lördag 28 augusti 2021

att välja

Äpplet hittade jag under äppelträdet, då jag plockade in äppel till en äppelpaj. Spåren avslöjar vem som hållit i det, smakat, men inte tagit någon bit. Ser ut som en glad gubbe. 

Eller som Viveca Dahl kommenterade i Vbl idag: Varför gubbe, kanske hellre gumma?

Fick mig i alla fall att tänka på kunskapens träd i bibelns skapelseberättelse. Det hänvisas till ibland i fb i debatten om covid19-vaccinets godhet eller ondhet/vara eller icke-vara.

Men om man tror på de videor som florerar en hel del på fb (om än de sägs vara nertystade/cencurerade) att vaccinet är farligt och en del av någon konspiration, så är det lika mycket en frukt av kunskapens träd. 

Det var meningen att vi inte skulle äta av det trädet, utan ta vår hjälp direkt av Herren. 

Mediciner är ju nästan alla gifter. De ska intagas vid behov i rätt mängd. För någon kan det vara den hjälp de behöver (t.ex.: "ta nu lite vin för din mage"), medan för någon annan är det direkt "döden" (t.ex. för alkoholisten). 

Morgondagens första läsningen-text

Rut 1:7-11, 14-18

Medan de var på väg mot Juda sade Noomi till sina sonhustrur: ”Vänd nu hem till era mödrar, båda två. Må Herren visa trofasthet mot er, liksom ni har gjort mot våra döda och mot mig. Må han ge er båda ett liv i trygghet med hem och make.” Sedan kysste hon dem till avsked, men de började gråta högljutt och sade: ”Nej, vi följer med dig tillbaka till ditt folk!” Men Noomi svarade: ”Vänd tillbaka, mina döttrar! Varför skulle ni följa mig? Jag föder aldrig mer söner som kan bli män åt er.” (Enligt 5 Mos 25:5f hade änkor rätt att få sin försörjning garanterad genom att gifta sig med en bror till den döde mannen. Kommentar enl. Folkbibeln.)
Då började de gråta igen, och Orpa kysste sin svärmor till avsked, men Rut kunde inte skiljas från henne. Noomi sade: ”Du ser att din svägerska vänder tillbaka till sitt folk och till sin gud. Följ med henne tillbaka.” Men Rut svarade: ”Tvinga mig inte att överge dig och vända tillbaka. Dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud. Där du dör, vill jag dö, och där vill jag bli begraven. Herren må göra mig vad som helst – endast döden skall skilja oss åt.”
Då Noomi såg att Rut var fast besluten att följa henne talade hon inte mer om saken.

Herren verkade både vilja och gärning i Rut, för att hans vilja skulle ske. Hon skulle bli ett led i det släktled som födde fram David - och Jesus.  

-

Jag har också läst en loppisbok: Henri Nouwens Djupt personligt och den var ja - djupt personlig. Hans Guds hjälp/tilltal under en svår period av ångest. Borde ha lästs mycket litet i taget, korta stycken med mycken eftertanke, men....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar