fasta

 

lägg av det som tynger

Askonsdagens första läsningen-text: 

Joel 2:12-17 

Men nu, säger Herren, vänd om till mig av hela ert hjärta, med fasta, gråt och klagan. Riv sönder era hjärtan, inte era kläder, och vänd om till Herren er Gud, för han är nådig och barmhärtig, sen till vrede och stor i nåd, och han ångrar det onda. Vem vet? Kanske vänder han om och ångrar sig och lämnar kvar en välsignelse efter sig till matoffer och drickoffer åt Herren er Gud.

Blås i basun på Sion, pålys en helig fasta, utropa en helig sammankomst. Samla folket, helga församlingen, kalla samman de äldste, samla de små barnen, också dem som diar vid bröstet. Låt brudgummen komma ut ur sitt rum och bruden ur sin kammare. Låt prästerna, Herrens tjänare, gråta mellan förhuset och altaret och säga: ”Herre, skona ditt folk och låt inte din arvedel hånas och bli en nidvisa bland hednafolken. Varför ska det få sägas bland folken: Var är deras Gud?” (Folkbibeln)

Askonsdagen inleder alltså fastan före påsk. Nu ska det alltså inte ätas fastlagsbullar mera eller....?

"Du blir förvånad hur högt du kan flyga när du blir av med människor som drar ner dig." Det citatet kom i mitt fb-flöde för någon tid sedan. Det menar jag alltså inte med texten under bilden: Lägg av det som tynger. Det första jag tänkte då jag såg fb-flödestexten var "Ikaros". Han skulle ha behövt någon som höll honom nere/lyssnade inte till sin far..... Ibland kan det vara bra att hållas med fötterna på jorden eller åtminstone inte flyga så högt.

Ett annat fb-inlägg däremot (Hem och skola, klick) är mera det som jag tänkte på. Tänkvärt inlägg!

Men det gäller ju inte mig mera, mina barn behöver ingen barnvakt mera. Men jag själv kunde välja lite vad jag kollar in, scrollar in....

Hela Joel-kapitlet känns lite aktuellt. Vers 32:

Och det ska ske att var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst.

 

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

 

En biblioteksbok har blivit läst: Frida Boisens Berätta aldrig det här. En besvärlig självbiografisk bok, med mycket som blev gjort och sagt som inte borde ha blivit gjort och sagts. Jag håller inte helt med om att allt ska berättas - åt alla. Förlåtelse är vägen för att inte hamna i bitterhet. Förlåtelse i betydelsen: Döma skyldig men avstå från att anklaga. Tack och förlåt! brukar somliga säga.