Följande skörd, ett test, blev maskrosor.
Jag plockade ur de gula kronbladen ur maskrosorna och torkade dem. Testade brygga te och det smakade - gräs. Inte så illa men i alla fall gräs.
Söndagens första läsningen-text:
Amos. 8:4-8
Hör detta, ni som trampar på de fattiga och utrotar de svaga i landet! Ni säger: ”När är nymånadsfesten över så att vi kan sälja säd, och sabbaten så att vi får öppna kornboden? Då skall vi minska måtten och lägga på priserna och fuska med vågen, köpa de fattiga för pengar och de nödställda för ett par skor och sälja spillet som säd.” Herren har svurit vid Jakobs stolthet att aldrig glömma något de gjort. Skulle inte jorden skälva för detta så att alla som bor där får sorg? Skulle inte hela jorden stiga och sjunka som Nilen, Egyptens flod?
Teet jag gjorde använder jag nog bara själv, tror knappast det skulle fungera att göra i större skala heller. Men maskrosor finns det ju ganska gott om.
Vi hade gäster förra helgen men jag vågade inte bjuda på maskrosteet. Blev tal om handarbete med en av gästerna och jag tänkte berätta om japanska lappningstekniken, boro. Men se det kom jag inte ihåg vad det hette, så det gick inte att få det förklarat. Men nu minns ju bloggen åt mig, eller....?
--------------
En bok har blivit läst: Tre av Ted Dekker. Den var en sån bok som man inte kunde lägga från sig, så den måste läsas också dagtid. En rysare där man inte visste vad som var vad och vem som var vem och om mänskornas ondska.
Hittade på en loppis Mark Levengoods Sucka mitt hjärta men brist dock ej. Han börjar tydligen också känna sig gammal och noterar hur andra gör - inte som han. Det jag lämnade med är undringen: Vem vad det som först myntade uttrycket Sucka mitt hjärta men brist ej? Jag har för mig att det fanns i en dikt av - någon? Google har inte hjälpt mig hittills.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar