förlorad och återfunnen

 Barnbarnen hittade en vecka sedan en ödla i vår "lillstuga". Där vill vi ju inte ha den, så den togs fast och beundrades innan den fördes ut. Vi kunde inte släppa den genast i gräset då katten snurrade runt våra fötter, så vi släppte den i ett rabarberblad en bit bort, där den med glädje gömde sig. 

Sen efteråt gick jag och tittade efter så att allt var okej i lillstugan och då hittade jag en ödla på trappan. Den hade hittat hem igen.

Söndagens andra läsningen-text:  

Rom. 4:1-8

Vad ska vi då säga att Abraham fann, vår förfader efter köttet? Om Abraham förklarades rättfärdig genom gärningar, då har han något att berömma sig av – men inte inför Gud. För vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.

Den som har gärningar får sin lön, inte av nåd utan som förtjänst. Men den som utan gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, han får sin tro tillräknad som rättfärdighet. Därför uttalar också David sin saligprisning över den människa som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: Saliga är de som fått sina brott förlåtna, sina synder övertäckta. Salig är den som Herren inte tillräknar synd.

Vi gick på en liten promenad med barnbarnen också. På en stig gick vi förbi fågeln på bilden. Den satt kvar fast jag stod ca en meter ifrån. Då de andra kom och vi började prata så flög den nog iväg.

Påminde mig om då katten kom in på morgonen med en levande fågel i munnen för någon vecka sedan. Vi ville ju inte ha in den i huset, men katten släppte fågeln och den flög och gömde sig efter att ha försökt ut genom två fönster. 

Efter att ha öppnat två fönster så flög den ut och jag fick börja putsa bort blodstänken. 

De fick åtminstone någon dag till att leva..... 

                                                          Så länge skutan kan gå /youtube.