Jag har aldrig tyckt om att simma i vågor, vad jag minns. Det är lite spännande, man vet ju inte vart det skulle bära iväg. Det var faktiskt så att jag inte vågade släppa taget med fötterna. Så jag var inte längre ut än att jag bottnade och det är ganska långt ändå att gå på den här stranden . När vågorna bröts så fick man sig en dusch. Det är mycket kraft i vågorna.
Luk. 4:23-30
Jesus sade till dem som hade samlats i Nasarets synagoga:
”Snart kommer ni med talesättet: Läkare, bota dig själv! och säger: Allt som vi har hört att du har gjort i Kafarnaum, gör det här i din hemstad också.”
Sedan sade han: ”Sannerligen, ingen profet blir erkänd i sin hemstad. Jag försäkrar: det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen inte gav regn på tre och ett halvt år och det blev svår hungersnöd i hela landet. Ändå sändes Elia inte till någon av dem utan till en änka i Sarefat nära Sidon. Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elishas tid, och ändå blev ingen av dem botad, däremot syriern Naaman.” Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta, de sprang upp och drev honom ut ur staden och förde honom fram till branten av det berg som staden låg på för att störta ner honom. Men han gick rakt igenom folkhopen och fortsatte sin väg.
Mänskorna bildade en våg, som förde Jesus ut till branten av ett berg, för att störta ner honom. Fast han var ju den som kunde säga till vågorna: Tig, var stilla! och de måste lyda.
Söndagsmorgonen kändes så kall, så då blev det inget bad, knappt så man kom sig ut i blåsten (hade nog för tunna kläder på/med).
När det stormar, när det stormar....(fast de har ändrat rörelserna från då mina barn var små)
(Ps. Jag har ju läst en bok också: Tom Clancy: Presidentens order, Del 1)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar