(Såg ett TV-program om skönhetsoperationer som fick mig att tänka att de som opererat sig för apelsinhud/celluliter på bak och lår kommer lätt att få liggsår sedan när de/om de blir mycket äldre....)
Började fundera vad som egentligen hör till åldrandet. När ska man sluta kämpa mot? När är det okej att tackla av?
Ser gör jag med glasögon och utan då jag ska läsa, går inte helt utan. Hör gör jag också, men inte syrsorna.... Klarar mig själv, gör jag inte heller nuförtiden. Behöver ibland hjälp med datorn, telefon, bilen, snöskottningen hade jag knappast heller klarat själv i år.
Men det är kanske inte fy skam att lära sig be om hjälp heller....?
(Hörde just en gudstjänst från någonstans i Sverige, där de sjöng barnvisor: Be, be vita lamm.... :) )
Morgondagens första läsning-text:
1 Mos. 32:22-31
Under natten steg Jakob upp, tog med sig sina båda hustrur och sina båda slavinnor och sina elva söner och gick över Jabbok vid vadstället. Han lät dem gå över floden och lät föra över allt som tillhörde honom. Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom tills dagen grydde. När han såg att han inte kunde besegra Jakob slog han till honom på höftbenet, så att höften gick ur led när de brottades med varandra. ”Släpp mig”, sade mannen, ”dagen gryr!” Men Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” Han frågade honom: ”Vad är ditt namn?” – ”Jakob”, svarade han. Då sade han: ”Ditt namn skall inte längre vara Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och människor och segrat.” Jakob bad honom: ”Låt mig få veta ditt namn.” Han svarade: ”Varför frågar du mig om mitt namn?” Och han välsignade honom där. Jakob kallade platsen Penuel, ”ty”, sade han, ”jag såg Gud ansikte mot ansikte och ändå skonades mitt liv.” När han lämnade Penuel såg han solen gå upp. Och han haltade på grund av sin skadade höft.
Texten är inte helt lätt att förstå sig på.
Jag kände mig mycket gammal nog innan jag fick mina höfter opererade, nu efter operationen har de fungerat bra, men det finns ju annat som också fallerar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar