fylld av glädje

Torsdagen efter påsk, lästexten:

Apg. 8:26-40

En ängel från Herren sade till Filippos: ”Gå nu vid middagstiden ut på vägen som leder från Jerusalem ner till Gaza. Den ligger öde.” Han gick genast. Då kom där en etiopier som var mäktig hoveunuck hos kandake, den etiopiska drottningen, och hade ansvaret för hela hennes skattkammare. Han hade farit till Jerusalem för att tillbe Gud och var nu på väg hem och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja.

Anden sade till Filippos: ”Gå fram till vagnen och håll dig intill den.” Filippos skyndade fram, och när han hörde mannen läsa profeten Jesaja frågade han: ”Förstår du vad du läser?” – ”Hur skulle jag kunna det utan att någon vägleder mig?” svarade mannen. Och han bad Filippos stiga upp och sätta sig bredvid honom.

Skriftstället som han läste var detta:
Liksom ett får som leds till slakt, liksom ett lamm som är tyst inför den som klipper det öppnade han inte sin mun. Genom förödmjukelsen blev hans dom upphävd. Vem kan räkna hans efterkommande,
när hans liv nu upphöjs från jorden?

Hovmannen frågade Filippos: ”Säg mig, vem talar profeten om – sig själv eller någon annan?” Filippos tog då till orda, och med skriftstället som utgångspunkt förkunnade han budskapet om Jesus för honom. När de färdades vägen fram kom de till ett ställe med vatten, och hovmannen sade: ”Här finns vatten. Är det något som hindrar att jag blir döpt?”

Han lät stanna vagnen, och båda två, Filippos och hovmannen, steg ner i vattnet, och Filippos döpte honom. När de hade stigit upp ur vattnet ryckte Herrens ande bort Filippos, och hovmannen såg honom inte mer; han fortsatte sin resa, fylld av glädje. Men Filippos, visade det sig, hade kommit till Ashdod, och sedan gick han från stad till stad och förkunnade budskapet tills han kom till Caesarea.

Samma i fjol.

Fylld av glädje är också krokusarna över solens värme, liksom också katten som kom och hälsade på då jag fotograferade.

läs

  

Hittade en andaktsbok på ett loppis, därifrån bilden. Ted Sandstedts Guldkorn ...till glädje dag för dag. 

Torsdag efter påsk, lästexten: 

Apg. 8:26-40

En Herrens ängel talade till Filippus: "Stå upp och gå ut mitt på dagen längs vägen som går ner från Jerusalem mot Gaza. Den ligger öde." Filippus reste sig och gick. 

Då kom en etiopisk hovman som var eunuck och ansvarig för hela skattkammaren hos den etiopiska drottningen Kandake. Han hade kommit till Jerusalem för att tillbe och var nu på väg hem och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja. Då sade Anden till Filippus: "Gå fram till vagnen och håll dig nära den." 

 Filippus skyndade fram, och när han hörde honom läsa profeten Jesaja frågade han: "Förstår du vad du läser?" Mannen svarade: "Hur skulle jag kunna det om ingen vägleder mig?" Och han bad Filippus komma upp och sätta sig bredvid honom. Stället i Skriften som han läste var detta:

 
Som ett får som förs bort till slakt,
som ett lamm som är tyst
inför den som klipper det,
så öppnade han inte sin mun.
 Genom hans förnedring
blev hans dom upphävd.
Vem kan räkna hans släkte,
eftersom hans liv rycks bort
från jorden?

 Hovmannen sade till Filippus: "Jag vill fråga dig vem profeten talar om, om sig själv eller någon annan?" Då började Filippus tala och utifrån det skriftstället förklara evangeliet om Jesus för honom. När de nu färdades vägen fram kom de till ett vattendrag, och hovmannen sade: "Här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?"

 

Han befallde att vagnen skulle stanna. Både Filippus och hovmannen gick ner i vattnet, och Filippus döpte honom. När de kom upp ur vattnet ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom inte mer. Han fortsatte sin resa, full av glädje. Filippus kom till Ashdod, och han vandrade omkring och förkunnade evangeliet i alla städerna tills han nådde Caesarea. (Folkbibeln)

Märkliga saker hände....

--------------

Det här inlägget gjorde jag några dagar på förhand för att läggas ut på rätt dag, men nu efter händelsen i Vanda, som också är en märklig händelse, känns det lite malplacerat. Men boken och vitsen är gammal och lästexten från bibeln är ju precis det som nu borde göras för att bearbeta händelsen, gå bredvid och tala med varandra.

dopets gåva

Första söndagen efter trettondan, andra läsningen-texten:

Apg. 8:26–40 har jag tydligen haft opp i fjol och i förrfjol.

Evangelietexten är Joh. 1:29–34:

Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: "Se Guds Lamm som tar bort världens synd! Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, för han var till före mig. Jag kände honom inte, men för att han ska uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten." 

 

Johannes vittnade och sade: "Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och stanna över honom. Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper i den helige Ande. Jag har sett det och vittnat: han är Guds Son."

Det är berättelsen om Johannes döparen och Jesus.. 

Bilden är från en kvällspromenad. Ser du vad jag fotograferat?

....

Jag ser inte heller på fotot, men jag vet ju. 

-------------

Jo Nesbøs bok Vargtimme har lånats från biblioteket och lästs. Lite väl mycket mord och blod för min smak, men välskriven och psykologin bakom morden?

Vargtimme är tydligen inget gammalt begrepp. Fick i alla fall mig att sjunga/nynna på Du varg, du varg kom inte hit.....