Guds lamm

Långfredagens andra läsningen-text: Hebr. 5:7-10 hade jag här. 

Den andra andra läsningen-texten Gal. 6:1:

För min del vill jag aldrig vara stolt över något annat än vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen. (Folkbibeln)

* 

I söndagens (29.3.) Vbl i Söndagstankar av Anna Dahlbacka läste jag om Chestertons svar på en tidningsfråga: 

"Bäste herrn, angående er fråga 'Vad är det för fel på världen?' Jag är. Högaktningsfullt, G.K. Chesterton." 

(Via Wikipedia fick jag veta att Chesterton var författaren till "Fader Brown", som jag följt med via Arenan.) 

bered väg för konungen

Tredje söndagen i advent, andra läsningen-texten: 

2 Petr. 1:19-21

Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en dyster plats tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan.

Framför allt ska ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen tolkning. Ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.  (Folkbibeln)

Början på texten tyder på att det står något innan också som texten är en fortsättning på. 

Amaryllisen kom till huset, tack för den! Tre dubbla klockor vid fotografering, men det kommer mera. 

Det finns många profetior i Bibeln som inte ännu har gått i uppfyllelse, men det kommer. 

Och hela vägen går Jesus med, om vi vill.... 

(Såg på Vbl att det planeras en ny vägdragning i Kvevlax. De planerar att all trafik, som i detta nu går genom en korsning (blev för mycket då en annan korsning stängdes) ska i stället ledas förbi skolcentrum, där det redan är mycket trafik - är det en bra ide? 

Konungen som i det här fallet bereds väg för är nog den långväga bilisten. Jag röstar för en rondell - fast jag har ingen röst i sammanhanget om än jag kör nu som då igenom korsningen/ev. blivande rondellen.)

halvfärdigt?

Finns texter också för veckan efter första advent i kyrkoårskalendern.. De gammaltestamentliga och nytestamentliga texterna har jag redan tidigare haft fram i bloggen (går att söka nederst på sidan - i datorn åtminstone, telefonen har jag inte provat med och platta har jag inte möjlighet att kolla med). Jag väljer evangelietexten för veckan: 

Luk. 3:7-14

När folk kom ut i stora skaror för att döpas av honom, sade han till dem: ”Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden? Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och börja inte säga er: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham ur dessa stenar. Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden.”

Folket frågade honom: ”Vad skall vi då göra?” Han svarade: ”Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt.” Även tullindrivare kom dit för att bli döpta och frågade honom: ”Mästare, vad skall vi göra?” Han svarade: ”Driv inte in mer än vad som är fastställt.” Och när det kom soldater och frågade honom: ”Och vi, vad skall vi göra?” sade han till dem: ”Pressa inte av någon pengar med våld eller hot, utan nöj er med er sold.”

Här är det alltså Johannes döparen som kallar folket huggormsyngel. Jesus använde samma ord (åtminstone enligt svenska översättningen) då han talade till fariseer och skriftlärda (Matt 23:33) och också i Matt 12:33-37.

Fotot är någon vecka gammal (den första snön är ännu kvar) och taget på en promenad. Motivet är en väg, promenad- eller skogsdito, vart går den kan man undra. Så vitt jag vet går den en bit rakt in i skogen, så långt man ser, sedan tar den slut. Varför gör man en väg in i skogen som sen tar slut, eller är det något halvfärdigt? 

-------------

Har läst en biblioteksbok: Kunde jag följa dig bort av Marie Lok Björk, första boken i Sigtunasviten. Romanen handlar om bl.a. judeförföljelserna under andra världskriget och fortsättningen. Många tragiska öden, men också om samariterna som hjälpte. Är den aktuell igen?

Det var säkert det att jag just läst boken som fick mig att reagera på ledaren i Vasabladet.  Om det ska räcka med stängsel mot vargarna måste mänskorna också stängas in, eller? 

Men jag har också tänkt då jag kört förbi viltstängslet på riksåttan. Sällan man ser älgar hänga vid stängslet och längtansfullt titta ut. Det är ju inte älgarna som är instängda, det är ju bilarna och övriga trafikanter som är instängda....? 

Ps. Jag kollade på min promenad idag. Snön hade smält bort och det var inte isigt. Nu fanns det, inte tidigare, en stig från ändan av vägen till höger. Stigen gick över till vandringsleden som finns i närheten. Blött var det i marken, men det gick att gå där.  

ringa

Söndagens andra läsningen-text: 

Rom. 12:16-21

Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa. Var inte självkloka. Löna inte ont med ont. Tänk på vad som är riktigt för alla människor. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er. Ta inte rätten i egna händer, mina kära, utan låt Guds vrede ha sin gång, ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren. Men är din fiende hungrig, ge honom att äta; är han törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.

Jaaha....?

Bilden är från en dag med barnbarn. De plockar blommor åt mig. Då jag hade någonstans tappat en blomma fick jag höra "det gör inget" och så fick jag en ny. Den satte jag i spar på mossiga brunnslocket.  

----------

Har läst Lotta Frantzs bok Släktled. En mycket läsvärd bok. 

Att förlåta skulle ha behövts i boken. Det är, som jag ser det, att låta Gud ta hand om hämnden. Hur arvstvisten i boken löstes i slutet av boken lämnades osagt, boken tog slut. 

Behövs mycket nåd/förlåtelse för alla och envar.  

----------

I Vasabladets nya ruta "Kan du ordet?" hade tisdagens blad ordet kerub med följande text:

Kerub
En liten knubbig ängel i barngestalt. ”Keruber” förekommer i Bibeln, där de bland annat vaktar portarna till paradiset.

Wikipedia (klick) har en mer utförlig och rättare information om vad en kerub är. Bl.a. "Barockkonstens små nakna putti kallas ofta "keruber". Putti har dock ingen biblisk anknytning.

Keruberna som vaktar portarna  till paradiset var nog mera lik jedi (i Star Wars)  med flammande svärd. 

....men det är mänskligt att fela. 

 

saknad

Jag hittade ett Vasablad från 2004 då jag plockade i gamla virkade dukar. Dukarna var upprullade kring gamla tidningar.

Vasabladen var större i formatet den tiden. 19 sidor i stort format (fullformat) jämfört med 24 sidor idag (tabloid). Bilderna var ungefär lika stora?

Vbl hade en tom ruta idag på dagbokssidan. Där skulle ett bibelord ha rymts in. Men det tycks ha fallit bort i det nya formatet (Bonnier News).

Jag saknar bibelordet. 

Det var alltid intressant att läsa det och se om jag kände igen det från min bibelläsning. Jag läser vanligtvis Folkbibeln och jag antar det har varit Bibel2000 som gällde i tidningsklippet. Dessutom kunde de ha klippts av så jag inte förstod vad det var frågan om. 

Jag tycker nog bibelordet kunde rymmas med än.....

vakna!

Andra läsningen-texten för söndagen, morsdagen: 

Hebr. 13:12-16

Därför led också Jesus utanför stadsporten för att med sitt blod rena folket. Låt oss då gå ut till honom utanför lägret och dela hans smälek. Ty här på jorden har vi ingen stad som består, men vi söker den stad som skall komma. Så vill vi genom honom ständigt frambära lovsång som ett offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn. Men glöm inte att göra gott och att dela med er; sådana offer behagar Gud.

Hela kapitlet är väl värt att läsas, den här texten börjar med "därför". 

(Av någon orsak får texten mig att tänka på kyrkomötet som på nytt för hur mångte gången ska ta upp frågan om samkönade äktenskap, eller har tagit upp när det här publiceras. 

Har märkt samma fenomen i företagsvärlden/föreningsvärlden. Någon sak tas opp, kommer till pappers i protokoll och sen tas den opp på nytt och på nytt och på nytt tills något händer. Demokrati?)

----------------

Har läst en lite för stor bok att läsa liggandes, axlarna/armarna klarar inte av det. Mia Kankimäkis bok Kvinnor jag tänker på om natten. En reseskildring om reseskildringar och mycket om konstnärer. Jag blev inte helt klar med vad hon menade med "nattkvinnor". 

Jag läser ofta nattetid då jag ändå vaknar och är vaken. Men kände inte igen mig i ordet nattkvinnor. 

Men jag tackar Gud för att jag nuförtiden kan sova långa morgnar efter mina vakningar. 

Bilden, en dipladenia, kom till vårt hus redan innan morsdag. Få se om jag klarar av att hålla den vid liv. Tack för den!

Och grattis alla mödrar!

nåjaa

här fungerade kameran ännu

Här (klick) skrev jag tidigare om att jag "resmat upp" gamla stickade grejor och fått en liten påse med garn.

 Hälften av garnet blev till en sådan här som på bilden. Undrar om den blir använd?

Jag ville pröva på något nytt, hur man virkar i resår, som jag såg via någon länk på fb. Inte svårt alls. 

Den blev lite väl tung och styv, stabbig, mycket garn i den, kunde ha varit mindre. Men det är svårt då man ska virka av olika tjocka garn, så man måste virka med flera trådar samtidigt ibland för att få ungefär samma tjocklek . 

Men det är en sjal som sitter kvar och inget som hänger och slänger på sidorna.😏Kunde ev. använda den som mitella också...? Nå, nu har jag provat det....

Söndagens andra läsningen-text:  

Fil. 2:5-11

Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära.

-----------

Har läst en bok: Till himlen och tillbaka av Eben Alexander, En neurokirurgs nära-döden-upplevelse. Hmm? Om det är som han skriver i himlen (och vilken himmel, enligt Bibeln finns det om jag minns rätt flera? (2 Kor 12:1-4)), så är det väldigt viktigt att ta Jesus med sig på vägen. I bibeln heter det att Jesus är vägen, sanningen och livet. 

Vbl hade också en skrivelse om livet efter döden. I den skrivelsen saknade jag också Jesu försoningsverk. 

Men jag tror nog att himlen blir en överraskning för de flesta....

löftets barn

Nu minns jag inte om jag hade somnat på soffan eller annars bara inte mindes vad gubben sagt att han skulle göra. Jag tittade ut om jag skulle se honom. 

Aha, där är han!

Söndagens (Marie bebådelsedag) andra läsningen-text:

Rom. 9:(1)2-8

Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete betygar i den helige Ande att jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta. Jag skulle önska att jag själv var fördömd och skild från Kristus i stället för mina bröder, mina landsmän efter köttet. De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena. De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, välsignad i evighet. Amen.

Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha slagit fel. Alla som härstammar från Israel är nämligen inte Israel, och alla Abrahams avkomlingar är inte hans barn. Nej, det är genom Isak din avkomma ska räknas. Det vill säga: det är inte de köttsliga barnen som är Guds barn, utan löftets barn räknas som hans avkomlingar. (Folkbibeln)

Men ännu  är tid.....

Katterna på fotot väntar på att han ska komma ut. 

----------------

Har läst en biblioteksbok Sally Pages Att bevara en hemlighet. Intressant, bra bok om en städerska och hennes kunder. Hon samlade på mänskors små historier, men hon hade också en egen berättelse. 

Städerska är bland de viktigare yrkena vi har, tänkte jag då jag läste i Vbl om städtjänsterna på sjukhuset. Förritiden hade de dessutom tid att prata med patienterna och patienterna talade nog mera med städerskorna än med sjuksköterskor och läkare. Men har de/tar de sig tid till sådant mera? Det behövs - också samtal om ditt och datt.

gammalt och nytt

 Nyårsaftonens andra läsningen-text: 

1 Petr. 1:22-25

Ni har renat era själar genom att lyda sanningen och kan leva i uppriktig kärlek till era bröder. Älska då varandra av hela ert hjärta. Ni är ju födda på nytt, inte ur en förgänglig sådd utan ur en oförgänglig, Guds levande och bestående ord, ty:

Människan är som gräset
och all hennes härlighet som blommorna i gräset.
Gräset vissnar och blommorna faller av.
Men Herrens ord består i evighet.

Det är detta ord som har förkunnats för er.

Bilden är av ett av de gamla fotografierna från barndomshemmet jag började bläddra i före jul. Blommorna var nog fina, men för mycket länge sen. Ödesträdets blommor var länge vackra. Den stora aralian (?) bakom minns jag inte alls. Hon som skötte dem har också varit länge borta, men lever nog i minnet än. Men kanske vi ses senare, enligt Guds levande ord? 

Blev glad då jag såg Vbl:s ledare i söndagens tidning med rubriken Bara Jesus behöver tåla allt. Presens betyder att han lever! Annars också viktigt budskap i ledaren.

Gott nytt år alla! 

----------

Har läst Doris Lessings En överlevandes minnen. Förstod nog inte allt i den boken, men i slutet gick huvudpersonen och några till inte in i väggen, det uttrycket fanns inte då boken skrevs, men genom väggen till en ny värld. 

"Herätys!"

1

Vi fick en låda med muffins av ett barnbarn, tack för den. När jag tog fram denna såg jag mig själv. 

Min snuva har gjort så att jag ofta vaknar mitt i natten med väldigt torr mun. Det brukar betyda att jag snarkat. Men jag försäkrar, jag använder inte nattmössa, särskilt inte sådan de använde förr med krusade kanter och bundna under hakan. (Men är det modernt med nattmössa igen? Google visade många sorters nattmössor.)

Muffinset var inte torr i munnen, där fanns hallon. ...och smakade gott!

Andra läsningen-texten för första advent: 

Rom. 13:11-14

Gör detta och tänk på tiden, att det är dags för er att vakna upp ur sömnen. Frälsningen är oss närmare nu än när vi kom till tro. Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss därför lägga bort mörkrets gärningar och ta på oss ljusets vapenrustning. Låt oss leva värdigt, som på dagen, inte med vilda fester och fylleri, inte med otukt och orgier, inte med strid och avund. Nej, iklä er Herren Jesus Kristus och ha inte en sådan omsorg om kroppen att begären väcks till liv. (Folkbibeln)

Enl. Bibel2000 är första meningen: 

Ni vet ju ändå vad tiden lider: det är dags för er att vakna. Ty nu är vår räddning närmare än när vi kom till tro.

Folkbibelns text: "Gör detta" visar att det finns något att läsa innan som också hör till.  

"ha inte en sådan omsorg om kroppen att begären väcks till liv." tåls att funderas på....

Rubriken Herätys kom sig av att då vi var små och skulle väcka varandra, så skedde det ofta med just ordet herätys, som jag minns det. 

------------

Fanny Willmans inlägg i Vasabladet håller jag helt med. Såå stor betydelse har inte sjalen eller nattmössan. 

Har också läst Jo Nesbøs kriminalroman Polis, nästan så jag ångrar att jag läst den. Alltför många våldsamma mord, beskrivna alltför väl. Författarens namn har förekommit i så många korsord, så jag ville se vad han skriver om, nu vet jag - åtminstone en bok av honom.

För övrigt: Ha en välsignad adventstid!

ännu

Fotot med rosenknopparna är taget i slutet av augusti och jag funderade: Månne de hinner slå ut innan det blir kallt?

Det är en ros jag fick roten till en morsdag för många år sedan. Den har blommat många somrar redan.  

Men det blev sommarvarmt igen och nu blommar den nog, nåja en vecka gammalt är nog det senare fotografiet också.

Söndagens andra läsningen-text:

Fil. 1:20-26

Det är min längtan och mitt hopp att jag inte på något sätt ska stå där med skam, utan att Kristus nu som alltid ska bli frimodigt förhärligad i min kropp, vare sig jag lever eller dör. För mig är livet Kristus och döden en vinst.

Men om livet här i kroppen innebär att mitt arbete bär frukt, då vet jag inte vad jag ska välja. Jag dras åt båda håll. Jag har en längtan att bryta upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre. Men för er skull är det mer nödvändigt att jag får leva kvar här i kroppen. Det är jag övertygad om, och jag vet att jag ska få leva och vara kvar hos er alla och hjälpa er till framsteg och glädje i tron. När jag är tillbaka hos er igen får ni ännu större anledning till glädje i Kristus Jesus för min skull. (Folkbibeln)

Det är Paulus som skriver till församlingen i Filippi.

------------

En loppisbok har blivit läst: Malin Persson Giolitos I dina händer. En varm bok - om helvetet på jorden. Den börjar med bibelstället "Min tid står i dina händer; rädda mig" (Ps 31:16), men jag uppfattade inte många som bad den bönen trots all oro, rädsla. 

 

"den som kommer till Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom." (Hebr 11:6)

Följande lästa bok blev Tommy Dahlmans Den som har båda fötterna på jorden - står stilla! Om livet som rör på sig och rör till sig. En bok med råd för livet, många oneliners. Dem som jag via en annan bok konstaterat att inte kan innehålla sanningen. 

 

Bl.a. talade han om att tvätta varandras fötter, som ju Jesus uppmanade oss att göra, att vi ska kolla vattentemperaturen, inte för kall och inte för hett. Skulle ju passa bra in på debatten om kristendom eller inte kristendom i dagstidningarna (Vbl) i veckan.  - Fast tvätta varandras fötter gör man personligen, inte via sociala eller andra medier..

läs

  

Hittade en andaktsbok på ett loppis, därifrån bilden. Ted Sandstedts Guldkorn ...till glädje dag för dag. 

Torsdag efter påsk, lästexten: 

Apg. 8:26-40

En Herrens ängel talade till Filippus: "Stå upp och gå ut mitt på dagen längs vägen som går ner från Jerusalem mot Gaza. Den ligger öde." Filippus reste sig och gick. 

Då kom en etiopisk hovman som var eunuck och ansvarig för hela skattkammaren hos den etiopiska drottningen Kandake. Han hade kommit till Jerusalem för att tillbe och var nu på väg hem och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja. Då sade Anden till Filippus: "Gå fram till vagnen och håll dig nära den." 

 Filippus skyndade fram, och när han hörde honom läsa profeten Jesaja frågade han: "Förstår du vad du läser?" Mannen svarade: "Hur skulle jag kunna det om ingen vägleder mig?" Och han bad Filippus komma upp och sätta sig bredvid honom. Stället i Skriften som han läste var detta:

 
Som ett får som förs bort till slakt,
som ett lamm som är tyst
inför den som klipper det,
så öppnade han inte sin mun.
 Genom hans förnedring
blev hans dom upphävd.
Vem kan räkna hans släkte,
eftersom hans liv rycks bort
från jorden?

 Hovmannen sade till Filippus: "Jag vill fråga dig vem profeten talar om, om sig själv eller någon annan?" Då började Filippus tala och utifrån det skriftstället förklara evangeliet om Jesus för honom. När de nu färdades vägen fram kom de till ett vattendrag, och hovmannen sade: "Här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?"

 

Han befallde att vagnen skulle stanna. Både Filippus och hovmannen gick ner i vattnet, och Filippus döpte honom. När de kom upp ur vattnet ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom inte mer. Han fortsatte sin resa, full av glädje. Filippus kom till Ashdod, och han vandrade omkring och förkunnade evangeliet i alla städerna tills han nådde Caesarea. (Folkbibeln)

Märkliga saker hände....

--------------

Det här inlägget gjorde jag några dagar på förhand för att läggas ut på rätt dag, men nu efter händelsen i Vanda, som också är en märklig händelse, känns det lite malplacerat. Men boken och vitsen är gammal och lästexten från bibeln är ju precis det som nu borde göras för att bearbeta händelsen, gå bredvid och tala med varandra.

ett

 

ett vitt streck - och ett svart streck

Torsdagens i stilla veckan, skärtorsdagens andra läsningen-text: 

1 Kor. 10:16-17

Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger den oss inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, ger det oss inte gemenskap med Kristi kropp? Eftersom brödet är ett enda är vi – fast många – en enda kropp, för alla får vi vår del av ett och samma bröd.

Bildens vita streck betyder att där kör ett flygplan och bidrar till miljöförstöringen, det svarta strecket innehåller väl el, som också bidrar till miljöförstöringen. Det är egentligen träden i hörnet på bilden som med tanke på miljöförstöringen är "the good guys". Jorden är en.

I gårdagens Vbl läste jag en insändare om välfärdsområdet. Där nämnde skribenten om att trappor ska helst städas uppifrån, att det helst ska rensas bland alla chefer, om jag förstod det rätt. Vilket var en i mitt tycke bra bild. 

Jag som gärna använder sopkvast och skyffel (i korsorden används ofta sop) i trappan (har dammsugare med sladd, som inte räcker i hela trappan, utan jag måste byta elkontakt emellanåt) förstår så bra, man kan inte börja sopa nedersta trappan och mena att den sedan är sopad/ren när man kommer till den översta trappan. Skräpet ramlar nedåt.

Nattvarden, som jag kommer att tänka på då jag läser dagens text, gör oss delaktig i något djupare/större än jorden, världen. Himmelriket finns också.

mureri

Finns också en andra läsningen-text för veckan, texten för lidandets söndag:

1 Petr. 2:4–10

När ni kommer till honom, den levande stenen, ratad av människor men utvald av Gud och ärad av honom, då blir också ni till levande stenar i ett andligt husbygge. Ni blir ett heligt prästerskap och kan frambära andliga offer som Gud vill ta emot tack vare Jesus Kristus. Det står ju i skriften: Se, på Sion lägger jag en hörnsten, utvald och ärad; den som tror på den skall inte stå där med skam. Äran tillfaller alltså er som tror. Men för dem som inte tror har stenen som husbyggarna ratade blivit en hörnsten, en sten som de snavar på, en klippa som de stöter emot. De stöter emot därför att de inte lyder ordet. Så är det förutbestämt för dem.

Men ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk som skall förkunna hans storverk. Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk. Ni som förut inte fann barmhärtighet har nu funnit barmhärtighet.

Jesus är den levande stenen. Ta honom med, annars snubblar du.

Pelargonierna på bilden har fått vårkänslor, det har blivit ljusare där ute. Varje blad hjälper till att få ljus till plantan, bildar en grön mur mot fönstret.

Fast enligt texten skulle vi inte bli levande stenar i en mur utan i ett hus. Vad betecknar levande stenar? Åtminstone ska de kunna påverkas, tänker jag. Men om de lätt påverkas alltför mycket kan de inte kallas stenar. Stressbollar, som ju nu är så populära (?, finns åtminstone i butikshyllorna), är inga stenar som man kan bygga hus med....?

Tackar Gud för att muren höll i händelsen på tisdagens Vbl.

ingen fällande dom

Jag har småningom försökt sköta om mina krukblommor med ny eller mer jord. Blomman på fotot tror jag är en trädkaktus, trevlig på det viset att hon ibland inte växer alls långa tider, sen plötsligt kommer det en stängel, alltså egentligen en klätterväxt. Kan ha taggar. Just den här har det inte hänt något med på länge, så jag vet inte riktigt om hon lever, är ju nog grön, men.....

Söndagens, Marie bebådelsedagens andra läsningen-text:

Rom. 8:1-4

Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus. Ty den andliga lag som gäller för livet i Kristus Jesus har gjort mig fri från syndens och dödens lag. Det som lagen inte kunde göra, eftersom den kom till korta inför vår köttsliga natur, det gjorde Gud. Då han lät sin egen son bli lik en syndfull människa och sände honom som ett syndoffer, dömde han synden i människan. Därmed kunde lagens krav på rättfärdighet uppfyllas hos oss som lever efter vår ande och inte efter vår köttsliga natur.

------------

Texten passar bra till den bok/thriller jag nyss läst: Paul von Martens Nemesis eller lika för lika (2004).  En spännande bok om aktuella händelser. Handlade till en del om Uppenbarelseboken.

-----------

Läste också på fredagens Vbl kolumnen av Sofie Stara: Våra hjärnor blir mos och vi vet det mycket väl. Lärde mig ett nytt ord: skitifieras, översatt från enshittification. Åtminstone lärde jag mig att det finns. 

Det fick mig att minnas: Då jag börjat jobba på min första riktiga arbetsplats. Den tiden då det inte fanns mobiler alls. Jag hade inte någon telefon, det var en ganska dyr förstautgift för att få den. Då jag ville ringa hem t.ex. så gick jag ut och letade efter närmsta telefonkiosk. Mamma tyckte säkert jag ringde för sällan, så ibland ringde hon till jobbet. Den tiden var det mycket räknande på räknemaskiner, man gjorde listor av summor som skulle stiftas fast i verifikaten, för att sedan bokföras på rätt konto.

Jag talade med henne, men jag var ju anställd inte för det utan för att jobba, så jag fortsatte knattra på räknemaskinen, de hördes ganska bra på den tiden. Det hörde mamma i telefonen och hon påpekade att jag jobbade samtidigt och jag kände mig skyldig att jag inte koncentrerade mig helt på samtalet.

Hur skulle hon ha reagerat på dagens melodi med smartphones, WhatsApp, Instagram samtidigt som man ska föra ett samtal? Fast där får jag väl också känna mig skyldig....?

Endast ett är nödvändigt. 

-------------

Ewa Klingbergs bok Änglatrumpeten handlade om mycket arbete, jag blev nästan stressad av att läsa den här feelgoodboken. Det hände för mycket på en gång. Det var i alla fall inte frågan om Uppenbarelsebokens änglatrumpetande utan blomman änglatrumpet.

vem är Jesus

ljus i vårt hus i en mörk värld

Juldagen är julstressen förbi, åtminstone för oss. Det heter ju i julevangeliet på engelska: It came to pass.... En vän påpekade det i något sammanhang. Den kom för att gå vidare/passera, sen kommer något annat. Det är en lättnad att ha kommit så långt. 

Åtminstone hoppas jag att det blir så i år också.

 Juldagens första läsningen-text: 

Jes. 52:7-10 

Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens steg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning och säger till Sion: "Din Gud är kung!"

Hör, dina väktare ropar med hög röst, de jublar tillsammans, för de ska med egna ögon få se Herren vända tillbaka till Sion. Brist ut i jubel tillsammans, ni Jerusalems ruiner, för Herren tröstar sitt folk, han återlöser Jerusalem. Herren visar sin heliga arm inför alla folkens ögon, alla jordens ändar ska se vår Guds frälsning. (Folkbibeln)

Läste ledaren i julaftonens Vbl: Nu firar vi Jesus födelse.... Bra att det fortfarande är det vi firar. Men att det kom på ledarplats!? Det funderas om Jesus finns/fanns på riktigt. 

Jag håller på att läsa en bok från biblioteket: C.S. Lewis Världens sista kväll. Det är en samling av texter som varit publicerade annanstans tidigare. 

Läste kapitlet: Vad ska vi säga om Jesus? Texten börjar: "Vad ska vi säga om Jesus?" Det är på sitt sätt en hysteriskt komisk fråga. För egentligen är ju frågan inte vad vi ska säga om honom utan vad han ska säga om oss.

Sen kommer en längre fundering fram och tillbaka om det som folk ofta fastnar på i berättelsen om Jesus. 

Han slutar med: Det han säger är mycket annorlunda än vad någon annan andlig lärare sagt. De andra säger: "Här ska ni få höra sanningen om världen. Där ligger vägen ni har att vandra." Han säger: "Jag är Vägen , Sanningen och Livet." Han säger: "Ingen kan nå fram till den obetingade verkligheten annat än genom mig. Försök behålla livet - ditt eget liv - och du går oundvikligen under. Offra dig, och du blir räddad." Han säger: "Om du skäms för mig, om du tittar bort när du hör mig kalla, då tittar jag bort när jag kommer tillbaka fullt synligt som Gud. Om något, vad det vara månde, skiljer dig från Gud och från mig, så gör dig av med det. Är det ditt öga, så riv ut det. Är det din hand, så hugg av den. Sätter du dig själv först, kommer du sist. Kom till mig, alla som bär tunga lass, så ska jag lätta på dem: era synder är strukna, varenda en - det kan jag göra. Jag är pånyttfödelsen; jag är livet. Ät mig, drick mig - jag är er mat. Och sist men inte minst: var inte rädda, för jag  har hela världsalltet i min hand." Det är vad det handlar om.

Säga vad man vill om C.S.Lewis teologiska texter, men lätta är de inte att läsa och förstå, men på nåt vis uppfattar jag nog dem som sanna och viktiga.

julkort

I år blev det en julgren som lillajulgran, kom sig in t.o.m. lite i förtid, då barnbarn var på besök. Vi har ju haft julgren tidigare också (klick). Om jag minns rätt så började åtminstone den ena växa så den fick bli omklädd till jul. Kolumnen jag länkade till i den tidigare nämnda  texten är nog väldigt aktuell idag än fast den är från 2018. Alltså allt är inte coronans fel.

Vi tog oss en dag i stan, skulle köpa lite av det som behövs till jul. Jag konstaterade att i vanliga butiker finns inte mera några tydligt kristna julkort, inga kort med bild på julkrubba, i alla fall såg jag inga sådana. Varför är det så? Går de inte att sälja? Eller är butiksfolk/inköpare rädda för de som inte vill se något kristet i julen?

Söndagens första läsningen-text:

Jes. 35:3-6

Ge styrka åt kraftlösa armar, stadga åt skälvande knän! Säg till de förskrämda: ”Fatta mod, var inte rädda! Se, er Gud är här, hämnden kommer, Guds vedergällning. Han kommer själv för att rädda er.”

Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron höra. Då skall den lame hoppa som en hjort och den stumme brista ut i jubel. Vatten bryter fram i öknen, bäckar i ödemarken.

Julgran är väl inte egentligen någon kristen symbol, men en försmak kan det ju vara av ljuset som skulle komma, som Jesaja profeterar om i dagens text. Jesus själv hänvisar ju till den här texten (Matt. 11:5) då Johannes döparen var tveksam om Jesus var den som skulle komma, Messias.  

Då jag fotograferade granen/grenen utifrån kom jag på att jag ju nog borde ha bytt till julgardiner först. Får jag det gjort nu då granen redan är där....? Inte så bra planerat.

ljus

Testade att nyfådda adventsljusstaken (pensionsgåva) lyser. Det gjorde den. 

Den passar bra vid vedspisen, kaklen är på skorstenen. 

Det mörka "molnet" ovanför är skuggan av en katt, som hänger där för att roa barnbarnen. Har nog hängt länge där.....

Det finns en gammaltestamentlig text för veckan efter första advent, eller egentligen tre, den ena: 

Jes. 63:15-16

Blicka ner från himlen, se till oss från din heliga och härliga boning! Var är nu din lidelse och din kraft? Ditt hjärtas ömhet och din barmhärtighet har dragit sig tillbaka från mig. 

 

Du är ju vår Far! Abraham vet inte om oss, Israel känner oss inte. Men du, Herre, är vår Far. Vår Återlösare av evighet är ditt namn. (Folkbibeln)

Mörka moln ser man dagligen nuförtiden när man läser Vbl. Krig, hot om krig, klimatförändringen osv. 

 

                                                                                    Han håller hela världen i sin hand (youtube)

oönskad bubbla

I min barndom fick man höra sagan om mannen som skulle ha sig en ny kostym och gick till skräddaren med en bit tyg. Goddag mäster skräddare (texten i länken lite annorlunda än jag minns den)....

Vad var poängen med sagan? 

Det blev till ingenting till slut. Ibland blir det så. 

Bilden visar en matta jag virkade, alltså virkade med fiskargarn (?) runt mattväft, tänkte mig en rund matta, men....

Den blev bucklig, jag fick inte till det. Så då skulle den rivas upp och fås bort ur gömmorna. Men när jag kom så där långt så tyckte jag att åtminstone kan det bli en grytlapp. De behövs ju alltid.

Söndagens första läsningen-text handlar om keramik: 

Jer. 18:1-10

Detta ord kom till Jeremia från Herren: Gå ner till krukmakarens hus. Där skall jag låta dig höra mina ord. 

Då gick jag ner till krukmakarens hus och fann honom i arbete vid drejskivan. Ibland misslyckades lerkärlet som krukmakaren formade med sina händer, och då gjorde han om det till ett nytt kärl, så som han ville ha det. 

Herrens ord kom till mig: Skulle jag inte kunna göra med er, Israels folk, så som denne krukmakare gör, säger Herren. Som leran i krukmakarens händer, så är ni i mina händer, Israels folk. Ena gången hotar jag att rycka upp, vräka omkull och förstöra ett folk och ett rike. Men om det folk jag hotat vänder om från sin ondska, ångrar jag mig och gör inte det onda jag tänkt tillfoga dem. En annan gång lovar jag att bygga upp och plantera ett folk och ett rike. Men om de gör det som är ont i mina ögon och inte lyder mig, ångrar jag mig och gör inte det goda jag lovat dem.

Den nya abortlagen var på tapeten förra söndagen, den tycktes tydligen behöva ett ansiktslyft enligt Vbl? Betyder det att den borde se bättre ut än den i verkligheten är?

Det kom jag att tänka på, då en oönskad graviditet mycket möjligt kunde vara den knuff som leder livet in på en hälsosammare (i Guds perspektiv) riktning. Det händer mycket under graviditeten, man måste nästan alltid börja tänka i nya banor.

(Minns hur det var då mina barn var små, då man skulle förklara varje gång vi var till butiken varför tanterna på tidningarna inte hade några kläder på sig. Något har blivit bättre då de inte är så synligt placerade längre. Men jag satte nästan i halsen då jag läste lördagens Vbl. Behöver inte det vara barnvänligt? Hur skulle man förklara bilderna för små barn?)

..............................

En konstig bok hamnade i mina händer då biblioteket sålde ut böcker, nu är den läst: Karin Thunbergs En dag ska jag berätta om mamma. Som jag sa redan i förra inlägget: Det behövs mycken förlåtelse. Allt vi gör eller inte gör formar oss. 

                                                                    Här (klick) talades också om leret och krukmakaren (om länken fungerar, det har varit något strul).

oväder eller väder

Fotot är från halvannan vecka sedan, solnedgång vid lotsstationen. Fin solnedgång för en oinvigd. 

Fast någon påpekade att det var tecken på kommande oväder. Och ja, det var det ju nog.

Läste på torsdagens Vbl (så länge på förhand börjar jag skriva inläggen, alltså jag läste idag då jag skriver, funderar och ändrar och publicerar sedan):

Under ett fotografi: Allt fler unga saknar framtidshopp....

Och om David Isaksson, 87 år, som sålt skor på torget i 60 år: - Min framtid är väldigt ljus. Jag är en kristen person och vet att det bara blir bättre.... (mycket positiv video i länken!)

Söndagens första läsningen-text: 

Hos. 11:1-4

När Israel var ung fick jag honom kär, och ut ur Egypten kallade jag min son.

Men ju mer man kallar dem, desto mer drar de sig undan. De offrar åt baalerna och tänder rökelse åt avgudabilderna. Ändå var det jag som lärde Efraim att gå och som tog dem i mina armar. Men de förstod inte att jag ville hela dem. Med lena band drog jag dem, med kärlekens band. Jag var för dem lik den som lättar oket över deras nackar, jag böjde mig ner till dem och gav dem mat. (enl. Folkbibeln)

Texten fortsätter förstås, t.ex. vers 9 enl. Folkbibeln: 

Jag vill inte utföra min brinnande vrede, jag vill inte ödelägga Efraim igen, för jag är Gud
och inte en människa.

Fick mej att tänka på KAJ:s låt Kom ti byin: "Du kan ta poitjin ur byin men it byin ur poitjin!” Alltså angående synden som inte släpper sitt tag.

Men långt efter Hosea kom Jesus och hans försoningsverk, så nu borde det gå....?

------------------

Dessutom har jag läst Axel Åhmans bok Klein, det exemplar som fanns på biblioteket. En bok med flera olika berättelser om situationer som fick någon att känna sig "klein", berättelser nästan från födseln till graven - nej arvsskiftet. En vanlig känsla nog för var man och kvinna tänker jag. Man kan känna sig påtrampad/bestulen på något eller så tänker man "Det har jag råd med". Också för påtramparen/tjuven/mobbaren finns förlåtelse om hen vill erkänna sin klenhet ...

                                                                                    Kanske det här blogginlägget (klick) har något att säga i ämnet också.