faller-alla

Det blåste ordentligt för en vecka sen. Då jag kom ut såg jag det som syns på bilden. De fick ligga så tills stormen/ovädret dragit förbi. Jag tänkte: "När andens vind blåser...." (åtminstone för någon tid sedan var fallandet vid bön lite ett tecken på att den Helige Ande var närvarande, finns ju nog också bibelställen där folk faller inför Gud)

Den ena första läsningen-texten för söndagen: 

1 Sam. 17:37-45, 48-50

David sade: ”Herren som har räddat mig från både lejon och björn, han skall rädda mig från den där filistén.”

Då sade Saul till honom: ”Gå. Herren är med dig.”

Så klädde han David i sina egna kläder och satte på honom en hjälm av brons och ett harnesk. Sedan spände David fast svärdet utanpå kläderna och försökte gå i rustningen – det hade han aldrig tidigare prövat. ”Nej, med allt det här kan jag inte gå”, sade han till Saul, ”jag har aldrig gjort det förr.” Och så lade han av sig rustningen. Han tog sin käpp, valde ut fem släta stenar i bäcken och stoppade dem i sin herdeväska, sin ränsel.

Med slungan i handen gick han emot filistén. Filistén kom allt närmare med sköldbäraren framför sig. När filistén fick syn på David fnös han föraktfullt åt honom – det var ju bara en ung pojke, ljushyllt och vacker. ”Tror du jag är en hund, eftersom du kommer emot mig med käppar?” frågade han. Så nedkallade filistén sina gudars förbannelse över David. ”Kom hit”, ropade han, ”så skall jag ge din kropp åt himlens fåglar och markens djur.” David svarade: ”Du kommer emot mig med svärd och spjut och sabel. Jag går emot dig i Herren Sebaots namn, hans som är Israels härars Gud och som du har smädat.

När nu filistén fortsatte framåt och kom allt närmare, sprang David med snabba steg fram mot hären för att möta honom. Han stack handen i väskan och tog upp en sten, sköt i väg den med slungan och träffade filistén så att stenen trängde in i pannan och han föll framstupa på marken. Så besegrade David filistén med slunga och sten. Han dräpte filistén utan svärd.

Krukorna har nog fallit också för mindre vindar, men då har det varit för torrt i krukan, så då har det hjälpt med mera vatten.  

När det gäller krukorna där inne (förra inlägget om kissekatterna) så kan man använda talesättet: Den som sig i leken ger får leken tåla. 

................

Har läst Magnus Malms Kännetecken, att söka Guds närvaro i en kaotisk tid, en bok från biblioteket. En bön han återkom till gång på gång var: 

Herre,
gå mitt ibland oss,
förlåt oss vår synd och skuld,
och gör oss till Din egendom. (2 Mos. 34:9)

Läste också snabbt igenom Khaled Hosseinis bok Tusen strålande solar om människor i krigets Afghanistan. Texten gillade jag, alltså välskriven bok, om än lidandet i krigets följd inte är något positivt. Men boken själv luktade illa, hade nog blivit vattnad någon gång och inte mått så bra av det. 

Vatten ska vara på rätt plats i rätt tid.....