Historien är den att barnet ville ha saft. Men samtidigt ville han gå med saftglaset in i vardagsrummet och jag ville inte ha utspillt saft i soffan, alltså bestämde jag att han måste dricka den i köket och sa det åt honom. Han fick alltså inte ta med sig saften till vardagsrummet.
Där stod han på tröskeln och visste inte riktigt skulle han försöka eller ej....
Morgondagens text (Luk. 2:33–40):
¨Jesu far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: ”Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid – ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd – för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.”
Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.
När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom.
Det var kanske inte så enkelt att se vem Jesus var där och då. Nu har vi ju hela berättelsen, hur det gick sen, hur alla profetior/förutsägelser om honom gick i uppfyllelse, hela bibeln att ta till, men det hade de inte då.
"...för att mångas innersta tankar ska komma i dagen"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar