på annat vis tror jag. Åtminstone i den här stolpen är det nog säkrast så, den är inte så stadig som den kanske ser ut.