 |
| ljus ser olika ut beroende på vad det lyser genom |
Vet inte med mig att jag har blivit lurad, men.... (jo, det var visst ett fb-inlägg med många namn som jag faktiskt lurades av! Men det kom klart fram i slutet vad det var.)
Det är lite synd att tidningarna har slutat, tycker jag. Det är stor skillnad mellan aprilskämt och fake news.
Leka bör man annars dör man.... om man travesterar lite "äta bör man...".
Jag har sällan klarat av att lura någon på riktigt på första april, annars brukar jag inte ens försöka, kan ju hända att det sker ändå.
Söndagens första läsningen-text:
1 Mos. 22:1–13
En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Gud kallade på honom: ”Abraham!” – ”Här är jag”, svarade han. Gud sade: ”Ta din ende son, honom som du älskar, Isak, och gå till landet Moria och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag skall visa dig.”
Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna. Han tog med sig två tjänare och sin son Isak, högg veden till brännoffret och gav sig i väg mot den plats som Gud hade talat om. Den tredje dagen fick Abraham se platsen på avstånd. Då sade han till tjänarna: ”Stanna här med åsnan, medan jag och pojken går dit bort för att tillbe. Sedan kommer vi tillbaka till er.” Abraham tog veden till brännoffret och lät sin son Isak bära den. Själv tog han elden och kniven, och så gick de båda tillsammans. ”Far”, sade Isak. ”Ja, min son”, svarade Abraham. Isak sade: ”Här är eld och ved, men var är fåret som skall offras?” – ”Min son”, sade Abraham, ”Gud utser åt sig det får som skall offras.” Så gick de båda tillsammans.
När de kom fram till platsen som Gud hade talat om byggde Abraham ett altare. Han lade upp veden och band sedan sin son Isak och lade honom på altaret, ovanpå veden. Och Abraham sträckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son. Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: ”Abraham! Abraham!” – ”Ja”, svarade Abraham, ”här är jag.” Ängeln sade: ”Lyft inte din hand mot pojken, och gör honom inget ont. Nu vet jag att du fruktar Gud, nu när du inte har vägrat mig din ende son.” När Abraham såg upp fick han se en bagge, som hade fastnat med hornen i ett snår. Då gick han bort och tog baggen och offrade den som brännoffer i stället för sin son.
Att offra mänskor till gudar (avgudar) var mer vanligt på bibelns tid - eller...?
-------------
Har också läst en bok: Väinö Linna: Högt bland Saarijärvis moar, den först boken av tre. Världen han beskriver känns som en helt annan värld - och ändå inte så olik dagens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar