job

vi släppte nog in Miike
när hon satte sig utanför fönstret

Förra söndagen fick vi en jobspost. Vår fina katt Miike blev plötsligt sjuk och finns nu inte bland oss mer. Hon kom till oss för ca 13 år sedan, så nog redan en gammal katt. Men mycket glädje har hon gett oss genom åren.  

Så nu är vi helt utan katt, det har vi aldrig varit här i huset förr om jag minns rätt.

Söndagens första läsningen-text: 

Job 38:1–4, 8–11, 16–18 

Herren svarade Job ur stormvinden. Han sade: Vem är den som fördunklar mitt råd
med ord utan förstånd? Spänn bältet om livet som en man. Jag ska fråga dig, och du ska ge mig besked. Var var du när jag lade jordens grund? Svara, om du vet och förstår.

Vem satte dörrar för havet när det bröt fram ur moderlivet, när jag gav det moln till kläder och dimman till linda, när jag bestämde dess gräns och satte bom och dörrar och sade: ”Hit men inte längre, här ska dina stolta vågor lägga sig”?

Har du stigit ner till havets källor och vandrat på djupets botten? Har dödens portar visat sig för dig, har du sett dödsskuggans portar? Har du sett ut över jordens vidder? Berätta, om du förstår allt detta. (Folkbibeln)

Textens Job är den som gett ordet jobspost dess betydelse. Han miste allt utom sitt eget liv. Sen fick han nog dubbelt igen av egendom och en ny familj. 

Intressant när vattnet i skapelsen jämförs med fostervatten, tänkte jag först, men vattnet är kanske "barnet" som föds eftersom det ska kläs sedan? Och det finns en gräns för allt: Hit men inte längre.

...................

En bibioteksbok har blivit läst: Kvinnan på tåget av Paula Hawkins. En thriller, alltså inte min typ av bok, men måste ju läsa den då jag hade börjat för att få veta slutet.