vad hjärtat är fullt av

kottarna är fulla av något som också rinner över - eller tårar?

Tack och lov har allting en ände! Första veckan på jobb efter semestern är slut och jag orkade med den. 

Sen kom jag mig till butiken, senare än vanligt. Fredagkväll är tydligen ungdomskväll utanför butiken här hos oss, dessutom börjar det vara sista fredagen innan skolan börjar, kanske? Det är spännande. 

Hörde, knappast av misstag, någon ungdom som kastade glåpord efter mig, då jag cyklade förbi. Det känns lika illa ännu, precis som i skolåldern. 

Det kändes efteråt som att jag borde ha stannat och frågat om han brukar säga så om och åt sin farmor/mormor också. 

Men det hjärtat är fullt av talar munnen.....?

Söndagens första läsningen-text: 

1 Mos. 18:20-32

Herren sade: ”Klagoropet från Sodom och Gomorra är starkt, och deras synd är mycket svår. Jag går ner och ser efter om de verkligen har handlat så illa som det verkar av klagoropet från staden, det rop som har trängt fram till mig. Om det inte är så, måste jag få veta det.”
Männen gick vidare mot Sodom. Men Abraham stod kvar inför Herren. Och Abraham vände sig till Herren och sade: ”Skall du verkligen förinta den rättfärdige tillsammans med den orättfärdige? Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Skall du då verkligen förinta den i stället för att skona den för de femtio rättfärdigas skull som bor där? Så kan du inte göra, döda den rättfärdige tillsammans med den orättfärdige, så att det går den rättfärdige på samma sätt som den orättfärdige. Så kan du inte göra! Skall inte den som är hela jordens domare göra vad som är rätt?” Herren sade: ”Om jag finner femtio rättfärdiga i Sodom, skall jag för deras skull skona hela staden.” Abraham fortsatte: ”Jag dristar mig att tala till dig, Herre, jag som är jord och stoft. Kanske fattas det fem för att det skall bli femtio rättfärdiga? Skall du då förgöra hela staden för dessa fem människors skull?” Herren svarade: ”Om jag finner fyrtiofem, skall jag inte förgöra den.” Ännu en gång tog Abraham till orda: ”Kanske finns där fyrtio?” Herren sade: ”Då skall jag inte göra det, för de fyrtios skull.” Abraham sade: ”Bli inte vred, Herre, om jag talar, men kanske finns där trettio?” Herren svarade: ”Om jag finner trettio, skall jag inte göra det.” Då sade Abraham: ”Jag dristar mig att tala till dig, Herre. Kanske finns där tjugo?” Herren svarade: ”Då skall jag inte förgöra staden, för de tjugos skull.” Abraham fortsatte: ”Bli inte vred, Herre, om jag talar en sista gång, men kanske finns där tio?” Herren svarade: ”Då skall jag inte förgöra staden, för de tios skull.”

 Min första tanke var: Vem var det som klagade från Sodom och Gomorra inför Gud?

Sodoms synd var ju egentligen inte homosexualitet om än det fanns mycket sådant där, utan enligt Hes 16:49:

Se, detta var din syster Sodoms synd: Högmod, överflöd av mat och bekymmerslös säkerhet hade hon och hennes döttrar, men hon hjälpte inte den nödställde och fattige.

 Det fanns tydligen nödställda och fattiga där som ropade.

Den snedvridna sexualiteten kommer sedan fram i följande kapitel i Moseboken, då männen i staden krävde att få "känna" de änglar som kommit till Lot. Men plötsligt hittade de inte dörren till huset.....

..........

Så har jag också läst en bok, som gavs i min hand av en vän på ett loppis. Björn Ranelid: Tusen kvinnor och en sorg. Skriva kan han, men handlingen var mycket sorglig, mycket otrohet och mänskor som blev sårade, mycket känslor. Men i alla fall har alla mänskor en historia att berätta, men finns det någon som lyssnar?