kamouflage

Barnbarnet frågade om jag ser hans koja. Det gjorde jag inte. Alltså måste jag komma och titta. Bra kamouflage!

Veckans första läsningen-texter:

Jes. 25:1, 4–5

Herre, du är min Gud! Jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn, för du gör underbara ting, dina beslut från forna tider med trofasthet och sanning.

 
 Du är ett skydd för den svage, ett skydd för den fattige i hans nöd, en tillflykt undan storm, en skugga undan hetta. För de skoningslösas andedräkt är som en storm mot en vägg. Som du kuvar hettan när det är som torrast, så kuvar du främlingarnas larm. Som hettan dämpas av molnets skugga, så dämpas de skoningslösas sång. (Folkbibeln)

eller

Jes. 49:13–16

Jubla, ni himlar, och gläd dig, du jord, brist ut i jubel, ni berg, för Herren tröstar sitt folk och förbarmar sig över sina betryckta. Herren har inte glömt Sion. Men Sion säger: "Herren har övergett mig, Herren har glömt mig." 

 

Kan en mor glömma sitt lilla barn, att förbarma sig över sin livsfrukt? Och även om hon skulle glömma, så glömmer jag inte dig. Se, jag har skrivit dig på mina händer. Dina murar står ständigt inför mig. (Folkbibeln)

De här texterna har jag skrivit om tidigare, här och här. ....men de (bibeltexterna) tål säkert att läsas igen....

Fast det bästa kamouflaget (varför så konstig stavning?) är nog att kunna vara tyst. Gäller det bloggen också....?