synd --> död

Söndagens första läsningen-text: 

2 Sam. 12:1-10, 13

Herren sände Natan till David, och han gick till honom och sade: ”Två män bodde i samma stad, den ene rik och den andre fattig. Den rike ägde får och kor i överflöd, den fattige ägde ingenting utom ett enda litet lamm, som han hade köpt och fött upp. Det fick växa upp hos honom och hans barn. Det åt av hans bröd och drack ur hans bägare och låg i hans famn. Det var som en dotter för honom. En dag fick den rike en gäst, men han ville inte ta något av sina egna djur för att laga till det åt sin gäst utan tog den fattiges lamm och anrättade det.”

David blev ursinnig och sade till Natan: ”Så sant Herren lever: den mannen har förtjänat döden. Och lammet skall han ersätta sju gånger om, för att han handlade som han gjorde och var så obarmhärtig.” – 

mitt fel - jag lät rädslan för att det skulle bli som förra gången råda
eller så bara av gammal vana....

”Du är den mannen”, sade Natan. ”Så säger Herren, Israels Gud: Jag smorde dig till kung över Israel och räddade dig undan Saul. Jag gav dig din herres kungadöme och lade din herres hustrur i dina armar; Israel och Juda gav jag åt dig. Och om inte detta hade varit nog skulle jag ha gett dig mer därtill. Varför har du då visat förakt för Herren och gjort det som misshagar honom? Hettiten Uria har du dräpt med svärd. Hans hustru har du tagit, och honom själv har du dödat med ammoniternas svärd. Nu skall svärdet i all framtid hemsöka din ätt, därför att du föraktade mig och tog hettiten Urias hustru.

David sade: ”Jag har syndat mot Herren.” Natan svarade: ”Herren förlåter dig din synd, du skall icke dö.”

I kapitlet 11 finns början till berättelsen, då David i stället för att dra ut i fält som kungar tydligen gjorde den tiden, stannade hemma och fick begär till och föll för Bat-Seba, som var hustru till Uria. Och sen försökte han gömma undan det då Bat-Seba blev gravid.

Synd leder till död - får konsekvenser.

Här (klick) mera i ämnet synd.

Men ännu är nådens tid, Jesu försoningsverk gäller, för den som vill.

På vår tredje husbilsresa stannade vi vid en P-plats för att koka lite potatis och få en bit mat. Där fanns på andra sidan vägen ett minnesmärke av ordentlig storlek (bilden). "Veljet, vesitilkka tuokaa" Asevelihengen muistolle. 1939 1945

Då bads det här.

---------------

Läste en loppisbok: Kathryn Kuhlmans Ett segerrikt liv. Hon fick det att låta så enkelt, men..... I alla fall så får vi be till vår Far.