fröjd och glädje

Midsommardagens första läsningen-text:

Jes. 51:3-6 

Ja, Herren tröstar Sion, han ser med medlidande på alla dess ruiner. Han gör dess öken lik Eden, dess ödemark lik Herrens lustgård. Fröjd och glädje ska höras därinne, tacksägelse och lovsångsljud.

Hör på mig, du mitt folk, lyssna till mig, du mitt folkslag, för från mig ska undervisning gå ut, jag ska sätta min rätt till ett ljus för folken. Min rättfärdighet är nära, min frälsning är på väg, och mina armar ska döma folken. Kustländerna väntar på mig och hoppas på min arm.

Lyft er blick till himlen och se på jorden därnere, för himlen ska försvinna som rök och jorden nötas ut som en klädnad. Dess invånare ska dö som mygg. Men min frälsning ska bestå för evigt, min rättfärdighet ska inte brytas ner. (Folkbibeln)

Vi tog oss en tripp till havsstrand i värmen med husbilen. På det sättet fick vi oss svalt/kallt kvällsdopp och ett ännu svalare (kändes åtminstone så) morgondopp efter natten. 

Bilden är alltså inte öken, bara strandsand. Men vem är det som gör sådana spår i sanden?

Natten blev inte så angenäm, då vi för värmens skull hade öppnat ännu ett annat fönster än vi brukade. Tydligen hölls inte myggen utanför trots myggnätet. Blev ett slagfält i bädden. Borde dammsuga upp myggliken....

Sista stycket i dagens text känns nästan lite aktuellt idag, men sista meningen är bra att också komma ihåg. Herrens frälsning består för evigt. och hans rättfärdighet nöts inte ut.

Glad midsommar! 

-------------------

Har läst färdigt Barbro före Babben av Babben Larsson, en självbiografisk bok om livet den tiden. Och den inre monologen med sina bortgångna (därför inte dialog) föräldrar. ..".och ibland måste man gå vilse för att hitta hem"