Guds lamm

Långfredagens andra läsningen-text: Hebr. 5:7-10 hade jag här. 

Den andra andra läsningen-texten Gal. 6:1:

För min del vill jag aldrig vara stolt över något annat än vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen. (Folkbibeln)

* 

I söndagens (29.3.) Vbl i Söndagstankar av Anna Dahlbacka läste jag om Chestertons svar på en tidningsfråga: 

"Bäste herrn, angående er fråga 'Vad är det för fel på världen?' Jag är. Högaktningsfullt, G.K. Chesterton." 

(Via Wikipedia fick jag veta att Chesterton var författaren till "Fader Brown", som jag följt med via Arenan.) 

mörkt?

Jag fick lådor med mattväft från min mammas gamla förråd. Där fanns mycket i svart från Oravais tygbutik i tiden. Fick börja fundera vad jag ska väva med så mycket svart väft. Men nu tog jag ner ur väven och här är två av mattdukarna.

Söndagens andra läsningen-text: 

Jak. 5:13-16

Får någon av er lida skall han be; är någon glad skall han sjunga glädjepsalmer. Är någon av er sjuk skall han kalla till sig de äldste i församlingen, och de skall smörja honom med olja i Herrens namn och be böner över honom. Deras bön i tro skall rädda den sjuke, och Herren skall göra honom frisk. Och har han syndat skall han få förlåtelse. Bekänn därför era synder för varandra, och be för varandra att ni skall bli botade.

Den rättfärdiges bön har kraft och gör därför stor verkan.

--------

Har läst Karin Boyes Kallocain. En bok som nog kan ge mardrömmar.

Där gav vaccinet bekännelsen, men det är meningen att vi ska bekänna våra synder frivilligt, för att de ska bli förlåtna.  

Jag har också lite följt med Fader Brown från Arenan. Fascinerande då präster leker detektiver, de kan ge förlåtelse i Guds namn då bovarna bekänner. Eftersom han är en katolsk präst är det bikten som gäller.

åldersoperation

Bilden hittade jag i en gammal Hemmets Veckotidning, tror nog det var 2000-talet i alla fall, jag bläddrade i och löste - egentligen försökte lösa, något korsord i. Undrar om det stämmer mera....?

(Såg ett TV-program om skönhetsoperationer som fick mig att tänka att de som opererat sig för apelsinhud/celluliter på bak och lår kommer lätt att få liggsår sedan när de/om de blir mycket äldre....)

Började fundera vad som egentligen hör till åldrandet. När ska man sluta kämpa mot? När är det okej att tackla av?

Ser gör jag med glasögon och utan då jag ska läsa, går inte helt utan. Hör gör jag också, men inte syrsorna.... Klarar mig själv, gör jag inte heller nuförtiden. Behöver ibland hjälp med datorn, telefon, bilen, snöskottningen hade jag knappast heller klarat själv i år.

Men det är kanske inte fy skam att lära sig be om hjälp heller....?

(Hörde just en gudstjänst från någonstans i Sverige, där de sjöng barnvisor: Be, be vita lamm.... :) )

Morgondagens första läsning-text: 

1 Mos. 32:22-31

Under natten steg Jakob upp, tog med sig sina båda hustrur och sina båda slavinnor och sina elva söner och gick över Jabbok vid vadstället. Han lät dem gå över floden och lät föra över allt som tillhörde honom. Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom tills dagen grydde. När han såg att han inte kunde besegra Jakob slog han till honom på höftbenet, så att höften gick ur led när de brottades med varandra. ”Släpp mig”, sade mannen, ”dagen gryr!” Men Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” Han frågade honom: ”Vad är ditt namn?” – ”Jakob”, svarade han. Då sade han: ”Ditt namn skall inte längre vara Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och människor och segrat.” Jakob bad honom: ”Låt mig få veta ditt namn.” Han svarade: ”Varför frågar du mig om mitt namn?” Och han välsignade honom där. Jakob kallade platsen Penuel, ”ty”, sade han, ”jag såg Gud ansikte mot ansikte och ändå skonades mitt liv.” När han lämnade Penuel såg han solen gå upp. Och han haltade på grund av sin skadade höft.

Texten är inte helt lätt att förstå sig på. 

Jag kände mig mycket gammal nog innan jag fick mina höfter opererade, nu efter operationen har de fungerat bra, men det finns ju annat som också fallerar.

intagande

Lyssnade på Vörå församlings gudtjänst för idag via Youtube-kontot. Det är ju dagens melodi.

Predikanten talade om att Gud gömmer det stora i det lilla.

Det kan man tänka på då man ser att det kanske inte är så proffsigt gjort, Youtube-snutten. 

Det tar länge innan gudstjänsten börjar. Ungefär motsvarar det nog den tid det skulle ta för mig att klä om mig, åka till gudstjänsten till kyrkan. Jag tänker den tiden har också en mening...

Men nu kan man ju bara spola lite framåt (fast det gör man väl inte i youtube-klipp, det var det man gjorde då man hade allt på kassettband eller spelade via bandspelare - vad gör man i youtube-klipp?).

Ljudet varierar också i bland i klippet, men det motsvaras eventuellt av att jag i gudstjänsten vandrar i väg med mina tankar till annat och inte hör vad som sägs. 

Ska väl också säga att jag tycker om gudstjänsterna från Vörå församling. I mitt tycke vettiga predikningar.

Tidigare var det någon som talade om att de sett på TV första delen i serien Atlantic Crossing. Jag ville ta mig en titt vad det var och klickade på första delen. Man fick lite inblick i hur det var då på den tiden - Hitlertiden. Men - då första avsnittet var klart då jag tittade via Arenan, så fortsatte det till följande avsnitt och följande avsnitt. (Jag hade ledig dag.)

Så här i efterhand skulle jag säga att det vore nog bättre att se ett avsnitt och ta en paus innan man ser följande. Tiden där emellan, då man smälter/tar in det man sett är mycket behövlig. Jag tror man missar mycket då man bara fortsätter.

Han är

 

Bilden visar en sak jag länge sedan skaffat av någon orsak(?). Den har legat i en burk som jag hittade i städningen inför julen. Min första tanke var att den skulle ju passa i en krubba, som Jesusbarnet. Det blev inte av. 

Den föreställer en baby, någon skulle kanske säga foster, i naturlig storlek vecka 21 i havandeskapet. Den vecka som, om jag minns rätt den tiden jag köpte den, var den vecka som man ännu kunde abortera. 

Den är så liten att den ryms bra i min knutna hand, helt innesluten. 

Om Maria, Jesu mor, hade blivit gravid idag, skulle hon förmodligen nog fått förslag om att abortera.

 

Söndagens gammaltestamentliga text: 

 

Ordspr. 8:1, 22-30 

 

Hör, visheten ropar och förståndet höjer sin röst! 

...

Herren hade  mig vid begynnelsen av sin väg, före sina gärningar i urtiden. Av evighet är jag insatt, från begynnelsen, innan jorden fanns. Innan djupen blev till föddes jag, innan källorna flödade av vatten. Innan bergen grundades, innan höjderna fanns föddes jag, innan han gjort land och fält och jordens första stoft. När han beredde himlen var jag där, när han välvde ett valv över djupen, när han fäste skyarna där uppe och djupets källor bröt fram med kraft, när han satte en gräns för havet och vattnet stannade där han befallt, när han lade jordens grund, då var jag verksam vid hans sida. Jag var hans glädje dag efter dag, ständigt jublande inför honom. (enl. Folkbibeln)

I julens gudstjänster, de som jag tittat på via youtube, svtplay och arenan har det nog någon gång talats som om Jesus föds varje jul, men enligt bibeln stämmer det nog inte, om jag förstått rätt. Han föddes en gång som människa i Nasaret i Galileen. Och det är det vi påminner oss om varje jul.

Enligt dagens text föddes han ('hade mig' kan tydligen enl. Folkbibelns kommentar betyda 'fick mig', det som enl. kyrkoårskalendern översatts till 'skapade mig' ) i begynnelsen, innan jorden fanns, hos Herren. Han är.

frestelse

Jag har fallit - för trycket från omgivningen.

Julen hos oss har alltid kommit till jul, inte innan. Förutom adventsljusstaken har inga julgranar, julprydnader kommit fram förrän till jul. 

Jag kan inte skylla på någon, bara mig själv. Men nu lade jag upp julgransbelysning, som också får lysa under de mörka morgon- och kvällstimmarna. Så nu lyser två julgranar på gården två veckor före jul. Den ena granen lyser bara lite vid roten (lite roligt ska man ju ha).

Har sett någonstans (TV, youtube, fb?) om någon som menade att djur och människor (åtminstone jag!) störs av alla extra ljus, att vi borde bli bekant med mörkret också, bli bekväm med att det är mörkt. Att det är något vi missar i vår "upplysta" värld. (Har någon gång funderat att man kunde sätta upp en liten lykta att lysa vid varje fågelholk man satt opp. Det skulle väl se fint ut? - men tror inte fåglarna skulle uppskatta det.)

Morgondagens text ur första läsningen: 

5 Mos. 18:15-19

Herren, din Gud, skall låta en profet lik mig träda fram hos dig ur dina bröders led. Honom skall ni lyssna till. Det var om detta du bad Herren, din Gud, när ni var församlade vid Horeb. Du sade: ”Jag vill inte höra Herrens, min Guds, röst igen, och denna väldiga eld vill jag inte mera se, ty då kommer jag att dö.” Då sade Herren till mig: ”Vad de säger är riktigt. Jag skall låta en profet lik dig träda fram ur deras bröders led. Jag skall lägga mina ord i hans mun, och han skall förkunna för dem allt vad jag befaller honom. Men om någon inte lyssnar till mina ord, de ord han talar i mitt namn, skall jag utkräva vedergällning av den mannen.”

Det var vid Sinai berg (Horeb är ett annat namn på samma berg) som Israels folk sade att de inte vill höra Herrens sin Guds röst igen - det var för väldigt - de blev rädda. Då berättade Herren att han ska sända Jesus, men också då ett men: Om någon inte lyssnar....

Katten stördes i alla fall av ljusserien jag satt upp. Eftersom jag hade en timer som reglerade när den skulle lysa eller inte lysa. Timern hade ett ljud som hon uppfattade - inte jag. Något surrade under kattens gran....?

på väg

fågel eller fisk ?

Efter en natt på "vår strand" med husbilen har vi kommit hem. På vägen såg jag skyltar "take away", alltså restauranger som annonserade att man kan köpa mat med sig att äta hemma. Bra så, men finns det inte något svenskt ord för "take away"? Eller kan alla mänskor engelska nuförtiden...? Eller vill de bara ha engelskspråkkunniga kunder?

Har annars blivit kollat en hel del på program från TV (som vi inte har, utan via datorn Arenan och SVTPlay), jag har ju haft semester. Och konstaterar att humor är svårt. Språkbruket är kiss och bajs och könsordsrelaterat - har vi inte kommit längre? De myckna kiss och bajs-orden hör i mitt tycke till en viss ålder i utvecklingen, men ska småningom hitta sin rätta plats och betydelse och behöver inte överdrivas. Det blir inte roligt i längden. (Alltså tänker i det offentliga rummet, hemmavid kan det ju finnas familjära roligheter nog....)

Förra inlägget var jag in på riktig mat och snabbmat, då i ekorrens ögon. Men det gäller ju nog också oss att se till att vi får riktig mat, sånt man kan må bra av.

Borde ju vara något som får oss att växa ifrån kiss och bajs-åldern, fast om det riktigt kniper kan det ju nog hjälpa... (hmm?)

Dagens evangelietext är samma som jag skrev om i onsdags (klick).

Lärjungarna fick fisk, det är bra mat.

företagsamhet

företagarstatyn mitt inne i ett företag i Vasa

TANSTAAFL kom jag att tänka på häromdagen. (Låter ju nog som att det har slått slint, när man skriver det så där.) Det är ju mycket tal om köttätande, är det bra eller dåligt för klimatet osv. Och just kossorna har tydligen skulden till mycket nu.

Dessutom när jag har haft tid, så har jag kollat på programmet "Gud så gott" på SVTPlay. Intressant fundering kring mat och religion. (Om än inte uttrycket som sådant är något jag gillar. Fel användning av Gudsnamnet enl. min mening, om det inte direkt är en bön...)

Vi är vad vi äter, brukar det ibland heta. Rovdjur skulle väl någon säga, som menar att mänskan är ett djur bland andra.

Morgondagens text (Joh. 4:46-53):

Jesus kom tillbaka till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. En man i kunglig tjänst hade en son som låg sjuk i Kafarnaum. När han fick höra att Jesus hade lämnat Judeen och var i Galileen, sökte han upp honom och bad honom komma ner till Kafarnaum och bota hans son, som låg för döden. Jesus sade till honom: ”Om ni inte får se tecken och under, så tror ni inte.” Ämbetsmannen sade: ”Herre, kom innan mitt barn dör.” Jesus svarade: ”Gå hem, din son lever. ” Mannen trodde på vad Jesus sade och gick. När han ännu var på väg hem möttes han av sina tjänare, som talade om för honom att pojken levde. Han frågade då vid vilken tid på dagen han hade blivit bättre, och de svarade: ”I går vid sjunde timmen lämnade febern honom.” Då förstod fadern att det hade hänt just när Jesus sade till honom: ”Din son lever”, och han kom till tro liksom alla i hans hus.

 Vattnet hade blivit gjord till vin, utan hela proceduren med vindruvor och sånt. Det är en annan form av produktion, än den vi är van vid....

Och sjukvården som bara behöver ett ord, för att bli överflödig, det vore ju fantastiskt, om .....

TANSTAAFL är alltså en förkortning av There ain't no such thing as a free lunch. Det är alltid någon som betalar för den.

Eller som det står: "Och Herren Gud gjorde kläder av skinn åt Adam och hans hustru och klädde dem."  (1 Mos. 3:21) Syndafallet gjorde att ett djur måste dö, för att Adam och Eva skulle få kläder.

Någon måste dö för att vi ska få leva. 

andas in - håll andan - andas ut

Jag har läst en bok - eller kan jag säga att jag har det?

Boken, Dean Koontz' Breathless, är alltså skriven på engelska och jag förstod nog inte varje ord jag läste. Många olika personporträtt igen och ett porträtt av en varelse som jag inte vet vad det var.

Morgondagens text (Luk. 14:1-6):

En sabbat var Jesus bjuden på måltid hos en farisé som var med i rådet, och man iakttog honom noga. Då stod det framför honom en man som led av vatten i kroppen. Jesus vände sig till de laglärda och fariseerna och sade: ”Är det tillåtet att bota sjuka på sabbaten eller inte?” Men de teg. Då rörde han vid mannen och gjorde honom frisk och lät honom sedan gå. Och han sade till dem: ”Om någon av er har en son eller en oxe som faller ner i en brunn, drar han då inte genast upp dem, även om det är sabbat?” Det kunde de inte svara på.

utsikt från ett rödljus

Lite märkliga verkar de nog vara fariseerna också: Varför kunde de inte svara? Skulle de inte ha dragit upp sin son om han fallit i brunnen? (Eller skulle de ha behövt göra det i smyg, så att de andra inte skulle se?)

I dagens Vbl fanns en artikel om flickan som kastade zero waste-burken. Den tyckte jag bra beskriver tiden vi lever i, allting dras till sin spets, som kan bli lite fel.

Det finns ofta tre vägar att välja, tänker jag: Rätt väg, fel väg och Jesu väg. Och Jesu väg är ännu mer rätt än rätt väg. Men Jesu väg hittar vi inte själva, för att hitta den behöver vi Jesu hjälp.

Tänkte lite på detsamma då jag i veckan såg på Himlaliv.
                                                                                           Genomskådad.

tommar ummet

påskriset blommar, men ser annars nog lite bedagat ut, vill ut

Jag kom i kontakt med en som flyttade till en tom lokal och skulle börja bygga upp ett hem på nytt på gamla dar.

Fick mig att börja fundera: Vad är det som ska till för att få till ett hem?

Jag har följt med, medan jag suttit och stickat - alltså inte alltför noga,  SVTPlays serie Vem bor här?. Där får man se många olika hem. En del mer hemlika än andra, men ändå inte för personliga eftersom det ju ska vara en tävling.

Vårt hem är fullt möblerat och behöver inget mer. Men vad/hur mycket kan man ta bort utan att hemkänslan försvinner? Vill ju inte bo i typ hotellrum heller.

Har läst en bok klart: Rummet inom dig av Abbot Christopher Jamison, handlar om klostervisdom för vardagslivet och benidiktinbröder. Fanns nog många visa ord och funderingar där. Talas om andlighet. Vad är andlighet? Talas också om ekorrhjulet vi mänskor så ofta hamnar i. Måste arbeta mera för att ha råd att ta ledigt och åka någonstans och njuta av semestern. Men eftersom det ofta innebär bara mer konsumtion blir det ett ekorrhjul. Vad behöver vi för att leva? - gott?

Fick mig att - av någon anledning - tänka på tomma rummet och landet Tommar Ummet med staden Kläds Kåp ur Narniaböckerna. Andlighet utan Jesus blir nog ett tomt rum, tänker jag. Eller så är det så att man inte vet riktigt vem som flyttar in då...?

Hur inreder man rummet inom sig?

skam den som ger sig

vackrast tycker jag i en ovårdad rabatt...

Jag kände skam, då jag sådde några sommarblommor i krukor (inomhus ännu) och täckte över, som jag brukar, med gladpack (elmukelmu). Borde ju nog inte använda plast, man kunde ju ha en gammal glasruta över också....?


När jag försökte plantera ett blomskott inomhus tidigare, så satte jag ett drickglas över, det minns jag mamma gjorde och det hjälper nog skottet att rota sig. Tidigare har jag nog använt plastpåsar till det också.

Sen såg jag på en gudstjänst från SVTPlay (skärmtid, jag vet, jag skäms): En präst i rött hår, inte naturligt rött, som står och säger att vi är älskade precis som vi är. Och det är ju sant, det tror jag på. Men varför måste hon då färga håret så? Vem ställer hon sig för? (TV-kamerorna fordrar kanske nog en hel del ställningstagande men....?) Vill hon inte vara så som hon är älskad - är det trots?

Vem ställer jag mig för? Jag vill ju inte ställa till mig alls egentligen. (Huvudsaken att man är hel och ren, hette det förr.)

Följer också lite med Fråga doktorn i SVTPlay och där var en tandläkare som hade begärt en tandprotes som såg ut som oskötta , "fula" tänder, saknades en hel del osv. Han hade burit den och ville få reda på  hur han skulle bemötas ute bland folk. Och det var inte kul, inte ens fast han kunde ta bort protesen och visa att det inte var på riktigt. Dömer folk mera efter det yttre nu än tidigare?

Jag gjorde ju det, då jag tittade på den rödhåriga prästen och tänkte: "Inte kan något gott komma från 'Nasaret'", typ. Man borde skämmas, eller...?

små glimtar

Det är Marie bebådelsedag. Dagens text (Luk. 1:26-38).

Om jag förstått Bibeln rätt ville Gud själv bli delaktig i våra liv. Så han bestämde sig för att födas som människa. Frågade om lov först, sände Gabriel att fråga, Maria hade kunnat säga nej.

Hörde på helgmålsringningen från SVT. Marias val befriade inte henne från sorg, men hon fick dela också smärtan med Gud.

Jesus tog vår synd och sonade den, så att vi skulle kunna ha fortsatt delaktighet med Gud. Han sände den helige Ande att leda oss, fortfarande om vi vill.

Vi får dela vår vandring här tillsammans med honom och han vill dela himmelriket med oss. 

klimatångest

någon dag gammal bild

Vattenpölen på vår gård började växa sig stor. Någon borde dra ur proppen, så det skulle rinna bort. Men det var fruset under och stora snödrivor hindrar det från att rinna bort....

Ungefär samtidigt som jag tog mig en titt med ett halvt öga på den nya serien med mumintrollen på TV. Ett och ett halvt öga hade jag på stickningen. Mumintrollen hade också problem med mycket vatten och drog ur proppen.

Konstaterade att mumintrollen har nog ändrat en hel del från de ursprungliga. Med ett leende konstaterade jag att de tydligen lever på grönsaker till mat nuförtiden, t.ex. hela majskolvar utan att de lämnar några kolvar/skräp kvar, allt äts upp.  Och också att då de blundar med ögonen försvinner hela ögat...

Men vår Herre drog inte ur proppen på vår gård - än. Han gav några köldnätter och potten blev lite mindre en stund.

Och bra så, då man tänker på hur det kan gå, på annat håll i vår värld. (Tänker Mocambique)

Kanske det försvinner om man blundar...?

esto mihi

hittat i tidningen Landbygdens Folk

Jag har tittat lite på ett program från SVTPlay som handlat om livets mening. Faktiskt ganska intressant med gäster som fått fundera kring temat och så frågade de på slump också mänskor de mötte på vägen vad de trodde var livets mening (förmodligen nog överenskommet med kameramän och allt). Svaren varierade. Hittar inte programmet där mera så det har tydligen gått ut.

Om de skulle ha frågat mig, så ganska utan att tänka skulle svaret vara 42. För det har jag läst mig till i boken Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams. Huvudsaken att man hade en handduk med sig på färden. (Tydligen finns talet 42 också i Upp. 13:5, är vi där nu?)

Någon gång länge sen köpte jag ett vykort med texten: Voi olla että elämän tarkoitus on olla varoittava esimerkki muille (Det kan hända att livet mening är att vara ett varnande exempel för andra). Vet inte hur jag tänkte, ville bara ha det kvar, men man kan ju inte skicka det åt någon, eller...? Såg i veckan också på Gambämark på Arenan och där fanns ännu byaoriginalet med. Är de utrotade nuförtiden?

Konsumtion (bilden) tror jag i alla fall inte är meningen med livet.

I dagens text (Luk. 18:31-43, klick!) berättar Jesus om sitt lidande och att det fanns beskrivet redan i profeterna (gamla testamentet). Det var meningen med hans liv? Att dö för vår skull, för våra synder, för att vi skulle gå fria. Köpt och betalning är given, talades det om förr. (Fast Jesus levde ju innan han föddes hos Gud/i Gud och lever än, uppstånden och uppfaren till himlen.)

Vems mening med livet, kan man också fråga?

eden

...men vad heter fenomenet, det borde ju ha ett namn?

Jag brukar inte läsa ledaren i Vbl, men av någon anledning fastnade jag på den idag. Första stycket, inledningen handlade om då Jesus driver ut månglarna ur templet som 12-åring.

Ja, alltså det här var i papperstidningen, på nätet har "som 12-åring" tagits bort. För Jesus var nog betydligt äldre, närmare 30 år?, då han drev ut månglarna. Någon har tydligen påpekat detta.

12 år var han då han blev kvar i templet då föräldrarna trodde han var med sällskapet och var på väg hem, så de fick vända om och sedan hittade de honom i templet där han satt och diskuterade med de skriftlärde.

Klassiska berättelser har en tendens att ändra sig, blandas ihop, om man inte strikt håller sig till sanningen.

Däremot hörde jag om Greta Thunberg, som ledaren handlar om, genom Skavlan och jag tyckte bra om henne, rak och rejäl.
"Av barn och dårar får man höra sanningen."

Men det där som sades om Eden (i ledaren och mötet i Davos), att det inte finns längre, vet jag inte om jag ska tro på. Det står i Bibeln om att änglar/keruber med svärd vaktade att ingen fick gå in då de ätit av den förbjudna frukten. Men det står ingenting om att det skulle ha försvunnit - vad jag vet.

Det kanske är som anteckningsboken som kom till vårt hus med pärmen som på fotot. Någon har fört handen över och så ser bilden helt annorlunda ut och den gamla bilden finns inte mer (syns inte finns inte?) - eller finns den där bara man kan stryka på rätt sätt? Idag kan man läsa WOW där på pärmen, fotot är några dagar gammalt.

vad är vad

stadiga klippor att bygga på?

Här i veckan i min dagliga (försöker åtminstone) bibelläsning läste jag om då Mose tillsammans med Israels folk kom till berget Sinai (där han fick budorden). De fick stränga order att inte komma i närheten av berget, andra än Mose som skulle gå opp på det. Och det var rök och eld.

I dessa Melodifestivaltider (jag har stickat och sett på en del av den svenska, den är ganska så utdragen) fick texten (2 Mos. 19) mig att tänka på scenen, t.ex. på melodifestivalen, med sprutande eldflammor ibland och väldiga ljusmanifestationer och - uppe på scenen guden?

I år tog Finland ett annat sorts utvalssätt. De valde färdigt "guden" och folket fick välja mellan tre sånger som sjöngs då av henne.

De valde tydligen Monsters.  (Jag har väl inget att säga om det då jag inte själv var med och valde.)

Den handlar tydligen om att bekämpa monstren inom sig - och väl så. Livet är en kamp osv.

Jag kollade in scenshowen, som ju lär betyda mycket nuförtiden. Där hade hon svarta änglar som bar henne hit och dit.

Jag hörde en gång en predikant, som förklarade för barn och vuxna i församlingen, att det finns både vita och svarta änglar. De vita är de goda och de svarta är onda (andar?)

För att besegra monstren behövs det någon som är starkare, som har besegrat det onda. Jesus har vunnit seger då han dog på korset och uppstod.

På något sätt (?) får jag nog ihop det med dagens text (Joh 8:46-59). Det är inte alltid så lätt att förstå vad som är vad, vem som är vem, men med Guds hjälp tror jag nog att vi kan få våra ögon öppnade för det rätta - om vi vill se, om vi ber om hjälpen. (Söndagen heter visst Oculi)

just å just

Nu måste jag ju erkänna att jag brukar inte egentligen lyssna på TV7, men då jag via fb såg att en bekant satt vid "Isännän pöydässä" så. Klicka om du vill se, fast det är ju förstås på finska.

Eftersom jag jobbar med lite kortare dagar hinner jag ännu hem medan det är lite ljust. Men det gäller att inte gå in då man kommer hem. Så idag hann jag ta några tag med krattan och få lite löv ovanpå en del lite känsligare växter.  Alltså jag flyttade löv från ett ställe till ett annat.

Miike höll utkik så att allt gick rätt till.

(Sällan sitter hon så här still och poserar då man tar fram kameran!)

Det gäller att ta vara på ljuset så länge ljuset finns i världen... eller hur det nu var?

förstå sig

Dagens text:

Jesus bad och sade:
”Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du tog från världen och gav åt mig. De var dina, och du gav dem åt mig, och de har bevarat ditt ord. Nu förstår de att allt som du har gett mig kommer från dig. Orden du gav mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och verkligen förstått att jag kommer från dig, och de har trott på att du har sänt mig.
Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina. Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag har förhärligats genom dem.” (Joh. 17:6-10)

Jag kan inte säga att jag förstår. Jag försökte med Folkbibelns översättning, det var nästan detsamma. Guds namn är viktigt och Jesus ber för sina lärjungar.

Jag kollade lite på eurovisionen med ett halvt öga igår. Den tillställningen förstår jag mig inte heller på. "Mamma" var populär bland låtarna och det är ju aktuellt idag. "Shiva" såg jag i flera låtar, det då de står bakom varandra och viftar med armarna så det ser ut som en - ja Shiva (varför?). Svenskarna var stolta över sina "gångband" då sångaren och dansarna fick gå genom hela sången. Det där att gå och gå och gå men inte komma någonstans... Annars tyckte jag det var mindre spring, sångarna stod mera still på scenen och sjöng i år.

Vinnaren blev tydligen Portugal, Salvador Sobral och hans uppträdande skilde sig nog från mängden, med Amar pelos dois . Och det förstår jag ju inte heller, men översättningen lär bli: Love for the both of us (Älska för oss båda).

- Och det är väl det som kännetecknar Guds kärlek bl.a.

tack till fb

Jag såg på fb att det skulle finnas en konsert på arenan med Kristoffer Streng och Churchhill boys (klick), men hittade inget på arenan då jag gjorde en sökning där. Men då jag gick tillbaka till fb så hade någon annan lagt opp länken, tack för det. Den fanns nog i alla falla på arenan.

Det är nog något särskilt med musik. Det lyfter, om det är rätt sorts musik.

Jag gick före påsk igenom en låda och hittade en hel hop med musikkassetter, som bara hade blivit bortstädad i och med vi började använda mera CD.  Många av kassetterna var nog sådana att jag inte kunde slänga dem, det var så lyftande att höra på dem. Sångerna höll än.

En hel del blev nog slängda också, jag tog tillvara banden, så vi får se vad det blir av det......

ledig från jobbet

Dagens storverk - ja alltså inte garnen, eller duken och inte heller de halvfärdiga (bara hoptagningen och fästandet kvar) sockorna. Men allt det andra som inte syns på bordet...

Storverket blev inte större än så idag.

Jag har nog också suttit och stickat och tittat in från areenan denna, bara för att veta vad det handlar om. Troende. Kan tydligen betyda väldigt mycket olika tro.

Frågan är om man kan tro att man får vila så mycket, som jag idag, utan att vara lat?