Nu minns jag inte om jag hade somnat på soffan eller annars bara inte mindes vad gubben sagt att han skulle göra. Jag tittade ut om jag skulle se honom.
Aha, där är han!
Söndagens (Marie bebådelsedag) andra läsningen-text:
Rom. 9:(1)2-8
Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete betygar i den helige Ande att jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta. Jag skulle önska att jag själv var fördömd och skild från Kristus i stället för mina bröder, mina landsmän efter köttet. De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena. De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, välsignad i evighet. Amen.
Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha slagit fel. Alla som härstammar från Israel är nämligen inte Israel, och alla Abrahams avkomlingar är inte hans barn. Nej, det är genom Isak din avkomma ska räknas. Det vill säga: det är inte de köttsliga barnen som är Guds barn, utan löftets barn räknas som hans avkomlingar. (Folkbibeln)
Men ännu är tid.....
Katterna på fotot väntar på att han ska komma ut.
----------------
Har läst en biblioteksbok Sally Pages Att bevara en hemlighet. Intressant, bra bok om en städerska och hennes kunder. Hon samlade på mänskors små historier, men hon hade också en egen berättelse.
Städerska är bland de viktigare yrkena vi har, tänkte jag då jag läste i Vbl om städtjänsterna på sjukhuset. Förritiden hade de dessutom tid att prata med patienterna och patienterna talade nog mera med städerskorna än med sjuksköterskor och läkare. Men har de/tar de sig tid till sådant mera? Det behövs - också samtal om ditt och datt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar