Jag tog mig en promenad längs vägen och kom ihåg den gången då det hade kommit snö där, men inte därifrån vi startade. Plogaren hade inte hunnit dit än med traktorn. Vägen syntes inte för all snö. Vi fick lämna bilen på stora vägen och gå genom snön den ca 1 km långa gårdsvägen. När jag stod på vägen räckte snön till midjan, tack och lov var det väldigt lös och lätt snö.
Torsdagen är det tydligen biskop Henriks minnesdag, med första läsningen-text.
Jes. 52:7-10
Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens steg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning och säger till Sion: "Din Gud är kung!" Hör, dina väktare ropar med hög röst, de jublar tillsammans, för de ska med egna ögon få se Herren vända tillbaka till Sion.
Brist ut i jubel tillsammans, ni Jerusalems ruiner, för Herren tröstar sitt folk, han återlöser Jerusalem. Herren visar sin heliga arm inför alla folkens ögon, alla jordens ändar ska se vår Guds frälsning. (Folkbibeln)
Jublar vi kristna idag om vi skulle veta att vi med egna ögon skulle få se Herren vända tillbaka?
Texten fortsätter med vers 11:
Dra bort! Dra bort! Gå ut därifrån! Rör inte vid något orent! Gå ut från henne! Rena er, ni som bär Herrens kärl.
-----------------
Någon andas bakom väggen av Håkan Bäck har jag läst. Om jag förstod honom rätt menade han att våra förfäder och det de gjorde och bad, påverkar fast de inte mera finns bland oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar