hänryckning

 

Veckan efter pingst, den andra gammaltestamentliga texten: 

4 Mos. 11:11-12, 14-17, 24-25

Mose och sade till Herren: ”Varför handlar du så illa mot din tjänare? Varför har jag råkat i onåd, varför har du gett mig hela detta folk att bära? Är det jag som är deras mor, är det jag som har fött dem? Du säger ju att jag skall bära dem i min famn, som om jag vore amma åt ett dibarn, ända fram till det land som du med ed har lovat deras fäder.

Ensam orkar jag inte med detta folk, det är en för tung börda för mig. Om du skall behandla mig så, döda mig då hellre. Visa mig den nåden, så att jag slipper det onda du gör mig.”
Då sade Herren till Mose: ”Samla sjuttio av Israels äldste åt mig, sådana som du vet hör till folkets äldste och förmän. För dem till uppenbarelsetältet och låt dem ställa sig där bredvid dig. Jag skall stiga ner och tala med dig där, och jag skall ta av den ande som vilar över dig och lägga på dem. De skall hjälpa dig att bära den börda som folket är, så att du slipper bära den ensam.

Mose gick ut och talade om för folket vad Herren hade sagt. Han samlade sjuttio av folkets äldste och lät dem ställa sig kring tältet. Då steg Herren ner i molnet och talade till honom. Han tog av anden som vilade över Mose och gav åt de sjuttio äldste. När anden kom över dem greps de av profetisk hänryckning, för första och enda gången.

De greps av hänryckning - det är ett svårt ord, vad betyder det egentligen? En gång hände det, men Herren var ju nog med dem sedan också i de beslut de tog, eller....? 

Nu har jag varit pensionär ett år, borde man fira med tårta och ett ljus då? Jag saknar arbetskamraterna men är mycket tacksam för pensionärsmöjligheten. Men behöver nog Guds hjälp ännu, också privat, inte bara på jobbet.