Det blev en fjärde docka. Jag har skrivit tidigare om de andra. I boken (Arne & Carlos: Neulotut nuket) där jag hittat mönstret talas om att dockan får "liv" då ögonen kommer på plats och så är det nog, därför ser det så konstigt ut innan huvudet är färdigstickat.
Undre bilden är den sedan färdig med mun och hår och lite eyeliner/ögonlinjer, faktiskt också öron. De fanns inte enligt mönstret. Men ett barnbarn var så noga med att kolla att alla hade öron, just då jag stickade åt henne. Inte mera.
Söndagens första läsningen-text:
2 Mos. 33:18-23
Mose sade: ”Låt mig få se din härlighet!” Herren svarade: ”Jag skall låta min höghet och prakt gå förbi dig, och jag skall ropa ut namnet Herren inför dig. Jag skall vara nådig mot den jag vill vara nådig mot och barmhärtig mot den jag vill vara barmhärtig mot.” Han fortsatte: ”Mitt ansikte kan du inte få se, ty ingen människa kan se mig och leva.” Sedan sade Herren: ”Här bredvid mig finns en plats, ställ dig här på klippan! När min härlighet går förbi skall jag ställa dig i en klyfta i berget och skyla dig med min hand tills jag har gått förbi. Då skall jag ta bort min hand och du skall se mig på ryggen. Men mitt ansikte får ingen se.”
Ja, återigen, vad är det?
Fastnade på härlighet, Herrens härlighet. Jag tycker Mose hade sett mycket av Herrens verk redan, men tydligen menar han något annat?
Är det här också ett uttalande att det är endast på klippan Kristus, genom att ta emot Jesus, som vi kan se Gud?
------------------------
Jag har läst Karin Erlandsons bok Det blå garnet, en bok om att sticka. Den var för spretig att läsa innan jag somnade, så tog den dagtid eftersom jag är tjock i huvudet, känner mig så som dockan i övre bilden med för mycket packning i huvudet som vill komma ut via näsan. Men det brukar ju gå om......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar