1 Petr. 2:4–10
När ni kommer till honom, den levande stenen, ratad av människor men utvald av Gud och ärad av honom, då blir också ni till levande stenar i ett andligt husbygge. Ni blir ett heligt prästerskap och kan frambära andliga offer som Gud vill ta emot tack vare Jesus Kristus. Det står ju i skriften: Se, på Sion lägger jag en hörnsten, utvald och ärad; den som tror på den skall inte stå där med skam. Äran tillfaller alltså er som tror. Men för dem som inte tror har stenen som husbyggarna ratade blivit en hörnsten, en sten som de snavar på, en klippa som de stöter emot. De stöter emot därför att de inte lyder ordet. Så är det förutbestämt för dem.
Men ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk som skall förkunna hans storverk. Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk. Ni som förut inte fann barmhärtighet har nu funnit barmhärtighet.
Jesus är den levande stenen. Ta honom med, annars snubblar du.
Pelargonierna på bilden har fått vårkänslor, det har blivit ljusare där ute. Varje blad hjälper till att få ljus till plantan, bildar en grön mur mot fönstret.
Fast enligt texten skulle vi inte bli levande stenar i en mur utan i ett hus. Vad betecknar levande stenar? Åtminstone ska de kunna påverkas, tänker jag. Men om de lätt påverkas alltför mycket kan de inte kallas stenar. Stressbollar, som ju nu är så populära (?, finns åtminstone i butikshyllorna), är inga stenar som man kan bygga hus med....?
Tackar Gud för att muren höll i händelsen på tisdagens Vbl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar