kallelsetider

Andra läsningen-texten för söndagen:  

Rom. 11:17-24

Men om nu några av grenarna har brutits bort, och du som är en vild olivkvist har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets näringsrika rot, då ska du inte förhäva dig över grenarna. Om du förhäver dig ska du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.

Nu invänder du kanske: "Grenarna bröts bort för att jag skulle ympas in." Det stämmer, de bröts bort på grund av otro, men du är kvar genom tron. Var inte högmodig, utan bäva. För om Gud inte skonade de naturliga grenarna ska han inte heller skona dig.

Se här Guds godhet och stränghet: stränghet mot dem som föll, Guds godhet mot dig om du blir kvar i hans godhet. Annars blir också du bortskuren. Men även de andra kommer att ympas in ifall de inte blir kvar i sin otro, för Gud har makt att ympa in dem igen. För om du blev bortskuren från vildoliven som du av naturen tillhörde och mot naturen inympad i ett äkta olivträd, hur mycket lättare ska då inte de naturliga grenarna ympas in i sitt eget olivträd? (Folkbibeln)

Det finns en risk att bli bortskuren... 

Bilden är avskurna/-sågade torrgranar, har det sagts mig. Då hjälper det inte att någon är hjärtformad.... Det är alltså inte olivträd.

----------------

Har läst Den fjärde åldern av Patricia Tudor-Sandahl  Barnbarnet frågade vad man blir då man blir så gammal som jag, är det pensionär. Men det är jag ju redan. Nu är jag i tredje åldern och där ingår även pensionären enligt författaren, sen blir det fjärde åldern. Wikipedia hade lite annan beskrivning än de specifika siffrorna på födelsedagskorten, på de olika åldrarna i livets slutskede. Och vilka första och andra åldern är har jag inte fått reda på.

Valde boken med tanke på rubriken och blev väldigt förvånad då jag fann mig läsa om de sju dödssynderna. Men helt klart nog en bra fundering. 

Roten på olivträdet i texten ovan hittade jag inte utsagt i boken, men fanns nog med. I alla åldrar är Han med och vill vara med och leda oss på vår väg.

Ett citat ur boken: 

På den yttersta dagen kommer jag inte att ställas till svars för varför jag inte blev Moder Teresa, utan varför jag blev ..........(eget namn).......... 

---------------- 

Följande bok jag läste hastigt var Lyckliga människor läser och dricker kaffe av Agnes Martin-Lugand. Den valdes också utifrån titeln, jag tänkte den var en feelgood-bok, det var den inte.  

faller-alla

Det blåste ordentligt för en vecka sen. Då jag kom ut såg jag det som syns på bilden. De fick ligga så tills stormen/ovädret dragit förbi. Jag tänkte: "När andens vind blåser...." (åtminstone för någon tid sedan var fallandet vid bön lite ett tecken på att den Helige Ande var närvarande, finns ju nog också bibelställen där folk faller inför Gud)

Den ena första läsningen-texten för söndagen: 

1 Sam. 17:37-45, 48-50

David sade: ”Herren som har räddat mig från både lejon och björn, han skall rädda mig från den där filistén.”

Då sade Saul till honom: ”Gå. Herren är med dig.”

Så klädde han David i sina egna kläder och satte på honom en hjälm av brons och ett harnesk. Sedan spände David fast svärdet utanpå kläderna och försökte gå i rustningen – det hade han aldrig tidigare prövat. ”Nej, med allt det här kan jag inte gå”, sade han till Saul, ”jag har aldrig gjort det förr.” Och så lade han av sig rustningen. Han tog sin käpp, valde ut fem släta stenar i bäcken och stoppade dem i sin herdeväska, sin ränsel.

Med slungan i handen gick han emot filistén. Filistén kom allt närmare med sköldbäraren framför sig. När filistén fick syn på David fnös han föraktfullt åt honom – det var ju bara en ung pojke, ljushyllt och vacker. ”Tror du jag är en hund, eftersom du kommer emot mig med käppar?” frågade han. Så nedkallade filistén sina gudars förbannelse över David. ”Kom hit”, ropade han, ”så skall jag ge din kropp åt himlens fåglar och markens djur.” David svarade: ”Du kommer emot mig med svärd och spjut och sabel. Jag går emot dig i Herren Sebaots namn, hans som är Israels härars Gud och som du har smädat.

När nu filistén fortsatte framåt och kom allt närmare, sprang David med snabba steg fram mot hären för att möta honom. Han stack handen i väskan och tog upp en sten, sköt i väg den med slungan och träffade filistén så att stenen trängde in i pannan och han föll framstupa på marken. Så besegrade David filistén med slunga och sten. Han dräpte filistén utan svärd.

Krukorna har nog fallit också för mindre vindar, men då har det varit för torrt i krukan, så då har det hjälpt med mera vatten.  

När det gäller krukorna där inne (förra inlägget om kissekatterna) så kan man använda talesättet: Den som sig i leken ger får leken tåla. 

................

Har läst Magnus Malms Kännetecken, att söka Guds närvaro i en kaotisk tid, en bok från biblioteket. En bön han återkom till gång på gång var: 

Herre,
gå mitt ibland oss,
förlåt oss vår synd och skuld,
och gör oss till Din egendom. (2 Mos. 34:9)

Läste också snabbt igenom Khaled Hosseinis bok Tusen strålande solar om människor i krigets Afghanistan. Texten gillade jag, alltså välskriven bok, om än lidandet i krigets följd inte är något positivt. Men boken själv luktade illa, hade nog blivit vattnad någon gång och inte mått så bra av det. 

Vatten ska vara på rätt plats i rätt tid.....

 

fasta

 

lägg av det som tynger

Askonsdagens första läsningen-text: 

Joel 2:12-17 

Men nu, säger Herren, vänd om till mig av hela ert hjärta, med fasta, gråt och klagan. Riv sönder era hjärtan, inte era kläder, och vänd om till Herren er Gud, för han är nådig och barmhärtig, sen till vrede och stor i nåd, och han ångrar det onda. Vem vet? Kanske vänder han om och ångrar sig och lämnar kvar en välsignelse efter sig till matoffer och drickoffer åt Herren er Gud.

Blås i basun på Sion, pålys en helig fasta, utropa en helig sammankomst. Samla folket, helga församlingen, kalla samman de äldste, samla de små barnen, också dem som diar vid bröstet. Låt brudgummen komma ut ur sitt rum och bruden ur sin kammare. Låt prästerna, Herrens tjänare, gråta mellan förhuset och altaret och säga: ”Herre, skona ditt folk och låt inte din arvedel hånas och bli en nidvisa bland hednafolken. Varför ska det få sägas bland folken: Var är deras Gud?” (Folkbibeln)

Askonsdagen inleder alltså fastan före påsk. Nu ska det alltså inte ätas fastlagsbullar mera eller....?

"Du blir förvånad hur högt du kan flyga när du blir av med människor som drar ner dig." Det citatet kom i mitt fb-flöde för någon tid sedan. Det menar jag alltså inte med texten under bilden: Lägg av det som tynger. Det första jag tänkte då jag såg fb-flödestexten var "Ikaros". Han skulle ha behövt någon som höll honom nere/lyssnade inte till sin far..... Ibland kan det vara bra att hållas med fötterna på jorden eller åtminstone inte flyga så högt.

Ett annat fb-inlägg däremot (Hem och skola, klick) är mera det som jag tänkte på. Tänkvärt inlägg!

Men det gäller ju inte mig mera, mina barn behöver ingen barnvakt mera. Men jag själv kunde välja lite vad jag kollar in, scrollar in....

Hela Joel-kapitlet känns lite aktuellt. Vers 32:

Och det ska ske att var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst.

 

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

 

En biblioteksbok har blivit läst: Frida Boisens Berätta aldrig det här. En besvärlig självbiografisk bok, med mycket som blev gjort och sagt som inte borde ha blivit gjort och sagts. Jag håller inte helt med om att allt ska berättas - åt alla. Förlåtelse är vägen för att inte hamna i bitterhet. Förlåtelse i betydelsen: Döma skyldig men avstå från att anklaga. Tack och förlåt! brukar somliga säga.

fallen

Fastlagssöndagens första läsningen-text: 

fallen ?

Jer. 8:4-7

Säg också till dem: Så säger Herren: Om någon faller, reser han sig då inte igen? Och om någon går vilse, vänder han då inte om? Varför vänder de sig ständigt bort, detta Jerusalems folk? De håller fast vid sitt svek, de vägrar att vända om. Jag har lyssnat och hört efter. De talar det som inte är rätt. Ingen enda ångrar sin ondska, ingen säger: ”Vad har jag gjort?” Alla viker av i egen riktning, likt hästar som störtar sig ut i striden.
 

Till och med storken under himlen vet sin bestämda tid, och turturduvan, svalan och tranan passar tiden när de ska komma tillbaka. Men mitt folk känner inte Herrens domslut. Hur kan ni säga: ”Vi är visa, vi har Herrens lag?” Visst! De skriftlärdas lögnpenna har förvandlat lagen till lögn. (Folkbibeln)

Allt som inte underhålls faller småningom sönder. I det här fallet (bilden) kan det eventuellt vara det stigande vattnet (diken som stockat sig) som kommit åt grunden och startat röta. 

Men också skriftlärda kan gå vilse/stigande vatten (?) kan orsaka röta?

Fick mig tillsänd en bön, skriver den här så jag minns den: 

Gud som haver barnen kär

se ock till en pensionär

som är gammal , trött och sliten

tag min hand den sista biten

av den väg som återstår

tills dig själv jag möta får

Det blev inget fall för mig i skogen, det tackar jag för, jag höll mig till traktorspåren. De gamla stigarna höll inte längre att köra längs, de var rätt så blöta. Men traktorspåren hade tagit en omväg genom skogen, men vänt tillbaka sen till den rätta vägen. Och traktorspåren gick båda parallellt, ingen av dem vände av någon annanstans och det fanns bara ett spår.

------------------------

Kom mig till bibliotekets vändagskaffebjudning, tack för kaffet! och lånade en bilderbok: Som ett brev på posten av Robert Nyberg. Många träffsäkra bilder, här finns fler, mest om förfallet i samhället. Blev kanske inte gladare av dem. 

Har också läst Mörkret och den rosa bubblan av Markoolio/Marko Lehtosalo/Gustav Gelin. Handlade om förfall genom alkoholen, men också framgången som han haft. Som ändå på något vis hyllade den rosa bubblan (avbildades på bokpärmen som en ballong) som spricker och då blir till intet. Fast ibland håller ballongerna länge och bara småningom pyser ut luften och blir mindre.

mognad

när är blommor mogna, fotograferar man dem då?

Bilden är från förr i sommar. Numera går jag inte barfota, stickasockorna har kommit på. Här i veckan fanns det risk för nattfrost, så plötsligt en kväll innan vi skulle lägga oss, så plockade vi in alla pelargonor från gården. Alla hade nog överlevt (se tidigare inlägg). 

Dessutom fick jag två stora till pensioneringen, de på trappan och bilden. De har blommat så fint hela sommaren. Hoppas de klarar av vintern inomhus också.  

Det blev ingen nattfrost då än. Nog sen, men nu är de inne.

Söndagens första läsningen-text: 

Mika 6:6-8

Med vad ska jag komma inför Herren och böja mig för Gud i höjden? Ska jag träda fram inför honom med brännoffer, med årsgamla kalvar?  Gläder sig Herren åt tusentals bockar, åt tiotusen floder av olja? Ska jag ge min förstfödde för min överträdelse, min livsfrukt som syndoffer för min själ?

Han har sagt dig, du människa, vad som är gott. Vad begär Herren av dig annat än att du gör det rätta, älskar barmhärtighet och vandrar i ödmjukhet med din Gud? (Folkbibeln)

Brännoffer fick Israels barn order om att göra i gamla testamentet. Som jag har förstått det för att förstå att en synd behöver ett offer. Liksom för att sona Adams och Evas synd måste ett djur offras/dödas, så de fick kläder att klä sig med. 

I och med Jesu död på korset, det ultimata offret, så behövs det inga fler djur- eller matoffer. Vi behöver bara ta emot hans offer som betalning för vår synd. 

-------------

Här (klick) finns en text som tangerar ämnet att mogna. Jag förstod nog inte allt, men tänkvärt.  

-------------

Har läst boken Om änglar kunde tala av Torgny Wirén. En fängslande berättelse om en människas liv ur änglasynpunkt beskrivs den som. Den var nog värd att läsas, väldigt spännande ibland. Jag bara fastnade på titeln. Änglar kan nog tala, det är ju bara det att vi inte hör dem alltid, tänker jag. Men det är alltid lättare att skylla på någon annan, än att erkänna att jag inte hör. 

Som jag uppfattade det talade boken om att offra det vi tror oss vilja ha (njutning, framgång, "det som alla andra har") för att i stället göra det rätta och gå med Gud.

men med Guds hjälp så....

Det har blivit blåst mycket såpbubblor i sommar. Tack och lov finns det påfyllnadsdunkar (refiller) nuförtiden. Ganska oskyldig sysselsättning och lite som Nalle Puh lär ha sagt "Man kan inte vara nere med en ballong." Helt oskyldigt är det väl inte, eftersom jag helst vill tvätta händerna efteråt, de blir ganska kladdiga. 

Sen har jag också suttit i lekparken och bl.a. räknat stenar. Stenar kan man ha till mycket - gott och ont. 

I veckan plockade jag aroniabusken nästan tom på bär. Bären lär vara mycket nyttiga. Dem tackar jag för. Det var lite tidigt, men tecken på altanen tydde på att fåglarna hittat busken.

Söndagens första läsningen-text: 

2 Mos. 4:10-12

Mose sade: ”Förlåt din tjänare, Herre, men jag har inte ordet i min makt. Det har jag aldrig haft, inte heller sedan du talat till mig. Orden kommer trögt och tveksamt.” Herren svarade: ”Vem har gett människan hennes mun? Vem är det som gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Herren? Gå nu, jag skall själv vara med dig när du talar och lära dig vad du skall säga.”

Mose skulle leda Israels folk ur slaveriet i Egypten. Med Herrens hjälp gick det, Gud gav honom Aron till hjälp.

Talets gåva har jag inte, men jag hoppas att det jag säger/skriver ska bli till glädje, välsignelse, kanske eftertanke, men inte till något ont. 

--------

Till eftertanke är också en del av de barnböcker jag nästan dagligen läst. Har läst en hel del sådana, men ids nu inte räkna upp dem.  Många har blivit läst många gånger. 

mose brinnande buske

 

 

Söndagens första läsningen text: 

2 Mos.3: 1-6 

En gång när Mose vaktade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan, drev han dem till andra sidan öknen och kom till Guds berg, Horeb. Där visade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga, som slog upp ur en törnbuske. När Mose såg att busken stod i låga utan att brinna upp tänkte han: ”Vilken märklig syn! Jag måste gå dit och se varför busken inte brinner upp.” Då Herren såg att han gick för att se efter ropade Gud till honom ur törnbusken: ”Mose! Mose!” Han svarade: ”Ja, här är jag.” Herren sade: ”Kom inte närmare! Ta av dig dina skor, du står på helig mark.” Och han fortsatte: ”Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.” Då skylde Mose sitt ansikte. Han vågade inte se på Gud.

Texten fick mig att tänka på alla mina "brinnande buskar" som jag gläds/glatts åt i sommar, så därför blev det lite mera foton nu. 

Den översta gula är en vild blomma. Tageteserna har jag sått av egna frön från i fjol. Rallarrosorna/duntraven börjar snart ha blommat ut. Brinnande kärlek har också snart blommat klart. 

Mose fick order att ta av sig sina skor, då platsen är helig (helig då Gud var där?).

flox?

Barfota har jag också gått i år än, inte hela tiden men så ofta jag tålt. Inte ofta på offentliga platser, där jag inte vet vad jag stiger i eller på. Man ska vara "rädd om sina fötter, fötter ska man hålla högt" var det någon som sjöng förritiden. (Hittade inte så där hastigt på youtube.)

Tydligen var Mose reaktion också att skyla ansiktet, han vågade inte se på Gud.  

Det är som då jag besökte en handarbetsbod i en liten stocklada i  veckan, man måste vara ödmjuk för att komma in, sa hon som satt och sålde stickade saker. Till himmelen kommer man på knä?

(Mose brinnande buske - växten - har jag hört talas om, men inte sett vad jag vet.)

Mose fick vid det här tillfället sin kallelse att befria Israels folk från slaveriet i Egypten. 

Vi har inget slaveri i den meningen. Men i veckan har telefonbolaget kört med sin traktor och tagit ner alla telefontrådar, härefter kör vi trådlöst. Stolparna tar de också bort. Elektriska trådarna och stolparna finns nog kvar. Märkligt hur det känns befriande att telefontrådarna inte syns där längre, fast de ju inte har hindrat vår färd desto mer. Vissa buskar får nu växa fritt och behöver inte klippas för trådarnas skull.

april

ljus ser olika ut beroende på vad det lyser genom

Det har varit första april. 

Vet inte med mig att jag har blivit lurad, men.... (jo, det var visst ett fb-inlägg med många namn som jag faktiskt lurades av! Men det kom klart fram i slutet vad det var.)

Det är lite synd att tidningarna har slutat, tycker jag. Det är stor skillnad mellan aprilskämt och fake news. 

Leka bör man annars dör man.... om man travesterar lite "äta bör man...".

Jag har sällan klarat av att lura någon på riktigt på första april, annars brukar jag inte ens försöka, kan ju hända att det sker ändå. 

Söndagens första läsningen-text: 

1 Mos. 22:1–13

En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Gud kallade på honom: ”Abraham!” – ”Här är jag”, svarade han. Gud sade: ”Ta din ende son, honom som du älskar, Isak, och gå till landet Moria och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag skall visa dig.”
Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna. Han tog med sig två tjänare och sin son Isak, högg veden till brännoffret och gav sig i väg mot den plats som Gud hade talat om. Den tredje dagen fick Abraham se platsen på avstånd. Då sade han till tjänarna: ”Stanna här med åsnan, medan jag och pojken går dit bort för att tillbe. Sedan kommer vi tillbaka till er.” Abraham tog veden till brännoffret och lät sin son Isak bära den. Själv tog han elden och kniven, och så gick de båda tillsammans. ”Far”, sade Isak. ”Ja, min son”, svarade Abraham. Isak sade: ”Här är eld och ved, men var är fåret som skall offras?” – ”Min son”, sade Abraham, ”Gud utser åt sig det får som skall offras.” Så gick de båda tillsammans.
När de kom fram till platsen som Gud hade talat om byggde Abraham ett altare. Han lade upp veden och band sedan sin son Isak och lade honom på altaret, ovanpå veden. Och Abraham sträckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son. Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: ”Abraham! Abraham!” – ”Ja”, svarade Abraham, ”här är jag.” Ängeln sade: ”Lyft inte din hand mot pojken, och gör honom inget ont. Nu vet jag att du fruktar Gud, nu när du inte har vägrat mig din ende son.” När Abraham såg upp fick han se en bagge, som hade fastnat med hornen i ett snår. Då gick han bort och tog baggen och offrade den som brännoffer i stället för sin son.

Att offra mänskor till gudar (avgudar) var mer vanligt på bibelns tid - eller...? 

-------------

Har också läst en bok: Väinö Linna: Högt bland Saarijärvis moar, den först boken av tre.  Världen han beskriver känns som en helt annan värld - och ändå inte så olik dagens.

paavo

Dagens värv blev att göra gravgårdens blombänkar vinterbonade med granris och lyktsatta. 

En kall, vacker dag för det ändamålet. Katten satte sig på den varma bilen då vi kom hem. 

Morgondagens text första läsningentext (reformationsdagen): 

Jer. 17:5-8

Så säger Herren: Förbannad den man som sätter sin lit till människor, som stöder sig på mänsklig kraft och vänder sig bort från Herren. Han blir som en buske i ödemarken och får aldrig se det goda komma. Han skall leva i förbrända trakter, på saltjord där ingen kan bo. 

Välsignad den man som sätter sin lit till Herren, som litar helt till Herren. Han blir som ett träd planterat nära vatten. Det sträcker sina rötter mot bäcken. Det har inget att frukta av hettan, bladen är alltid gröna. Det ängslas inte under torra år, upphör inte att bära frukt.

Den fick mig att tänka på Paavo: Högt bland Saarijärvis moar bodde bonden Paavo.....

Det finns också en böndagstext: 

Hes 11:19–20

Jag skall ge dem ett nytt hjärta och fylla dem med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på dem och ge dem ett hjärta av kött, så att de följer mina bud och håller sig till mina stadgar och lever efter dem. Så skall de vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.

utgiven

Jag har läst en bok: 

Nils Bolanders Nya ögon, utgiven 1944. 

Intressanta ordvändningar där, men mycket läsvärd nog. 

"Prästen på predikstolen skall inte hålla kulturella föredrag eller bygga en barockkyrka av snirklade fraser. Han skall heller inte föredraga ett stämningsstycke. Han skall bära fram budskapet om Kristus, den gode Herden, som känns vid oss, fast han känner till oss, ja, som älskar oss med en förföljande kärlek, som gav sitt liv för oss och vann en evig seger åt oss genom sitt offer. 

Det är tryggheten i liv och död."

Fick tanke att googla fram en youtube-sång: Med Jesus fram i de bästa åren.  Bra text!

----

Dessutom kom jag med sällskap till Kuntsis utställning med bl.a. Erik Johanssons fotografier. 

Bilderna fick hjärnan att kämpa lite extra - vad är det jag ser? Kolla gärna via länken!

Mina bilder är mera naturtrogna, inte mycket redigerade - bara lite.

att välja

Äpplet hittade jag under äppelträdet, då jag plockade in äppel till en äppelpaj. Spåren avslöjar vem som hållit i det, smakat, men inte tagit någon bit. Ser ut som en glad gubbe. 

Eller som Viveca Dahl kommenterade i Vbl idag: Varför gubbe, kanske hellre gumma?

Fick mig i alla fall att tänka på kunskapens träd i bibelns skapelseberättelse. Det hänvisas till ibland i fb i debatten om covid19-vaccinets godhet eller ondhet/vara eller icke-vara.

Men om man tror på de videor som florerar en hel del på fb (om än de sägs vara nertystade/cencurerade) att vaccinet är farligt och en del av någon konspiration, så är det lika mycket en frukt av kunskapens träd. 

Det var meningen att vi inte skulle äta av det trädet, utan ta vår hjälp direkt av Herren. 

Mediciner är ju nästan alla gifter. De ska intagas vid behov i rätt mängd. För någon kan det vara den hjälp de behöver (t.ex.: "ta nu lite vin för din mage"), medan för någon annan är det direkt "döden" (t.ex. för alkoholisten). 

Morgondagens första läsningen-text: 

Rut 1:7-11, 14-18

Medan de var på väg mot Juda sade Noomi till sina sonhustrur: ”Vänd nu hem till era mödrar, båda två. Må Herren visa trofasthet mot er, liksom ni har gjort mot våra döda och mot mig. Må han ge er båda ett liv i trygghet med hem och make.” Sedan kysste hon dem till avsked, men de började gråta högljutt och sade: ”Nej, vi följer med dig tillbaka till ditt folk!” Men Noomi svarade: ”Vänd tillbaka, mina döttrar! Varför skulle ni följa mig? Jag föder aldrig mer söner som kan bli män åt er.” (Enligt 5 Mos 25:5f hade änkor rätt att få sin försörjning garanterad genom att gifta sig med en bror till den döde mannen. Kommentar enl. Folkbibeln.)

Då började de gråta igen, och Orpa kysste sin svärmor till avsked, men Rut kunde inte skiljas från henne. Noomi sade: ”Du ser att din svägerska vänder tillbaka till sitt folk och till sin gud. Följ med henne tillbaka.” Men Rut svarade: ”Tvinga mig inte att överge dig och vända tillbaka. Dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud. Där du dör, vill jag dö, och där vill jag bli begraven. Herren må göra mig vad som helst – endast döden skall skilja oss åt.”

Då Noomi såg att Rut var fast besluten att följa henne talade hon inte mer om saken.

Herren verkade både vilja och gärning i Rut, för att hans vilja skulle ske. Hon skulle bli ett led i det släktled som födde fram David - och Jesus.  

-

Jag har också läst en loppisbok: Henri Nouwens Djupt personligt och den var ja - djupt personlig. Hans Guds hjälp/tilltal under en svår period av ångest. Borde ha lästs mycket litet i taget, korta stycken med mycken eftertanke, men....

att umgåsa

Det var länge sen jag ätit "ute", som det heter. Men det var gott och sällskapet ännu bättre. Gamla bekanta som man inte behöver göra sig till för. Tack för det! 

 

Sen fortsatte vi med husbilen och övernattade vid "vårt" ställe i närheten. Någon annan hade nog också hittat stället. Det hann bli sent och började skymma, men månen sken stort vid horisonten.  

 

Jag är ju ingen fotograf, jag bara knäpper. Men jag hade för mig att det fanns någon inställning på kameran så att man kunde ta bra kort också i skymning, så jag letade, men som sagt det var mörkt och jag såg inte så bra vilken inställning det blev då jag skruvade på knappen. Knäppte lite på måfå. Bilden blev ju inte bra, men lite konstig i alla fall.

Morgondagens första läsningentext: 

Jer. 7:1-7

Detta ord kom till Jeremia från Herren: Ställ dig i porten till Herrens hus. Där skall du ropa ut detta budskap:
Hör Herrens ord alla från Juda som går in genom dessa portar för att tillbe Herren! Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ändra era liv och era gärningar, så skall jag bo bland er på denna plats. Lita inte på lögner som ”Här är Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel.” Men om ni verkligen ändrar era liv och era gärningar, om ni handlar rätt mot varandra, om ni inte förtrycker invandraren, den faderlöse och änkan, inte låter oskyldigt blod flyta på denna plats och inte skadar er själva genom att följa andra gudar, då skall jag bo bland er på denna plats, i det land som jag gav åt era fäder från urminnes tid och för all framtid.

här är horisonten rakare...

Ord och inga visor, men här är det som ska vara mer än bara ord, det ska vara gärning också. 

Bekantskapen ska resultera i ändring/omvändelse. Säg mig vem du umgås med, så ska jag säga dig vem du är.....

mirakel

Jag har börjat med att stoppa ner alla möjliga sorters frön i burkar inne, för att se om det växer något ur fröna. Alltså äppel, apelsin, dadel, körsbär osv. Men sen minns jag ju inte vilka frön jag har satt var och jo, i samma burk finns nog många olika frön. 

Häromdagen hittade jag ett frö modell lite större i en ficka på en gammal jacka, som jag inte använt på år och dag. Jag kände inte igen fröet, men det satte jag också ner, så få se....

Men nu hände det plötsligt något i en kruka. Nu då jag ser de första bladen börjar jag misstänka att det är en hästkastanj. Jag minns att jag satte ner såna frön också. Men de första bladen kan ju se lite annorlunda ut, så få se...

På andra bilden ses i så fall ursprungsväxten i blomningstid. 

 

Jag har också läst en bok: C. S. Lewis: Mirakel Är det övernaturliga naturligt? Jag förstod nog inte allt, men det var övertygande.    (Övertygande är det som sker när man sätter en duk på bordet.)

En sak jag funderat på angående ordens betydelse, betydelsen har en tendens att ändra vartefter. 

C. S. Lewis: "Det är meningslöst att klaga över att ord har mer än en betydelse. Språket är levande och precis som träd skjuter nya skott så skjuter ord nya betydelser. Detta är inte enbart en nackdel, för medan vi reder ut begreppen lär vi oss en hel del som vi annars skulle ha missat."

Men mirakel är det med allt som växer, växter och människor. 

                                                                                         Här ett långt inlägg om annat som också växer.

frihet

När jag skriver detta har jag en seg dag kvar innan semestern. Dessutom ett tandläkarbesök - knappast det sista. Bilden är från wc:t vid tandläkaren i fråga. Jag tyckte jag måste fota wc-pappershållaren/förrådet. Vad säger denna installation? 

Liberty Bloom where you are plant

WC-papper är kanske nog frihet, liksom hushållspappret är av avgörande betydelse för kvinnors frihet (läste jag nånstans)?

Men om det är planterat där, hur ska det då se ut då det blommar?

Söndagens första läsningen-text: 

Jes. 66:18-19

Jag kommer för att samla alla folk och alla språk. De skall komma och se min härlighet. Jag skall göra ett tecken bland dem och sända dem som överlevt till de andra folken, till Tarshish, Put och Lud, till Meshek, Tuval, Javan och de fjärran kustländerna, som inte har hört om mig och inte har sett min härlighet. De skall förkunna min härlighet bland de andra folken.

Guds härlighet - vad är det? Det som ska förkunnas.... 

Är det det som förkunnas idag? 

Frihet för de fångna,
syn för de blinda,
och ett nådens år från Herren

En fundering på samma tema.(klick)

hittad

 "Allt som inte är stulet hittas."

Mattduken hittades nog i en låda som hade stått överst då jag lade dit den och hamnade underst i högen då högen flyttades. Det finns nog många mattväftslådor kvar att väva av. 

Högsängen vi flyttade ut syns på bilden till en del. Där såg jag också var min påse med klädnypor fortfarande hänger. Jag brukar nog ta in den till vintern, men....

Såg att det finns en första läsningen-text för måndagen också. Med rubriken "Femte söndagen i fastan"? Är det då söndag eller måndag? 

Nåja, men texten: 

Jes. 29:13–16

Herren sade: Detta folk nalkades mig med ord, deras läppar ärade mig, men deras hjärtan var långt ifrån mig, deras gudsfruktan var inlärda människobud. Därför skall jag än en gång slå detta folk med förundran genom förunderliga gärningar. Då är det slut med de visas  vishet, de förnuftigas förnuft är borta. Ve dem som i dolda djup vill gömma sina planer undan Herren och utför sina gärningar i mörkret, dem som säger: ”Ingen ser oss, ingen vet!” Ni vänder allting upp och ner! Är leran jämställd med krukmakaren? Skall verket säga om mästaren: ”Han har inte gjort mig”? Skall det som formats av lera säga om honom som formade det: ”Han kan ingenting”?

 

läst

Jag är hemma på semester och ser mera av skavankerna i hemmet. 

Handtagen på hurtsen har länge varit sönder, och har inte alls stört mig, men nu kom jag mig för att göra något. För vad det är värt, men lite kul att använda det som finns i huset. Medaljongen är från en scarf som den föll från plötsligt - en länk brast. De gula pärlorna hittade jag i en burk med - ja, pärlor och sånt, egentligen sökte jag andra pärlor, men de hittade jag inte?

Och så har jag läst en bok. Passade på då det kom en sömnlös natt - igen. Sen kunde jag sova en stund igen. Biblioteksboken Döden och andra lyckliga slut av Melanie Cantor. Bakpå talades den om som en feelgood-bok. Och visst var den det. Men lite skruvad var den nog. 

En sak den vill säga var väl att alltid vara sann och säga vad man tycker och hur man tänker, så länge man lever. Och det kan komma oväntade vändningar....

Fick mig att tänka på denna:

Herre, Du vet bättre än jag själv att jag håller på att åldras, och att jag en dag ska vara gammal. Avhåll mig från den fatala tron, att jag måste yttra mig i alla ämnen och vid alla tillfällen. Befria mig från begäret att jag skall ordna upp alla människors angelägenheter. Gör mig tankfull men inte dyster, hjälpsam men inte beskäftig. Hjälp mig att inte repetera ändlösa detaljer, ge mig vingar som för mig till saken! Försegla mina läppar angående mina krämpor och besvär. De tilltar och det känns alltmer frestande att älta bekymren. Jag vågar inte be om ett förbättrat minne men jag ber om växande ödmjukhet och mindre tvärsäkerhet när mitt minne inte stämmer med andras. Lär mig den strålande läxan att jag tar fel ibland. Låt mig få bli någorlunda angenäm, jag vill inte vara något helgon, somliga helgon är så svåra att leva med. Men en sur åldring är något av kronan på djävulens verk. Ge mig förmågan att se det goda i oförutsedda sammanhang och att se talanger hos människor där man inte väntade sådant. Och käre Herre, gör mig vänlig, så att jag säger dem vad jag ser. Amen. (bön av en engelsk 1600-talsnunna i Wells Cathedral)

 Som jag hittade i ett gammalt inlägg. 

åldersoperation

Bilden hittade jag i en gammal Hemmets Veckotidning, tror nog det var 2000-talet i alla fall, jag bläddrade i och löste - egentligen försökte lösa, något korsord i. Undrar om det stämmer mera....?

(Såg ett TV-program om skönhetsoperationer som fick mig att tänka att de som opererat sig för apelsinhud/celluliter på bak och lår kommer lätt att få liggsår sedan när de/om de blir mycket äldre....)

Började fundera vad som egentligen hör till åldrandet. När ska man sluta kämpa mot? När är det okej att tackla av?

Ser gör jag med glasögon och utan då jag ska läsa, går inte helt utan. Hör gör jag också, men inte syrsorna.... Klarar mig själv, gör jag inte heller nuförtiden. Behöver ibland hjälp med datorn, telefon, bilen, snöskottningen hade jag knappast heller klarat själv i år.

Men det är kanske inte fy skam att lära sig be om hjälp heller....?

(Hörde just en gudstjänst från någonstans i Sverige, där de sjöng barnvisor: Be, be vita lamm.... :) )

Morgondagens första läsning-text: 

1 Mos. 32:22-31

Under natten steg Jakob upp, tog med sig sina båda hustrur och sina båda slavinnor och sina elva söner och gick över Jabbok vid vadstället. Han lät dem gå över floden och lät föra över allt som tillhörde honom. Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom tills dagen grydde. När han såg att han inte kunde besegra Jakob slog han till honom på höftbenet, så att höften gick ur led när de brottades med varandra. ”Släpp mig”, sade mannen, ”dagen gryr!” Men Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” Han frågade honom: ”Vad är ditt namn?” – ”Jakob”, svarade han. Då sade han: ”Ditt namn skall inte längre vara Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och människor och segrat.” Jakob bad honom: ”Låt mig få veta ditt namn.” Han svarade: ”Varför frågar du mig om mitt namn?” Och han välsignade honom där. Jakob kallade platsen Penuel, ”ty”, sade han, ”jag såg Gud ansikte mot ansikte och ändå skonades mitt liv.” När han lämnade Penuel såg han solen gå upp. Och han haltade på grund av sin skadade höft.

Texten är inte helt lätt att förstå sig på. 

Jag kände mig mycket gammal nog innan jag fick mina höfter opererade, nu efter operationen har de fungerat bra, men det finns ju annat som också fallerar.

rätt tid?

Jag kom mig till biblioteket en ledig dag då jag gick förbi. 

Hastigt fastnade några böcker i min hand, så nu har jag att läsa. 

I min ungdom tyckte jag mycket om dikter, samlade på dem, då jag hittade bra (i mitt tycke då) sådana i dagstidningar och veckotidningar. Så då jag såg Eva-Stina Byggmästars Nattmusik för dagsländor, fastnade den i min hand. 

Nog bra dikter, men jag kan inte ta emot dem verkar det som. 

(Nu vet jag inte hur mycket kan man kopiera/skriva av dikter och publicera i en blogg utan att bli skyldig?)

En annan bok som fastnade var Boris Salos Välsignade samtal. Nog en bra bok i sig. Men jag hade missförstått lite av rubriken. Jag trodde det var samtal, men det var en lärobok om hur man ska tänka vid själavårdssamtal. Nog bra funderingar, men inte vad jag trodde det skulle vara.

Enligt den: 

Böcker kan vara som kottar, med flygmogna frön. Ett av dem fastnar på mig när jag läser. Och det gror.  (Ylva Eggehorn)

Jag kom ihåg att mamma i tiden också lånade från biblioteket eller bibioteksbussen var det ju som kom och parkerade utanför vårt hus. Men jag minns inte alls vilka sorts böcker hon lånade - var det finska - fanns det finska i det biblioteket? - eller svenska och av vilken sort?

Bilden är arrangerad. Jag är inte egentligen vän av tygblommor, men den buketten har funnits länge med. Kaffekoppen är det som jag ville fotografera. Den, plus de andra likadana med fat, är ett bönesvar en gång i tiden, över 30 år sedan. Då barnen var små och av någon anledning hade alla våra kaffekoppar gått i kras, så kom de till oss, knappt så jag hann be om det, men jag tackade Gud för dem. Det fanns inte mycket extra pengar att ta av då på den tiden, jag på mammaledighet och amorteringar på bostadslånet mm. De kom i rätt tid. Numera fungerar de som skopor i diverse burkar, Kaffe dricker jag numera mest ur mugg. 

Och nu då jag redan publicerat kollade jag in: Det finns en gammaltestamentlig text för idag också: 

Jes. 5:1–7

Jag vill sjunga en sång om min älskade vän,
en sång om min vän och hans vingård.
Högt uppe på en bördig sluttning
hade min vän en vingård.
Han luckrade upp den och plockade sten
och planterade ädelt vin.
Han byggde ett vakttorn,
han högg ut ett presskar.
Han väntade sig söta druvor,
men vingården gav honom sura.
Döm nu, Jerusalems män och Judas folk,
döm mellan mig och min vingård!
Vad mer kunde göras för min vingård,
som jag inte redan har gjort?
Jag väntade söta druvor –
varför gav den mig sura?
Nu skall jag låta er veta
vad jag tänker göra med min vingård.
Jag skall ta bort stängslet,
så att den blir skövlad,
jag skall riva muren,
så att den blir nertrampad.
Jag skall låta den förfalla:
där skall inte beskäras, inte hackas,
tistel och törne skall ta överhand.
Och molnen skall jag förbjuda
att fälla sitt regn över den.
Herren Sebaots vingård är Israel,
Judas folk hans älskade plantering.
Han väntade oväld men fann våld,
väntade rätt men fann orättvisa.

 (Oväld - ett förståeligt ord idag?)

the end is near

 ...läste jag på ett elskåp på väg hem från jobbet häromdagen.

vacker också fast torkad och fallen

5 Mos. 32:36–39

Herren ska ta sig an sitt folks sak och förbarma sig över sina tjänare, när han ser att deras kraft är borta och att ingen finns kvar, varken slav eller fri. Då ska han fråga: Var är deras gudar, klippan som de flydde till, de som åt deras slaktoffers fett och drack deras dryckesoffers vin? De får komma och hjälpa er, de får vara ert beskydd. Se nu: Jag, jag är Gud, det finns ingen Gud vid sidan av mig. Jag dödar och jag gör levande, jag slår och jag helar. Ingen kan rädda ur min hand. (enl. Folkbibeln)

Morgondagens gammaltestamentliga text känns som hårda ord. ("När man kastar käpp i hundhopen är det den som träffas som gnyr.") Vet inte riktigt vad jag ska säga om det. I dagens coronaläge, då man måste tänka efter om man ska riskera att åka till någon butik bara för skojs skull utan att riktigt behöva något. "För att titta". Eller söka "köpandets glädje" (fast det kanske man också får ifall man skulle köpa på nätet - det vet jag inte, har inte provat.) Andra får försaka utlandsresor, de som absolut behövts (?) för att orka med. (Sådana har jag inte behövt tidigare heller.)

Försökte kolla in hela kapitlet för att se vad det var frågan om: Kapitlet börjar med

"Lyssna, ni himlar, jag vill tala! Hör, du jord, min muns ord! Som regnet ska min lära droppa,
som daggen ska mitt tal flöda, som rikligt regn på grönska, som regnskurar på gräs."

Åtminstone regnar det idag, fast det är snön som smälter av det. Vattnar jorden gör det nog också.
Sen i slutet av kapitlet, v. 45-47, säger Mose: 

"Och när Mose hade talat alla dessa ord till hela Israel,  sade han till dem: ”Lägg på hjärtat alla de ord som jag i dag gör till vittnen mot er, så att ni befaller era barn att hålla fast vid och följa alla ord i denna lag.  Detta är inte ett tomt ord för er, det gäller ert liv. Genom detta ord ska ni få ett långt liv i det land, dit ni nu går över Jordan för att ta det i besittning.”"

Sen togs Mose bort från världen, dog, han fick inte komma in i Israel fast han lett folket hela vägen genom öknen. "Han samlades till sitt folk"

Sök Herren medan han låter sig finnas!

 

intagande

Lyssnade på Vörå församlings gudtjänst för idag via Youtube-kontot. Det är ju dagens melodi.

Predikanten talade om att Gud gömmer det stora i det lilla.

Det kan man tänka på då man ser att det kanske inte är så proffsigt gjort, Youtube-snutten. 

Det tar länge innan gudstjänsten börjar. Ungefär motsvarar det nog den tid det skulle ta för mig att klä om mig, åka till gudstjänsten till kyrkan. Jag tänker den tiden har också en mening...

Men nu kan man ju bara spola lite framåt (fast det gör man väl inte i youtube-klipp, det var det man gjorde då man hade allt på kassettband eller spelade via bandspelare - vad gör man i youtube-klipp?).

Ljudet varierar också i bland i klippet, men det motsvaras eventuellt av att jag i gudstjänsten vandrar i väg med mina tankar till annat och inte hör vad som sägs. 

Ska väl också säga att jag tycker om gudstjänsterna från Vörå församling. I mitt tycke vettiga predikningar.

Tidigare var det någon som talade om att de sett på TV första delen i serien Atlantic Crossing. Jag ville ta mig en titt vad det var och klickade på första delen. Man fick lite inblick i hur det var då på den tiden - Hitlertiden. Men - då första avsnittet var klart då jag tittade via Arenan, så fortsatte det till följande avsnitt och följande avsnitt. (Jag hade ledig dag.)

Så här i efterhand skulle jag säga att det vore nog bättre att se ett avsnitt och ta en paus innan man ser följande. Tiden där emellan, då man smälter/tar in det man sett är mycket behövlig. Jag tror man missar mycket då man bara fortsätter.