Det började med att jag åt frukost och läste på mjölkpaketet: Kaada Maitokolmion tuoretta... maitoa.
Vadå? Om jag har köpt mjölken så är den min, inte Maitokolmios!
Och andra visar upp fina tomater de odlat i sina växthus, så här ser min ut... (Finns nog andra sorters också förstås, mindre ätbara också.)
Tidningen under har ingenting med saken att göra (om än rubriken ju nog passar...).
Plockade i mina kläder och stickade saker och konstaterade att om jag river upp dem tillbaks, de som jag en gång stickat, så kunde jag sticka ganska många sockor för garnet... För sjalen jag använder mest är den som jag virkade åt mamma för 35-40 år sedan... I något skede gick den lite sönder, men inte mer än att det gick att stoppa/lappa.
Men för att riva upp, måste man vara på sådant humör (upprivande humör?).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar